Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...?
Ja, en Hans kan man lita på i både det ena och det andra. Är det inte den ene - så är det den andre... !
För vår Kebab hamnade vi i en tom filmrestaurant, med en flitigt spelande ung turkisk trio.
Blev mycket glada när vi kom, mindre glada när vi som stadens andra hungriga och törstiga innevånare gick ut att hitta ett bord på restaurangens terrass för att njuta den ljumma kvällsvinden och den mörknande staden.
Har jag sagt att Erzerum var en viktig handelsstation på en av den dåtida sidenruttens sidovägar. Varje år passerade 40.000 kameler orten. På en av de kamelerna satt även Marco Polo år 1272. De goda tiderna varade fram till 1800-talets mitt. Då byggdes en järnväg från Poti vid Svarta Havet till kaukasiska Tiflis. Slut var det så med handeln på de farliga bergvägarna upp till Erzerum på över 1700 meter.
Vi spankulerar på stadens gågator. Sonen vågar sig på en rakning och klippning a la turque...
medan jag lockades in i en tysktalande och thébjudande matthandlares innersta affärslokaliteter...
Nej, det blev inget "Geschäft". Istället sällade jag mig till den vilande manliga befolkningen framför Lala Pasa moskén. Intressant järnbalkarna som i bästa fall skall hålla samman moskén nästa gång när jorden bävar!
Att det finns glass lite överallt på jorden är en gudanåd!
Mindre gudanådig om man därefter nödgas uppsöka tanddoktorn - som här uppe på höjden inte oväntat åker skidor...
Att Erzerum på vintern tydligen är en av Turkiets vintersportorter märkte vi också när vi lämnade sta'n på väg till Svarta Havet. En turkisk ishockeyspelare tackade för besöket...
forts.
För vår Kebab hamnade vi i en tom filmrestaurant, med en flitigt spelande ung turkisk trio.
Blev mycket glada när vi kom, mindre glada när vi som stadens andra hungriga och törstiga innevånare gick ut att hitta ett bord på restaurangens terrass för att njuta den ljumma kvällsvinden och den mörknande staden.
Har jag sagt att Erzerum var en viktig handelsstation på en av den dåtida sidenruttens sidovägar. Varje år passerade 40.000 kameler orten. På en av de kamelerna satt även Marco Polo år 1272. De goda tiderna varade fram till 1800-talets mitt. Då byggdes en järnväg från Poti vid Svarta Havet till kaukasiska Tiflis. Slut var det så med handeln på de farliga bergvägarna upp till Erzerum på över 1700 meter.
Vi spankulerar på stadens gågator. Sonen vågar sig på en rakning och klippning a la turque...
medan jag lockades in i en tysktalande och thébjudande matthandlares innersta affärslokaliteter...
Nej, det blev inget "Geschäft". Istället sällade jag mig till den vilande manliga befolkningen framför Lala Pasa moskén. Intressant järnbalkarna som i bästa fall skall hålla samman moskén nästa gång när jorden bävar!
Att det finns glass lite överallt på jorden är en gudanåd!
Mindre gudanådig om man därefter nödgas uppsöka tanddoktorn - som här uppe på höjden inte oväntat åker skidor...
Att Erzerum på vintern tydligen är en av Turkiets vintersportorter märkte vi också när vi lämnade sta'n på väg till Svarta Havet. En turkisk ishockeyspelare tackade för besöket...
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Hur var det nu...det där med Iran...?
@Ishockey
Jodå de nosar på division II.
https://en.wikipedia.org/wiki/IIHF_Worl ... ivision_II
Jag har f.ö. sett Nordkorea slå Luxemburg. Utan att vara sportkunnig gissar jag att matchen var i klass med den svenska Hockeytrean.
MVH
Hans
Jodå de nosar på division II.
https://en.wikipedia.org/wiki/IIHF_Worl ... ivision_II
Jag har f.ö. sett Nordkorea slå Luxemburg. Utan att vara sportkunnig gissar jag att matchen var i klass med den svenska Hockeytrean.
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...?
Vinter 1916. Västfronten är blockerad i väntan på att medelmåttiga generaler skall kläcka nya dåliga idéer till krigets ut- och avveckling. Alpfronten stagnerar i kylan efter de katastrofala Isonzoslagen. Även östfronten ligger stilla i köldens grepp, Saloniki trögar det till sig, Palestina väntar på Englands nya planer, Mesopotamien är i belägringsstillestånd, liksom Gallipoli. I södra Afrika förbereder Jan Smuts angreppen mot von Lettow-Vorbeck.
Med andra ord, första världskriget ligger och väntar i startgroparna...om man inte är i Armenien. Den ryske generalen Yudenich har där under hösten 1915 byggt upp en slagkraftig styrka som närmar sig 300.000, inklusive armenier. De underlägsna ottomanska trupperna i området räknar blott 100.000. Som dessutom ligger i vinterläger...
10 januari rycker så Yudenich överraskande in i Armenien, krossar utan större kraftansträngning en stor del av den ottomanska tredje armén, resten förskansar sig i Erzerum. Hjälper inte mycket. I februari tar ryssarna Erzerum och den sydligt belägna staden Mus. En genuint lyckad kampanj, militäriskt sett. Yudenich förstod sig på att koncentrera sina angrepp, överraska fienden och visste att improvisera.
I slutet av februari 1916 vänder han sig nu norrut, de ottomanska trupperna, även de som frisläpptes efter Gallipoli, blir ordentligt tillbucklade och kan svårligen hindra de ryska avancemangen - trots att deras framgångsrika general Mustapha Kemal, sedermera Atatürk, tar över ledningen i Kaukasuskriget. Yudenich går över bergen mot vattnet och med hjälp av den ryska Svarta Havet flottan intar han också Trabzon. Under resten av året ligger han stilla. Den ryska ledningen anser den turkiska teatern sekundär - de har långsamt andra problem...!
Vi har lämnat Erzerum och beger oss upp i bergen, norrut. Jag lyckas övertyga sonen - som har ett något äventyrligare gemyt än jag - att inte ta den direkta vägen mot Svarta Havet. Som går över den regionala D.915...
... värre än de värsta sydamerikanska bergvägarna, sägs det- utan vi tar istället den inte mindre krokiga men längre passvägen västerut!
Och där längst uppe på toppen, på 2.406 m.ö.h., där vind och kyla även i juli biter ordentligt, hittar vi vårt minnesmärke. Långt borta från Gallipolis sargade kust hittar vi honom igen - Mustafa Kemal Atatürk...
som om han bjöd upp till dans - en livlig staty. Han står där som exempel för hur de ottomanska trupperna kämpade (och förlorade, mycket, men det nämns inte...) under 1916 års grymma kampanj. Hur många dog? 50.000? 80.000?
Nu minns man striderna här, högt uppe i bergen, 400 meter högre än Kebnekaise.
Vi färdas vidare, nedåt och norrut. En tunnel...
...och se där, på andra sidan, regnet!
Första gången på tre veckor. Vi närmar oss Svarta Havet och Trabzon.
Forts.
Med andra ord, första världskriget ligger och väntar i startgroparna...om man inte är i Armenien. Den ryske generalen Yudenich har där under hösten 1915 byggt upp en slagkraftig styrka som närmar sig 300.000, inklusive armenier. De underlägsna ottomanska trupperna i området räknar blott 100.000. Som dessutom ligger i vinterläger...
10 januari rycker så Yudenich överraskande in i Armenien, krossar utan större kraftansträngning en stor del av den ottomanska tredje armén, resten förskansar sig i Erzerum. Hjälper inte mycket. I februari tar ryssarna Erzerum och den sydligt belägna staden Mus. En genuint lyckad kampanj, militäriskt sett. Yudenich förstod sig på att koncentrera sina angrepp, överraska fienden och visste att improvisera.
I slutet av februari 1916 vänder han sig nu norrut, de ottomanska trupperna, även de som frisläpptes efter Gallipoli, blir ordentligt tillbucklade och kan svårligen hindra de ryska avancemangen - trots att deras framgångsrika general Mustapha Kemal, sedermera Atatürk, tar över ledningen i Kaukasuskriget. Yudenich går över bergen mot vattnet och med hjälp av den ryska Svarta Havet flottan intar han också Trabzon. Under resten av året ligger han stilla. Den ryska ledningen anser den turkiska teatern sekundär - de har långsamt andra problem...!
Vi har lämnat Erzerum och beger oss upp i bergen, norrut. Jag lyckas övertyga sonen - som har ett något äventyrligare gemyt än jag - att inte ta den direkta vägen mot Svarta Havet. Som går över den regionala D.915...
... värre än de värsta sydamerikanska bergvägarna, sägs det- utan vi tar istället den inte mindre krokiga men längre passvägen västerut!
Och där längst uppe på toppen, på 2.406 m.ö.h., där vind och kyla även i juli biter ordentligt, hittar vi vårt minnesmärke. Långt borta från Gallipolis sargade kust hittar vi honom igen - Mustafa Kemal Atatürk...
som om han bjöd upp till dans - en livlig staty. Han står där som exempel för hur de ottomanska trupperna kämpade (och förlorade, mycket, men det nämns inte...) under 1916 års grymma kampanj. Hur många dog? 50.000? 80.000?
Nu minns man striderna här, högt uppe i bergen, 400 meter högre än Kebnekaise.
Vi färdas vidare, nedåt och norrut. En tunnel...
...och se där, på andra sidan, regnet!
Första gången på tre veckor. Vi närmar oss Svarta Havet och Trabzon.
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Hur var det nu...det där med Iran...?
Tack igen för att du delar med dig.
Fast borde du inte bryta ut en tråd om Turkiet?
MVH
Hans
Fast borde du inte bryta ut en tråd om Turkiet?
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Hur var det nu...det där med Iran...?
Lätt ändrat Hans-inlägg av den andra Hans K...if you don't mind!?
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Inte alls - jag har fullt förtroende till han med det trevliga namnet.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Trabzon
De hittar man i Trabzon Museum. Ett hopkok av gammalt och nytt, utställd på det gamla dammiga viset, en glasmonter bredvid nästa. Här ett urval:
En stridsyxa, persiskt ursprung, som kanske också användes av nordiska väringar, vem vet...?
En något tillknycklad och ihopplattad Hermes
...och en Walther
Tobak och tobaksattiraljer, som vi hittar i varje militärhistoriskt museum
Och medaljer som någon annan säkert kan bättre än jag
Nej, det var inte alltför roligt eller intressant, dags för en öl. En pub som väl knappast hade passat in i dagens Sverige!! forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Trabzon
SÅ skall ett museum se ut. En massa skärmar, ljud och filmsnuttar som jag kan leta upp på nätet närsomhelst hör inte hemma på ett museum - det gör däremot massor av pryttlar i glasmontrar med skrivmaskinsskrivna papperslappar med förklaring.
Fast jag misstänker mothugg från han med det trevliga namnet trots att jag är yngre.
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Massor av pryttlar i ett museum är bra - men bättre är om det är någorlunda överskådligt, och inte bara en oöversiktlig massa av oförklarade tingestar! Tycker den något äldre Hans - och vi kör vidare, så att turen hem till civilisationen i Klockriket inte förlorar sig i tidens oändlighet...
forts.
forts.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Väringagardet, kejsarens nordiska livvakt, besökte förmodligen också Trabzon. Inte minst år 1071, där de deltog i slaget vid Manzikert, söder om Trabzon. Ett förlorat slag där bysans förlorade mycket av sin maktställning.
Men ett par århundraden senare, födde landets sultaninna i Trabzon en son, som kom att leda det osmanska riket med energi och framgång - Süleyman I. Han röjde upp i Syrien och på Balkan, tog Rhodos frånjohanniterna- som flyttade till nästa ö, Malta. Mindre framgångsrik var han i Österrike, men lyckades ändå kapa land i det som idag är Ungern. Nordafrika fram till Marocko hörde också till hans erövringar.
En Napoleon i öst med andra ord, han kallades också "lagstiftaren" - skapade en sultanisk lag, kanun, som kompletterade den islamiska sharian. Dikta kunde han också, bygga hus och främja konsten. En riktig baddare med andra ord, och naturligtvis står han staty i Trabzon. Nere vid Svarta Havet hittar vi hans stränga nuna - motsägelser tolererades inte!
Strax bredvid en passande vehikel från väringaland...
...och ett mindre övningsfält för det turkiska flygvapnet!
Vi återvänder till gamla sta'n. Trabzon, som metropolerna Ankara och Istanbul anser vara mörkaste östprovins, var faktiskt en nationalistisk och islamistisk högborg, och som jag förstår fortfarande är. Också kallad "Mördarstaden" efter ett par spektakulära våldsdåd - i vilket fall kallas dess innevånare gärna lynniga och oberäkneliga. Potentiellt våldsamma. I en Istanbuler tidning hittar vi en bild av två kärleksfulla kor med kalv. Text "Inte alla Trabzon-invånare är fulla av hat."
I vilket fall, här hittar vi både det ena...
...och det andra.
I Trabzon äter man fisk - man kan säga konstigt nog. Svarta havets i antiken omtalade söta vatten existerar inte längre - en kloak är det idag, säger expertisen. Där det förr fanns ett 30-tal fisksorter, har 6 eller 7 överlevt. Stören som lever på havsbottnen är mer eller mindre utrotad - en kloak. En som har överlevt är en liten sardell, Hamsi. Och det är den vi också äter på stadens bästa fiskrestaurang...
...som vi naturligtvis sköljer ner med en riklig dosis EFES!
Trötta, smyger vi förbi nästa stränga staty,
denna gång Atatürk, till vårt nattlogi, med rum där väggarna varken sett murbruk eller trä - papp ska det vara!
Oje...
forts.
Men ett par århundraden senare, födde landets sultaninna i Trabzon en son, som kom att leda det osmanska riket med energi och framgång - Süleyman I. Han röjde upp i Syrien och på Balkan, tog Rhodos frånjohanniterna- som flyttade till nästa ö, Malta. Mindre framgångsrik var han i Österrike, men lyckades ändå kapa land i det som idag är Ungern. Nordafrika fram till Marocko hörde också till hans erövringar.
En Napoleon i öst med andra ord, han kallades också "lagstiftaren" - skapade en sultanisk lag, kanun, som kompletterade den islamiska sharian. Dikta kunde han också, bygga hus och främja konsten. En riktig baddare med andra ord, och naturligtvis står han staty i Trabzon. Nere vid Svarta Havet hittar vi hans stränga nuna - motsägelser tolererades inte!
Strax bredvid en passande vehikel från väringaland...
...och ett mindre övningsfält för det turkiska flygvapnet!
Vi återvänder till gamla sta'n. Trabzon, som metropolerna Ankara och Istanbul anser vara mörkaste östprovins, var faktiskt en nationalistisk och islamistisk högborg, och som jag förstår fortfarande är. Också kallad "Mördarstaden" efter ett par spektakulära våldsdåd - i vilket fall kallas dess innevånare gärna lynniga och oberäkneliga. Potentiellt våldsamma. I en Istanbuler tidning hittar vi en bild av två kärleksfulla kor med kalv. Text "Inte alla Trabzon-invånare är fulla av hat."
I vilket fall, här hittar vi både det ena...
...och det andra.
I Trabzon äter man fisk - man kan säga konstigt nog. Svarta havets i antiken omtalade söta vatten existerar inte längre - en kloak är det idag, säger expertisen. Där det förr fanns ett 30-tal fisksorter, har 6 eller 7 överlevt. Stören som lever på havsbottnen är mer eller mindre utrotad - en kloak. En som har överlevt är en liten sardell, Hamsi. Och det är den vi också äter på stadens bästa fiskrestaurang...
...som vi naturligtvis sköljer ner med en riklig dosis EFES!
Trötta, smyger vi förbi nästa stränga staty,
denna gång Atatürk, till vårt nattlogi, med rum där väggarna varken sett murbruk eller trä - papp ska det vara!
Oje...
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30026
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Familjen som var bakom ett bröllop jag var på: viewtopic.php?f=40&t=25742&hilit=istanbul#p368375
De hade förutom allt annat tjänat en rejäl slant på att importera lax från Norge till Turkiet. Pratade du med laxbitarna och fick klart varifrån de kom?
MVH
Hans
De hade förutom allt annat tjänat en rejäl slant på att importera lax från Norge till Turkiet. Pratade du med laxbitarna och fick klart varifrån de kom?
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Det var antingen odlad lax från Norge eller Svartahavslax med obekant kontroll av fisk och handel - båda lika avskräckande för en njutbar måltid!
tycker Hans K
tycker Hans K
-
- Stödjande medlem 2023
- Inlägg: 9800
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Återigen ett stort tack för en reseskildring värdig Herodotos. Det här är ju så klassiskt historisk mark att endast krubban i Nazaret vore jämförbar.
Och ändå är det ytterst få västerlänningar som besökt dessa platser(inkl. Amund) ...
Åter stort tack, och även till Hans som också är i Herodotos-klass som reseskildrare.
Och ändå är det ytterst få västerlänningar som besökt dessa platser(inkl. Amund) ...
Åter stort tack, och även till Hans som också är i Herodotos-klass som reseskildrare.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11446
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?
Tack Amund för de vänliga orden!
Jag märker när jag läser igenom de senast skrivna iakttagelserna att det positiva lyser med tydlig frånvaro. Men det var faktiskt så, inte bara på grund av det plötsligt insatta dåliga vädret och omöjligheterna att sova i ett hotell med papperstunna väggar. Efter all vänlighet som vi fått uppleva i det knepiga landet Iran var butterheten och ointresset hos den turkiska/kurdiska befolkningen i östra Turkiet något av en negativ överraskning. Vår kontaktglädje och kommunikativa öppenhet menar jag var fortfarande på tämligen hög nivå - men det hjälpte tyvärr inte...
Mvh Hans K
Jag märker när jag läser igenom de senast skrivna iakttagelserna att det positiva lyser med tydlig frånvaro. Men det var faktiskt så, inte bara på grund av det plötsligt insatta dåliga vädret och omöjligheterna att sova i ett hotell med papperstunna väggar. Efter all vänlighet som vi fått uppleva i det knepiga landet Iran var butterheten och ointresset hos den turkiska/kurdiska befolkningen i östra Turkiet något av en negativ överraskning. Vår kontaktglädje och kommunikativa öppenhet menar jag var fortfarande på tämligen hög nivå - men det hjälpte tyvärr inte...
Mvh Hans K