Klimathotet i historisk kontext

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Användarvisningsbild
Donkeyman
Medlem
Inlägg: 3238
Blev medlem: 05 feb 2004 18:29
Ort: Tromsø

Re: Klimathotet i historisk kontext

Inlägg av Donkeyman » 27 maj 2019 19:22

Jag drar mig till minnes min lärare i fysik och geografi för 50 år sedan. Han larmade om klimathot redan den gången. Men då var det ozonhålet som var den stora faran. Detta skall redan då ha påverkat polarområdena så att det blivit en allt snabbare avsmältning av polarisen. Denna lärare varnade då för att om tillräckligt mycket is smälte så skulle jordens tyngdpunkt kunna komma att förskjutas, vilket i sin tur skulle kunna leda till att rotationsaxeln plötsligt skulle kunna ändras. Självfallet med katastrofala följder om hela klotet plötsligt tippade åt något håll och började rotera kring en annan axel. Så gjorde vi intressanta experiment med roterande kroppar för att illustrera sammanhangen.

Därifrån och kanske 20 år framöver var det ozonhålet som var det stora riskmomentet i all debatt. Förbränning av kolväten nämndes aldrig som en fara med hänsyn till global uppvärmining. Däremot var det ett stort miljöproblem med tanke på förorening. Sedan blev det tyst om ozon och sakta men säkert började förbränningstekniken att bli den stora faran. Men nu är inte förorening det största problemet längre utan global uppvärmning. Vilket väl har varit situationen de senaste 20 åren.

FredH
Medlem
Inlägg: 861
Blev medlem: 29 jul 2003 18:56
Ort: Växjö

Re: Klimathotet i historisk kontext

Inlägg av FredH » 28 maj 2019 10:33

pandersson2 skrev:
27 maj 2019 07:00
FredH,
ett par funderingar till ditt inlägg.

Naturen har anpassat sig efter människan under lång tid. Ett avbrott skulle innebära en kraftig förändring och gynna samt skada många arter.

Vilka alternativ finns som inte påverkar miljön? Påverkar ser jag här som helst synonymt med förstör då förstör verkar betyda all förändring av status quo. Ser vi på energiförsörjning finns inget alternativ. Städer förmodar jag även behöver överges etc.

Vare sig vi uppskattar det eller ej så lever människan i symbios med övrigt liv och frågan är främst vilken påverkan som vi ser som positiv eller negativ. Skall vi anpassa oss och vår omgivning eller sträva efter att undvika förändringar från ett av oss utnämnt idealt tillstånd?
Nu vet inte jag om symbios är detsamma för dig som för mig. Symbios innebär att båda drar nytta av samvaron. Så är det inte riktigt i naturen.
Vi har som en art som anser sig vara på toppen av näringskedjan pillat i de flesta olika delar som bara finns inom naturen. Vi har inte en aning vad detta kommer att sluta. Vi har t.ex. snart mer plastpartiklar i insjöar än levande organismer, det finns stora sjok av plast samt plastpartiklar i oceanerna. Fiskar äter hellre plast än plankton vilket påverkar deras tillväxt.
Vi har bekämpningsmedel som aktivt stör bin, eller andra insekter vår natur och vi behöver för att överleva. Det finns stora områden med odlingar där man behöver pollinera manuellt för att de naturliga pollinerarna försvunnit tack vare odlingarnas påverkan på deras normala miljö.
Vi har stor områden där vi bedrivit gruvdrift som är mer att likna vid öknar. Vi har kraftigt förorenad mark där vi bedrivit industriverksamhet, t.ex. vid varenda glasbruk i Småland.
Vi måste bedriva jakt på djur för att vi sabbat den naturliga balansen i skogarna

Vet inte direkt om jag kallar det symbios eller ens att försöka leva i symbios.

Vad jag vill se är en så liten påverkan som möjligt, vi behöver inte nödvändigtvis utarma jorden för att krama ut det sista kilot spannmål vid odlingar, vi behöver inte djurbesättningar som behöver stora mängder specialkost för att överleva. Vi kan med vår teknik och vårt kunnande faktiskt välja att inte använda allt vi har i vår arsenal böra för att det råkar vara tillåtet.

FredH
Medlem
Inlägg: 861
Blev medlem: 29 jul 2003 18:56
Ort: Växjö

Re: Klimathotet i historisk kontext

Inlägg av FredH » 28 maj 2019 10:36

Donkeyman skrev:
27 maj 2019 19:22
Jag drar mig till minnes min lärare i fysik och geografi för 50 år sedan. Han larmade om klimathot redan den gången. Men då var det ozonhålet som var den stora faran. Detta skall redan då ha påverkat polarområdena så att det blivit en allt snabbare avsmältning av polarisen. Denna lärare varnade då för att om tillräckligt mycket is smälte så skulle jordens tyngdpunkt kunna komma att förskjutas, vilket i sin tur skulle kunna leda till att rotationsaxeln plötsligt skulle kunna ändras. Självfallet med katastrofala följder om hela klotet plötsligt tippade åt något håll och började rotera kring en annan axel. Så gjorde vi intressanta experiment med roterande kroppar för att illustrera sammanhangen.

Därifrån och kanske 20 år framöver var det ozonhålet som var det stora riskmomentet i all debatt. Förbränning av kolväten nämndes aldrig som en fara med hänsyn till global uppvärmining. Däremot var det ett stort miljöproblem med tanke på förorening. Sedan blev det tyst om ozon och sakta men säkert började förbränningstekniken att bli den stora faran. Men nu är inte förorening det största problemet längre utan global uppvärmning. Vilket väl har varit situationen de senaste 20 åren.
Men där var vi hyfsat snabba att börja förbjuda freoner i stor skala för att minska påverkan på ozonet i atmosfären. Så vi kan faktiskt införa regler som inte på det stora hela påverkar vårt liv men ändå förbättrar vår miljö. Ozonet var på väg att sakta återbyggas men har ånyo blivit hotat, men nu av illegal freontillverkning.