Reparationsmöjligheter i brigaderna

[Grönis]

Har inte riktigt fattat detta när jag tittar på olika organisationsöversikter. Det fanns iallafall på 90-talet en rep. pluton på bataljonernas trosskompanier. Denna hade som jag förstår det ansvar för bataljonens fordon såsom stridsfordon och lastbilar. Men hur såg det ut i övrigt? Vad fanns för resurser på underhållsbataljonen och vilka utbildade i isåfall dessa? Hur var förresten repplutonen organiserad? Hade de med sig tunga verktyg i fält och byggde upp "fältverkstäder" eller hur funkade det. Trots att de utbildades på samma kompani som jag låg på såg jag aldrig plutonen "in action"

[MD650]

Reppluton på trosskomp inom bataljonerna repade skador som gick att repa på bataljonsnivå.
Övriga skickades bakåt till underhållsbataljon eller ännu längre bakåt till milorepkomp.
På t.ex. norrlandsbrigaden fanns det ett reparations- och intendenturkompani på 65 man som hade en reppluton med :
-Bärgningsgrupp
- Förrådsgrupp
- Vapen och telerepgrupp
- Ikvrepgrp
-Motorreptropp.

De kunde fältgruppera och repa i fält. Bl.a. hade reppluton fyra st reptält 5x5x3m.

[Grönis]

Tack. Nu minns jag att jag varit inne i ett reptält. Fanns någon planering att i den mån det gick förlägga dessa i anslutning till förrekade verkstäder etc. eller var syftet att de skulle vara mobila och hållas nära stridande enheter. Hur såg organisationen av plutonen ut?

[MD650]

Tack. Nu minns jag att jag varit inne i ett reptält. Fanns någon planering att i den mån det gick förlägga dessa i anslutning till förrekade verkstäder etc. eller var syftet att de skulle vara mobila och hållas nära stridande enheter. Hur såg organisationen av plutonen ut?

Både och. Man föröskte knyta upp sig på civla verkstäder, lokaler motsv.
På norrlandsbrigaden såg den ut så här:
-Bärgningsgrupp
- Förrådsgrupp
- Vapen och telerepgrupp
- Ikvrepgrp
-Motorreptropp.

[MD650]

Ska gräva fram vad som fanns på övriga brigader och underhållsbataljoner.

[MD650]

På IB 77 var det motsvarande organisation som på NB 85.
På PB 63M (Pansarbrigaden) fanns det ett repkompani:
- Tung reppluton
- Lätt reppluton
- Förrådstropp
- Stabsgrp
- Bärgningspluton
- trosstropp


Dessutom fanns det fristående repkomp som var ett fördelningsförband med en motorrepplut och en vapen- och signalreppluton.

För att stödja strvbataljon ÖN fanns det Fördelningspansarrepkomp 103/302 ÖN med en tung resp. lätt reppluton, stabsgrp och trosstropp.

[Grönis]

Tack. Nu minns jag att jag varit inne i ett reptält. Fanns någon planering att i den mån det gick förlägga dessa i anslutning till förrekade verkstäder etc. eller var syftet att de skulle vara mobila och hållas nära stridande enheter. Hur såg organisationen av plutonen ut?

Både och. Man föröskte knyta upp sig på civla verkstäder, lokaler motsv.
På norrlandsbrigaden såg den ut så här:
-Bärgningsgrupp
- Förrådsgrupp
- Vapen och telerepgrupp
- Ikvrepgrp
-Motorreptropp.

Det låter som det var ganska mycket personal i en reppluton. Det stämmer med mitt minne. De var säkert ett 40-tal, kanske fler. I allfall fler soldater än på övriga plutoner. Flera av dem jag träffade hade gått fordonsteknsik linje på gymnasiet. Samtliga var GB/E uttagna som jag minns det. KB eller PB värnpliktiga fanns inte, men det kanske var tillfällighet/ berodde på avhopp.

[MD650]

Upp mot 65 man kunde reppluton bestå av beroende på vilket förband de tillhörde.

[Donkeyman]

Först måste sägas att jag inte haft någon kontakt med "militära prylar" sedan sista repmötet (mitten av 80-talet) men jag utgår från att de har haft samma utveckling som "civila prylar". Det vill säga - de prylar vi "lekte krig" med på 80-talet kunde i de flesta fall repareras av en fingerfärdig "bysmed". Speciellt fordonen. Medan dagens moderna prylar i påfallande många fall över huvud taget inte går att reparera eller kräver specialister. I det civila livet är de helt enkelt alldeles för "sofistikerade", förmodligen är det lika i det militära. Går det att åtgärda fel krävs det specialister, mängder av speciella reservdelar och verktyg.

Konklusion - rasar någon utrustning samman i en krigssituation ser man förmodligen denna som förlorad. Det är inte lönt att ens försöka fixa grejorna. Det är helt orealistiskt att ha tillgång till specialister, delar och verktyg under fältmässiga förhållanden. Kanske man inte ens klarar detta till rimliga kostnader under fred.

Eller ....... är jag helt ute och "cyklar".

[Sarvi]

I viss mån stämmer det.Men samtidigt är t.ex. många moderna fordon byggda på ett sätt som medger snabbt utbyte av trasiga delar. För t.ex. Leopard 2 (strv 122) sitter växellåda och motor i ett paket, så vid ett motorhaveri kan allting bytas i fält på kanske så lite som 15-30 minuter. Sedan får motorn skickas på rep men då har man dels ett mycket mindre transportproblem, dels är vagnen fortfarande i tjänst. Ett motorbyte på en Centurionvagn från 1950-talet - typisk ”spett och slägga”-vagn - var ett jobb som tog flera dagar och måste utföras på Miloverkstad. Motsvarande för strf 90: motor lyfts ut av repplut, i med ny. Pbv 302 (60-talskonstruktion) måste motorn som sitter fram halas ut bakåt genom hela stridsrummet. Jättekul...

[Urban]

Den rep-pluton som fanns vid armens helikopterkompanier var stor och hade även många yrkesofficerare som tekniker av förklarliga skäl och man släpade runt på ett stort tält där man kunde hantera en till två helikoptrar åt gången beroende på storlek om man jag minns rätt.

Om detta hade funkat rent praktiskt vette tusan då tanken med iallafall pvhkp-kompani var att ombasera varje dygn, så vad gör man om en helikopter inte kunnat fixats innan ombasering?

[Grönis]

I viss mån stämmer det.Men samtidigt är t.ex. många moderna fordon byggda på ett sätt som medger snabbt utbyte av trasiga delar. För t.ex. Leopard 2 (strv 122) sitter växellåda och motor i ett paket, så vid ett motorhaveri kan allting bytas i fält på kanske så lite som 15-30 minuter. Sedan får motorn skickas på rep men då har man dels ett mycket mindre transportproblem, dels är vagnen fortfarande i tjänst. Ett motorbyte på en Centurionvagn från 1950-talet - typisk ”spett och slägga”-vagn - var ett jobb som tog flera dagar och måste utföras på Miloverkstad. Motsvarande för strf 90: motor lyfts ut av repplut, i med ny. Pbv 302 (60-talskonstruktion) måste motorn som sitter fram halas ut bakåt genom hela stridsrummet. Jättekul...

Vår utb kompanichef var chef för underhållsbatalajonen. Jag minns att han berättade om detta och vilken fördel det var för ett förband att kunna få tillbaks skadade vagnar i tjänst snabbt. Israeliska armén har väl haft detta som en viktig strategi? Har för mig att det fanns något exempel som jag hört om kring hur reparartionstider kan ställas i relation till hur många tillgängliga fordon en brigad har vid stridens början. Med tanke på stridernas snabba förlopp kan ju en skillnad på om det tar 3 timmar eller tre dagar att byta en motor vara skillnaden om vagnen kommer användas mer i kriget överhuvudtaget..

[MD650]

Som nämnts tidigare är det mer modultänk nu för tiden där hela enheter byts ut.
Naturligtvis är det inte allt som går att byta ut.

[Forskaren]

Reppluton på trosskomp inom bataljonerna repade skador som gick att repa på bataljonsnivå.
Övriga skickades bakåt till underhållsbataljon eller ännu längre bakåt till milorepkomp.

Dessutom fanns ju verkstadskompani på etappbataljonerna fram till åtminstone början av 1980-talet.