När de tyska trupperna under generalöverste Lothar Rendulic drog sig tillbaka från finska Lappland var det den brända jordens taktik som gällde. Sprängning av broar och vägtrummor, bränning av byggnader, förstöring av telefon- och elledningar samt minering och utläggning av försåt ingick i reträttstaktiken. Till stor del var det militärt motiverad, men dels övergick det till tysk övernitiskhet och ren hämnd. Den materiella ödeläggelsen genom Lapplandskriget var ytterst omfattande, totalt förstördes ca 18 000 byggnader, varav 5 900 bostadshus, vartill omkring 750 landsvägs- och järnvägsbroar sprängdes.
Det är oktober 1944 och fotografen befinner sig på vägen till Muonio. De finska trupperna har den här gången lyckats med att snabbvandra i ödemarken och kringgå den tyska fördröjningspositionen. Under hot att snart bli överflyglade har de tyska trupperna inte hunnit att slutföra jobbet. Eller ens börja här, men under en kortare marschpaus har en bitter och förbannad soldat ändå av ren illvilja orkat gå och försöka bränna ner så mång höstack som han kunde - och han måste ha antänd dem en och en med hjälp av bensin eller fotoge för så lätt brann inte hön efter oktoberregnen! Eller kanske har han fått order från en Feldwebel men han har insett meninglösheten och gjort det minsta möjliga. Vem vet!
Amund har frågan!
