Minkar, sillar och andra ubåtar
-
Ola Frithiofson
- Medlem
- Inlägg: 339
- Blev medlem: 28 juni 2013, 10:06
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Urban skriver att den svarta ubåten på bilden som sägs vara tagen 30 september 1982 inte kan ha varit en Oberon eftersom de inte har sådana sonarer som på bilden, att Porpoise inte kunde vara utan sonarbulb vid fören för då kunde den inte navigera bra och om jag förstår rätt mest har frågetecken kring de vita markeringarna som syns på bilden från oktober 1985 på Porpoise, men inte en förståelse av vad dessa markeringar står för. Dessutom menar att det inte är trovärdigt att använda en ubåt i främmande vatten med så mycket utanpåliggande detaljer som Porpoise visar sig ha på bilden från 1985.
Det fanns från början åtta i Porpoiseklassen, varav fem användes 1982 de var väl samtliga utrangerade runt 1990. De utrustades olika över åren, decennierna. Attacksonarerna byttes ut vid olika tillfällen på de olika ubåtarna i klassen över dessa år och därför var attacksonarernas yttre kännetecken olika på de olika ubåtarna. Detsamma gäller för ubåtarna i Oberonklassen. Det finns inte någon möjlighet att baserat på attacksonarens yttre utseende säkert säga att den svarta ubåten på bilden inte är en Oberon. Det kan den mycket väl ha varit, då ubåtarna inom såväl Porpoiseklassen som Oberoenklassen hade olika attacksonarer vid olika tidpunkter.
Det var en attacksonar som satt längst fram i fören. Om jag förstått rätt användes den då torpeder skulle riktas mot målet för attacken. På ubåtarna fanns många andra sonarer för olika syften, inklusive navigation. Det var möjligt navigera en ubåt utan just attacksonaren. Skulle ubåten inte användas i strid, i farliga miljöer, var det möjligt ta bort denna sonar, det fanns andra som dög bra till den nödvändiga navigeringen. Detta är kunskaper jag läst mig till, någon praktiskt erfarenhet av ubåtsnavigering har jag inte. Bifogar en sådan text och lägger in en åskådliggörande bild.
Att Porpoise utrustats med mer externa detaljer, rör osv. visar just att den inte skulle användas i strid. Den var ombyggd för att användas endast under fredsförhållanden. En sådan ombyggd Porpoise kan fungera som DSRV taxi. För detta talar också de vita markeringarna på HMS Porpoise, bilden från 1985.
John Pina Craven som var initiativtagare och som byggde upp DSRV-projketet skrev en bok The Silent War – The Cold War Battle Beneath the Sea (New York: Simon & Schuster, 2001).
På sid 276 i den boken står följande.
”In thumbing through [Jane’s volume of Naval Fightingships 1974-75, Vladimir Pisarev] might come across the arresting picture of USS Hawkbill, a submarine of the Sturgeon class. There is a DSRV mounted on its stern and a distinctive black-and-white pattern on the sail and the sail planes. Other ships of the same class are not so clearly marked. Pisarev knew that the DSRV had been designed to mate with any submarine and that there was no need for special markings unless the Hawkbill was specifically designed to support the DSRV on other than rescue missions … intelligence operations.”
Dessa DSRVs användes för att på stora djup kunna plocka upp exempelvis missildelar från Sovjetiska missilförsök, men de kunde också användas för annat på Sovjetiska – och andra länders – inre vatten, så som Craven skriver i sin bok från 2001. Porpoise har samma vita markering som USS Hawkbill och som Craven beskriver användes för att underlätta dockning med DSRVs vid underrättelseoperationer.
Just Craven har sagt att han liksom massor av andra inom U.S. Navy helt sonika plockades bort när den tillträdande marinministern Lehman och hans förtrogne inom U.S. Navy vicechefen, amiralen Lyons, 1980-81 drog upp de delar av den nya Reaganstrategin ”Roll-back” som handlade om covert operations och deception där U.S. Navy var involverad.
Det fanns från början åtta i Porpoiseklassen, varav fem användes 1982 de var väl samtliga utrangerade runt 1990. De utrustades olika över åren, decennierna. Attacksonarerna byttes ut vid olika tillfällen på de olika ubåtarna i klassen över dessa år och därför var attacksonarernas yttre kännetecken olika på de olika ubåtarna. Detsamma gäller för ubåtarna i Oberonklassen. Det finns inte någon möjlighet att baserat på attacksonarens yttre utseende säkert säga att den svarta ubåten på bilden inte är en Oberon. Det kan den mycket väl ha varit, då ubåtarna inom såväl Porpoiseklassen som Oberoenklassen hade olika attacksonarer vid olika tidpunkter.
Det var en attacksonar som satt längst fram i fören. Om jag förstått rätt användes den då torpeder skulle riktas mot målet för attacken. På ubåtarna fanns många andra sonarer för olika syften, inklusive navigation. Det var möjligt navigera en ubåt utan just attacksonaren. Skulle ubåten inte användas i strid, i farliga miljöer, var det möjligt ta bort denna sonar, det fanns andra som dög bra till den nödvändiga navigeringen. Detta är kunskaper jag läst mig till, någon praktiskt erfarenhet av ubåtsnavigering har jag inte. Bifogar en sådan text och lägger in en åskådliggörande bild.
Att Porpoise utrustats med mer externa detaljer, rör osv. visar just att den inte skulle användas i strid. Den var ombyggd för att användas endast under fredsförhållanden. En sådan ombyggd Porpoise kan fungera som DSRV taxi. För detta talar också de vita markeringarna på HMS Porpoise, bilden från 1985.
John Pina Craven som var initiativtagare och som byggde upp DSRV-projketet skrev en bok The Silent War – The Cold War Battle Beneath the Sea (New York: Simon & Schuster, 2001).
På sid 276 i den boken står följande.
”In thumbing through [Jane’s volume of Naval Fightingships 1974-75, Vladimir Pisarev] might come across the arresting picture of USS Hawkbill, a submarine of the Sturgeon class. There is a DSRV mounted on its stern and a distinctive black-and-white pattern on the sail and the sail planes. Other ships of the same class are not so clearly marked. Pisarev knew that the DSRV had been designed to mate with any submarine and that there was no need for special markings unless the Hawkbill was specifically designed to support the DSRV on other than rescue missions … intelligence operations.”
Dessa DSRVs användes för att på stora djup kunna plocka upp exempelvis missildelar från Sovjetiska missilförsök, men de kunde också användas för annat på Sovjetiska – och andra länders – inre vatten, så som Craven skriver i sin bok från 2001. Porpoise har samma vita markering som USS Hawkbill och som Craven beskriver användes för att underlätta dockning med DSRVs vid underrättelseoperationer.
Just Craven har sagt att han liksom massor av andra inom U.S. Navy helt sonika plockades bort när den tillträdande marinministern Lehman och hans förtrogne inom U.S. Navy vicechefen, amiralen Lyons, 1980-81 drog upp de delar av den nya Reaganstrategin ”Roll-back” som handlade om covert operations och deception där U.S. Navy var involverad.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Tack men jag vet mycket väl vad klara och tydliga markeringar kan användas till i detta sammanhang, se längre ner.Ola Frithiofson skrev:Urban skriver att den svarta ubåten på bilden som sägs vara tagen 30 september 1982 inte kan ha varit en Oberon eftersom de inte har sådana sonarer som på bilden, att Porpoise inte kunde vara utan sonarbulb vid fören för då kunde den inte navigera bra och om jag förstår rätt mest har frågetecken kring de vita markeringarna som syns på bilden från oktober 1985 på Porpoise, men inte en förståelse av vad dessa markeringar står för. Dessutom menar att det inte är trovärdigt att använda en ubåt i främmande vatten med så mycket utanpåliggande detaljer som Porpoise visar sig ha på bilden från 1985.
Göra en ubåt bullrigare på det sätt som visats i bilderna är väldigt speciellt. Varför skydda roder och ventiler på detta extremt framträdande sätt samt använda två DSRV 'vaggor' som är väldigt bullriga om nu syftet var hemlig verksamhet på svenskt vatten?
Både ja och nej. Man ersatte Type 186 flankhydrofonen med en Type 2007 men i övrigt så ser det inte ut som att man gjorde några större byten under den period vi pratar om (70-talet och framåt) . Dock så tog man under 80-talet och moderniserade nio Oberon med att Type 183 sonar byttes ut mot en Type 2051 sonar i en betydligt bulligare dom. Till det kom en Type 2046 'påhängs' (clip-on) släphydron. Fram tills dess hade man likvärdiga system på båda klasserna.Ola Frithiofson skrev: Det fanns från början åtta i Porpoiseklassen, varav fem användes 1982 de var väl samtliga utrangerade runt 1990. De utrustades olika över åren, decennierna. Attacksonarerna byttes ut vid olika tillfällen på de olika ubåtarna i klassen över dessa år och därför var attacksonarernas yttre kännetecken olika på de olika ubåtarna. Detsamma gäller för ubåtarna i Oberonklassen. Det finns inte någon möjlighet att baserat på attacksonarens yttre utseende säkert säga att den svarta ubåten på bilden inte är en Oberon. Det kan den mycket väl ha varit, då ubåtarna inom såväl Porpoiseklassen som Oberoenklassen hade olika attacksonarer vid olika tidpunkter.
Måste faktiskt hålla med dig om att det är svårt att se skillnad mellan en Porpoise och en Oberon klass ubåt utvändigt innan de sonar-dom ombyggnader som görs under 80-talet. De bilder jag sett från 70-tal har en viss skillnad i höjd för en Oberon ubåt men kan givetvis vara en optisk synvilla. Så ja, jag tar tillbaka mitt påstående att man med 100% säkerhet kan säga att det är just en Porpoise klass ubåt baserat på bild, men vad är det annars? Vid samma tidpunkt tog samma fotograf bilder på fartyg som det är känt låg just där som HMS Bulwark.
Det som jag tror stör för dig (och Tunander) är väl att om det finns foto med HMS Porpoise från 1982 i originalskick så går det inte ihop med teorin om att hon byggts om som en sorts moderubåt i slutet av 70-talet men iallafall i tid för att ha närvarat vid Muskö/Hårsfjärden-indidenten
Den manual du tagit bilden från finns här och är för Oberon-klass ubåtar men är i stort sett samma som för Porpoise tills dess man moderniserade en del Oberon under 80-talet.Ola Frithiofson skrev: Det var en attacksonar som satt längst fram i fören. Om jag förstått rätt användes den då torpeder skulle riktas mot målet för attacken. På ubåtarna fanns många andra sonarer för olika syften, inklusive navigation. Det var möjligt navigera en ubåt utan just attacksonaren. Skulle ubåten inte användas i strid, i farliga miljöer, var det möjligt ta bort denna sonar, det fanns andra som dög bra till den nödvändiga navigeringen. Detta är kunskaper jag läst mig till, någon praktiskt erfarenhet av ubåtsnavigering har jag inte. Bifogar en sådan text och lägger in en åskådliggörande bild.
![]()
(1) An accurate, passive, medium range attack sonar --> Siffra 187 = "The type 187 is a medium range search sonar and is also the submarines attack sonar."
(2) An active, mine detecting sonar
(3) A passive, scanning torpedo warning sonar -- > Siffta 719 = "The type 719 is a short range passing sonar whose primary function is torpedo warning and screen penetration."
(4) A passive, long range search sonar--> Siffra 186 = "The type 186 is a long range passive sonar."
(5) A sonar intercept sonar --> Siffra 197 = "Type 197 is the intercept sonar set."
(6) A reliable underwater communications set --> Siffra 185 = "Type 185 is the main underwater communication set"
(7) A self noise monitoring set --> Siffra 189 = "The self noise monitor hydrophone"
Tillkommer Siffra 183 = "Type 183 is the emergency underwater telephone, used only for submarine disasters"
I detta fall är ju Sonar 187 i fören borttagen och man saknar det primära verktyget för att se och höra framåt. Man kan kan givetvis göra en U-137 och köra på död räkning men har fortfarande stora tvivel på att det vore lyckat inomskärs. Om jag ska vara djävulens advokat så skulle dock denna brist på navigeringsteknik förklara en del observationer av periskop med mera...
Tänker även visa något som inte framkommit i debatten vad jag vet och det är att de två "vaggorna" ligger ganska exakt över bakre och främre sluss i skrovet. Ritningen visar en kanadensisk Oberon och där tornet kapats för att rymmas på bilden men då både Porpoise och Oberon-klasserna var ganska liknande så ska det stämma.
Så ytterligare bevis för moderubåt för hemligt uppdrag, eller var vaggorna till för att underlätta dockning av målubåt eller annat syfte? Jag vet faktiskt inte själv vad jag ska tro.

Ergo, det är inget annat än en maskirovka så att Sverige skulle tro att ryssen kommer samt/eller att träna egna styrkor under stridsliknande förhållanden med delar av den svenska försvarsmakten/politiker fullt införstådda/ovetandes, eller!?Ola Frithiofson skrev: Att Porpoise utrustats med mer externa detaljer, rör osv. visar just att den inte skulle användas i strid. Den var ombyggd för att användas endast under fredsförhållanden. En sådan ombyggd Porpoise kan fungera som DSRV taxi. För detta talar också de vita markeringarna på HMS Porpoise, bilden från 1985.
Har tyvärr inte läst den boken men betvivlar inte att den är intressant och att USA hämtat upp saker från havsbotten är väl känt.Ola Frithiofson skrev: John Pina Craven som var initiativtagare och som byggde upp DSRV-projketet skrev en bok The Silent War – The Cold War Battle Beneath the Sea (New York: Simon & Schuster, 2001).
På sid 276 i den boken står följande.
”In thumbing through [Jane’s volume of Naval Fightingships 1974-75, Vladimir Pisarev] might come across the arresting picture of USS Hawkbill, a submarine of the Sturgeon class. There is a DSRV mounted on its stern and a distinctive black-and-white pattern on the sail and the sail planes. Other ships of the same class are not so clearly marked. Pisarev knew that the DSRV had been designed to mate with any submarine and that there was no need for special markings unless the Hawkbill was specifically designed to support the DSRV on other than rescue missions … intelligence operations.”
Dessa DSRVs användes för att på stora djup kunna plocka upp exempelvis missildelar från Sovjetiska missilförsök, men de kunde också användas för annat på Sovjetiska – och andra länders – inre vatten, så som Craven skriver i sin bok från 2001. Porpoise har samma vita markering som USS Hawkbill och som Craven beskriver användes för att underlätta dockning med DSRVs vid underrättelseoperationer.
Just att man har vita markeringar enbart används vid underrättelseoperationer är väl långsökt? De är ju till för att visa en DSRV eller annan undervattensfarkost vart tornet på moderubåten finns samt andra känsliga detaljer som dykroder och var dockningsluckan är.
Dessutom finns det massor med foton på nätet från både USN och Royal Navy där man monterat samma sorts DSRV vagga som USS Hawkbill och även har vita torn- och skrov-markeringar. Man har även övat med att rädda folk från ubåt med mera i internationella övningar. Har för mig till och med Sverige deltagit.
Det var stora omstruktureringar när Reagan-administrationen tog makten och satte igång att rusta ihjäl ryssen. Dock så tog väl Craven väl avsked själv från USN flera år innan Reagan kom till makten och arbetade åt Carter administrationen samt ägnade sig åt att försöka bli invald i representanthuset vid valet 1976. Samma år blev han Director of the Law of the Sea Institute men han kan givetvis ha funnits kvar i reserven längre. 1980 var han 56 år gammal (född 1924).Ola Frithiofson skrev: Just Craven har sagt att han liksom massor av andra inom U.S. Navy helt sonika plockades bort när den tillträdande marinministern Lehman och hans förtrogne inom U.S. Navy vicechefen, amiralen Lyons, 1980-81 drog upp de delar av den nya Reaganstrategin ”Roll-back” som handlade om covert operations och deception där U.S. Navy var involverad.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
En Uppfattning som om jag uppfattar det rätt inte bygger på några bevis på Västtyska eller brittiska ubåtar i svenska vatten?Wedman skrev: Jag har kommit till uppfattningen att västliga specialförband opererade i svenska vatten under efterkrigstiden som övning och förberedelse inför operationer i krig. Ubåtar från Västtyskland kan ha planerat att baseras i svensk skärgård medan ubåtar från Storbritannien kan ha övat för att kunna stödja Stay Behind eller att hämta/lämna agenter.
Så du underkänner 1995 års utrednings bedömning,Wedman skrev: Efter U 137 grundstötning, som jag tror var en grov felnavigering i enlighet med den för Sovjetunionen inte alls smickrande officiella versionen,
är det utifrån en rimlighetsbedömning att sovjetunionen såg U 137 som en sådan prestigeförlust att man aldrig skulle våga utsätta sig för en liknande situation igen?
Så enligt din uppfattning så var det inte sovjetiska ubåtar efter U 137 ?Wedman skrev: och efter Reagans tillträde som president tillkom syftet att genom psykologiska operationer i form av väl synliga kränkningar förstärka den bild av att sovjetiska ubåtar kränkte svenska vatten som etablerats efter U 137.
mvh
/John
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Det finns en del skrivet om detta i "Omöjlig ubåt" dvs Stay-Behind och om de ägde rum troligtvis på västkusten. Vidare beskrivs en informell övningsverksamhet med brittiska ubåtar, även västtyska och danska där beslut om övning tagits utan att blanda in staber. Men aldrig i form av kränkningar i kustnära områden.Wedman skrev: Jag har kommit till uppfattningen att västliga specialförband opererade i svenska vatten under efterkrigstiden som övning och förberedelse inför operationer i krig. Ubåtar från Västtyskland kan ha planerat att baseras i svensk skärgård medan ubåtar från Storbritannien kan ha övat för att kunna stödja Stay Behind eller att hämta/lämna agenter.
Jag har hittat lite referenser till bl.a. en bok där bl.a. britternas operationer i Östersjön mot Sovjet finns beskrivna, detta sägs dock om boken i ett forum.
http://www.amazon.co.uk/Hunter-Killers- ... 1409144186
"I am working my way through the new book HUNTER KILLERs by Iain Ballantyne .
There is a mention of lock-out chambers on 'O' class in the Baltic and landing SBS people .Page 368 .
I found it of interesting as we were doing a bit of spying in the Baltic some 20 or more years earlier -- of course we didn't have the proper kit then. The Soviets didn't like us being where ever we were and gave us a few exercise grenades to send us on our way, not a big deal. I don't think the term COLD WAR had actually come into use and I think the focus was in the air and on the land in those days.
For those considering the book I can only say that I think book will perhaps appeal more to those who served in the Nukes. Luckily I persuaded the local library to buy it and I do think its a good read for those borrowers with a general interest in modern military and naval history."
"Thank you for the heads up. Looks like a good read, a bit like the British version of blind man's bluff. Unfortunately the Amazon delivery prices to where I am can be extortionate for newly released hardbacks, so I am humming and Hahhing (spelt?). I am extremely fortunate to have had plenty of help from former SBS officers for my book, but I expect that such missions are off limits.
Does it mention the year, boat or location? There's also the Swedish conspiracy nonesense of the 1980s..."
"Not really in the class of BLIND MANS BLUFF , I borrowed my copy of this book.
The old myth about TURPIN getting badly damaged by Soviet depth charging was trotted out after having been in the book GCHQ using the same source , sort of put me off after that.
Specifically ORPHEUS , amongst others , with lockout chambers , the rest mentioned were spy boats --- while boats are named OCELOT 1965, ONSLAUGHT these is specifically in regard to spying in the Baltic on a regular basis throughout the years 1970 -1990 -- two a year. P&O boats .
He claims "Commandos" were landed for spying. Seemed extremely dodgy to me in every way including high level politics with the big picture in mind."
Senast redigerad av 1 Probos, redigerad totalt 7 gånger.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Ang. diskussionen om Porpoise och de s.k. vaggorna så är jag ytterst tveksam till teorin om att Porpoise (S01 eller andra ubåtar i samma klass) använts till skarpa uppdrag. De var gammalmodiga och ersatta av Oberon-klassen där det finns en hel del skrivet om olika "mysteri-tours".
Det som ses på bilden har med största sannolikhet med försöksverksamheten att göra. Dels när de används som målfartyg vid torpedskjutning men även vid utprovning av SpearFish.
Tydligen var det två Porpoise ubåtar som användes vid utprovningen och de modifierade för att vara fjärrstyrda, det är förmodligen därför ventiler m.m. verkar ligga på utsidan. Det finns en viss svårighet dock då samma namn återkommer i olika generationer och även enskilda ubåtar d.v.s. information kan lätt förväxlas.
"There was a second 'RED' painted target submarine - this was the second CACHALOT which was converted in a similar fashion to PORPOISE. According to my notes she was sunk accidentally when being tested as an unmanned remote control target hulk in Lower Loch Fyne, Argyll & Bute on 18th Sept 1980.
The submarine was painted a fluorescent RED at the time. She was intended to be used as a controlled, dived target in the North Atlantic in a TIGERFISH MoD I live firing. I understand the submarine was dived successfully but for some reason failed to surface when commanded to after the trial dive.
For a long time prior to the accidental sinking the Submarine was moored at the lower end of the Gareloch and was clearly visible to anyone driving on the roads around the Gareloch."
Oberon-ubåtar var också maskeringsmålade när de användes i underrättelseoperationer, finns det några observationer om detta?

Det som ses på bilden har med största sannolikhet med försöksverksamheten att göra. Dels när de används som målfartyg vid torpedskjutning men även vid utprovning av SpearFish.
Tydligen var det två Porpoise ubåtar som användes vid utprovningen och de modifierade för att vara fjärrstyrda, det är förmodligen därför ventiler m.m. verkar ligga på utsidan. Det finns en viss svårighet dock då samma namn återkommer i olika generationer och även enskilda ubåtar d.v.s. information kan lätt förväxlas.
"There was a second 'RED' painted target submarine - this was the second CACHALOT which was converted in a similar fashion to PORPOISE. According to my notes she was sunk accidentally when being tested as an unmanned remote control target hulk in Lower Loch Fyne, Argyll & Bute on 18th Sept 1980.
The submarine was painted a fluorescent RED at the time. She was intended to be used as a controlled, dived target in the North Atlantic in a TIGERFISH MoD I live firing. I understand the submarine was dived successfully but for some reason failed to surface when commanded to after the trial dive.
For a long time prior to the accidental sinking the Submarine was moored at the lower end of the Gareloch and was clearly visible to anyone driving on the roads around the Gareloch."
Oberon-ubåtar var också maskeringsmålade när de användes i underrättelseoperationer, finns det några observationer om detta?

Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
I Gulfkriget 1991 så var tydligen Opossum och Otus ommålade enligt schema som du visar i din bild men Persiska Gulfen ansåg kräva det. Se Forum där det diskuterades.Probos skrev:Oberon-ubåtar var också maskeringsmålade när de användes i underrättelseoperationer, finns det några observationer om detta?
Royal Navy har även använt Jolly Roger för att markera special ops enligt vissa diskussioner.
HMS Opossum

-
Ola Frithiofson
- Medlem
- Inlägg: 339
- Blev medlem: 28 juni 2013, 10:06
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Urban skrev
Dina bilder fungerade inte med kronologin för enligt dem skulle Porpoise först byggts om 1978 med utanpåliggande rör och vaggor, sedan 1982 återskapats i sitt ursprungliga skick och så efter det1985 återgått till det utseende som syntes på den första bilden från 1978. Därför grävde jag i arkiv och frågade ubåtsmän.
Du hade fel om att det med säkerhet var Porpoise på bilden från 1982, det kollade jag också och det har du själv konstaterat och du hade fel om att attacksonaren användes till navigering.
Jag är inte orolig, som du skriver att du förmodar, men jag vill ha fakta rätt. Får tacka dig för att du bidragit till det.
Har kollat med en som körde Oberon, attacksonaren användes inte för navigering. Så enkelt var det.I detta fall är ju Sonar 187 i fören borttagen och man saknar det primära verktyget för att se och höra framåt. Man kan kan givetvis göra en U-137 och köra på död räkning men har fortfarande stora tvivel på att det vore lyckat inomskärs. Om jag ska vara djävulens advokat så skulle dock denna brist på navigeringsteknik förklara en del observationer av periskop med mera...[
Dina bilder fungerade inte med kronologin för enligt dem skulle Porpoise först byggts om 1978 med utanpåliggande rör och vaggor, sedan 1982 återskapats i sitt ursprungliga skick och så efter det1985 återgått till det utseende som syntes på den första bilden från 1978. Därför grävde jag i arkiv och frågade ubåtsmän.
Du hade fel om att det med säkerhet var Porpoise på bilden från 1982, det kollade jag också och det har du själv konstaterat och du hade fel om att attacksonaren användes till navigering.
Jag är inte orolig, som du skriver att du förmodar, men jag vill ha fakta rätt. Får tacka dig för att du bidragit till det.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Fast jag har inte sagt att det enbart har med navigeringen att göra. Borttagning av Sonar 187 innebär att man saknar det primära verktyget för att se och höra framåt, vilket i mina ögon är en stor nackdel för en ubåt i undervattensläge. Den passiva flankhydrofonen på båda sidor är givetvis användbar i vissa vinklar men tvingar ubåten att kryssa.Ola Frithiofson skrev:Har kollat med en som körde Oberon, attacksonaren användes inte för navigering. Så enkelt var det.
Sedan så blir det ju intressant att få veta hur en Porpoise/Oberon-ubåt navigerar under vattnet för oss vanliga dödliga? Jag är ingen expert utan enbart en keyboard warrior
Rent konkret så innebär ju navigering att man för någon form av manuell eller digitalt bestick över ubåtens framfärd. De verktyg man använder för detta är många men för en ubåt i undervattensläge så finns faktiskt aktiv sonar som en bullrig möjlighet vid trånga farvatten, som exempelvis en hamn eller sund. Tillkommer död räkning med sjökort och gyro, INS, ekolod och sextant i periskop samt diverse exotiska system för ubåtar i väst vid denna tidpunkt som LORAN och DECCA (för båda krävs mast ovan yta) och den för ubåtar i undervattensläge intressanta OMEGA.
Att jag inte kunde med 100% säga att det var Porpoise på bilden stämmer och jag är fullt villig att medge när jag har fel om något, men varför skulle det inte vara HMS Porpoise? Ord står mot ord, i detta fall fotografens mot en teori om att det är en annan ubåt än just Porpoise.Ola Frithiofson skrev: Dina bilder fungerade inte med kronologin för enligt dem skulle Porpoise först byggts om 1978 med utanpåliggande rör och vaggor, sedan 1982 återskapats i sitt ursprungliga skick och så efter det1985 återgått till det utseende som syntes på den första bilden från 1978. Därför grävde jag i arkiv och frågade ubåtsmän.
Du hade fel om att det med säkerhet var Porpoise på bilden från 1982, det kollade jag också och det har du själv konstaterat och du hade fel om att attacksonaren användes till navigering.
Om offentliga uppgifter med mera säger att hon byggdes om 1985 till detta utseende som visats när hon sänks så faller ju teorin om att hon byggts om 1978-79 och då blir ju bilden 1982 ännu mer trovärdig. Det enda jag sett är en uppgift via dig om att Tunander hävdar att Porpoise byggts om 1978 och har faktiskt själv inte hittat källor till det?
Så det är ju just runt dessa årtal allt kretsar. Blev hon ombyggd runt 1978-79 eller 1985?
Tunanders resonemang bygger dessutom på saker som gör att hans övriga teorier blir suspekta i mina ögon. Att exempelvis ta upp detta med fotot från 1982 och avfärda det som plantering enkom för att ge Porpoise någon form av alibi vid Hårsfjärden/Muskö-jakten känns långsökt när robot-indexering av webb-sajter samt hur man söker på internet kan påverka sökresultat. Dessutom så postade fotografen faktiskt flera foton tagna vid samma dag 1982 vid Fareham Creek, och han har tagit över 400 foton och är fortfarande aktiv med inloggningar flera gånger i veckan och nya foton. Känns inte som en agent provocateur direkt.
Att Tunanders dator angripits just när han klickar på bilden och en enkel sökning visar att hela sajten faktiskt var infekterad runt denna tidpunkt innebär ju att detta med andra ord inte var ett specifik angrepp på just Tunander. Båda sakerna gör ju att han framstår som paranoid, men vad vet jag om hans skäl till att känna sig så.
Varsågod, jag försöker kritiskt granska saker och ha en saklig debatt men känns som att ämnet börjar bli uttjatat. Krävs mer bevis av diverse slag från båda läger om ubåtsfrågan, och då menar jag inte bara i fallet med HMS Porpoise.Ola Frithiofson skrev: Jag är inte orolig, som du skriver att du förmodar, men jag vill ha fakta rätt. Får tacka dig för att du bidragit till det.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Antar att det är denna bild som det refereras till,Ola Frithiofson skrev: ”In thumbing through [Jane’s volume of Naval Fightingships 1974-75, Vladimir Pisarev] might come across the arresting picture of USS Hawkbill, a submarine of the Sturgeon class. There is a DSRV mounted on its stern and a distinctive black-and-white pattern on the sail and the sail planes.

http://www.shipspotting.com/gallery/pho ... lid=298691
Med bildtexten
"Sturgeon Class SSN with fluorescent sail markings to assist DSRV-1" d.v.s inte bara vita utan dessutom fluorescerande.
Verkar finna en hel del bilder med dessa markeringar på olika ubåtar. Men det måste väl vara i övningssyfte, att uppträda taktisk med fluorescerande markeringar kan inte vara optimalt.
USS Pintado (SSN-672) off San Diego, California, on 28 March 1977

Om man jämför fästanordningen för DSRV på denna bild med den brittiska så ser man att själva fästena har längre inbördes avstånd samt en annan konstruktion så det objekt som suttit på den brittiska bör varit betydligt mindre.
Man inser också att en fästanordning för en DSRV måste vara konstruerad på ett sådant sätt så att en farkost sitter säkert fast under transport men också ha möjligheten att antingen inne från moderubåten eller DSRV kunna koppla loss sig och fast sig under ytan.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Det är en intressant teori men svår att bevisa som allt annat. Om nu väst genomförde en psyops mot Sverige i form av kränkningar så tog man väl en enorm politisk risk. Det var väl inte alltför långt bort att marinen skulle lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och då hade krisen varit fullbordad.Wedman skrev: Efter U 137 grundstötning, som jag tror var en grov felnavigering i enlighet med den för Sovjetunionen inte alls smickrande officiella versionen, och efter Reagans tillträde som president tillkom syftet att genom psykologiska operationer i form av väl synliga kränkningar förstärka den bild av att sovjetiska ubåtar kränkte svenska vatten som etablerats efter U 137.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Krisen uppstår väl bara om man lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och man INTE lyckas hålla tyst om det.Probos skrev:Det är en intressant teori men svår att bevisa som allt annat. Om nu väst genomförde en psyops mot Sverige i form av kränkningar så tog man väl en enorm politisk risk. Det var väl inte alltför långt bort att marinen skulle lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och då hade krisen varit fullbordad.Wedman skrev: Efter U 137 grundstötning, som jag tror var en grov felnavigering i enlighet med den för Sovjetunionen inte alls smickrande officiella versionen, och efter Reagans tillträde som president tillkom syftet att genom psykologiska operationer i form av väl synliga kränkningar förstärka den bild av att sovjetiska ubåtar kränkte svenska vatten som etablerats efter U 137.
Själv är jag rätt säker på att vi både lyckats skada och vårdat utländsk personal efter kränkningar.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Men konceptet skulle gå ut på att USA genomförde en psyops mot Sverige för att ge sken av att Sovjet låg bakom kränkningar.Kent skrev: Krisen uppstår väl bara om man lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och man INTE lyckas hålla tyst om det.
I samma ögonblick som man antingen sänkte eller fick upp en västlig farkost skulle hela konceptet falla.
Tänk på hur många som skulle bli inblandad i en sådan händelse.
Jag säger inte att det är omöjligt, bara osannolikt med den fakta som är känd.
Det finns en hel del indicier som diskuterats bl.a. i denna tråd där något döljs. Bland de senare är alla överstrykningar i Sjöhästens loggbok i samband med Brämön, överstrykningar som är gjorda 2012.
(För ordningens skull så är det inte alltför mycket som pekat konkret åt något annat håll heller av de offentliggjorda uppgifterna)
Så är det nog, det har väl också Bengt Gustafsson indirekt medgivet.Kent skrev: Själv är jag rätt säker på att vi både lyckats skada och vårdat utländsk personal efter kränkningar.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Vad finns det för indicier på att utländsk personal fått sjukvård i/av Sverige efter en vapeninsats av den svenska marinen?Kent skrev: Krisen uppstår väl bara om man lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och man INTE lyckas hålla tyst om det.
Själv är jag rätt säker på att vi både lyckats skada och vårdat utländsk personal efter kränkningar.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Jag har bara personers vittnesmål angående detta. Skall ha varit engelsktalande personer som vårdades någonstans näta Karlskrona.Hugsvala skrev:Vad finns det för indicier på att utländsk personal fått sjukvård i/av Sverige efter en vapeninsats av den svenska marinen?Kent skrev: Krisen uppstår väl bara om man lyckats sänka/fått upp en ubåt med vapenmakt och man INTE lyckas hålla tyst om det.
Själv är jag rätt säker på att vi både lyckats skada och vårdat utländsk personal efter kränkningar.
Re: Minkar, sillar och andra ubåtar
Läs sista raderna i Marinchefens inlägg sedan kommentarerna nedan 
http://blogg.forsvarsmakten.se/marinblo ... mber-2014/
http://blogg.forsvarsmakten.se/marinblo ... mber-2014/