Kraken skrev:Intressant poäng du tar upp, detta var något som slog mig när jag började läsa lite Strindberg för något år sedan, det verkade plockas ord rakt av i stora mängder från engelskan på den tiden. T.ex. i början på Giftas skriver han "interviewaren". Även ord som "indifferent" och liknande är vanligt, så att säga att ungdomen idag lånar för mycket från engelskan samtidigt som en av vår tids största författare sysslade med detta redan på 1800-talet känns ju lite skevt. På tal om Strindberg så kan man om man tittar på uttalet av hans förnamn märka av hur engelskifieringen har blivit mindre i svenska talet, förr i tiden sade man "Ågust", idag skulle jag tro att det är vanligast att säga "August", vilket tyder på att vi idag uttalar orden på våra egna mer svenska vis. Så innan man får hjärtattack av att höra "chilla" och liknande, kom ihåg Strindberg!
Haha, detta kanske inte var det inlägg med mest empiriskt understöd i världen, var bara en liten fundering i ämnet
Mycket av det du tolkar som engelskt inflytande hos Strindberg är nog snarare franskt inflytande.
Indifferent är ett bra exempel. Jag tror i någon mån att ordet har lånats in i tre vågor. Ordet är naturligtvis latin från början (
indiffer·ēns –entis) men när vi lånar latinska och grekiska ord är det väldigt ofta via något annat språk snarare än direkt från de klassiska språken. Detta ord dyker först upp någon gång på 1500-talet om inte tidigare (SAOB har inte belägg längre tillbaka). Det är svårt att veta vilken väg ordet gått in i svenskan men äldre latinska och grekiska lån har ofta kommit via tyskan. Ordet verkar sedan ha fått ett uppsving i mitten av 1700-talet och då är det med säkerhet under franskt inflytande. Ett mer franskklingande uttal
ängdifferangt (eller något mellanting:
indifferangt) förekom förr. Ordet finns fortfarande med i SAOL, dock endast med ett mer svenskt uttal angivet. Men eftersom ordet är ganska ovanligt i svenskan idag kan jag tänka mig att de som använder det gör det delvis under engelskt inflytande (så att ordet lånas in för en tredje gång). Engelskan bidrar i vart fall till att ordet fortfarande är begripligt för de flesta. Men så var det definitivt inte på Strindbergs tid. På den tiden var det nog faktiskt ett ord som användes mer flitigt i svenskan.
I äldre texter kan du nog hitta en hel del latinska och grekiska lån som inte längre används i svenskan men som går att känna igen från engelskan. Det ska dock inte tolkas som att den tidens författare använde orden under engelskt inflytande.
Uttalet
Ågust var nog återigen utifrån franskt inflytande snarare än engelskt. Även om uttalet (av en tillfällighet) kanske ligger närmare det engelska än det franska. Sen är det nog lite av en myt att Strindberg själv skulle använt det uttalet, åtminstone finns inga belägg för det. Det har nog aldrig varit det vanligaste uttalet i Sverige:
http://www.sprakradet.se/13759
Interview och
interviewaren är däremot engelska lån (engelskan har visserligen fått ordet från franskan en gång i tiden men den moderna betydelsen har utvecklats i engelskan). Det verkar ofta ha varit så att engelska lån att ursprunglig och försvenskad stavning levt sida vid sida i ett eller två decennier men att den försvenskade stavningen succesivt tagit över. På 1820-talet finns således en del
cakes för
kex, på 1830-talet en del
rail för
räl, på 1890-talet en del
interview för
intervju och på 1940-talet en del
tape för
tejp.