Politiska grupper inför & i Spanska inbördeskriget

[LasseMaja]

[Delat från "Francos Spanien mer kvinnofientligt än Saudiarabien?"]

Sedan tror jag att vi har svårt att ta in att båda sidor i Spanska inbördeskriget stod för extremism (åt varsitt håll) och att det skulle ha blivit diktatur och förtryck oavsett vilken sida som vunnit.

Lite väl förenklat. På den republikanska sidan återfanns förutom den yttersta vänstern även baskiska och katalanska nationalister/separatister men också de republikanska (o demokratiska) liberalerna som återfanns i regeringen. Där fanns även socialistpartiet (som dock tagit ett steg till vänster). Det var inte bara ett krig mellan höger och vänster, motsättningarna fanns även mellan republik - monarki, sekulär - religion, centralstat - autonomi (för regionerna).

Sedan är det ju inte alls säker att ur den här röran på republikens sida skulle stiga fram en kommunistdiktatur. En moderat höger som inte gjort uppror hade kunnat stödja en liberal regering emot revolutionsförsök från yttersta vänstern. Ett inbördeskrig där västmakterna aktivt hade stött republiken hade gynnat mittenkrafterna på den republikanska sidan och Sovjet hade inte haft så stort inflytande. Stalin hade kunnat få för sig att en revolution i Spanien inte var fördelaktig för Sovjetunionen.

[sonderling]

Sedan är det ju inte alls säker att ur den här röran på republikens sida skulle stiga fram en kommunistdiktatur.

Nä det tror inte jag heller. Det låter lite som en efterhands kontruktion för att bortförklara sig.
Sedan har ju konflikter en tendens att gynna extremister. Så när kriget väl satte igång och om regeringssidan vunnit så är jag inte lika säker men det kanske var det som a81 menade?

Sonderling

[LasseMaja]

Ett alternativt och inte orimligt scenario är ju att Frankrike och Storbrittannien beslutar sig för att stödja republiken med vapen och förnödenheter. Stalin ser ingen chans att flytta fram sina positioner utan beordrar kommunisterna till lojalt folkfronts-samarbete mot fascismen. Inbördesstrider på den republikanska sidan innebär snarare att regeringstrupperna kväser anarkisterna. Republikanerna vinner kriget efter att brittiska och franska flottan upprätthållit en blockad mot de nationalistiska områdena.

[lampros]

Tråden sägs gälla politiska grupper i inbördeskriget. Apropå det så var Francosidan tekniskt sett inte fascister. Det fanns inga fasci di combattimento (organiserade veteraner från VK1) i Spanien. De fanns i Italien. -- Det spanska radikalhögerpartiet hette falangen. Dess anhängare kallades falangister. Man var till skillnad från italiensk fascism inte så futuristiska och "maskinella", man var mer katolska och traditionalistiska. Detta återspeglas i den spanska modernistiska konsten (arkitekten Gaudi t.ex) som var en västanfläkt av den italienska modernismen, den s.k futurismen (Marinetti mfl). Den italienska futurismen gynnades av fascistregimen men jag tvivlar på att samma vurm för ny konst fanns i Spanien. Kruxet kan sägas ha varit att Italien var med i VK1, Spanien inte. Detta skapade skilda samhälls- och konstklimat.

På Francosidan fanns även monarkister (det var den tidigare i tråden nämna rojalismen). Därtill fanns carlister. Jag måste medge att jag inte har riktig koll på carlusterna; kanske är de lika med monarkister, kanske är de en fraktion av dessa. Kungen hade ju adbikerat långt innan inbördeskriget och det kan ha funnits konkurrerande pretendenter.

[gnikam4]

Sedan är det ju inte alls säker att ur den här röran på republikens sida skulle stiga fram en kommunistdiktatur.

Inte från början, men ungefär halvvägs in på inbördeskriget borde det ha stått klart för alla att det inte längre handlade om en kamp mellan demokrati och diktatur, utan att valet stod mellan högerdiktatur och vänsterdiktatur. Vissa historiker menar ju också att när vänstersidan till sist bröt samman var det till betydande del därför att de demokratiska elementen insåg att fortsatt kamp inte skulle resultera i annat än antingen nederlag eller ett Spanien förvandlat till Stalins lydstat.

[Marcus]

Åter till ämnet, tack.

/Marcus

[LasseMaja]

Carlimsmen är en intressant rörelse. Den bildades redan på 1830-talet för att stödja Don Carlos, herig av Molina, anspråk på tronen. Denne berövades sin arvsrätt som övergick till broderns, kung Ferdinand VII:s, dotter Isabella II. I Bakgrunden låg en konflikt mellan liberalism och traditionalism. Den liberalt orienterade krigsmakten stödde Isabella medan traditionalisterna stödde Don Carlos.

Det blev väpnad konflikt. Första carlistkriget varade mellan 1833-40. Detta krig fick utländsk inblandning, Storbrittannien och Frankrike stödde de liberala medan Carlisterna fick stöd av bland annat Sardinien. Det andra carlistkriget 1847-49 var ett betydligt mindre uppror men 3:e carlistkriget 1872-7 var återigen av större dignitet. Bland annat så erkändes Don Carlos VII som kung i Spanien av påven. Men även detta uppror kom att besegras.

Ideologiskt sett var carliströrelsen djupt konservativ. Dess fotfolk var ofta småbrukare från Navarra och andra områden i norra Spanien. Man drabbades av liberalernas krav på privatisering av kyrko- och allmänningsjorden och såg med djup misstro på deras fientlighet mot kyrkan. Carlisterna förkastade allt vad upplysningens idéer hade att komma med. En stat byggdes inte av någon filosofisk konstitution utan på Guds och konungens nåd. Man ville ej heller se ett kapitalistiskt samhälle eller en stark centralmakt, utan slog vakt om det lokala självstyret. Slagorden var: Dios, Patria, Fueros, Rey (Gud, Fosterland, lokalt självstyre, Konung) En röd basker var rörelsens igenkänningsmärke. Det fanns fler monarkister i Spanien, de så kallade Alfonstrogna (som stödde den ättelinje som följde Isabella). carlisterna ansåg dock att dessa var besmittade av 1800-tals liberalism och opålitliga.

[lampros]

Carlimsmen (...) Det fanns fler monarkister i Spanien, de så kallade Alfonstrogna (som stödde den ättelinje som följde Isabella). carlisterna ansåg dock att dessa var besmittade av 1800-tals liberalism och opålitliga.

Kung Juan Carlos, som tillträdde 1975 efter Francos död, var sonson till den Alfons som abdikerat 1931.

Carlismen stödde Francoregimen och kan som politisk faktor sägas ha minskat med tiden. Falangen (falangisterna) var väl de som hade makten. Men för att vara en traditionalistisk rörelse under 1900-talet så hängde carlismen med bra länge.

[Errata i LasseMajas inlägg: andra carlistkriget var 1847-49]

[Marcus]

Falangen (falangisterna) var väl de som hade makten.

Falangisterna hade väldigt lite reell makt i Francos Spanien men det är en diskussion som är utanför denna trådens fokus, vi har haft det uppe till diskussion t.ex. här: viewtopic.php?f=78&t=43013

/Marcus