I gryningen den 7:e december befann sig I-123 vid Borneo och I-124 utanför Manila.
I-123 lade ut 40 Typ 88-minor i västra Balabac-sundet (mellan Borneo & Palawan) medan
I-124 sådde samma antal i infarten till Manilas hamn. I-123 hade något fel på förliga
hydroplanen och tvingades lägga sina minor från ytläge.
Omedelbat efter utläggingen avgick hon till den japanska basen i Camranh Bay i Franska
Indokina för reparationer dit den anlände den 9:e december.
I-124 stannade i området några dagar, dels för att rädda eventuella flygbesättningart som
tvingats nödlanda i havet efter flyganfallen mot Filippinerna, dels för att sända väderleks-
rapporter till Marinflyget......
De andra två minubåtarna I-121 och 122, finns den 7:e december vid Malackas sydspets
och fäller var sitt fält om vardera 42 minor täckande farleden in till Johore-sundet. (Singapores hamn)
Efter reparationerna av I-123 i december, tar hon en full last minor som fälls i Surabaya-sundet mellan Java och Madura, medan I-121 återvänder till Manila med ytterligare en laddning minor. Där möts hon av det glada beskedet att en av I-124’s minor – lagda i december – har fått en träff. Den panamanska ångaren s/s DAYLITE -
- ss DAYLITE 1940.jpg (19.55 KiB) Visad 5042 gånger
om 1976 GRT minsprängdes och sjönk den 10:e januari i Manila Bay.
I övrigt, är minträffar från ovan beskrivna minfält något jag inte känner till. Men, givet att
de lades i trånga och högt trafikerade vatten – bör det ha blivit flera till......
Samma dag, den 10:e avseglar I-124 från Davao där hennes minförråd kompletterats av
moderfartyget CHOGEI -
-och sätter kurs mot Darwin i norra Australien. Den 14:e befinner
hon sig i Clarence-sundet (mellan Darwin & Melville Island) och siktar där den amerikanska
kryssaren USS HOUSTON med ett par jagare som eskort, men ’’för långt borta’’ för ett
torpedskott. Den 16:e lägger I-124 tjugosju minor i infarten till Darwins hamn.
Den 17:e rapporterar USS HOUSTON att man siktat två japanska ubåtar.....
(I-124 och I-123 som också befinner sig i faggorna med en last av trettio minor – och ute i samma ärende).
HOUSTONS rapport uppsnappas av japanerna, som signalerar bägge ubåtarna – att de blivit siktade och rapporterade. Den japanska signalen, uppsnappas av FRUMEL (Fleet
Radio Unit Melbourne), dekrypteras och reläas till Darwin. Den 19:e rapporterar I-124 att
en konvoj om tre lastfartyg eskorterade av en jagare – angjort Darwin.
Det – är den sista signalen från I-124.
FRUMEL dekrypterar även ubåtens sista rapport – och man vet nu att ubåten är I-124.
Den 20:e siktar och attackerar I-123 den amerikanska tankern USS TRINITY (AO-13)
100 kilometer väster om Darwin. Torpederna bommar. Från Darwin skickas korvetten
HMAS DELORAINE med full fart till den rapporterade positionen.
Väl på platsen, attackeras DELORAINE av en torped – men den kommer från I-124.
Med en desperat undangir – klarar sig den australiska korvetten – ’’torpeden passerade
tre meter bakom aktern.....’’
Åtta minuter senare får DELORAINE en Asdic-kontakt och angriper – sex sjunkbomber
plaskar ner – en oljefläck och luftbubblor kommer till ytan.
Efter en andra attack med flera sjunkbomber – kommer I-124 upp över ytan.......
- HMAS DELORAINE i närkamp med I-124.jpg (100.29 KiB) Visad 5042 gånger
hon har aktern djupt i vattnet och med 20 graders babords slagsida. Efter sekunder börjar ubåten igen
sjunka men DELORAINE är helt nära och en babords sjunkbombkastare lobbar en sjunkbomb helt nära det försvinnande ubåtstornet......
....Ytterligare en – flygbomb – från en just anländ OS2U Kingfisher tillhörig US Navy plumsar också i helt nära ubåten....
Det blev slutet för denna japanska minubåt. Inga överlevande. Skrovet ligger på 25 famnars
djup. Det har efter kriget gått vilda rykten om att japanska kodböcker bärgades från I-124
och att båten legat ’’bara 20 meter under ytan i Darwins hamn.....’’ Det är alltså fel – dykare
har varit nere och tittat på vraket, men ingen har varit inne i det.
(Påpekar här, att I-124 befann sig ’’between a Rock and a Hard place’’ då vattendjupet i området bara var cirka 46 meter, med en svårhanterad 1800-tons ubåt – fanns det inte mycket manöverutrymme för japanerna......från kölen till tornets överdel var ubåten omkring 8½ meter ’’hög’’. Vem som helst kan inse problemet.....)
Samma dag, efter torpedskotten mot USS TRINITY, gjorde en av hennes eskort – jagaren
USS ALDEN ett halvhjärtat motanfall med sjunkbomber innan den tappade kontakten....
I-123 undkommer utan skador och lägger på kvällen 30 minor utanför Cape Don i Dundas-
sundet.
Fem dagar tidigare, den 15:e januari, har ubåten I-122 utan att siktas eller rapporteras –
diskret lagt ett fält om 30 minor i Torres Strait – sundet mellan Australien och Nya Guinea.
Och det var i stort sett allt som minubåtarna åstadkom, innan de i likhet med sina många
kamrater i ubåtsvapnet, sveptes med i de transportuppgifter jag berättat om ovan.
I-123 sänktes av USS GAMBLE vid Filippinerna 29:e augusti 1942. I-122 överlevde till
den 9:e juni 1945 då den torpederades av den amerikanska USS SKATE vid Noto-halvön
i Japan.
Bara den gamla I-121 överlevde kriget – hon sänktes som skjutmål i april 1946 av US Navy
utanför Japans kust.
Bara en minubåt till att berätta om – men desto intressantare!
Det var I-6, som 2:a mars 1943 lämnade Trukatollen med kurs mot varjagens hemtrakter –
i Queensland!
I-6 var ingen minubåt – men – under 1942/3, hade Kejserliga Flottan i present från Hitler
fått ett antal
tyska magnetminor av TMC-typen. Alltså den större och tyngre Magnum-minan med
850 kg's laddning som kunde läggas genom ubåtens torpedtuber!. .
Kapten Monshiro Izutsu på I-6 fick (hedersuppdraget?) plantera dessa tyska minor i Queensländska farvatten.
Några dagar senare, den 8:e, har FRUMEL dekrypterat I-6’s order, vet att den avgått och –
är på väg mot Brisbane.
Den 12:e ’’rekognoserar’’ I-6 Moreton Bay, farlederna in till Brisbane och Caloundra Heads.
Den 13:e är den tolv n.m. från kusten, går närmare och mellan kl. 18.5o och 19.14 lägger den de dyrbara tyska ’’äggen’’ sex n.m. från land ’’på ett djup mellan 24 och 37 meter...’’
Därefter styr I-6 ut i Korallhavet.....
[Jag har aldrig läst om några träffar av I-6’s minfält. Tror inte ens australierna visste om det
förrän efter Japans kapitulation. För den som läst tråden om ’’Tysklands minkrig...’’ är det bekant att dessa magnetminor inte fick läggas för djupt – om de skulle ha verkan.
De fällningsdjup som Kapten Monshiro rapporterat, (24-37 meter) ligger inom marginalerna för en
TMC-mina. Slutsatsen måste alltså bli att minorna lades på glest eller helt otrafikerade vatten och fridfullt rostat bort utan att skada någon. Samt, kan man konstatera – att Kpt. Monshiro’s prestationer – inte hade funnit nåd inför en chef av Amiral Dönitz’s kaliber!
Jag vet inte när eller hur dessa magnetminor kom till Japan. Troligen med någon blockad- brytare. Eller ens hur många de var. Men avsikten, var ju uppenbart att japanerna skulle tillgodogöra sig den tyska teknologin – och applicera den i Japan. Det blev inte fallet, alla Japans sjöminor till krigsslutet – förblev av kontakt-typen med
undantag av ett fåtal fasta bottenladdningar med elektrisk utlösning från landstationer.]
Varjag
.
Parantes på slutet krånglar till det i länkandet.