Om man accepterat beteckningen A-60 hade det varit exakt 6 gångers skillnadmillgard skrev:Stor skillnad på A-10 och sk-60, tycker ni inte?
Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Re: Sv: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Re: Sv: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Samma ammunition tror jag mig förstå i alla fall...millgard skrev:Stor skillnad på A-10 och sk-60, tycker ni inte?
- J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Akan 30 /55 som satt i J35 och Akankapslar till Sk60 och AJ37 hade kortare hylsor än A-10 kanonens ammunition. Akan 30 /75 till JA37 var mer lik A-10 ammunitionen. Akan 30 /55 var kanske kraftig på 60 - talet men tappade rejält i jämförelse med mer moderna typer, även om ett roteanfall med dubbla kapslar var "spektakulärt".
J.K Nilsson
J.K Nilsson
Re: Sv: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Sedan har väl A10 nästan dubbelt så hög utgångshastighet, magasinskapacitet etc. Den var väl avsedd för pansarbekämpning?
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Hade "riktiga" attackflyget någon förmåga att bekämpa markmål, dvs inte enbart sjömål?
Om kriget hade kommit, men visat sig bara gå landvägen via Övre Norrland och inte invasion över Östersjön, hade E1 kunnat sättas in för att angripa framryckande pansarkolonner på skogsvägarna?
Om kriget hade kommit, men visat sig bara gå landvägen via Övre Norrland och inte invasion över Östersjön, hade E1 kunnat sättas in för att angripa framryckande pansarkolonner på skogsvägarna?
-
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Visst hade AJ 37 markmålsförmåga vilket visas av bilden i Hans post. Följande typer av markmål kunde (i teorin) bekämpas:
Stora fasta mål typ broar, förråd och liknande: Rb05
Fasta och i viss mån rörliga mål: Rb75
Ytmål: Arak, sprängbomber och Akan
I praktiken var det dock inte tänkt att sätta in AJ 37 mot stridsvagnar och lastbilar längs norrlandsvägar. E1 var som bekant direkt underställt ÖB och skulle som sådan resurs användas för att slå mot strategiskt viktiga mål som inte kunde bekämpas av andra billigare och enklare vapensystem. I de scenarior som brukade spelas var givetvis invasionsflottan det högst prioriterade målet för ÖB - alla andra mål hade lägre prioritet. Tänkbara strategiskt viktiga markmål där ÖB skulle kunna välja att sätta in E1 skulle kunna varit lokaliserade markrobotar/artilleriraketer (SS-20 SCUD/FROG-7), flygbaser (tänk insatsen mot de av Sovjetunionen erövrade västgötabaserna i OP Garbo), förråd tex. oljecisterner i hamnar, viktiga broar i Norrland, tex. av fienden utlagda pontonbroar.
E1 hade under Viggen-eran (här bortser jag från LA) runt 100-talet flygplan med markmålsförmåga (108 tillverkade AJ 37 minus haverier över tiden) så det gällde att prioritera stenhårt. Pansarjakt längs norrlandsvägar var inte aktuellt då det kunde lösas av värnpliktiga med stridsvagnsminor och pansarskott. Dessutom tog det ett litet tag att snurra runt order från ÖB till E1 och sedan till division och med lite uppdragsplanering och klargöring (20 min under idealförhållanden) på det så hade den sovjetiska stridsvagnsplutonen hunnit flytta sig en bra bit i terrängen.
/VL
Stora fasta mål typ broar, förråd och liknande: Rb05
Fasta och i viss mån rörliga mål: Rb75
Ytmål: Arak, sprängbomber och Akan
I praktiken var det dock inte tänkt att sätta in AJ 37 mot stridsvagnar och lastbilar längs norrlandsvägar. E1 var som bekant direkt underställt ÖB och skulle som sådan resurs användas för att slå mot strategiskt viktiga mål som inte kunde bekämpas av andra billigare och enklare vapensystem. I de scenarior som brukade spelas var givetvis invasionsflottan det högst prioriterade målet för ÖB - alla andra mål hade lägre prioritet. Tänkbara strategiskt viktiga markmål där ÖB skulle kunna välja att sätta in E1 skulle kunna varit lokaliserade markrobotar/artilleriraketer (SS-20 SCUD/FROG-7), flygbaser (tänk insatsen mot de av Sovjetunionen erövrade västgötabaserna i OP Garbo), förråd tex. oljecisterner i hamnar, viktiga broar i Norrland, tex. av fienden utlagda pontonbroar.
E1 hade under Viggen-eran (här bortser jag från LA) runt 100-talet flygplan med markmålsförmåga (108 tillverkade AJ 37 minus haverier över tiden) så det gällde att prioritera stenhårt. Pansarjakt längs norrlandsvägar var inte aktuellt då det kunde lösas av värnpliktiga med stridsvagnsminor och pansarskott. Dessutom tog det ett litet tag att snurra runt order från ÖB till E1 och sedan till division och med lite uppdragsplanering och klargöring (20 min under idealförhållanden) på det så hade den sovjetiska stridsvagnsplutonen hunnit flytta sig en bra bit i terrängen.
/VL
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Vilket får mig att fundera över en sak...
Hur hade man tagit till sig erfarenheterna från exempelvis andra världskriget där attackflyg i nära sammarbete med infanteri gjorde tillvaron rätt sur för framryckande pansar. Norrland är stort och välriktiade flygattacker kunde lätt korka igen de få vägarna. Var B3LA ett svar på detta eller var det bara högre och snabbare som gällde för attacken?
Skulle kunna tänka mig att tex J29 skulle kunnat konverterats till ganska vass och fältmässig stridsvagnsjägare. Kanske ersatt av helst A-10 på 80-talet men även tex Cessna A-37 Dragon fly eller en något tyngre SK60/ A 60. PV-helikopter köptes in i ringa antal på 1980-talet.... Det vanliga svaret är väl pengar, men det skulle varit en bra "force multiplyer" - jägarsoldater leder in attack företagen långt bakom fi s linjer och skapar kaos på djupet, samtidigt som man inte behöver släpa på tunga minor mm. Dessutom så kan fiendens attack och transporthelikoptrar inte nyttjas fullt ut då hotet från jakt är stort.
Sjömålsrobotar på HKP annars en sannerligen effektiv sak men helt förbi sett under 60år av svensk helikopter historia.
Hur hade man tagit till sig erfarenheterna från exempelvis andra världskriget där attackflyg i nära sammarbete med infanteri gjorde tillvaron rätt sur för framryckande pansar. Norrland är stort och välriktiade flygattacker kunde lätt korka igen de få vägarna. Var B3LA ett svar på detta eller var det bara högre och snabbare som gällde för attacken?
Skulle kunna tänka mig att tex J29 skulle kunnat konverterats till ganska vass och fältmässig stridsvagnsjägare. Kanske ersatt av helst A-10 på 80-talet men även tex Cessna A-37 Dragon fly eller en något tyngre SK60/ A 60. PV-helikopter köptes in i ringa antal på 1980-talet.... Det vanliga svaret är väl pengar, men det skulle varit en bra "force multiplyer" - jägarsoldater leder in attack företagen långt bakom fi s linjer och skapar kaos på djupet, samtidigt som man inte behöver släpa på tunga minor mm. Dessutom så kan fiendens attack och transporthelikoptrar inte nyttjas fullt ut då hotet från jakt är stort.
Sjömålsrobotar på HKP annars en sannerligen effektiv sak men helt förbi sett under 60år av svensk helikopter historia.
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Är inte det enkla svaret där att om Stormakten kommer rullande mot Boden och Gällivare har han också flygbaser i Finland och därmed luftherravälde åtminstone i ÖN?
Av Anderssons Fienden i öster att döma prioriterades svenskt jaktflyg lågt norr om Sundsvall, förmodligen med rätta.
Av Anderssons Fienden i öster att döma prioriterades svenskt jaktflyg lågt norr om Sundsvall, förmodligen med rätta.
-
- Medlem
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 4 maj 2003, 10:38
- Ort: Linköping
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Vid sommarens traditionella besök på Flygvapenmuseum inhandlades den förhållandevis nya SAAB 105-boken från Svensk Flyghistoriskt Förening. Den bjuder på en hel del information om den lätta attacken. Mycket har redan avhandlats i denna tråd, men här kommer ett urval:
• En lätt attackdivision organiserades med en chef, ställföreträdare, tre gruppchefer, tre rotechefer och åtta flygförare samt åtta flygnavigatörer. Till detta tillkom två divisionsadjutanter – totalt 26 man.
• Personalen delades in i två skift, 12 timmar var. Då SK60 hade klara begränsningar i mörker (men det var inte omöjligt att genomföra anfall mot synliga mål) så var tre grupper aktiva på dagskiftet och en grupp på nattskiftet.
• Varje LA-division skulle bestå av 16 flygplan: 12 SK60 B/C varav minst fyra SK60C, tre reservflygplan samt en SK60A för transporter
• Den lätta attacken hade redan i fredstid ett antal förutbestämda mål – exempelvis vägbankar vid sankmarker, broar, vägförträngningar eller liknande. Dessa mål samlades i speciella målpärmar med förberedda kartor och fotografier. Dessa var givetvis kvalificerat hemliga. Divisionerna övade kontinuerligt mot dessa mål.
• Enligt förare som var med var SK60 en utmärkt helikopterdödare. I det vägfattiga norrländska landskapet förväntades sovjetarmén behöva använda sig av helikoptrar i stor omfattning, tex. för kringgångar, underhållstransporter osv. Vid övningar upptäcktes helikoptrarnas rotorer ofta över horisonten av de lågt flygande SK60 och sedan var det vara en tidsfråga innan de var bekämpade.
• Försöken på Kråk mot simulerad ZSU-23-4/SA-6/SA-9 kommenteras kort. Laserreflektorer användes och vid extrem lågflygning kom ZSU-23-4 sällan till skott innan den lätta attacken var nere på lägsta höjd igen efter ett anfall.
• Till automatkanonkapslarna (30 mm) fanns två olika typer av skarp ammunition, en mingranat med en 52,5 grams sprängladdning för användning mot mjuka mål typ lastbilar och flygplan. Pansarprojektilen vägde 270 gram och innehöll en 150 grams volframkärna som klarade att slå igenom 20 mm pansar. Kapslarna rymde 150 patroner.
• Raketerna kund avfyras i serie (alla på en gång) eller impulsvis. Vid impulsvis skjutning kunde två raketer i taget också skjutas om de var dubbelhängda.
• 14,5 cm raketerna hade en RSV-laddning (2,7 kilo sprängmedel)
• Det står en hel del om olika icke-realiserade projekt, bland annat om idén om att hänga RB15 på SK60. Detta var strax innan beslutet om JAS. Det skulle avsevärt utökad antalet flygplan som kunde slå mot den förväntade invasionskakan över Östersjön. SK60 saknade radar och förväntades få målinformation via datalänk från exempelvis SH 37. Projektet avskrevs, bla. för att roboten var för tung, men en attrapp av RB15 hängdes på försök på en SK60 vilket ser helt groteskt ut!
/VL
• En lätt attackdivision organiserades med en chef, ställföreträdare, tre gruppchefer, tre rotechefer och åtta flygförare samt åtta flygnavigatörer. Till detta tillkom två divisionsadjutanter – totalt 26 man.
• Personalen delades in i två skift, 12 timmar var. Då SK60 hade klara begränsningar i mörker (men det var inte omöjligt att genomföra anfall mot synliga mål) så var tre grupper aktiva på dagskiftet och en grupp på nattskiftet.
• Varje LA-division skulle bestå av 16 flygplan: 12 SK60 B/C varav minst fyra SK60C, tre reservflygplan samt en SK60A för transporter
• Den lätta attacken hade redan i fredstid ett antal förutbestämda mål – exempelvis vägbankar vid sankmarker, broar, vägförträngningar eller liknande. Dessa mål samlades i speciella målpärmar med förberedda kartor och fotografier. Dessa var givetvis kvalificerat hemliga. Divisionerna övade kontinuerligt mot dessa mål.
• Enligt förare som var med var SK60 en utmärkt helikopterdödare. I det vägfattiga norrländska landskapet förväntades sovjetarmén behöva använda sig av helikoptrar i stor omfattning, tex. för kringgångar, underhållstransporter osv. Vid övningar upptäcktes helikoptrarnas rotorer ofta över horisonten av de lågt flygande SK60 och sedan var det vara en tidsfråga innan de var bekämpade.
• Försöken på Kråk mot simulerad ZSU-23-4/SA-6/SA-9 kommenteras kort. Laserreflektorer användes och vid extrem lågflygning kom ZSU-23-4 sällan till skott innan den lätta attacken var nere på lägsta höjd igen efter ett anfall.
• Till automatkanonkapslarna (30 mm) fanns två olika typer av skarp ammunition, en mingranat med en 52,5 grams sprängladdning för användning mot mjuka mål typ lastbilar och flygplan. Pansarprojektilen vägde 270 gram och innehöll en 150 grams volframkärna som klarade att slå igenom 20 mm pansar. Kapslarna rymde 150 patroner.
• Raketerna kund avfyras i serie (alla på en gång) eller impulsvis. Vid impulsvis skjutning kunde två raketer i taget också skjutas om de var dubbelhängda.
• 14,5 cm raketerna hade en RSV-laddning (2,7 kilo sprängmedel)
• Det står en hel del om olika icke-realiserade projekt, bland annat om idén om att hänga RB15 på SK60. Detta var strax innan beslutet om JAS. Det skulle avsevärt utökad antalet flygplan som kunde slå mot den förväntade invasionskakan över Östersjön. SK60 saknade radar och förväntades få målinformation via datalänk från exempelvis SH 37. Projektet avskrevs, bla. för att roboten var för tung, men en attrapp av RB15 hängdes på försök på en SK60 vilket ser helt groteskt ut!
/VL
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Tack VL. Grämer mig dock då jag läser detta på Kastrup nu och inte i förrgår då jag var i Malmslätt. Nästa gång får du vara ute i tid
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Tack för intressant information. Blir till att köpa boken. Hur många grupper fanns det, tre eller fyra? Var divisionschefen även gruppchef för en av grupperna?
Tycker antalet flygplan, dvs, B varianten som kunde beväpnas känns aningen lågt?
Tycker antalet flygplan, dvs, B varianten som kunde beväpnas känns aningen lågt?
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Man tog fram 45 st B och 30 st C, vilket motsvarar hälften av alla SK 60. Både B och C kunde beväpnas.
Re: Hur hade Lätta Attacken klarat sig ?
Nu tolkar jag kanske in för mycket, men beskrivningen av försöken på Kråk mot de simulerade ZSU-23-4/SA-9-batteriet gör mig fundersam. Terrängen runt Kråk är rätt flack och baseringsmöjligheterna för (simulerat) luftvärn får sägas vara ganska olik terrängen i de norrländska älvdalarna. Framförallt erbjuder de flesta älvdalarna baseringar som har betydligt bättre överblick (och alltså bättre skjutförhållanden) än det mesta jag minns från Kråk?