Markus Holst skrev:Men vad är det då som diskuteras? Det du säger nu och det sätt du säger det nu, skiljer sig rejält från den initialt länkade texten, vilket osökt skapar frågan varför du skrev det du gjorde som du gjorde.
http://princip.motpol.nu/peter-englund-marklig-man/
Tonvikten i Motpolstexten låg på min kritik av Englund. Men även där var jag positiv till honom. I passager som:
Jag kan primärt medge att ”Poltava” var bra. Och det av två skäl. Dels satte den en ny standard för populärhistoriska verk. Man måste ha stöd i källorna och ange det. Dels visade den att krigshistoria är ett fruktbart studieområde. Det var det verkligen inte i det svenska 80-tal som såg boken födas. Det blev efter denna bok tillåtet, mer så än förr, att skildra svenska slag och fälttåg i både akademisk och populär form.
Visst kan läsare glädjas åt narrativ och fakta i Englunds övriga populärhistoriska böcker.
Och denna:
Men kanske Englund med ”Stridens skönhet och sorg” visat att han förstått det, att en vilja att förenkla kan göra underverk för stilen. Och visst, när han i ”Brev från nollpunkten” (1996) skrev om 1900-talet så var stilen förhållandevis sansad. Det var i alla fall inga bengtsson-åkningar av typen långa meningar.
Och denna:
Nu säger någon: men Englund har rensat i sin stilbråte, han skriver mer avskalat nu, i ”Stridens skönhet och sorg”. Det kan jag hålla med om. Den och texterna om Svensksund och Karl XII:s död i ”Förflutenhetens landskap” är nästan helt läsbara.
Och slutligen denna:
Återigen: nog har Englunds verk sitt värde. Visst är det imponerande med en bok (”Poltava”) som detaljerat, och med gestaltningsförmåga, skildrar en historisk verklighet som få hade en aning om. Det var en smärre antikvarisk bragd: inte originell i sig, Englund läste de källor som fanns och var publicerade. Och stilen var lite överdriven redan här. Men låt gå för det; debutanter har rätt att pröva sig fram en aning. Inalles kan man här säga att syntesen, och ämnesvalet, blev en inspiration för en generation svenska historiker, amatörer och proffs, att skildra fältslag och krig under blågul fana.
Jag skrev ett långt initialt inlägg. Jag ville, in nuce, samla vad jag ansåg som centralt i fallet. Sedan tillkommer ju kommentarsfältet för preciseringar.
Jag vänder mig mot åsikten att jag i denna skalmantråd säger något helt annat än på Motpol. Jag försökte fånga ett komplext fenomen, ett författarskap, ett som jag har delvis stridiga åsikter om. Men för att skriva artiklar måste man renodla, man måste ge ett statement. Det har jag gjort, med förbehåll och disclaimers, säger att jag inte avser att göra ner allt karlen skrivit.
http://princip.motpol.nu/peter-englund-marklig-man/
