Varför fanns motstånd mot demokrati i Europa?

[von Adler]

"Democracy is the worst form of government, except all others that have been tried." Winston Churchill, citerandes en författare, oklart exakt vilken.

Varför motståndet var så starkt var för att de flesta konservativa, som styrde under den här tiden, visste att de skulle hamna i hopplös minoritet med en demokrati eftersom folk generellt antingen var liberala eller socialister. Att släppa fram demokrati var slutet för den gamla konservatismen, rätt och slätt. Den överlevde ingen allmän rösträtt och där man inte fick allmän och lika rösträtt tenderade det att bli revolution och oroligheter, och man fick antingen en framtvingad demokrati, en kontrarevolution och en populistisk reaktion (fascister och nazister) eller en auktoritär diktatur.

Demokrati är numera sådan standard att inte ens de mest galna envåldshärskarna vågar att helt avstå från att i alla fall låtsas vara det, med riggade val, fejkade stöddemonstrationer o.s.v.

[Amund]

Men varför tog det så lång tid? Varför fanns det så mycket motstånd mot en demokrati?

Jag skulle nog vilja mena att demokratin som vi känner den inte nödvändigtvis ansågs som ett så självklart och naturligt styrelseskick som vi lätt kan förledas tro med dagens värderingar som utgångspunkt. Många av den tidens uppfattningar som i dagens läge vanligtvis är helt oacceptabla hade ändå stor påverkan på den allmänna opinionen och därmed även på samhället, exempelvis rasskillnader, nationalromantik, klasskamp etc. i denna turbulenta miljö bör demokrati som vi känner den ha betraktats av breda lager som både naiv och suspekt.

Jag har ibland stött på uttrycket Demokratisk cesarism vars ursprung jag inte vet. Vid googling hamnar man lätt i syndikalistiska texter, men kanske ett ursprung är Venezuelaren Laureano Vallenilla Lanz som 1919 skrev Cesarismo Democratico där han beskriver hur det auktoritära styret i landet är ett resultat av att den omedvetna folkviljan som för att landet ska fungera accepterar det hårdföra styret. Detta skulle kunna förklara t.ex. Putins trots allt starka folkliga stöd?

Ett annat intressant uttryck jag stött på är opolitisk politik. Thomas Mann skrev 1918 Betrachtungen eines Unpolitischen , tydligen menad som ett försvar för en stolt tysk borgerlighet som försvarar sig mot en västlig politisk demokratiterror. En traditionsrik längtan efter en opolitisk politik, något som enligt mig kanske kan vara en ganska tidlös företeelse och kanske applicerbar även i modern tid, en längtan efter den slutliga och oomstridda politiken, en sorts naturlig traditionsbyggd politik med de självklara och odiskutabla svaren på de svåra frågorna?

[Jens Yde]

Demokratin, i den form vi känner till idag, är något relativt nytt. Det var inte förrän första världskrigets slut som många länder i Europa utvecklade demokrati som tillät kvinnlig rösträtt, däribland Sverige.

Varför tog det så lång tid att införa det? Varför fanns det så mycket motstånd mot en demokrati?

Den viktigaste orsaken jag kommer på är att nationstänkandet hade ökat under den tiden och att allt man gjorde skulle utgå ifrån landets intresse, inte individens. Med demokrati är risken att man endast röstar utifrån sitt egna intresse. Argument emot demokrati är ju att "odugliga", såsom hemlösa och alkoholister riskerar att få lika mycket makt som framgångsrika och utbildade människor.

Var det de argument som i huvudsak fördes eller fanns det fler än så?

I Danmark fik kvinderne valgret i 1915.

Modstanden gik især på, at det kunne skabe splid i familierne. Stemmeretten ville drage kvinderne bort fra deres ’kærlighedsgerninger’.

Ifølge Kvinfo koncentrerede modstanden sig om tre punkter.
1. Kvinder var uegnede til politisk arbejde pga. deres kvindelige psyke. Til gengæld besad de evnen til omsorg, empati mv., som var velegnet i varetagelsen af deres hovedopgave som hustru og mor.
2. Kvinder var allerede repræsenteret via deres ægtemand.
3. Det var ikke i samfundets interesse at gøre ægteskabet til en politisk slagmark og dermed sætte spørgsmålstegn ved den traditionelle kønsarbejdsdeling.

De newzealandske kvinder fik som de første valgret til landspolitik i 1893. Finland gav kvinder valgret i 1906, og en lang række europæiske lande, herunder Østrig, Tyskland og Rusland, gav kvinder valgret i 1918 efter afslutningen på 1. verdenskrig. USA fulgte efter i 1920, mens Frankrig først gav kvinder valgret i 1945, Grækenland i 1952 og Schweiz i 1971.

[Davian]

Sedan måste man tänka på att befolkningspyramiden såg helt annorlunda ut på 1800-talet än i dag. Allmän och lika rösträtt hade inneburit att ungdomar hade dominerat bland väljarna. Unga män, särskilt i fattigare samhällen, har en tendens att vara politiskt extrema. Hade Sverige infört allmän och lika rösträtt på 1800-talet hade det kanske gått lika illa som det nu ser ut att gå i Egypten.

Undrar om rädsla för extremism fanns med i bakgrunden till att rösträttsåldern länge låg på 23 år, unga människor var på så sätt utestängda från allmänna val tills efter andra världskriget. Hur få som fick och ville rösta kan man se i det som brukar ses som det första valet med allmän rösträtt 1921. Då hade 54,3 procent av befolkningen rösträtt och valdeltagandet låg på 54,2 procent.

Jo, problemet med extremism bland yngre hade kunnat lösas med hög rösträttsålder. Min gissning är att det hade varit riskfritt att redan på 1800-talet införa allmän rösträtt om rösträttsåldern hade varit minst 25-30 år.

det intressanta i demokrati-deatter både moderna och historiska är rädslan för vad man kallar "extremister". Det har i så många fall historiskt varit extremister som förtalas och förföljs, men ändå är det extremisternas politik som har blivit normerande. Tex demokrati-förespråkarna var extremister för sin tid. Socialdemokraterna var extremister. De kristna var extremister. osv etc.

[Martin Lundvall]

Fast säkert lika ofta har det varit extremisternas politik som har blivit ickenormgivande, nazism, kommunism, anarkism med mera. Snarare är det så att alla rörelser, politiska som religiösa någon gång startar i en liten (ofta radikal) krets men för att få spridning så måste man mjuka upp sitt budskap.

/Martin

[hasse lindquist]

Politik är konsten att erhålla penningbidrag från de förmögna och röster från de fattiga under förespeglingar om att man i regeringsställning kommer att ömsesidigt skydda dem mot varandra.

[spett]

Democracy is a system that ensures that we are not better governed than we deserve