Det svenska Östersjöväldet förloras tidigare

[Jurgen Wullenwever]

I trådar om Karl XII brukar vi få skäll för efterklokhet av Ben, när vi framför tankar om att det Stora nordiska kriget från svensk sida skulle ha utkämpats på ett annat sätt. Om vi tycker att just den kungen orättvist får bära hundhuvudet när han ställdes inför en övermäktig uppgift, så skulle vi kunna tänka oss några andra situationer där riket varit i trångmål och diverse provinser skulle ha kunnat förloras, så att 1720 hade ersatts av 1660 eller 1680, som stormaktstidens slut.

Både Karl X Gustav och Karl XI var i liknande lägen under perioder av sina krig, att Sverige hade förlorat mycket, och hade små möjligheter att självt avgöra kriget till svensk fördel, må vara att det fortfarande hade en mycket slagkraftig fältarmé.

Jag minns inte något ryskt eller polskt hot från Karl XI:s tid, så Karl X är kanske den som är närmast Karl XII:s situation, i krig med Polen, Brandenburg, Österrike, Danmark och Ryssland (var det fler?). Om vi tänker oss att dessa makter skulle samordna sin strategi, och tåget över Bält inte lyckas (delar av armén gick genom isen, så om fler hade gjort det, kanske kungen själv, eller tåget avblåsts och hären splittrats eller fastnat någonstans utan tillräckliga försörjningsmöjligheter), så att Sverige 1658 är i en 1709/10-situation, där huvudarmén gått under och med fiender vid gränserna i Tyskland, i Baltikum och mot Småland, Västergötland och Värmland, vad kan svenskarna göra då? Är det kört, eller finns det något som kan rädda Sveriges provinser från att falla i utländsk hand? Vad skulle Sveriges fiender kunna göra för att vinna kriget?

Holländarna är en joker, som vill hålla nere både Danmark och Sverige, så att ingen av dem dominerar inloppet till Östersjön. De skulle kunna vara ett stöd för att hindra en total svensk kollaps, men de är kanske ingen hjälp när det gäller att skydda Sveriges Östersjöprovinser.

Efter diverse förvecklingar har Sverige vid ett fredsslut 1662 förlorat Vorpommen till Brandenburg, Wismar, Bremen-Verden, Ösel, Gotland, Jämtland, Härjedalen, och Halland till Danmark, Svenska Livland till Polen, Ingermanland och Narva till Ryssland. Karl XI och Karl XII får ett något mindre rike att styra, men blir kanske inte heller så utsatta för yttre fienders expansionsvilja.

Jämfört med läget efter 1721 har Sverige inga tyska provinser, men behåller Reval, Viborg och Kexholm.

[Ben]

I en mycket känd recension av Arnold Munthes Karl XII och den ryska sjömakten spekulerade Stig Backman i att Karl X Gustavs död gav det svenska stormaktsväldet några decenniers längre livstid. Som Karl X Gustav var på god väg att hamna i krig med hela Europa var det kanske en välgrundad gissning.

Karl XI hade givetvis mist stora delar av de tyska provinserna om inte Ludvig XIV agerat räddande ängel. Sverige må 1679 ha haft en viss militär styrka kvar, men utan en flotta värd namnet var det ju omöjligt att föra över en armé till Tyskland. Ett försök att angripa Brandenburg från Livland hade slutat i ett komplett fiasko.

[M Corleone]

Uppbyggandet av den svenska stormakten byggde mycket på ständig expansion (det var billigare att ha soldater i fält än passiva i en garnision) och svaga och splittrade grannar. Jag skulle vilja säga att Karl XI förlängde den svenska stormakten några decennier med sin mer defensiva utrikespolitik eller rättare sagt han insåg svagheterna i det svenska imperiebyggandet. Paradoxalt nog så misstaget Karl XI gjorde i slutet av sin tid var att Sverige blev mer och mer utrikespolitiskt isolerat då han "vände ryggen" till den gamla alliansbrodern Frankrike och i sin iver att isolera Danmark förlitade sig i första hand på lilla Holstein-Gottorp. Visst knöts hand närmare band med sjömakterna Holland och England och Karl XII fick hjälp av sjömakterna i början men när det spanska tronföljdskriget startade 1701 så var Sverige ensamt omgiven av fientliga makter, arvfienderna Polen och Ryssland samt Danmark, som la undan gammalt groll med ett gemensamt mål att stycka upp det svenska stormaktsväldet.

Man kan se likheterna med det Tyskland gjorde efter Bismarck slutat som rikskansler, hans efterföljare lät Tysklands fiender Frankrike och Ryssland hitta varandra och gjorde dessutom det hyfsat neutrala Storbritannien till en fiende, antagligen världshistoriens största säkerhetspolitiska blunder!

[Gavrilo Princip]

Det jag först tänker på är om freden i Stolbova slutits på ett annat sätt. Låt oss anta att Kexholms län och Ingermanland - i synnerhet Ingermanland - aldrig blev svenska, varken 1617 eller senare under 1600-talet, utan att Sveriges östgräns nästintill helt sammanfallit med dagens finsk-ryska gräns under 1600-talet och framåt. Om vi "bara" tillskansat oss Kexholms län, hade gränsen i sydöstra Finland sett likadan ut som den gjorde under mellankrigstiden.
Då hade ju Ryssland haft sitt "fönster mot Europa" redan vid Peter den Stores födelse, och det hade säkert förändrat utgångsläget en hel del.

Däremot förutsätter jag här i detta inlägg att Sverige expanderat som det gjorde i Baltikum. Östersjöprovinerna hade i det scenariot inte någon landkontakt med resten av Sverige (Finland). Detta hade kanske lättat på de senare spänningarna mellan Sverige och Ryssland samtidigt som det förmodligen varit lättare för Polen att (åter-)erövra förlorade områden i Baltikum. Kanske även Danmark haft lättare att kräva åter Ösel och Gotland, ja rentav Estland, senare under 1600-talet eller tidigt 1700-tal. Det är inte helt otänkbart enär Tallinn (Reval) grundades vid foten av en borg som danskarna byggt under sitt korståg mot esterna under medeltiden (namnet Tallinn anses betyda ungefär "Danskstaden" eller "Danskborgen"), så det kan mycket väl ha passat in i den danska politiken, dels för det faktum att norra Estland inklusive staden Tallinn varit danskt några hundra år tidigare, och dels för att dra åt snaran runt Sverige.

Jag låter det dock vara osagt om någon av de tidigare tsarerna av ätten Romanov, likt Peter den Store, haft ambitionen att grunda en stad vid Nevas mynning. Kanske de hade grundat en liten hamnstad, men inte flyttat huvudstaden från Moskva till denna nya hamnstad. Det hade nog under alla omständigheter kommit först med Peter den Store, fast i så fall lite tidigare än 1703 eftersom det redan var ryskt territorium.

[pandersson2]

Gavrilo Princips,

Ivangorod vid Narva var ju Rysslands port i Östersjön. Anlagd redan i slutet av 1400-talet. Problemet var ju att handeln fortfarande kontrollerades via Riga och Livland. En rysk framgångsrik rysk handelshamn vid Neva krävde nog rysk kontroll över Riga, vilket ju Tsar Peter uppnådde samtidigt som St Petersburg grundades. Jag tror därför inte att en rysk hamn vid Neva skulle minskat den ryska ambitionen att expandera i Baltikum. Konkurrensen från Riga skulle annars varit alltför svår.

[Gavrilo Princip]

Gavrilo Princips,

Ivangorod vid Narva var ju Rysslands port i Östersjön. Anlagd redan i slutet av 1400-talet. Problemet var ju att handeln fortfarande kontrollerades via Riga och Livland. En rysk framgångsrik rysk handelshamn vid Neva krävde nog rysk kontroll över Riga, vilket ju Tsar Peter uppnådde samtidigt som St Petersburg grundades. Jag tror därför inte att en rysk hamn vid Neva skulle minskat den ryska ambitionen att expandera i Baltikum. Konkurrensen från Riga skulle annars varit alltför svår.

Jag känner till Ivangorod. Det ligger mitt emot Narva, som då var svenskt.
Jag har inte påstått att ryssarna i detta scenario skulle ha öppnat sig för handel med västeuropa sjövägen i någon större skala. Jag tyckte det framgick rätt klart av mitt inlägg, att området längst in i finska viken, dvs Ingermanland, hade kunnat förbli ryskt utan att ryssarna fördenskull exploaterat området i någon större omfattning.

Tiden var kanske inte mogen för det för Rysslands del under 1600-talet. I varje fall inte i den omfattning som kom under 1700-talet, när Ryssland i och med Peter den Stores totala omvandling av samhället skaffade sig såväl en handels- som örlogsflotta. Tråden handlar för övrigt inte om Rysslands vara eller icke vara som en handelsnation, utan om det svenska stormaktsväldet fallit tidigare än det gjorde. Därför angav jag en hypotes, att OM Ingermanland förblivit i rysk ägo, hade detta i sig kanske inneburit att man från rysk sida känt att man haft ett andningshål västerut, och att detta hade inneburit en potential inför framtiden, men att man för den skull inte hade utnyttjat hela den potentialen redan då. Man kan säkerligen jämföra detta med det andningshål som Sverige hade i Göta älvs utlopp. Tänk om danskarna hade erövrat det under 1500-talet eller tidigt 1600-tal. Då hade Sverige varit fullständigt avskuret från Väst och ALL handel kontrollerats av danskarna.

Skillnaden, som jag ser det, ligger i att Sverige trots allt var en västeuropeisk nation och tillhörde den västerländska kultursfären, vilket man knappast kan säga om Ryssland. Jag ställer mig tveksam till om den ryska moderniseringsprocessen tidigarelagts bara för att man haft ett stycke kust längst in i finska viken. En viktig beståndsdel för detta hade väl i så fall också varit släktförbindelser mellan olika furstehus. Och att medlemmar ur tsarfamiljen skulle börjat gifta in sig i protestantiska och katolska furstehus var nog inte att tänka på då. Det hade sannolikt gammalmoskoviterna, och inte minst ryska kyrkan, motsatt sig starkt. Visserligen lär det under en period från rysk sida ha funnits funderingar kring att försöka gifta Peter den Stores far Aleksej (född 1629 och död 1676) med vår egen drottning Kristina. Exakt vad de äktenskapsplanerna stupade på vet/minns jag inte, men sannolikt spelade religionen in.

[Gavrilo Princip]

"Efter diverse förvecklingar har Sverige vid ett fredsslut 1662 förlorat Vorpommen till Brandenburg, Wismar, Bremen-Verden, Ösel, Gotland, Jämtland, Härjedalen, och Halland till Danmark" + Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län.

Det blir alltså ingenting kvar av det som Karl X Gustav och hans företrädare kämpade för. Allt var förgäves. Ett mycket sannolikt scenario samtidigt som det är väldigt dystert.

[Jurgen Wullenwever]

Man kan säkerligen jämföra detta med det andningshål som Sverige hade i Göta älvs utlopp. Tänk om danskarna hade erövrat det under 1500-talet eller tidigt 1600-tal. Då hade Sverige varit fullständigt avskuret från Väst och ALL handel kontrollerats av danskarna.

Detta får mina tankar att kretsa kring Älvsborgs första lösen och Älvsborgs andra lösen. Och dessa fick till följd att svenskarna styckade upp Danmark två gånger inom ett halvsekel.

Det blir alltså ingenting kvar av det som Karl X Gustav och hans företrädare kämpde för. Allt var förgäves.

Men Reval och Viborg är ju fortfarande svenska, så vi har det litet bättre än 1721 här, där enbart Stralsund och Wismar återstod (som är borta här), och det kanske är troligt att Finland och Reval aldrig erövras utan stannar i Sverige, som är mycket svagare och mer defensivt och undviker utrikespolitiska äventyr.

Man nöjer sig med att hyra ut några regementen till Frankrike då och då, men svenska staten håller fred.

[Gavrilo Princip]

det kanske är troligt att Finland och Reval aldrig erövras utan stannar i Sverige, som är mycket svagare och mer defensivt och undviker utrikespolitiska äventyr.

Man nöjer sig med att hyra ut några regementen till Frankrike då och då, men svenska staten håller fred.[/quote]


Detta får då kanske till följd, att när Sverige slickat såren ger upp alla drömmar om och planer på revansch mot våra fiender som här ju tagit tillbaka allt och istället söker kompensation på andra sidan haven, t.ex. Karibien. Under Gustav III:s tid fanns visionen om flera kolonier där. Bl.a. ville Sverige begära hela Puerto Rico i ersättning för att spanjorerna uppbringat en svensk fregatt. Även andra öar som t.ex. Grenada och Dominica ingick i de svenska kolonialambitionerna. Likaså ett område å Sydamerikas fastland vid Orinocoflodens mynning i nordöstra Venezuela.

Redan i slutet av Karl XII:s liv sökte ett piratsällskap från Madagaskar upp kungen i Strömstad och erbjöd Sverige kontrollen över deras område på Madagaskar. Så kanske vi haft en koloni där också till någon gång under avkolonialiseringens era efter andra världskrigets slut? Eller så hade vi använt Madagaskar i någon byteshandel med Frankrike senare under 1700-talet eller 1800-talet. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara Frankrike som tar över Madagaskar i utbyte mot något annat. Även Tyskland kan vara en tänkbar intressent. Kanske tyskarna erbjuder Sverige att få tillbaka Pommern och Wismar i utbyte mot Madagaskar? Eller att Tyskland hjälper Sverige att återerövra Baltikum från Ryssland + alla områden som Danmark tog tillbaka i 1662 års fred. I ett sådant läge får vi ju i alla fall våra naturliga gränser i väster och söder.

Kanske Sverige också hade återupptagit att försöka etablera sig på det afrikanska fastlandet och där anlagt ett antal slavfort. Det bör inte ha varit alltför orimligt om vi samtidigt skaffat oss kolonier i Karibien och Sydamerika. Då hade vi kanske också gjort mer för att behålla dessa eventuella slavfort i motsats till den lilla parentesen i mitten av 1600-talet i nuvarande Ghana.

Danmark hade ju sedan tidigt 1600-tal två städer i Indien, så kanke Sverige försökt sig på något liknande fast i så fall i slutet av 1600-talet eller någon gång under 1700-talet. Någon kuststad i Indien eller Sydostasien eller Kina hade kanske lytt under Sveriges spira.