Skaraborgs regementes historia

[jimboes]

Hej

Jag har några frågor om skaraborgs regementes historia som jag skulle behöva hjälp med.

Regementet har ett antal segernamn, men jag får inte fram någon egentlig bakgrund till varför de pryder dess fana. Malatitze är relativt uppenbart. Men de övriga är betydligt svårare. Vaför fick just regemengentet dessa segerar på sin fana? Hur tilldelas en segernamn till ett regementet föresten?

EN annan fråga är om det finns någon historia bakom regementets nattvardskärl? Det första gick väll förlorat i Poltava?!

tack på förhand

[Kapten_Gars]

Som segernamn må endast förekomma:
a) Namn på fältslag vilka haft betydelse för Sveriges rike och dess historiska utveckling eller, ur operativ synpunkt, för fälttåget. Slaget skall ha inneburit en otvivelaktig svensk seger.
b) Namn på andra, till fullständig taktisk seger genomkämpade slag och strider i vilka svenska förband ådalagt stor stridsduglighet och tapperhet.
c) Namn på annan krigsoperation än vad ovan nämnts som varit av betydelse för Sveriges rike och dess historiska utveckling.
[...]

viewtopic.php?f=54&t=31226

När bruket av segernamn infördes så var det si och så med regler och kontroller, mer än ett segernamn baserades på anekdoter och bristfälliga källor. Tex så bar Västgöta regemente segernamnet "Stuhm 1629" trots att Västgöta ryttare inte ens var i närheten av det slagfältet. Allt byggde på en myt om att regementets dåvarande chef Erik Soop skulle ha räddat Gustav II Adolf. Den här myten var rejält livskrafigt, gavs tom ut en minnesmedaljv av en av de kungliga akademierna. Det var bara det att Soop själv var hemma i Sverige och västgöta ryttarna var uppe i fronten mot Danzig.

För att bringa ordning i den något vildvuxna floran av segernamn så har det under årens lopp funnits flera fankommitter som arbetat med att fastställa vilka segernamn som var rätt och fel och vem som fick bära dem.

[lampros]

Hej

EN annan fråga är om det finns någon historia bakom regementets nattvardskärl? Det första gick väll förlorat i Poltava?!

tack på förhand

OT: vid Poltava var även Västmanlands regemente med. Och hur dess nattvardskärl gömdes för att sedan, när prästen frigavs ur fångenskapen, grävdes upp och återbördades till Sverige, om det berättar dikten "Regementets kalk" av Carl Snoilsky. Finns att läsa här:

http://runeberg.org/snoildik/3/regekalk.html

[Hedin]

Hej

Jag har några frågor om skaraborgs regementes historia som jag skulle behöva hjälp med.

Regementet har ett antal segernamn, men jag får inte fram någon egentlig bakgrund till varför de pryder dess fana. Malatitze är relativt uppenbart. Men de övriga är betydligt svårare. Vaför fick just regemengentet dessa segerar på sin fana? Hur tilldelas en segernamn till ett regementet föresten?

EN annan fråga är om det finns någon historia bakom regementets nattvardskärl? Det första gick väll förlorat i Poltava?!

tack på förhand

Angående namnen på Skaraborgs regementes fana kan man läsa på deras hemsida på mil.se

Fanan har segernamnen Varberg 1565 och Narva 1581 från de fänikor som var med och intog Varbergs fästning och Narva.

1634 fick regementet namnet ”Det Andre Wästgöthe Regemente, där under hörer Scharaborgz Lähn”. Regementet deltog i trettioåriga kriget och fick där segernamnen Lützen 1632 och Leipzig 1642.

Under Carl X Gustavs krig i Polen deltog en skvadron från regementet i slaget vid Warszawa och därifrån segernamnet Warschau 1656. Regementet deltog i försvarsstriderna när danskarna försökte återerövra de södra landskapen och därifrån kommer segernamnen Lund 1676 och Landskrona 1677.

Under Carl XII deltog regementet i det ”Stora nordiska kriget” och uppträdde under de första åren i Polen. Från marschen mot Ryssland kommer segernamnet Malatitze 1708. Vid Poltava gick regementet till strid med endast 500 man, många av dessa stupade och resten blev fångar. Vid dagens slut återstod endast 27 officerare och manskap av regementet.

Mer om segernamnen kan du läsa i den förträffliga boken Skaraborgs knektar och Västgöta ryttare skriven av Bengt P. Gustafsson. Wikipediaartklen om till exempel Slaget vid Malatitze kommer huvuddragen i wikipediaartikeln från den boken, det vet jag eftersom jag är pappa till wikipediaartikeln. Segernamn fick regementen ifall de spelat en avgörande roll i slaget för den svenska segern, segernamn kan även krönas med sk. kunglig krona ifall kungen ledde regementet under slaget.

Angående regementets nattvardskärl har jag hört exakt samma historia som Lampros länkar till. Denna historia har jag hört själv från guide på Garnisonsmuseet i Skövde samt att det fanns en artikel om nattvardskärlen på P4s hemsida förut, nu borttagen. Det är inte omöjligt att båda regementen odlat samma sägen och det är svårt att säga vem som har fel, men värt att tillägga är att diktförfattaren Snoilsky levde i mitten av 1800-talet och att hans trovärdighet går att ifrågasätta. Så länge jag inte blir motbevisad på den fronten så tänker åtminstone jag tro att berättelsen rör Skaraborgs regementes nattvardskärl och inte Västmanlands regementes.

[Stefan]

Det är inte omöjligt att båda regementen odlat samma sägen

Är det säkert att de utesluter varandra? Det är väl snarare tvärtom. Om EN präst kom på idén att försöka gömma undan nattvardskärlen, så har säkert flera regementspräster kommit på idén. Det är väl rätt troligt att de pratade med varandra om saken och de flesta, som hade praktiska möjligheter - gjorde ett försök.

Men det var bara en eller två som lyckades med att komma tillbaka, hitta dem - och återbörda dem hem.


Det var antagligen inte själva idén som var det unika. Utan att hela kedjan måste hålla och den kunde spricka var som helst.

[Hedin]

Mycket möjligt, det ena utesluter inte det andra...

[Göstring]

Båda regementena hade präster som återkommit ur rysk fångenskap. Skaraborgs regementspredikant Nils Sätterberg kom hem i maj 1722 (GM Skaraborgs rgte 1725) och Västmanlands regementspräst Christian Georg Nothman kom hem d. 26 juni 1722. (GM Västmanlands regte 1729)

Kalk af Silfwer innan förgylt, som BattaillonsPrästen Kihlman utur fångenskapen salverat, menn för dät paten, som wid Gadebusch förkom, har jag en ny i stället giöra låtit, som alt finnes i behåld.

Västmlnds regte Kyrkosaker.JPG (58.71 KiB) Visad 3204 gånger

(källa: GM Västmanlands regte 1729)

Verkar ha hänt Västmanlands regemente inte mindre än två gånger.

[Göstring]

Nå, här är den då.

Västmanlands kalk.jpg (32.3 KiB) Visad 3202 gånger

Föremål:
Benämning

Kalk (Sakord)
Poltavasilver (Alternativt sakord)
nattvardskalk (Preciserat sakord)
Historik

Accession: Historisk händelse, person med anknytning till föremålet: Notman C G pastor
Historisk händelse, person, ort med anknytning till föremålet: Gotland
Accession: 1983 - 1983
Deposition till namn: Västmanlands läns museum
Deposition till ort: Västmanland, Västerås
Accession: 2002 - 2002
Återlämnad deposition från namn: Västmanlands läns museum
Återlämnad deposition från ort: Västmanland, Västerås

Efter slaget vid Poltava 1709 blev 12000-15000 krigsfångar förda till Sibirien. Pastor Notman vid Västmanlands regemente grävde ner regementets nattvardskärl i jorden vid Poltava. Efter 12 års fångenskap återvände soldater hem till Sverige. Notman tog omväg om Poltava och grävde upp nattvardskärlen. År 1722 kom han hem och år 1729 överlämnades nattvardskärlen till regementet. År 1927 beslöt regeringen att de skulle deponeras till Västerås domkyrka. 1942 skulle de övergå till Västmanlands flygflotilj. Enligt regeringsbeslut 19810514 skall nattvardskärlen registreras vid Armémuseum och deponeras vid Västmanlands läns museum.
Påförd text

Inskrift: No 1 Westmanlands Regemente, Inskrift: Conserverad af prosten C.G Notman i Ryska fångenskapen och regementet återskänkta den 1 september 1729. Soli Deo Gloria
Mått

Höjd h: 250.0 mm, Okänd std: 150.0 mm, Vikt: 673.1 g, Okänd md: 130.0 mm
Material

silver
Referenser

1983 827 ut Arkivreferenser
AM.008247-62 Samhörande
Regeringsbeslut 1981-05-14 Arkivreferenser
Klassifikation

Servering och förtäring (OU 264)
Ritual (OU 788)

[Ben]

Att Nothman skulle ha grävt ned nattvardskärlen vid Poltava torde vara långt ifrån självklart. Man kan notera att texten på kalken talar om att han skulle ha bevarat kalken under fångenskapen, inget annat. I Ennes bekanta biografiska samlingsverk finns inte alls någon nedgrävningsversion utan där står att Nothman "under största fara" tog med sig silvret i fångenskapen.

Det är också en smula anmärkningsvärt att den inte ska ha återlämnats till regementet förrän 1729. Nothman kom ju tydligen hem redan 1722.