Gustav III, Sofia Magdalena och Munck

[oilc]

Historien är onekligen en av de mest intressanta och pikanta i den svenska historien.

Gustav III anlitade Adolf Fredrik Munck för att hjälpa honom att inleda ett förhållande med sin fru Sofia Magdalena, och fick därefter också hjälp av honom att fullborda äktenskapet sexuellt, vilket ledde till födseln av en tronarvinge. Skvallret påstår att Munck inte endast var sexualinstruktör utan dessutom hade samlag med Sofia Magdalena, och var tronarvingens far. Gustavs mor Lovisa Ulrika stödjer öppet detta rykte och tvingas sedan offentligt be om ursäkt för anklagelserna.

Jag skulle vara mycket tacksam om någon kunde rekommendera ett referensverk, gärna flera, som handlar om denna historia och bekräftar den. Det får inte vara en populärhistorisk bok, skriven av tex Herman Lindqvist, utan ett vetenskapligt referensverk som kan citeras i en seriös historisk diskussion, gärna flera. Jag har användning för en sådan i det jag nu sysslar med.

Jag hoppas någon kan svara! Stort tack på förhand.

[Pewi]

Med absolut säkerhet kan man väl inte säga något alls om den historien, men jag har aldrig hört någon historiker som faktiskt har trott på att Gustav III inte skulle vara far till Gustav IV Adolf. Inte ens när man avsatte G IV A användes historien emot honom, vilket man ju hade kunnat göra om man hade fäst någon vikt vid den.

Två verk som berör frågan är Erik Lönnroths klassiska biografi Den stora rollen och den spritt nya avhandlingen Komediant och riksförrädare. Handcirkulerade smädesskrifter mot Gustaf III av Annie Mattsson. Mattsson tar upp ett par av källorna till skvallret om Munck och sätter in de i sitt sammanhang. Avhandlingen finns att ladda ned på: uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:310041/FULLTEXT01

Sök på Munck i personregistren så hittar du relevanta sidor.

[Ben]

Det finns också en biografi över Munck, skriven av Oscar Nikula. Kom 1991

[oilc]

Tack för svaren! Jag hade nytta av dem.

[oilc]

Inte ens när man avsatte G IV A användes historien emot honom, vilket man ju hade kunnat göra om man hade fäst någon vikt vid den.

Det påminde mig om något. Man sade mycket riktigt ingenting om saken vid avsättningen av G IV A 1809. Men det var nära att man gjorde det då det gällde valet av tronföljare. Hedvig Elisabeth Charlotta, som stödde GA:s son Gustav som tronarvinge, skriver om en scen i sin dagbok där saken nämns. Under en middag påpekade Georg Adlersparre för henne att Bernadotte hade förhört sig om huruvida det nya kungaparet hade några barn. Hon svarade att det redan fanns en arvinge i den avsatte monarkens son. Adlersparre förklarade då att ingen av 1809 års kuppmakare skulle acceptera en sådan lösning, och att man om det skulle bli nödvändigt var fullt beredd att ta upp det gamla ryktet om att GA var son till Munck för att undvika det. Det blev dock aldrig aktuellt att göra det.

Vad som är sant i historien om Gustav III, Sofia Magdalena och Munck tar jag inte ställning till, förutom min vana att inte göra mig en bestämd uppfattning just på grund av att man inte kan bevisa något.
Det är intressant att läsa om alla de rykten som gick, som tex historien att GIII i hemlighet ska ha skiljts sig från SM och låtit viga henne vid M, eftersom det var enda sättet att få henne att gå med på att ha samlag med en man hon inte inte var gift med. Det är fascinerande.

[Ben]

Gustav III och Sofia Magdalena hade som bekant ytterligare en son, den 1782 födde Karl Gustav. Vad jag vet existerar det i det fallet inga rykten. Så varför skulle Munck ha varit far till kronprinsen och Gustav III varit far till son nr 2?

[oilc]

Gustav III och Sofia Magdalena hade som bekant ytterligare en son, den 1782 födde Karl Gustav. Vad jag vet existerar det i det fallet inga rykten. Så varför skulle Munck ha varit far till kronprinsen och Gustav III varit far till son nr 2?

Munck kanske inte var far till någon av dem. Men ska man nu göra en hypotes, så varför skulle han inte kunna vara far till bara ett av barnen? Det kan man bara spekulera i. Och fanns det verkligen inga rykten 1782? Den andra sonen dog ganska snart och var inte lika uppmärksammad, men Hedvig Elisabeth Charlotta skriver i sin dagbok att hon hoppades att ryktena om att drottningen var gravid igen inte stämde, eftersom hon visste att de skulle väcka liv i ryktena. Kanske förekom det rykten även 1782. Munck kan förstås också ha varit far även utan rykten, precis som GIII kan ha varit far trots rykten. Det står inte så mycket om den andre sonen. Man läser mest om skandalen 1778, eftersom det hänger ihop med fullbordandet av äktenskapet. Dock upprepades ryktena om att GIII hade fått Munk att göra hans fru gravid åt honom under hela 1780-talet, och där kan man ju ha sammanfattat båda barnen.

[Ben]

Den naturligaste förklaringen och den som också passar bäst ihop med Muncks egen berättelse är att Gustav III var far till båda barnen. Förvisso betydligt tristare än hemliga giftermål & oäkta kungabarn.

[oilc]

Den naturligaste förklaringen och den som också passar bäst ihop med Muncks egen berättelse är att Gustav III var far till båda barnen. Förvisso betydligt tristare än hemliga giftermål & oäkta kungabarn.

Ja, så kan det ha varit. Det är en enkel och riskfri lösning. Sanningen är dock inte alltid enkel. Det inträffar trots allt komplicerade saker. Vad som är naturligt kan ju endast definieras av de inblandade. Om, tex, GIII faktiskt var homosexuell, och SM var förälskad i Munk, så torde det för alla inblandade ha känts betydligt mer "naturligt" med den fantaisifulla förklaringen.

Man strandar ofta i definieringsfrågor. Men så är det ju alltid då det gäller människor, individer. Så mycket handlar om personlighet. Hur man bedömer ryktet, tex, handlar även det om personlighet. Vissa uppfattar det som en ohygglig förolämpning, medan andra kan betrakta det som en praktisk och klok lösning på ett obarmhärtigt system som kräver att två människor som inte vill ha varandra ska avla barn med varandra. Då man inte vet kan man ju alltid finna förklaringar: Muncks redogörelse kan tex avfärdas med att han knappast kunde ha erkänts sig ha avlat en oäkting med en drottning och vara far till en kung- som därför inte var en kung. Just därför att man alltid kan tolka saker som man vill, brukar jag ofta sluta med att acceptera ovetskapen.

[Ben]

Personligen är jag en stark anhängare av Martin Kylhammars idé om inrättandet av en "FaktO" (Ombudsman mot historisk diskriminering och faktoider). Det man aldrig skulle våga antyda om levande personer är det dessvärre alldeles för enkelt att antyda när det handlar om döda. De har ingen som för deras talan.

Samma sak, fast på ett något annat plan, behandlas i den här avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/record. ... va2:310376

[a81]

Den naturligaste förklaringen och den som också passar bäst ihop med Muncks egen berättelse är att Gustav III var far till båda barnen. Förvisso betydligt tristare än hemliga giftermål & oäkta kungabarn.

Men varför skrev Munck en rapport om detta? Hade man inte velat hålla hans inblandning hemlig?

På http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_III står det: "...1775 åstadkom förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett närmande mellan makarna, och 1778 föddes en tronföljare." Och på http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Sofia_Ramstr%C3%B6m står det: "Anna Sofia Ramström, född 1738, död 1786, var kammarfru till drottning Sofia Magdalena av Danmark och en av de medverkande till fullbordandet av äktenskapet mellan Gustav III och Sofia Magdalena år 1775."

Händelsen med Munck, Gustav III och Sofia Magdalena verkar alltså ha inträffat redan 1775, tre år före Gustav IV Adolfs födelse.

[a81]

På http://www.hjle.se/webbsidor/ku_oskuld_adolf_munck.htm finns det en hel del information, bland annat utdrag ur Muncks rapport. "Munck-händelsen" inträffade i juli 1775 på Ekolsunds slott. Tydligen blev Sofia Magdalena gravid kort efteråt, men fick missfall efter "några månader". När missfallet skedde står inte, men det bör väl ha varit kring årsskiftet 1775/1776. Gustav IV Adolf föddes 1 november 1778 (död 7 februari 1837) och hans bror Karl Gustav föddes 1782 (död 1783).

[oilc]

Personligen är jag en stark anhängare av Martin Kylhammars idé om inrättandet av en "FaktO" (Ombudsman mot historisk diskriminering och faktoider). Det man aldrig skulle våga antyda om levande personer är det dessvärre alldeles för enkelt att antyda när det handlar om döda. De har ingen som för deras talan.

Samma sak, fast på ett något annat plan, behandlas i den här avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/record. ... va2:310376

Jag tycker att det skulle innebära en hämsko på historisk forskning och påminna alltför mycket om censur. Vad som är en förolämpning och inte en förolämpning avgörs genom personliga värderingar. Personligen skulle jag inte anse att denna historia, även om den nu skulle ha varit sann, svärtar de inblandade. Tvärtom anser jag arrangerade äktenskap som betydligt mer svärtande. Se bara på, tex, ryktet om att GIII skulle vara homosexuell: numera uppfattas det inte som negativt att vara homosexuell och därmed anses detta inte längre vara en förolämpning. Men personliga väderingar har ingen plats inom historisk forskning. Om en sådan regel infördes skulle personliga värderingar ges en mycket större plats, och det skulle inte gagna neutraliteten. Det känns mer värdefullt att kunna diskutera hypoteser fritt, särskilt som man trots allt inte kan avgöra vad som är en faktoid i de fall då man inte känner till sanningen. Det känns också viktigt att kunna acceptera ovetskapen.

[Ben]

Sannolikt kan man definiera "historisk forskning" olika. Samma typ av frågeställningar skulle säkerligen utan vidare kunna aktualiseras runt många nu levande personer - "Är minister X verkligen far till ...", "Har författaren Y ett förhållande med...", "Är inte artisten i själva verket....". I de fallen skulle emellertid sådant betraktas som rent skvaller och (i värsta fall) såsom ärekränkning.

Gustav III blev som bekant synnerligen upprörd när skvallret spreds i hans samtid. Med tanke på att han (och Sofia Magdalena) inte längre är i en position att försvara sin heder är det kanske rimligt att man är något återhållsam med att återupprepa samma historier utan att ha något som helst nytt att komma med. Det må vara en sak om det skulle dyka upp nya dokument, okända för tidigare historiker. Men vari ligger den "historiska forskningen" i rena spekulationer som bygger på föga mer än drygt 200-årigt skvaller?

[oilc]

Men vari ligger den "historiska forskningen" i rena spekulationer som bygger på föga mer än drygt 200-årigt skvaller?

Skvaller, förtal, satir och ryktespridning i historien är även det viktigt att dokumentera och rapportera om. För mig känns det viktigt att kunna betrakta allt så neutralt som möjligt, men det verkar som om många människor helt enkelt inte kan hålla sig neutrala eller tro på andras neutralitet, och det känns väldigt tråkigt. Oavsett sanningen skulle GIII knappast kunna visa sig nöjd i den situationen.

Sådant här är också viktigt vid sexualhistorisk forskning, ett område som också förtjänar att bli taget på allvar.

Jag tycker alltid att det är viktigt att göra folk medvetna om motargument, oavsett vilka teser som framförs i en diskussion. Neutralitet innebär för mig att man presenterar argument från alla sidor och försöker se saken ur alla synvinklar, och att hålla sin personliga åsikt, om man nu måste göra sig en sådan, utanför. För mig känns det som den mest seriösa metoden.

Jag tycker att det är obehagligt att framför mina personliga åsikter, eftersom man då brukar dras in i gräl och tvingas välja sida. Den vetenskapliga världen kan vara häpnadsväckande barnslig då de kommer till teser. Då man väljer sida handlar det inte längre om sanning kontra lögn, utan om argumentation för att vinna en debatt.
Just därför känns det extra viktigt för mig att behålla neutraliteten hur mycket man än försöker dra in mig i gräl. Jag har personligen aldrig fått något i utbyte av gräl. Jag lämnar nog den diskussionen. Självklart ber jag om ursäckt om jag på något sätt har gjort dig upprörd. Tack så mycket för hjälpen!