Här är min recension av "Skyldig till skuld".
Jag har själv läst ”Skyldig till skuld”, eller rättare sagt den delen som handlar om Finland, dvs 50% av bokens innehåll och sedan strö läst det övriga. Jag kan bara konstatera att ”Skyldig till skuld” fungerar ovanligt dålig som historiebok eller som referenslitteratur. Boken är ingalunda någon djupdykning i Finlands andravärldskrigs historia eller innehåller inte något specifikt fakta som gör den uppseendeväckande, där emot fungerar den utmärkt som pamflett.
Här finns ingen objektiv eller kronologisk genomgång av den Finska problematiken under VK2, inga försök till djupgående utan det mesta är författarens egna tankar och moraliska pekpinnar. Det som stör mig mest är dock två påståenden i boken gjorda av Henrik Arnstad en man som vill bli tagen på allvar och bli kallad historiker.
Det första är i inledningen i Finlands kapitlet nått i still med att –”Så har vi ett exempel på ett land som först valde neutralitet och sedan allierade sig med nazisternas, båda valen slutade i nationella katastrofer. Finland”. Detta får mig att fråga om Finland kom sämre undan VK2 än tex Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckoslovakien, Tyskland eller Sovjetunion själv?
Sedan när Arnstad skall sammanfatta vinterkriget för läsaren då blir det ett riktigt obehagligt empatilöst raljerar med: "ett sensationellt spänstigt motstånd" punkt slut. Alltså vi tallar om 26 000 dödade Finländare och 400 000 fördrivna från sitt hem, 11% av jordbruks arealen förlorad och även en stor del av industrin och ingenting av detta nämns utan det räcker med att man förklarar med "ett sensationellt spänstigt motstånd". Osökt drar jag likheter med de historierevisionister som beskriver Auschwitz som ett semester camp genom att peka på den påstådda swimmingpoolen som skulle funnits där.
En förminskning kort och gott.
Sedan saknar boken någonting som kan liknas vid en grundläggande analys av Östkarelen, Arnstad återger inget om Östkarelens historia, demografiska sammansättning, nämner inte det Östkarelska självständighets strävandet under ryska inbördeskriget, den stora terrorn som drabbade området hårt under 30 talet och som fick sitt slut när den finska armen befriade området. Inte heller nämner han något om att området under 20-30 talet var ett formidabelt fångläger där bara vid byggandet av vitahavskanalen beräknas det ha dött minst 25 000 straffångar. Ingenstans nämner han den svält som härjade där under hela 20-30 talet, improduktiv livsmedelsförsörjning och svält var inget som var området främmande innan 1941. Redan här ser vi skillnaderna på det som utgör grunden för en bra historiskbok till skillnad från en pamflett.
När sedan kärnfrågan av Arnstads krittik tas upp nämligen Finlands inträde i Fortsättningskriget så konstaterar Arnstad att Finland visst hade rätt att återerövra sitt förlorade territorium, men att man hade fått tillbaka detta av Ryssland om man bara frågat. Här blir jag för första gången väldigt intresserad av något i boken, hur vet man det? Källor? Givetvis får vi inget svar på detta sensationella påstående. Sedan är Arnstad något oklar, men om jag har tolkat Arnstad rätt så var det egentligen inte alls viktigt för Finland att åter ta de från 1940 förlorade områdena, utan att huvudmålet var att erövra Östkarelen som var ”ryskt” och att sätta 20 000 civila ryssar i koncentrationsläger.
Här behöver vi ta en paus och se på prioriteringarna, alltså Finlands mål var inte enligt Arnstad att åter ta 400 000 finländska hem och 11% av jordbruksmarken utan målet var att sätta 20 000 ryssar i koncentrationsläger. Att sedan östkarelen benämns som ryskt och men att Arnstad inte nämner något om östkarelarna som ännu i dagens ryssland hårt motarbetas att utöva sin kultur och språk.
Arnstad ropar inte bara högt att Finland var allierad med Tyskland, utan nu också att Finland var Tysklands viktigaste allierade. Statsrättens definition av en allians delar inte den här uppfattningen då det minsta kravet för att det skall föreliga en verklig allians är att det finns en gemensam politisk viljeförklaring. Mig vetliggen fanns aldrig någon sådan, utan det är klart att Finland hade andra krigsmål än Tyskland. När det gäller Finlands insats i fortsättningskriget Så var instansen lokal till Finland och dess närområden, och då vägrade man att delta i insatser som skulle på verkat det strategiska läget så som att anfalla Leningrad, kapa Murmansk järnvägen. Att den finska offensiven stannade i början av december 1941för att aldrig återupptas har Arnstad tydligen inte noterat. Att Finland skulle vara Tysklands viktigaste allierade pga av de divisionerna de band upp från en att fråga hur man skall behandla Turkiet som mobiliserade 1942 vilket fick Sovjet att sätt betydligt större förband att vakta den turkiska gränsen.
När det gäller de finska koncentrationslägrarna så saknade tex stängsel runt dessa fram till 1943 då man satte upp stängsel efter att en tyfus epidemi brutit ut. Arnstad klara inte av att ge alternativ anledningar till att en grupp civila internerades där huvuddelen var ryssar. Men genom annan litteratur vet jag att problematiken kring den här gruppen var betydligt mer komplex än den bild Arnstad ger. För det första så hade Sovjet armen tvångs inkallat nästan samtliga män och kvinnor i arbetsförd ålder som de kunde dra nytta av i sin krigsansträngning, kvar lämnades de svag och gamla och barn att klara sig själv. I Petrosavodsk fanns bara 4000 invånare av näst 100 000 när finska armen erövrade området, det är inte svårt att räkna ut vilka som lämnats kvar. Det kanske hade kunnat gå bättre om det östkarelska jordbruket varit ett småbruk, men kollektiviseringen hade slagit sönder den strukturen och kvar fanns bara improduktiva kolchoser som hade små möjligheter att födda denna grupp.
Andra ryssar som internerades var de som tex levde nära frontlinjen i tex Svir eller de som flytt från tex Leningrad men hamnat i den finska armens framrycknings.(50% av de internerade tillhörde bägge dessa grupper) Sedan vill man också försvåra för Sovjetiska partisan förband att verka ,bakom den finska front linjen.
Att 4000 civilister dog av svält i östkarelen hade högst troligt hänt även omområdet varit under Sovjetunions kontroll, man får inte glöma att 10 000 ryska civila dog i bara Leningrad under vinterkriget pga av svält.
Inte heller nämner Arnstad att Sovjet regimen under hela 30 talet tvångsförflyttat ryssar, vitryssar och ukrainare till östkarelen i syfte att ändra om det demografiska förhållandet.
Det finns fler felaktigheter och lögner i Arnstads bok men jag tror att jag här visat på den verkliga bristen i hans bok. Dock är det märkligt hur väl Arnstads historie skrivning stämmer överens med de ryska extrem nationalisternas syn på saken som tex den berömda sidan på det ryska försvarsdepartementet.
http://www.mil.ru/940/65186/66882/index.shtml
http://en.wikipedia.org/wiki/East_Karel ... tion_camps
För er som vill läsa mer om Östkarelen under Sovjet tiden så rekomenderar jag Nick Barons bok om Östkarelen
http://www.nottingham.ac.uk/history/loo ... _Baron.php
/Oxford
, Varjag
