Första världskriget: Varför gick det så snett på västfronten

[Psilander]

Gasen stod inte för särskillt stora förluster, framförallt så sinkade den och krävde resurser i form av skyddsåtgärder och utrustning men själva dödstalen var inte särskilt stora.

[von Adler]

Joffre hävdade ju inför offensiverna 1915 att han skulle stå vid Rhen till hösten - han var minst lika bra som Neville på att snacka upp offensiverna sina.

[M Corleone]

De var bägge lika goda kålsupare. Skillnaden var bara; som tidigare sagts, att det var andra tider 1917 än 1915. Det som gick an 1915 gjorde inte det 1917.

[borris]

Glöm inte att själva "soldatmatrialet" blev så mycket billigare under 1900-talet.
Yrkesarméerna ersattes av ett vänpliktssystem (här i Sverige skrotades Indelningsverket vid förra sekelskiftet).
Nu kunde man ersätta ett begränsat antal dyra proffs, med ett i princip obegränsat antal amatörer. Jag skriver obegränsat för att det gick att ersätta de fallna hjältarna relativt snabbt genom att skriva ut nya värnpliktiga.

[Korpen]

Det var längesedan jag läste om detta men mitt bakhuvudet säger att det var runt 60% av förluster orsakade av artilleribeskjutning. Men är ej säker.

Ska nog också säga att det var ett tag sedan man läste om det där, men siffran var betydligt högre, någonstans runt 85-90% av de stridsrelaterade förlusterna orsakades av artilleriet.

60% skulle kunna vara av de totala förlusterna, dvs. även inkluderat sjukdomar, olyckor och dylikt.

[Bjernevik]

Ska nog också säga att det var ett tag sedan man läste om det där, men siffran var betydligt högre, någonstans runt 85-90% av de stridsrelaterade förlusterna orsakades av artilleriet.

60% skulle kunna vara av de totala förlusterna, dvs. även inkluderat sjukdomar, olyckor och dylikt.

Nja, verkligheten var nog lite annorlunda. Den där siffran med hur många förluster som orsakades av indirekt eld ska tydligen komma från en undersökning som gjordes på brittiska fältsjukhus. Det man inte tänkte på då är att dit kom de som skadades men inte dog direkt på slagfältet.

Så att 85-90% av de som initialt överlevde en träff skadades av artilleriet är nog sant. Men utöver dessa så låg det många lik med kulhål kvar på slagfältet...

[Ragnar Svedje]

Jag kan förstå att det fanns ett en politiskt tryck (framför allt från franskt håll) att återerövra franskt territorium, men generalerna måste väl ändå förstått att även om man åstadkommer ett genombrott så räcker inte det, eftersom man aldrig kommer att kunna få logistiken att fungera genom det förstöra området runt den tidigare frontlinjen i sådan utsträckning att man kan försörja de trupper som eventuellt skulle lyckas bryta igenom.

Amen!

Inte minst viktigt för Frankrike som förlorade det föregående kriget mot Tyskland 1870-71, där dessutom två provinser gick förlorade.

Sett till de enorma problemen med att anfalla på västfronten (i alla fall före 1918) borde man rimligtvis övervägt andra alternativ, vilket man gjorde: Gallipoli, insatserna i Serbien som inte blev något av.

Och Galipoli visade sig inte var långt bättre (eller stort annorlunda än västfronten i övrigt). När det gäller Serbien så lyckades de allierade driva en offensiv från Grekland upp genom Serbien om jag inte missminner mig.

Så kommer vi till själva frågeställningen: Vad skulle man gjort istället under 1915-17? Jag kan ärligt talat inte komma på något bättre, men det måste ju finnas något klokare än att skicka bataljoner människor mot en närmast säker död i ingenmansland.

Strateger på båda sidor hade mycket att vinna på att inse att kriget inte skulle bli kortvarigt utan mycket långvarigt. Ur detta följer att nednötning och blockad blir två centrala begrepp.

En tysk strategi skulle istället för Schleifenplanen inrikta sig på att snabbt mobiliserade styrkor som ilar in i Frankrike och Belgien för att erövra så mycket mark som möjligt utan att möta allvarligt motstånd. När de väl stötte på hårdnackat motstånd skulle de göra halt och gräva ner sig. När väl återstoden av den tyska armen kom fram skulle ett ogenomträngligt antal försvarslinjer grävas bakom den första för att försäkra att kostsamma franska och brittiska motanfall inte gav något utöver skyhöga förlustsiffror. Därefter skulle man bara försvara, och försvara. Aldrig anfalla själv! De allierade har incitament att befria ockuperat teritorium, och den drivkraften kommer att driva de allierade till att förblöda...

Denna plan är inte sexig och ingen general med självaktning skulle vilja gå till historien som dess skapare, men förödande effektiv skulle den vara i det långa loppet. Allierade förlustsiffror skulle vara mångdubbelt de tyska på västfronten och tyskarna skulle kunna förflytta stora mångder trupper från fronten till andra krigsskådeplatser som Ryssland och Balkan utan risk för att västfronten föll.

En allierad strategi skulle rikta in sig på styrkor som raskt mobiliserar och upprättar kontakt med tyska enheter och sedan gräver ner sig (för att minimera storleken av allierat land som faller under ockupation). Därefter sjöoperationer och stöd på andra krigsskådeplatser som Balkan, Skandinavien, Ryssland och kolonierna.

[Westrobothnian]

Strateger på båda sidor hade mycket att vinna på att inse att kriget inte skulle bli kortvarigt utan mycket långvarigt. Ur detta följer att nednötning och blockad blir två centrala begrepp.

Jo det är onekligen sant. Fast om strategerna, både militära och politiska sådana, varit övertygade härom - hade det blivit ett krig då? Nu var det ju en massa jublande och "hemma före jul".

[Ola Häggström]

Strateger på båda sidor hade mycket att vinna på att inse att kriget inte skulle bli kortvarigt utan mycket långvarigt. Ur detta följer att nednötning och blockad blir två centrala begrepp.

En tysk strategi skulle istället för Schleifenplanen inrikta sig på att snabbt mobiliserade styrkor som ilar in i Frankrike och Belgien för att erövra så mycket mark som möjligt utan att möta allvarligt motstånd. När de väl stötte på hårdnackat motstånd skulle de göra halt och gräva ner sig. När väl återstoden av den tyska armen kom fram skulle ett ogenomträngligt antal försvarslinjer grävas bakom den första för att försäkra att kostsamma franska och brittiska motanfall inte gav något utöver skyhöga förlustsiffror. Därefter skulle man bara försvara, och försvara. Aldrig anfalla själv! De allierade har incitament att befria ockuperat teritorium, och den drivkraften kommer att driva de allierade till att förblöda...

Denna plan är inte sexig och ingen general med självaktning skulle vilja gå till historien som dess skapare, men förödande effektiv skulle den vara i det långa loppet. Allierade förlustsiffror skulle vara mångdubbelt de tyska på västfronten och tyskarna skulle kunna förflytta stora mångder trupper från fronten till andra krigsskådeplatser som Ryssland och Balkan utan risk för att västfronten föll.

Sett i backspegeln borde de tyska trupperna grävt ned sig vid sin egen gräns och kunde ha skickat en betydligt större del av sin armé österut. Ryssland skulle tvingats på knä på mycket kort tid.

Men så tänkte och förstod man inte 1914. "Alla" hade fel från början (utom möjligen serberna).

[millgard]

Strateger på båda sidor hade mycket att vinna på att inse att kriget inte skulle bli kortvarigt utan mycket långvarigt. Ur detta följer att nednötning och blockad blir två centrala begrepp.

En tysk strategi skulle istället för Schleifenplanen inrikta sig på att snabbt mobiliserade styrkor som ilar in i Frankrike och Belgien för att erövra så mycket mark som möjligt utan att möta allvarligt motstånd. När de väl stötte på hårdnackat motstånd skulle de göra halt och gräva ner sig. När väl återstoden av den tyska armen kom fram skulle ett ogenomträngligt antal försvarslinjer grävas bakom den första för att försäkra att kostsamma franska och brittiska motanfall inte gav något utöver skyhöga förlustsiffror. Därefter skulle man bara försvara, och försvara. Aldrig anfalla själv! De allierade har incitament att befria ockuperat teritorium, och den drivkraften kommer att driva de allierade till att förblöda...

Denna plan är inte sexig och ingen general med självaktning skulle vilja gå till historien som dess skapare, men förödande effektiv skulle den vara i det långa loppet. Allierade förlustsiffror skulle vara mångdubbelt de tyska på västfronten och tyskarna skulle kunna förflytta stora mångder trupper från fronten till andra krigsskådeplatser som Ryssland och Balkan utan risk för att västfronten föll.

Sett i backspegeln borde de tyska trupperna grävt ned sig vid sin egen gräns och kunde ha skickat en betydligt större del av sin armé österut. Ryssland skulle tvingats på knä på mycket kort tid.

Men så tänkte och förstod man inte 1914. "Alla" hade fel från början (utom möjligen serberna).

Så tänkte man ju 1941 men dessvärre var det inte mer rätt för det...

[Ola Häggström]

Sett i backspegeln borde de tyska trupperna grävt ned sig vid sin egen gräns och kunde ha skickat en betydligt större del av sin armé österut. Ryssland skulle tvingats på knä på mycket kort tid.

Men så tänkte och förstod man inte 1914. "Alla" hade fel från början (utom möjligen serberna).

Så tänkte man ju 1941 men dessvärre var det inte mer rätt för det...

Knätvingandet eller lämna västfronten oavslutad?

Ryssland tvingades ned på knä 1917. Ett vapenstillestånd på östfronten 1915 och noll tyska soldater på fransk och belgisk mark hade gett andra förutsättningar för ett krigsavslut. Och, möjligen, ingen brittisk sjöblockad.
Men nu är jag utanför trådens kärna och inne på kontrafaktikens område.

[LasseMaja]

Så kommer vi till själva frågeställningen: Vad skulle man gjort istället under 1915-17?

Kanske struntat i den nationella stoltheten och förhandlat fram en fred?