medundersåte skrev:
Håller på att skriva en uppsats inom socialantropologi just nu som måste vara kulturrelativistisk, det kanske påverkar mig. Visst kan det ibland bli luddigt, men inom ämnen som religionsfenomenologi, historia och antropologi behöver man ju inte gå in alls på den postmoderna vägen för att se hur pass olika mänskliga kulturer kan gestalta sig.
För att avgöra frågan om Gud finns så måste man först definiera vad Gud är. Det är tydligt att gudsbilden kan skifta oerhört, och om man jämför Gud med blå kameler, flygande spaghettimonster och rosa enhörningar har man antagligen lättare att svara nej på frågan än de som ser Gud som glädje, tröst, en levande person eller berget Fuji.
Problemet är inte så mycket vad gud
är utan mer vad man anser att gud
gör. Om gud bara är glädje betyder det ju att gud inte gör något alls (glädje har inte skapat världen eller förbjuder dig att äta griskött, eller ger dig liv efter döden, eller andra övernaturliga saker). Det har jag inget problem med, bortsett från att det ju är ganska meningslöst att använda termen gud i så fall. Varför inte då bara tala om glädje istället? Jo, för att även de som säger saker i stil med "gud är glädje" i själva verket vanligen menar något mer än så. Dvs. de har också idéer om att gud har någon form av medvetande, extern existens, utför någon form av påverkan på världen etc. Och då är vi tillbaka på "blå kameler"-nivån i alla fall.
Är gud berget Fuji kan jag rentav gå med på att gud har direkt påverkan på världen.. i alla fall form av erosion, jordskred, etc
