befälsdoktrin inom försvarsmakten

[ola]

Jag har nu följt pratet om allierades och Tyskarnas ledarskap/befälsdoktrin i forumet.
Har även kommit en bit in i Zetterlings "Blixtkrig"....

Allt har varit mkt intressant

Då har ja funderat på hur ser Försvarsmaktens ledarskap/befälsdoktrin ut ???....

är den kopierad från andra försvarsmakter o. hur i såfall ??....

Är det ngn som har ngt bra svar på detta ???...


//Ola

Ps....om detta är på fel ställe eller finns svar på frågan så flytta gärna

[Hans]

Jodå, vi har helt fräckt stulit tyskarnas uppdragstaktik.

MVH

Hans

[ola]

Okej...
Det har jag läst i Zetterlings bok blixtkrig....

Men när började då försvarsmakten gå på uppdragstaktik och hur långt ner i herarkin sträcker
sig uppdragstaktik inom försvarsmakten ??


Är det därför bataljonschefer som...

Ulf Henricsson
Jonas Wearn

Har fått mkt beröm och respekt utomlands för deras chefskap....

//Ola

[Hans]

Nu vet jag inte direkt när det infördes men jag skulle gissa inte alltför många år efter andra världskrigets slut. Vi var hyfstat duktiga på att dra lärdom av tyskarnas erfarenheter både vad avser taktik och matriel.

MVH

Hans

[Stellan Bojerud]

Uppdragstaktik är ett fånigt ord, som för tanken fel. Det handlar nämligen inte om taktik utan generellt Ledning medelst uppdrag, som sträcker sig över hela skalan från säkerhetspolitik via strategi till stridsteknik.

Jag betraktar bataljon som taktisk nivå. Kompani ser jag däremot som en stridsteknisk nivå där regelmässigt i förväg inövade grupperingsformer och stridssätt tillämpas genom kommandostyrning.

Jag delar inte Wikipedias definition att kommandostyrning skulle vara en del av "uppdragstaktiken".

Som uppfinnare av "uppdragstaktiken" utpekas Hans von Seeckt, men den uppmärksamme finner samma metoder hos Helmuth von Moltke (d:ä).

I Sverige fanns redan under VK 2 ett liknande tankegods, framdrivet av C-A Ehrensvärd: "Uraktlåtenhet att handla ligger chef mer till last än felval ifråga om medel". Alltså: Ta initiativ på alla nivåer!

Uppdragen formuleras i Beslut i Stort (BiS). Det är en skön konst att skriva bra och väl fungerande BiS.

Ett tjuvknep för att åstadkomma bra BiS är att inte bestämma i detalj vad de egna förbanden skall göra, utan att ange vad motståndaren skall förhindras att uppnå. Exempel:

1.bat utgångsgrupperas inom område A. Vid Arlanda luftlandsatt motståndare skall förhindras att genom bataljonsområdet framrycka mot Stockholm.

PS: Royal Navy har alltid använt "uppdragstaktik". Läs Hornblower.

[ola]

Tackar för era svar ....

Men då kan man ju undra hur långt sträcker sig ett svenskt befäls befogenhet
att sköta sin strid utan att högre förbands chef lägger sig i ????......

[MD650]

Jag delar inte Wikipedias definition att kommandostyrning skulle vara en del av "uppdragstaktiken".

Inom ramen för uppdragstaktik finns det behov av mer eller mindre styrningar.
Jag brukar beskriva det som en glidande skala där ena sidan är uppdragstyrning där t.ex ingen samordning m.m krävs och där den andra sidan är kommandostyrning t.ex. då det är stort krav på samordning.

Ett ex på det senare är pansarbataljons anfall i öppen terräng på kl K i syfte att skapa genombrott. Där har inte plutonchefen "någon" valfrihet att lösa uppgiften utan han ska rätta in sig i kompaniets stridsgruppering. Kompanichefen kan ha något mer valfrihet men torde ha motsvarande begränsningar avseende val av metod.

Ett exempel på då uppdragsstyrning bör vara den övergripande metoden inom ramen för uppdragstaktik är försvar mot lufttrupp där plutonchefen initialt har "stor" valfrihet att lösa sin uppgift. (inte kanske vid utgångsgrupperingen men väl vid själva striden.

Det folk brukar blanda ihop är uppdragstaktik och kommandostyrning. Där det egentligen handlar om de två motpolerna uppdrags- resp. kommandotaktik.

[MD650]

Men då kan man ju undra hur långt sträcker sig ett svenskt befäls befogenhet
att sköta sin strid utan att högre förbands chef lägger sig i ????......

Beror på tiden, fienden terrängen, uppgiften och typ av förband.

Uppdragstaktiken kräver att hela organisationen "kan" uppdragstaktik. Som plutonchefen så måste du veta vad bataljonchefen har för syfte med striden. Gruppchefen skall veta kompaniets syfte o.s.v.
Man brukar tala om att man ska vet syftet med uppgiften två nivåer upp.

Även om uppdragstaktik råder så fråntar det inte högre chefs rätt att lägga sig i underställda chefers agerande. Detta i syfte att uppnå syftet med verksamheten.

[ola]

PS: Royal Navy har alltid använt "uppdragstaktik". Läs Hornblower.

Hur kommer det sig då att inte försvarsstaben i Storbritannien förde över "uppdragstaktiks"-tänkandet
till armeofficerare m.m. (helt enkelt började skola om till denna doktrinen,visst det skulle tagit tid) ???.....



MVH//Ola

[Bjernevik]

Hur kommer det sig då att inte försvarsstaben i Storbritannien förde över "uppdragstaktiks"-tänkandet
till armeofficerare m.m. (helt enkelt började skola om till denna doktrinen,visst det skulle tagit tid) ???.....

I princip kan man nog säga att det fanns två stora orsaker till detta:

1. RN var tvungen att använda uppdragsstyrning eftersom det helt enkelt inte fanns något sätt för Amiralitetet att ha samband med fartyg/flottor innan radio kom mot slutet av 1800-talet. "Uppdragstyrningskulturen" växte alltså fram främst av nödtvång, inte för att cheferna egentligen inte ville kunna detaljstyra. Samma förhållanden rådde inte inom markstridskrafterna där en armebefälhavare hade betydligt lättare att kommunicera med underställda chefer.

2. Tanken att RN skulle lära BA hur man leder förband torde ha varit minst sagt främmande för BA... Försvarsgrensstrider/-rivalitet är inte direkt någon svensk uppfinning.

[ola]

Hej Bjernevik....

1. synd att det var för bra kommunikation från chef till underställd...

2. är du säker på att det inte är en svensk uppfinning ....


Den doktrin som växte fram inom Tyska försvarsmakten borde ändå vara till stort
intresse utav andra stater..... men..men.... "why do it easy way"

[Bjernevik]

En annan faktor som kan ha haft viss betydelse är varifrån chefskadern togs till flottan respektive armén.

När örlogsfartygen utvecklades till att vara mer kanonplattformar än transportfartyg för soldater under 1500-talet så blev det med nödtvång så att man fick en allt större del professionellt befäl till sjöss, medan man till land fortfarande tog högre chefer mer utifrån börd än faktisk kompetens. Utan att veta säkert så misstänker jag att detta påverkade doktrinutvecklingen en hel del...

[ola]

Det stämmer Bjernevik.....

Ju högre adelsman/kunglig börd desto högre grad....
Men det var ju inte sagt att dom blev automatiskt begåvade befäl....


Men det är en sak som är intressant i detta fall då....
den sk "uppdragstaktik" kom ju till under den tiden Preussen fanns m.m.
och den har ju förfinats/utvecklats sedan dess....

kan det då ha varit så att Preussiska befäl fick bättre utbildning än sina
motståndare som också hade adels/kungl börd ??....

[lampros]

Inom ramen för uppdragstaktik finns det behov av mer eller mindre styrningar.

Jag kommer att tänka på vad jag läste i en bok av Jukka L. Määkelä, om striderna 1944 i Karelen.

Ska en batchef ge en kompchef en order att utföra, säg, en stridspatrull, så kan det vara smart att säga:

"Målet med stridspatrullen ska vara si och så. Presentera en plan."

Då har batc:n dels handlat i uppdragstaktikens anda, gett kompc:n relativt fria händer. Men han får en hållhake på sin kompc just genom att be denne presentera en plan; därmed kan han se hur kompcn tänker, han kan ge feedback innan allt sätts igång.

Att däremot köra "ren" uppdragstaktik, säga "uppgiften är X, gör som du vill", syns mig lite väl äventyrligt.

Är själv glorifierad civilfurir och "stubbsnubblare", och vill inte dra mig in i något resonemang om kommando- resp. uppdragsstyrning och annat jag läst om ovan. Det går över min horisont. Jag intresserar mig dock för detta med uppdragstaktik, och det ovan sagda tycker jag är en bra variant på temat.

(Exemplet funkar ju också om en kompc ger en plutc order att göra dylik patrull.)

[Krook]

Försvarsmakten säger sig bedriva befäl genom Uppdragstaktik men mina erfarenheter säger motsatsen. Det är oerhört många (nästan alla?) som resonerar som lampros gör:

Att däremot köra "ren" uppdragstaktik, säga "uppgiften är X, gör som du vill", syns mig lite väl äventyrligt.

Det brukar motiveras med att "graden av samordning är särskilt viktigt just i det här skedet", vilket sällan är fallet.

Eftersom NATO och i synnerhet USA ligger som någon form av mall för verksamheten så anammas allt mer amerikanskt chefsskap där orderverken och SOP:eer är väldigt omfattande, allt mindre utrymme ges underställda.