Finlandssvenskarnas ursprung

[Lappoid]

Under vikinga-tiden omtalades altså regionens årliga export - via Norge - som en kommersielt betydelsesfull handelsvara, eftersom finnarnas produkter skattades mycket högt i England och Europa. Dåtidens produktion av pälsverk, rep, valross- och valben, jämte inslag från Asia-handelen efter Volga, gjorde dessa områders produksjon och handel til en mycke värdefull partner för de "norska sjökungar" redan innan Viking-tiden. Norge omtalades detta värde för "Finnskatten", - redan i Harald Hårfagres Saga.

Tror du er temmelig forvirret av den gamle og helt til i dag kjente norrønne betydningen av ordet "finn" og dagens moderne betydning av "finnlender", de gamle sagatekstene og beskrivelser helt fram til i dag om "finner" er i betydningen samer (sjøfinner, fjellfinner, elvefinner eller bare finner) og har ingenting med suomilaiset og gjøre.

[BalticBandit]

Under vikinga-tiden omtalades altså regionens årliga export - via Norge - som en kommersielt betydelsesfull handelsvara, eftersom finnarnas produkter skattades mycket högt i England och Europa. Dåtidens produktion av pälsverk, rep, valross- och valben, jämte inslag från Asia-handelen efter Volga, gjorde dessa områders produksjon och handel til en mycke värdefull partner för de "norska sjökungar" redan innan Viking-tiden. Norge omtalades detta värde för "Finnskatten", - redan i Harald Hårfagres Saga.

Tror du er temmelig forvirret av den gamle og helt til i dag kjente norrønne betydningen av ordet "finn" og dagens moderne betydning av "finnlender", de gamle sagatekstene og beskrivelser helt fram til i dag om "finner" er i betydningen samer (sjøfinner, fjellfinner, elvefinner eller bare finner) og har ingenting med suomilaiset og gjøre.

Finnskatt är väl den "skatt" som togs från samer. Men handel med naturvaror var något som både samer och finnar (kvener, bjarmer, karelare) ägnade sig åt.

[Lappoid]

Finnskatt är väl den "skatt" som togs från samer. Men handel med naturvaror var något som både samer och finnar (kvener, bjarmer, karelare) ägnade sig åt.

Vel, både kvener, bjarmer og karelere er nevnt i tekstende samtidig med finner i betydningen samer så det skulle vel bety at finner betyr samer og resterende er beskrivende for de resterende finske gruppene nevnt, hvis du skulle mene at finner i denne konteksten også betød noen av disse finsktalende gruppene.

[Jotuni]

Finnskatt är väl den "skatt" som togs från samer. Men handel med naturvaror var något som både samer och finnar (kvener, bjarmer, karelare) ägnade sig åt.

Vel, både kvener, bjarmer og karelere er nevnt i tekstende samtidig med finner i betydningen samer så det skulle vel bety at finner betyr samer og resterende er beskrivende for de resterende finske gruppene nevnt, hvis du skulle mene at finner i denne konteksten også betød noen av disse finsktalende gruppene.

Ordet finn kanske ha FÖRST betydat båda finskspråkiga och sami i konteksten av personen som talade icke-germanisk språk i Sverige. Men i Norge kallade man kvener folk som talade finska och med ordet finn dem som talade samiska.

Det var Saxo Grammaticus som först använde ordet lap på 1200-talet, när han skrev om lap-finnar (samer) och kust-finnar. Ordet lap är en finsk ordet som används inte av samerna sig sjäva och därför Saxo kunde inte får ordet lapp från samerna utan från finska talande folk.

På samma tiden som Saxo skrev första gången om lapparna, vandrade svear norr från Uppland och till Finska kusten. Det är möjligt att svear på det sättet fick ordet lapp från finnar/kvener (finska talande folk).

Grekiska Ptolemy skrev om folk Chaedini (latin), Chaideinoi eller Khaideinoi (grekisk) på 100 e.Kr. Han menade naturligtvis kvener eller på finska "kainulainen".


.

[Lappoid]

Det var Saxo Grammaticus som först använde ordet lap på 1200-talet, när han skrev om lap-finnar (samer) och kust-finnar. Ordet lap är en finsk ordet som används inte av samerna sig sjäva och därför Saxo kunde inte får ordet lapp från samerna utan från finska talande folk.

På samma tiden som Saxo skrev första gången om lapparna, vandrade svear norr från Uppland och till Finska kusten. Det är möjligt att svear på det sättet fick ordet lapp från finnar/kvener (finska talande folk).

Hvordan har Finland fått navnet sitt? I linguistikken så har det i det siste årene blitt oppdaget forfinskede samiske stedsnavn over hele Finland og flere finske dialekter har samisk substratum, også i de sørlige områdene. Det finns også beskrivelser av samer over hele Finland i eldre tekster og det eksisterer ennå folkeminner om samer over hele Finland (Saaririki 2004).

Ifølge Saariviki 2006 så har også finsk språk ekspandert hovedsaklig inn i samisktalende områder og ifølge Aikio 2006 så har også samisk som trolig har sitt opprinnelssted nord for finskebukta hvor språket også tok opp låneord gjennom germanske og baltiske direkte kontakter og ikke via finsken som en trodde tidligere.

Det skulle derfor være grunn til å tro at de germansktalende i tidligere tider kan i større grad ha vært i kontakt med folkegrupper i Finland som de gjenkjente som "finner" i betydningen samer som de også handlet med og skattlagte både i Norge og Sverige i Finnmarkene. Dermed kan den opprinnelge betydningen av "Finland" ha vært samenes land.

Så hvorfor kaller man idag finner for finner? I ettertid derimot så endret etnisistetssammensetningen seg "finnene" i betydningen samer endret til det vi i dag kjenner som finsk, også for de germansktalende østpå og etterhvert ble de ekte finnene altså samer kalt for først lap-finner og så bare lapper, mens samene i Norge fortsatt behold den eldre betydningen i fraværet av forfedrene til dagens finner.

[Jotuni]

Det var Saxo Grammaticus som först använde ordet lap på 1200-talet, när han skrev om lap-finnar (samer) och kust-finnar. Ordet lap är en finsk ordet som används inte av samerna sig sjäva och därför Saxo kunde inte får ordet lapp från samerna utan från finska talande folk.

På samma tiden som Saxo skrev första gången om lapparna, vandrade svear norr från Uppland och till Finska kusten. Det är möjligt att svear på det sättet fick ordet lapp från finnar/kvener (finska talande folk).

Hvordan har Finland fått navnet sitt? I linguistikken så har det i det siste årene blitt oppdaget forfinskede samiske stedsnavn over hele Finland og flere finske dialekter har samisk substratum, også i de sørlige områdene. Det finns også beskrivelser av samer over hele Finland i eldre tekster og det eksisterer ennå folkeminner om samer over hele Finland (Saaririki 2004).

Ifølge Saariviki 2006 så har også finsk språk ekspandert hovedsaklig inn i samisktalende områder og ifølge Aikio 2006 så har også samisk som trolig har sitt opprinnelssted nord for finskebukta hvor språket også tok opp låneord gjennom germanske og baltiske direkte kontakter og ikke via finsken som en trodde tidligere.

Det skulle derfor være grunn til å tro at de germansktalende i tidligere tider kan i større grad ha vært i kontakt med folkegrupper i Finland som de gjenkjente som "finner" i betydningen samer som de også handlet med og skattlagte både i Norge og Sverige i Finnmarkene. Dermed kan den opprinnelge betydningen av "Finland" ha vært samenes land.

Så hvorfor kaller man idag finner for finner? I ettertid derimot så endret etnisistetssammensetningen seg "finnene" i betydningen samer endret til det vi i dag kjenner som finsk, også for de germansktalende østpå og etterhvert ble de ekte finnene altså samer kalt for først lap-finner og så bare lapper, mens samene i Norge fortsatt behold den eldre betydningen i fraværet av forfedrene til dagens finner.

Finland fått sitt namn efter finnar som bor där. Först Finland var den syd-väst områden som kallas nyförtiden Egentliga-Finland. Även på 1500 talet gick man från Österbotten till Finland och dvs Egentliga-Finland. På forna tiderna var det ockå Tavastia (där tavasterna bor, å finska häme) och Karelen och i norr Kvenland (på finska Kainuu) som var omkring Bottenhavet eller vad som kallades denna tiden Kvenhavet (på Latin Cajano mare, Kainuun meri) och Raumanmeri (Raumahavet). På samma tidsperioden var det Svear och Götar, Daner och Juter i Sverige och Danmark. Från svear blev Sverige, från Daner blev Danmark och från egentliga-finnar (egentliga-finland) blev Finland.

Ordet sami på finska och germaniska språket är ganska ung. Vet inte hur ung, men tror att bara några tio år gammal. Före samerna kallades i Finland med order lappalainen, men detta ordet tydligen betodde andra folk som bodde i vildmarken. Ordet lappi menar ju vildmarken eller mera precis jaktmarken. Altså marken var inte tom, men det var område där man fiskade och jägade. Därifrån blir "lappalainen" som är en person som bor i "lappi" och jägar och fiskar.

Finnar och Finland är germaniska orden men man vet inte exakt vad betyder finn. En teorin är att finn är från ordet finna och finnar är folk som finnar någonting. En andra teorin är baserad på ordet fen och finnar är personer som fått sitt namn efter fen. Jag tror att fen teorin har inga grund och jag tvivlar också finna teorin. De är lite för barnsliga.

Finn är ett germanisk ord och används annu som manskliga namn i Skandinavia och Britiska öar. Man vet om Finn Folkwalda i Frisland som bodde i Finnsburg. Det finns Thorfinn och andra. Sagorna berättar att irländare kallade norska vikingar med ordet "finn" i betydelse vit eller bra, och de kallade danska vikingar med order "dubh" eller svarta. Jag tror att det germanska ordet finn betyder samma som de manskliga namnet finn, och det kan vara betydelse "vit". Finnar är ljushåriga och har blåa ögonen. Nyckeln till ordet finn (i betydelse finnar) ligger på germanska namnet finn tror jag. Vad är etymologin för ordet finn vet jag inte.

Jag tror att först germanerna kallade finnar personer som talade finsk eller sami språk. Kanske det låter ungefär samma samma språk för personen som inte talar denna språken. Man måste minna, att nu talar om järnsåldern.

Småningom ordet finnar började betyda finskatalande och ordet lapp betyda samitalande folk, först i Finland och senare i Sverige och Norge.

I Finland finns det flera ortnamn som har identifierats som samiska. Överalt i Finland, Karelen, Sverige och Norge finns lapp-namnen och finn-namnen i Skandinavien (naturligtvis inte i Finland och Karelen).

Jag vet att sami har löneord från protonorskan men jag har inte läst om någon löneord från baltiska språket till sami. Det finns kanske baltiska löneord som är i båda finska och sami.

[Markus Holst]

Framför allt har vi (finlandssvenskar) ingen grav och akut accent. För mina vidare funderinger är det viktigt att veta att dessa har sina rötter redan i runsvenskan (1000-talet) och dessa rötter har också lämnat spår i danskan och norskan.

...

Två argument talar dock emot denna utläggning. (Det är nu mina personliga tankegångar)

2. Konstigt nog har inte heller isländskan vare sig grav eller akut accent eller spår därav. (Har ni nångång hört en isländare tala ett främmande språk som tex. tyska?. Det låter faktiskt som om en Finländare skulle tala!)

Detta tyder på att "urfinlandssvenskan" är gammal, äldre än runsvenskan. Islänningarna var ju färdiga med kolonialiseringer redan i slutet av 800-talet.

Naturligtvis har rikssvenskan i alla tider haft inflytande, men grundläggande uttalet har int förändrats.

Om dina indikationer skall kunna vara riktiga, bör vi kunna hitta fler exempel på "övervintrade" likartade element i finlandssvenskan och isländskan. Jag har även svårt att tro, att språken i Norge, Sverige och Danmark sedan ursvenskan skulla ha utvecklat gemensamma nya drag. Kan vi, bortsett från accenterna, hitta ett enda exempel till, där språkutveklingen i dessa länder gått i takt och åt samma håll?

Det är för mig inte konstigare att finlansdsvenskarna är ditfylltade svenskar än att inslänningarna faktiskt är ditflyttade norrmän.

Jag kan även tänka mig att den svenska imigrationen till finlans har skett vis olika tillfällen i olika regioner. Som jag förståpd et finsn det rätt litet samröre mellan dialekterna i Nyland och Österbotten, vilket kan tyda på att man (eller tpmisntone språket) dels kom från olika håll ock dels vid olika tider. Om jag förstått det rätt började Norrland befolkas med svenskar först under 1200-talet (tror att Dick Harrison nämner detta i Jarlens sekel). det vore ju inget förvånande om en del av dess nybyggare rundade Bottenviken och fortsatte ner i Österbotten för att slå sig ned där.

Nyland kan ju sedan ha befolkats senare, i samband med den svenska annekteringen av området som väl skedde på 1300-talet?

[Jotuni]

Jag kan även tänka mig att den svenska imigrationen till finlans har skett vis olika tillfällen i olika regioner. Som jag förståpd et finsn det rätt litet samröre mellan dialekterna i Nyland och Österbotten, vilket kan tyda på att man (eller tpmisntone språket) dels kom från olika håll ock dels vid olika tider. Om jag förstått det rätt började Norrland befolkas med svenskar först under 1200-talet (tror att Dick Harrison nämner detta i Jarlens sekel). det vore ju inget förvånande om en del av dess nybyggare rundade Bottenviken och fortsatte ner i Österbotten för att slå sig ned där.

Nyland kan ju sedan ha befolkats senare, i samband med den svenska annekteringen av området som väl skedde på 1300-talet?

Jag har läst att svenskspråkig befolkning kom först till Nyland och senare till Österbotten. En av beviset är antal böle ortnamn som finss flera i Nyland och bara en i Österbotten. Sveriges böle namn ligger norr om Dalarna som visar att detta område har blivet befolkat av svear på ungefär samma tidsperioden som Nyland.

[BalticBandit]

"Det är för mig inte konstigare att finlansdsvenskarna är ditfylltade svenskar än att inslänningarna faktiskt är ditflyttade norrmän."

En liten del är det. Den största delen av dagens svensktalande finländare ÄR de facto ättlingar till finskspråkiga som under svenska tiden bytt språk. Det är självklara fakta i Finland, men mer okänt i Sverige.

[BalticBandit]

"Detta tyder på att "urfinlandssvenskan" är gammal, äldre än runsvenskan. Islänningarna var ju färdiga med kolonialiseringer redan i slutet av 800-talet.

Naturligtvis har rikssvenskan i alla tider haft inflytande, men grundläggande uttalet har int förändrats. "

Jag tror knappast det. Finlandssvenskan är inte så gammal.
Den svenska som talas idag är starkt influerad av tyskan från medeltiden och framåt och är det inte så att sche-ljuden är faktisk rätt nya i svenskan?

[Boreas]

De äldsta av alla Skandinaviska språk - vilket kan anses som "dialekter" av samma språkstam - ligger visst i fjällen av Herjedalen, i Vester- och Österbotten, jämte Gotland.

Dagens danska påstås vara den yngre, enligt en pensionerad, svensk språk-professor.

[Jotuni]

De äldsta av alla Skandinaviska språk - vilket kan anses som "dialekter" av samma språkstam - ligger visst i fjällen av Herjedalen, i Vester- och Österbotten, jämte Gotland.

Dagens danska påstås vara den yngre, enligt en pensionerad, svensk språk-professor.

Vad vet man om hur gammal är jamskan och vad betyder ordet "jam"?

[Kvaen-Jukk]

De allra flesta som i Finland talar svenska är finländare som en gång bytt från finska till svenska och sedan hållit kvar vid det språket.

Vilket befängt påstående.

Större delen av finlandssvenskarna har varit fast bosatt bondebefolkning och fiskare i kusttrakterna, i Österbotten, västra och östra Nyland. Dessa områden har varit nästan oförändrade i hundratals år. Gränserna till de finska byarna har varit mycket skarpa. Förstås har de svenska områdena minskat under århundradena. Därför finner man många idag helt finska områden med namn med svensk klang. Många finlandssvenskar i dessa områden kan spåra sin släkt till de första kyrkböcker som finns.

Hälften av dagens finlandssvenskar talar eller har sina språkliga rötter i gamla svenska folkmål/dialekter. De bäst bevarade dialekterna i Österbotten kan jämföras med t.ex. älvdalsmålet. Lyssna på http://swedia.ling.gu.se/ på någon från Närpes eller Vörå och tänk på hur ett sådant språk kan ha uppstått eller bevarats om detta är försvenskade finnar.

I Österbotten skiljer sig grammatiken, vokaliseringen och diftongeringen markant från det svenska högspråket. Det liknar mera gutamål, jamska (läs gärna vad en jämtlänning tycker om Österbotten), s.k. bondska eller älvdalsmål.

Det finns massor med ord som man bara kan hitta i övriga gamla svenska dialekter jämte isländska och färöiska. Ett trevligt ord som jag kom att tänka på en dag är det maskulina påpekande pronominet "tann" som endast används i Vörå och på Färöarna (upplys mig gärna om det används på andra ställen). Ex. på Vöråmål: tann snöud = den onde! Andra österbottniska dialekter använder hisin (jmfr färöiska hesin) som är det fornnordiska hin.

Ett annat trevligt ord på österbottniska som jag funderade på en gång var "kumbri" (he pa snög kumbri åpo hösti). Jag hittade det i SAOB.

Kontrollerar man dessutom språksläktskapen i en Swadesh-lista för germanska språk, så finner man att österbottniska har mera gemensamt med norska, isländska och färöiska än med svenska.

Fredrik Lindström sa så träffande i sitt program Svenska Dialektmysterier, att om någon idag kunde tala med Gustav Vasa (ifall han levde) så vore det en österbottning.

[Jurgen Wullenwever]

Framför allt har vi (finlandssvenskar) ingen grav och akut accent. För mina vidare funderinger är det viktigt att veta att dessa har sina rötter redan i runsvenskan (1000-talet) och dessa rötter har också lämnat spår i danskan och norskan.

...

Två argument talar dock emot denna utläggning. (Det är nu mina personliga tankegångar)

2. Konstigt nog har inte heller isländskan vare sig grav eller akut accent eller spår därav. (Har ni nångång hört en isländare tala ett främmande språk som tex. tyska?. Det låter faktiskt som om en Finländare skulle tala!)

Detta tyder på att "urfinlandssvenskan" är gammal, äldre än runsvenskan. Islänningarna var ju färdiga med kolonialiseringer redan i slutet av 800-talet.

Naturligtvis har rikssvenskan i alla tider haft inflytande, men grundläggande uttalet har int förändrats.

Om dina indikationer skall kunna vara riktiga, bör vi kunna hitta fler exempel på "övervintrade" likartade element i finlandssvenskan och isländskan. Jag har även svårt att tro, att språken i Norge, Sverige och Danmark sedan ursvenskan skulla ha utvecklat gemensamma nya drag. Kan vi, bortsett från accenterna, hitta ett enda exempel till, där språkutveklingen i dessa länder gått i takt och åt samma håll?

Nog har språken i Sverige, Norge och Danmark utvecklats åt samma håll i väldigt många avseenden om man jämför med hur språket tedde sig för 700 eller 1000 år sedan. En hake är förstås språkstandardiseringen, enär standardspråken är mer moderna och mer lika varandra än dialekterna var. (Detta är inte menat som inlägg i debatten i övrigt, utan enkom rörande "utvecklat gemensamma nya drag".)

[Leo V]

Det finns ingen anledning för finnar som tar upp ny jord att byta till svenska. Däremot har språkbyten förekommit i samband med byte av social ställning. Inom överklassen flyter mycket finskt blod, ej inom svensk allmoge vid kusterna (nu kanske, men ej ursprungligen).