Störtbombare vs. skepp

dc · Inlägg av dc » 27 november 2007, 14:43

Man kan säga en pansarlåda med pansardäck som ansluter till sidopansaret under vattenlinjen. http://kbismarck.com/proteccioni.html

Bjernevik · Inlägg av **Bjernevik** » 27 november 2007, 17:44

dc skrev:Man kan säga en pansarlåda med pansardäck som ansluter till sidopansaret under vattenlinjen.

Inte nödvändigtvis...

Moderna slagskepp hade oftast huvudpansardäcket som "tak" på sidopansaret, Bismarck däremot följde den äldre byggnadsstilen som prioriterade skydd mot träffar på korta avstånd och därför hade ett pansardäck som vinklades nedåt och anslöt till sidopansarets underkant.

España torde dock ha samma modell på bepansringen som Bismarck med tanke på hennes ålder.

Spaningsledaren · Inlägg av **Spaningsledaren** » 27 november 2007, 18:02

Vilken välriktad bombfällning som helst kan sänka vilket fartyg som helst.
Det är därför man fick "tânka om" efter flygplanens ankomst.
En tillräckligt tung pansarbrytande bomb fälld från tillräckligt hög höjd kan slå igenom däckspansaret redan kinetiskt. Sprängbomber detonerade i vatten tätt intill skrovets utsida ger en verkan som påminner om torpedernas. Störtbombfällningsmetoden förbättra träffsäkerheten jämfört med planfällning men utsätter det angripande flygplanet för mer lv-eld (där sådan finns - och det brukar det göra runt artillerifartyg.)

Rent praktiskt, under VK2, visade det sig ganska snart att det bästa sättet att komma åt stora fartyg från luften var genom insats av ett stort antal små torpedfällande flygplan. Utvecklingen av styrda projektiler under efterkrigstiden gjorde sedan att torpederna i sin tur ersattes av planflygande luftfarkoster med inbyggda målsökare t.ex. svenska Rb 304 och sedermera -15. Dessa var byggda för att anflyga på ung. 10 meters höjd över vattnet, passera över målet och där utlösa en rsv-laddning nedåt, genom det förmodat tunna däcket. För mycket höga mål fanns också ett anslagsrör. (F.ö. var också den mycket senare pv-roboten Bill liksom Bonus-substridsdelarna, uppbyggda på likartat sätt, alltså med nära nog vertikalt verkande sprängstrålar.)

tryggve · Inlägg av **tryggve** » 27 november 2007, 18:18

cats skrev: Fast den inte var helt ofarlig.Sovjetiska slagskeppet Marat sänktes av en Ju 87 med en tusenkilosbomb i Kronstadts hamn och hangarskeppet HMS Illustrious utanför Malta 1941

Besserwisserfasoenr av mig kanske, men Illustrious blev väl mycket svårt skadat, men inte sänkt.
http://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Illustrious_%28R87%29

"On 10 January 1941 Illustrious was attacked while escorting a convoy east of Sicily by Axis Savoia-Marchetti SM.79 and Ju-87 "Stuka" dive-bombers, being hit by 8 bombs and suffering extensive damage, destroying her sick bay and ward room, and killing amongst others the England rugby player W.G.E. Luddington. While in Malta receiving repairs for her battle damage she was again bombed, flooding her boiler room. On 23 January she sailed to Alexandria, Egypt for temporary repairs, arriving at noon on 25 January, and then sailed to Virginia for permanent repairs at the safer Norfolk Navy Yard. One propeller shaft had to be cut away and her speed fell to 23 knots."

Att de brittiska hangarfartygen tålde en del brukar ju sägas berodde på pansardäcken.

steben · Inlägg av **steben** » 27 november 2007, 20:07

tryggve skrev:
Att de brittiska hangarfartygen tålde en del brukar ju sägas berodde på pansardäcken.

Vilket var tre tum(76 mm) tjockt och avsett att skydda mot 500lb(227 kg) bomber, vilket ju ger en uppfattning om genomslagsförmågan hos dessa.

dc · Inlägg av dc » 27 november 2007, 20:14

Pansarskydd är väl ett av de mer debatterade ämnena inom slagskeppshistorien. Det har även handlat om moderna sjömålsrobotar mot slagskepp. Helt klart att 30-40cm KC runt vitala delar gör sänkandet svårt. Som vi tidigare har haft uppe så ser vi en liten renässans för pansarskydd på fartyg, dock med material som kevlar.

Om vi talar sänknigar av fartyg så finns ju även aktiva motmedel, luftvärn. Utvecklingen gick ifrån störtbombarna. Ett fartyg som Españia hade varken aktivt eller passivt skydd för det moderna kriget. Att däremot skicka Ju 87,or emot en Iowa-klass 1945 hade inte uppnått liknande resultat.

cats · Inlägg av **cats** » 29 november 2007, 07:34

dc skrev: Om vi talar sänknigar av fartyg så finns ju även aktiva motmedel, luftvärn. Utvecklingen gick ifrån störtbombarna. Ett fartyg som Españia hade varken aktivt eller passivt skydd för det moderna kriget. Att däremot skicka Ju 87,or emot en Iowa-klass 1945 hade inte uppnått liknande resultat.

Rena kamikazieflygningen faktiskt med Stukas mot välbeväpnade krigsskepp. Deras glanstid var före 1942.
Hans-Ulrich Rudel, som sänkte Marat, flög hellre Ju 87 G-2 med kanon mot pansar än att använda stukan i störtbombarsyfte. Han sköts ner 32 gånger, men överlevde kriget.

Annars flög Henschel Hs 123 två till tre gånger så många uppdrag som Stukan på östfronten 1941-42, fast det var ett äldre plan.
Den var mera robust byggd och tålde mera eldgivning från marken.

predator · Inlägg av **predator** » 29 november 2007, 14:05

Hur mycke kunde en stuka släpa med sig då? i Bomber?

Hur snabbt fallen en bomb på 200 kg om den fälls ifrån ja vad ska vi säja 500 meter?

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 29 november 2007, 14:37

predator skrev:Hur mycke kunde en stuka släpa med sig då? i Bomber?

Hur snabbt fallen en bomb på 200 kg om den fälls ifrån ja vad ska vi säja 500 meter?

Ju-87D kunde bära max 1800 kg, men lasten var oftast mellan 500 och 1200 kg.

Lite snabb räkning på fallhastigheten, 500 m och a=9,82 ger en sluthastighet på 356 km/h...oom jag inte snubblat nånstans? Men då räknar man ju med att hastigheten på 500 m är 0, vilket inte är riktigt rätt. Vikt är oväsentligt.

von Adler · Inlägg av **von Adler** » 29 november 2007, 14:39

Flög inte Rudel Fw-190 mot slutet av kriget?

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 29 november 2007, 14:42

Skulle tro det, den maskinen blev väldigt vanlig i skvadronerna mot slutet.

cats · Inlägg av **cats** » 29 november 2007, 14:53

Ju-87 hade bara en 250kg bomb och Ju 87B bar 500kg vanligtvis 1x250+4gånger 50 kg.
Annars användes också Ju 88 V4 som störtbombare. Max bombvikt 2500 kg, men så hade den två istället för en motor. Såldes b.la till Finland och användes till sist mot tyskarna i Lappland.
Men efter slitage på vingarna som uppkom av den snäva störtbombningsvinkel ändrade man planen så att störtbromsarna togs bort, efter det dök de bara i 45graders vinkel mot 60-80 grader tidigare.

Belisarius · Inlägg av **Belisarius** » 29 november 2007, 15:30

Observera att det är stor skillnad på en B och en D...

varjag · Inlägg av **varjag** » 30 november 2007, 12:38

Ju-87D kunde bära max 1800 kg,

Usch - nu har det här fula 1800-hundrakilosvidundret tillsammans med 'Stukan' vaknat till liv igen

Jag hade en givande och intensiv debatt i ämnet på AHF för några år sedan.

Som jag vill minnas slutade med att e n Stuka e n gång lyckats
lyfta från marken utan att landingsställene vek sig redan i starten......

Men glöm 1800-kilos bomb under en operationellt Ju 87. Den tillhör flygplanskalendrarnas fabler

, Varjag

Wooster · Inlägg av **Wooster** » 30 november 2007, 13:17

Belisarius skrev: Ju-87D kunde bära max 1800 kg, men lasten var oftast mellan 500 och 1200 kg.

Lite snabb räkning på fallhastigheten, 500 m och a=9,82 ger en sluthastighet på 356 km/h...oom jag inte snubblat nånstans? Men då räknar man ju med att hastigheten på 500 m är 0, vilket inte är riktigt rätt. Vikt är oväsentligt.

Har vi inte haft en liknande diskussion tidigare - med utgångspunkt i huruvida en bomb som faller kunde komma upp i ljudets hastighet och högre?

Luftmotståndet blir också en betydande faktor - hur mycket bombens fart dämpas? Den totalt OT frågan från en som sov för mycket på fysiklektionerna - spelar inte vikten en roll i att i sin tur motverka luftmotståndet?