Ekonomisk lönsamhet i GULAG
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Tja, vem vet? Och Auschwitz dâ, hur lönsamt var det? Egentligen!
Ocksâ där nämligen idogt arbete fast i erkänt högpresterande tysk industri (inomhus!), av de som alltsâ fortfarande kunde, inga precis löner, semesterersättningar och annat kostnadskrävande, billigt käk och den som inte orkade mer - du vet! Plus att man i det läget âtervann tandguldet. Med vilket man kunde charta nya tâg. Sâ sent som en bit in pâ 1945 var lägret tydligen bedömt som lönsamt eftersom man körde för fullt. Hur det sedan kunde tänkas ha sett ut framât 1953 vet vi förstâs inte. Är detta moget?
Ocksâ där nämligen idogt arbete fast i erkänt högpresterande tysk industri (inomhus!), av de som alltsâ fortfarande kunde, inga precis löner, semesterersättningar och annat kostnadskrävande, billigt käk och den som inte orkade mer - du vet! Plus att man i det läget âtervann tandguldet. Med vilket man kunde charta nya tâg. Sâ sent som en bit in pâ 1945 var lägret tydligen bedömt som lönsamt eftersom man körde för fullt. Hur det sedan kunde tänkas ha sett ut framât 1953 vet vi förstâs inte. Är detta moget?
Läste för ett antal år sedan en bok som handlade om ekonomin i de tyska koncentrationslägren. tyvärr kommer jag inte ihåg särskilt många detaljer, inte ens författarens namn, men jag tror att han var norsk eller dansk, och boken hette kanske "Ondskans anatomi" i svensk översättning. Slutsatsen var i alla fall, att lägren, åtminstone det läger man studerade i boken, var självbärande ekonomiskt, troligen gick många av dem med vinst, rent kalkylmässigt. Huruvida man resonerade också i nationalekonomiska termer, och vilken slutsatsen skulle ha varit, kommer jag tyvärr inte heller ihåg.
/G:son
/G:son
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Det saknar inte intresse, att eftervärlden vad gäller GULAG och Himmlers 'Slavstat', tycks ha dragit diametralt motsatta slutsatser. GULAG var olönsamt och slöseri med resurser. SS-staten, var däremot lönsam och tjänade millioner på exploateringen av de olyckliga. På allt från överarbete till guldplomber, kvinnohår och 'tvålfett'....G:son skrev:Läste för ett antal år sedan en bok som handlade om ekonomin i de tyska koncentrationslägren. tyvärr kommer jag inte ihåg särskilt många detaljer, inte ens författarens namn, men jag tror att han var norsk eller dansk, och boken hette kanske "Ondskans anatomi" i svensk översättning. Slutsatsen var i alla fall, att lägren, åtminstone det läger man studerade i boken, var självbärande ekonomiskt, troligen gick många av dem med vinst, rent kalkylmässigt. Huruvida man resonerade också i nationalekonomiska termer, och vilken slutsatsen skulle ha varit, kommer jag tyvärr inte heller ihåg.
/G:son
Här finns ett 'credibility gap' som jag tror har politiska undertoner. Varjag
Hittade en vetenskaplig analys av lönsamheten av Gulag-systemet, som är tillgänglig gratis på nätet som pdf. Boken är skriven av Paul R. Gregory och Valeri Lazarev:
http://www.hoover.org/publications/books/6619837.html
Jag hoppar direkt till "Conclusions" och citerar:
http://www.hoover.org/publications/books/6619837.html
Jag hoppar direkt till "Conclusions" och citerar:
/G:sonAlthough the Gulag’s economic significance is obvious, one
might see the Gulag merely as a subordinate element in the Stalinist
political system. The Gulag began with labor camps, such as the
infamous SLON (Solovetskii Camp), which served as an institution
for “labor correction.” Narratives show that many work assignments
in such penal institutions were meaningless and purely punitive.
The first notable feat of the Gulag—the White Sea–Baltic
Canal—was carried out largely by peasant prisoners who entered
the Gulag because of collectivization. The canal opened “on time
and on budget” to the drumbeat of publicity by the officious media,
but as Khlevnyuk shows in Chapter 3, this project was a waste of
resources. The Gulag came into its own with the beginning of the
Great Terror in 1937, when the upsurge in political prisoners drastically
increased the population of the archipelago. Although the
Gulag built and operated such important enterprises as the Magadan
gold mines and the Norilsk Nickel Combinat, it could still be
argued that the Gulag was primarily an instrument of political
persecution. As the morose product of the tyrant’s paranoia, its
main goal was to accommodate growing numbers of repressed
opponents of the regime and “socially alien elements” (like wealthy
farmers and priests), while the economic use of prison labor was
simply a by-product of the main political purpose.
If this political interpretation of the Gulag is accurate, then the
Gulag and Nazi death camps were not essentially different. Both
employed their inmates in one way or another, but their ultimate
goal was to bury the debris of a never-ending war between the rulers
and the population. Although the directors of actual Gulag operations,
who had plans to fulfill, understood the importance of the
human capital entrusted to them, the dictator did not.
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Sâ är ocksâ min känsla. Läger som Läger.
Likasâ finner jag varjags kommentar om det mera förströdda intresset för de sovjetiska slavlägren relevant. Man kan fâ intrycket att nazi-regimens dâd mâttat marknaden och att intaget av skildringar frân detsamma i ännue ett stort land har stängts av eller avfärdas. Dock gick det ju ât minst lika mânga miljoner liv ocksâ pâ den kanten.
Claude Lenzmann ger i sin helt enastâende dokumentärfim "Shoah" en skildring av hur de tyska utrotningslägren fungerade. Pâ SS-nivâ var dessa ekonomiskt självbärande. Det fanns inga driftkostnader budgeterade pâ statlig nivâ. SS chartade hela tâgsätt för intransporten av mânniskomaterialet. Reichsbahn gav grupprabatt pâ biljettpriserna. Lenzmann intervjuade en järnvâgstjänsteman frân tiden som noterat att Auschwitz pâ bara nâgot âr seglat upp till att bli Europas största jârnvâgsstation, mätt i antalet resande. "Fast konstigt", sade han, "alla var avstigande. Det fanns inga pâstigande". Likasâ redogörs för lik-kremeringens energibalans, att liken i stort sett brann ganska bra pâ egen hand men att en mindre mängd stenkol trots detta krävdes för att hâlla det hela igâng. Uteblivna sâdana leveranser sparade liv mot slutet.
Sedan skall vi inte glömma att fângarna fanns dâr för att prestera nyttigt arbete i div. krigsviktig industri. F.ö. fanns det läger som varken var koncentrations- eller utrotningsläger utan just arbetsläger. Lager Dora i anslutning till berganläggningen för V2-raketerna var ett sâdant. Det fanns hundratals. Det var för allt vi vet likadant i Sovjetunionen. Alla dessa lâgen och alla dessa döda var pâ sâtt och vide nödvândiga givet regimerna karaktär. G:sons artikel sammanfattar ocksâ detta pâ ett bra sätt.
Likasâ finner jag varjags kommentar om det mera förströdda intresset för de sovjetiska slavlägren relevant. Man kan fâ intrycket att nazi-regimens dâd mâttat marknaden och att intaget av skildringar frân detsamma i ännue ett stort land har stängts av eller avfärdas. Dock gick det ju ât minst lika mânga miljoner liv ocksâ pâ den kanten.
Claude Lenzmann ger i sin helt enastâende dokumentärfim "Shoah" en skildring av hur de tyska utrotningslägren fungerade. Pâ SS-nivâ var dessa ekonomiskt självbärande. Det fanns inga driftkostnader budgeterade pâ statlig nivâ. SS chartade hela tâgsätt för intransporten av mânniskomaterialet. Reichsbahn gav grupprabatt pâ biljettpriserna. Lenzmann intervjuade en järnvâgstjänsteman frân tiden som noterat att Auschwitz pâ bara nâgot âr seglat upp till att bli Europas största jârnvâgsstation, mätt i antalet resande. "Fast konstigt", sade han, "alla var avstigande. Det fanns inga pâstigande". Likasâ redogörs för lik-kremeringens energibalans, att liken i stort sett brann ganska bra pâ egen hand men att en mindre mängd stenkol trots detta krävdes för att hâlla det hela igâng. Uteblivna sâdana leveranser sparade liv mot slutet.
Sedan skall vi inte glömma att fângarna fanns dâr för att prestera nyttigt arbete i div. krigsviktig industri. F.ö. fanns det läger som varken var koncentrations- eller utrotningsläger utan just arbetsläger. Lager Dora i anslutning till berganläggningen för V2-raketerna var ett sâdant. Det fanns hundratals. Det var för allt vi vet likadant i Sovjetunionen. Alla dessa lâgen och alla dessa döda var pâ sâtt och vide nödvândiga givet regimerna karaktär. G:sons artikel sammanfattar ocksâ detta pâ ett bra sätt.
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Det är samma bok jag tipsade i några poster upp.G:son skrev:Hittade en vetenskaplig analys av lönsamheten av Gulag-systemet, som är tillgänglig gratis på nätet som pdf. Boken är skriven av Paul R. Gregory och Valeri Lazarev:
http://www.hoover.org/publications/books/6619837.html
/Martin
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Eftersom GULAG existerade i omkring 30 år - och den nazistiska 'slavstaten' i bara 7 - är det svårt jämföra 'lönsamheten' i de bägge. Sex av de sju 'nazistiska åren' var också krigsår - med 'krigsekonomi' vilken som bekant är utan misskund.GULAG funktionerade under 'bara' fyra krigsår men därtill ytterligare 26 under fred.
Antalet GULAG-fångar...
för att ha haft mera än 'punktverkan' på en del av Stalinismens mera grandiosa angrepp mot vildmarken - som nämts i andra poster. . När kriget bröt ut 'minskades fångantalet'....det gjorde ransonerna också! Hela Ryssland svalt 1942-43 - och mest svalt 'zeks' i GULAG - dom svalt/arbetades- helt enkelt ihjäl. Krigsekonomi!
Fångantalet steg hastigt efter 1945, tvångsrepatrierade ryska krigsfångar, 'ostarbeiter', tyska krigsfångar, opålitliga element....m.fl.kategorier svällde Gulagarkepelagens befolkning som aldrig förr. Och det var kanske under efterkrigsåren, 1945 - till Stalins död - som insatsen av 'zeks' hade den största ekonomiska effekten. Varjag
Antalet GULAG-fångar...
var för litet (om man nu kan beteckna 1,10 - 1,35 millioner före kriget som 'litet'In 1931–32, the Gulag had approximately 200,000 prisoners in the camps; in 1935 — approximately 800,000 in camps and 300,000 in colonies (annual averages), and in 1939 — about 1.3 millions in camps and 350,000 in colonies. [13] (all data about the numbers of prisoners here and below are taken from formerly secret documents produced by the NKVD).
Fångantalet steg hastigt efter 1945, tvångsrepatrierade ryska krigsfångar, 'ostarbeiter', tyska krigsfångar, opålitliga element....m.fl.kategorier svällde Gulagarkepelagens befolkning som aldrig förr. Och det var kanske under efterkrigsåren, 1945 - till Stalins död - som insatsen av 'zeks' hade den största ekonomiska effekten. Varjag
Jag ser i vart fall en grundläggande skillnad mellan Auschwitz m.fl. och Gulag.
De nazistiska lägren existerade av strikt ideologiska skäl. De var inte nödvändiga för att nazisterna skulle behålla makten. Om lägren dessutom var "lönsamma" eller i vart fall "självfinansierande" så var det enbart ett plus i kanten. Men man skulle helt säkert ha gjort samma sak även om det hade inneburit ett avsevärt ingrepp i statens finanser. De som låg bakom ansåg på fullt allvar att lägren var en så viktig och samhällsnyttig verksamhet att alla kostnader vore motiverade. Väl använda resurser helt enkelt i strävan att skapa ett nytt och bättre Tyskland.
För visst måste verksamheten ha brukat en mängd resurser som skulle ha gjort större nytta i krigsinsatsen. Till exempel tog judetransporterna en mängd resurser på järnvägarna. Och detta är något jag inte riktigt begriper. Tyskar är ju kända för sitt logiska tänkande och visst måste det ha varit mer logik i att först bli färdiga med kriget och därefter ta tag i "Judefrågan". Just för att inte slösa resurser. Men genomförandet visar hur viktigt beslutsfattarna ansåg att detta var.
De sovjetiska lägren var inte ideologiskt motiverade på samma sätt. De fanns helt enkelt därför att regimen behövde ha möjligheter till starka repressiva grepp för att sitta kvar vid makten. Och då var det en tvåstegsraket. Dels var det frågan om att Partiet skulle behålla den absoluta makten. Men samtidigt gällde det också ständigt rasande fraktionskamper inom Partiet. Hade man kommit upp i hierarkin så fick man kämpa för att hålla sig kvar där. Den som förlorade......
De nazistiska lägren existerade av strikt ideologiska skäl. De var inte nödvändiga för att nazisterna skulle behålla makten. Om lägren dessutom var "lönsamma" eller i vart fall "självfinansierande" så var det enbart ett plus i kanten. Men man skulle helt säkert ha gjort samma sak även om det hade inneburit ett avsevärt ingrepp i statens finanser. De som låg bakom ansåg på fullt allvar att lägren var en så viktig och samhällsnyttig verksamhet att alla kostnader vore motiverade. Väl använda resurser helt enkelt i strävan att skapa ett nytt och bättre Tyskland.
För visst måste verksamheten ha brukat en mängd resurser som skulle ha gjort större nytta i krigsinsatsen. Till exempel tog judetransporterna en mängd resurser på järnvägarna. Och detta är något jag inte riktigt begriper. Tyskar är ju kända för sitt logiska tänkande och visst måste det ha varit mer logik i att först bli färdiga med kriget och därefter ta tag i "Judefrågan". Just för att inte slösa resurser. Men genomförandet visar hur viktigt beslutsfattarna ansåg att detta var.
De sovjetiska lägren var inte ideologiskt motiverade på samma sätt. De fanns helt enkelt därför att regimen behövde ha möjligheter till starka repressiva grepp för att sitta kvar vid makten. Och då var det en tvåstegsraket. Dels var det frågan om att Partiet skulle behålla den absoluta makten. Men samtidigt gällde det också ständigt rasande fraktionskamper inom Partiet. Hade man kommit upp i hierarkin så fick man kämpa för att hålla sig kvar där. Den som förlorade......
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Nazisterna, om vi nu börjar med dem, omfattade idén om ett tyskt Herrefolk. I detta lâg sedan föreställningen att
a) andra folk här hade sämre förutsättningar att leda andra folk och att
b) den tyske Ledaren oberoende av allt annat hade bestämt sig för att se till att det just var det tyska folket som skulle leda. (Noga taget skulle jag här t.o.m. säga att b) dominerade över a.)
Vidare fanns det folk-främmande inslag inom det tyska kârnomrâdet, frâmst judarna men ocksâ zigenarna. Dessa skulle "bort" och mot framförallt judarna hetsades det alldeles vâldsamt (av politiska skäl). Judarna berövades ocksâ varje som helst rättslig ställning, berövades möjligheterna att försörja sig och, helt enligt plan - eliminerades ur samhällslivet. Här funderade man sedan i ett läge pâ att deportera dem till ett fjärran land. (Det var t.ex. tal om att skicka dem till Madagaskar.) Dock gick inte heller detta under brinnande krig och här blev beslutet i stället att ta dem i ansprâk som slavarbetskraft och därefter successivt avliva dem. Stora mängder bâde judar och andra hade f.ô. avrättats löpnade, pâ de boplatser där de pâträffades. Stora mängder andra människor fick ocksâ arbeta sig till döds som slavarbetare utanför kretsen av dödsläger. Man kan t.o.m. säg att detta slavarbete var normen. De som passade in, i Tyskland liksom i de ockuperade länderna fick stanna kvar där. Övriga inlemmades i slavarbetsstrukturen. De som, paradoxalt nog, inte passade in men ändâ hade det förhâllandevis bra var koncentrationslägerfângarna. Just dessa, kan man säga, hölls i grunden internerade. Deras ställning kan jämföras med dagens Guantanamo- intagna. De befann sig i fängelseliknande förvar - t.v. (En del släpptes efter en tid)
Det var inte stort annorlunda i Sovjet-sfären. Ocksâ i det totalitâra samhället genererades folkfiender pâ löpande band. Ocksâ här förpassades mängder av de som inte avrättades pâ plats in i Gulag-systemet. I just dessa läger är det sedan riktigt att den tyska industriellt bedrivna avrättningen vid inträdande arbetsoförmâga inte fanns utbildad p.s.s. Dock var just den ingalunda central heller i det tyska systemet. Enorma mängder människor i bägge omrâden mördades pâ plats, i princip där de pâträffades. Ur ett etiskt perspektoiv ser jag här ingen egentlig skillnad pâ att i det ena fallet meja ned "kulaker" med kulspruta och att i det andra fallet meja ned "judar" eller "partisaner" p.s.s.
I Sovjet-systemet dödades stora mängder människor decentraliserat, inne pâ t.ex. NKVD:d alla förhörsställen. Här, kan man säga, förlitade sig nazisterna mera pâ en organisation där en proportionellt större del av morden förövades inom ramen av läger-strukturer. Mord som mord!
Jag kan inte uppfatta nâgon mera avgörande skillnad annat än att den multietniska Sovjetunionen inte avrättade maniskor enbart pâ den grunden att de tillhörde en viss etnisk grupp. Den tyska rasismen var egenartad. Inte desto mindre hade den pâ sätt och vis en motsvarighet av det sovjetiska paradigmet "klassfiender". Nazisterna, â andra sidan, mördade inte av just det skälet. Inom nazismen (detta är viktigt) fanns döden inprogrammerad som det förursedda slutet för grupper av slavarbetare. Sâ var det inte i Sovjetunionen där de som skulle dö avrättades pâ fläcken. Men, alltsâ: massmord som massmord.
Är det vid sidan av detta sedan väl använd möda att söka efter ev. lokala temperaturskillnader i de resp. helvetena?
a) andra folk här hade sämre förutsättningar att leda andra folk och att
b) den tyske Ledaren oberoende av allt annat hade bestämt sig för att se till att det just var det tyska folket som skulle leda. (Noga taget skulle jag här t.o.m. säga att b) dominerade över a.)
Vidare fanns det folk-främmande inslag inom det tyska kârnomrâdet, frâmst judarna men ocksâ zigenarna. Dessa skulle "bort" och mot framförallt judarna hetsades det alldeles vâldsamt (av politiska skäl). Judarna berövades ocksâ varje som helst rättslig ställning, berövades möjligheterna att försörja sig och, helt enligt plan - eliminerades ur samhällslivet. Här funderade man sedan i ett läge pâ att deportera dem till ett fjärran land. (Det var t.ex. tal om att skicka dem till Madagaskar.) Dock gick inte heller detta under brinnande krig och här blev beslutet i stället att ta dem i ansprâk som slavarbetskraft och därefter successivt avliva dem. Stora mängder bâde judar och andra hade f.ô. avrättats löpnade, pâ de boplatser där de pâträffades. Stora mängder andra människor fick ocksâ arbeta sig till döds som slavarbetare utanför kretsen av dödsläger. Man kan t.o.m. säg att detta slavarbete var normen. De som passade in, i Tyskland liksom i de ockuperade länderna fick stanna kvar där. Övriga inlemmades i slavarbetsstrukturen. De som, paradoxalt nog, inte passade in men ändâ hade det förhâllandevis bra var koncentrationslägerfângarna. Just dessa, kan man säga, hölls i grunden internerade. Deras ställning kan jämföras med dagens Guantanamo- intagna. De befann sig i fängelseliknande förvar - t.v. (En del släpptes efter en tid)
Det var inte stort annorlunda i Sovjet-sfären. Ocksâ i det totalitâra samhället genererades folkfiender pâ löpande band. Ocksâ här förpassades mängder av de som inte avrättades pâ plats in i Gulag-systemet. I just dessa läger är det sedan riktigt att den tyska industriellt bedrivna avrättningen vid inträdande arbetsoförmâga inte fanns utbildad p.s.s. Dock var just den ingalunda central heller i det tyska systemet. Enorma mängder människor i bägge omrâden mördades pâ plats, i princip där de pâträffades. Ur ett etiskt perspektoiv ser jag här ingen egentlig skillnad pâ att i det ena fallet meja ned "kulaker" med kulspruta och att i det andra fallet meja ned "judar" eller "partisaner" p.s.s.
I Sovjet-systemet dödades stora mängder människor decentraliserat, inne pâ t.ex. NKVD:d alla förhörsställen. Här, kan man säga, förlitade sig nazisterna mera pâ en organisation där en proportionellt större del av morden förövades inom ramen av läger-strukturer. Mord som mord!
Jag kan inte uppfatta nâgon mera avgörande skillnad annat än att den multietniska Sovjetunionen inte avrättade maniskor enbart pâ den grunden att de tillhörde en viss etnisk grupp. Den tyska rasismen var egenartad. Inte desto mindre hade den pâ sätt och vis en motsvarighet av det sovjetiska paradigmet "klassfiender". Nazisterna, â andra sidan, mördade inte av just det skälet. Inom nazismen (detta är viktigt) fanns döden inprogrammerad som det förursedda slutet för grupper av slavarbetare. Sâ var det inte i Sovjetunionen där de som skulle dö avrättades pâ fläcken. Men, alltsâ: massmord som massmord.
Är det vid sidan av detta sedan väl använd möda att söka efter ev. lokala temperaturskillnader i de resp. helvetena?