Vikbolandets strategiska läge

[MatsB]

När jag läste strategi under 70- och 80-talen lärde jag mig att Vikbolandet var ett av Sveriges viktigaste områden att försvara, eftersom det var ett mycket sannolikt område för en från öster invaderande fiende att vilja upprätta ett brohuvud.

Stellan Bojerud lärde mig nyligen i fördelningstråden att det inte var förrän 1966 som vi utgångsgrupperande en fördelning (14.) i närheten av Vikbolandet.

Innan dess verkar inte Vikbolandet varit särskilt strategiskt intressant. Se exv. Krigsfall 2 Ö från 1962 (karta 13 ur Si vis pacem... i början av fördelningstråden): tre fördelningar (9 brig) i Uppland, en(1) brig (stratres) söder om Mälaren. Östergötland tomt på förband. Sannolikheten för en landstigning på Vikbolandet måste ha bedömts som mycket liten.

Min slutsats är att det måste skett någon form av utveckling under 50- och 60-talen som gjorde att Vikbolandet blev alltmer strategiskt viktigt.

Är det någon som vet vad som kan ha varit huvudorsaken till att detta skedde?Förändringar i fiendens möjligheter, nya teknologier, annat?

[Stellan Bojerud]

Vikbolandet var även under VK 2 ett viktigt område. Därför byggdes det värn där (lokal variant av Per Albin-linjen). Under huvuddelen av VK 2 var dock Norge-gränsen prioriterad.

I mitt minne svävar dock att Oxelösund-Bråviken hade högre prioritet än Vikbolandet. Uppfattade Vikbolandet som "I 4:s egen bakgård".

[Perman]

I mitt minne svävar dock att Oxelösund-Bråviken hade högre prioritet än Vikbolandet. Uppfattade Vikbolandet som "I 4:s egen bakgård".

Även KA:s placering av kustbatterier under 60-, 70- och 80-talen med 3 st 7,5 cm batterier (+ plus ett planerat 12 cm ERSTA tror jag) samt flera minstationer utanför Bråvikens mynning och inloppet till Oxelösund tyder väl på att man prioriterade detta område framför själva Vikbolandet.

/Per

[sta]

Beror inte prioriteringen av Oxelösund-Bråviken på att de batterierna och minspärrarna täckte tre befintliga hamnar, Oxelösund, Norrköping och Nyköping, till skillnad från Vikbolandets relativa obygd med stenig och beväxt kust, och antagandet att det var just hamnar som den lede fi verkligen behövde.

[FNP]

En bild säger mer än tusen ord.



Slätbakenområdet lämpligt för landstigning med specialtonnage.
Östgötaslätten lämplig för luftlandsättning.
Ett flertal flygfält för tilltransport och basering av eget flyg.
Flera vägar med god kapacitet i såväl nord-sydlig som väst-ostlig sträckning
Flera större järnvägslinjer. Stora lagerutrymmen.
2 större hamnar med djupa inseglignsleder och god lossningskapacitet inklusive RoRo-lägen.
Området uppfyller mao väl de kritertier som ställs på ett lämpligt bohuvud.

[Sarvi]

Östersjöflottans landstigningstonnage under 50-talet och första halvan av 60-talet var inte mycket att hurra för. Flygets räckvidd (både attack och jakt) var inte heller tillräckligt för att på allvar kunna understödja en landstigningsaffär, om man inte kunde knipa Gotland först.

[FNP]

Östersjöflottans landstigningstonnage under 50-talet och första halvan av 60-talet var inte mycket att hurra för. Flygets räckvidd (både attack och jakt) var inte heller tillräckligt för att på allvar kunna understödja en landstigningsaffär, om man inte kunde knipa Gotland först.

Helt riktigt!

Tråden handlar ju iofs inte om hotets trolighet utan mer om dess roll i svensk planering eller svensk uppfattning om man så vill. Ett liknande resonemang kan fö föras om Terrängen i N:A Uppland, Singöbassängen (Hargshamn, Hallstavik) och då naturligtvis Åland i Gotlands roll.

[MatsB]

Östersjöflottans landstigningstonnage under 50-talet och första halvan av 60-talet var inte mycket att hurra för. Flygets räckvidd (både attack och jakt) var inte heller tillräckligt för att på allvar kunna understödja en landstigningsaffär, om man inte kunde knipa Gotland först.

Helt riktigt!

Tråden handlar ju iofs inte om hotets trolighet utan mer om dess roll i svensk planering eller svensk uppfattning om man så vill. Ett liknande resonemang kan fö föras om Terrängen i N:A Uppland, Singöbassängen (Hargshamn, Hallstavik) och då naturligtvis Åland i Gotlands roll.

Om man på 50-talet varken trodde på storskalig landstigning eller dito luftlandsättning, verkar Uppland och Sörmland ungefär lika mycket (eller lite) strategiskt viktiga. Då tycker jag fortfarande att det är konstigt att man utgångsgrupperade nio brigader i Uppland och en i Sörmland i krigsfall 2 Ö (1962). Är det något jag missat?

[Marlow]

Som gammal flottist känner jag mig föranledd att påpeka att ett av flottans viktigare basområden var förelagt längs detta kustavsnitt (Orren-basen).

[Perman]

Som gammal flottist känner jag mig föranledd att påpeka att ett av flottans viktigare basområden var förelagt längs detta kustavsnitt (Orren-basen).

Jo, det är sant, och så vitt jag vet så används Orrenbasen utanför Västervik fortfarande om än inte i samma omfattning som tidigare. Vad finns där egentligen?

/Per

[FNP]

Som gammal flottist känner jag mig föranledd att påpeka att ett av flottans viktigare basområden var förelagt längs detta kustavsnitt (Orren-basen).

Jo, det är sant, och så vitt jag vet så används Orrenbasen utanför Västervik fortfarande om än inte i samma omfattning som tidigare. Vad finns där egentligen?

/Per

I ett basområde behövdes generellt: drivmedelsförråd, ammunitionsförråd, förråd, terminalplatser (sjö och land), bastransportresurser, bogserings-/bärgningsresurser, MASS (marint stridssjukhus) med förbandsplatser, reparationsresurser (gärna torr eller flytdockor, mindre slipar) kajanläggningar, mobilkranar mm, fältarbetsförband mm

Huvuddelen av materielinnehållet i de marina basbataljoner som betjänade en rustad fartygsbas bestod av civil materiel (K-företag, båtar mm). Endast drivmedels- och ammunitionsförråd samt viss nödvändig infrastruktur (krigsförtöjningsplatser mm) och vissa specialfartyg var militär. Delar av vilka fanns disponibel också i fredstid.

En basbataljon bestod av mellan 1600 och 2800 personer! Beroende på var den låg.
Den personliga utrustningen var det fö. lite si och så med. Äldre arméuniformer, äldre marina uniformer och enklare grövre (civila) overaller tillsammans med skinnjackor och båtmössa fanns i förråden. Kpist M/37-39, gevär M/38, ksp M/36 och pistol M/07 fanns kvar hela 80-talet.

[MD650]

Terminalplatser?

[Sarvi]

K-företag?

[MD650]

K-företag?

Tror det står för Krigs-företag d.v.s. företag som i händelse av ofred skulle ställa om sig till krigsproduktion.

[FNP]

Terminalplatser el terminalpunkter= i detta fall platser där omlastning kan ske t ex mellan lastbil och båt eller mellan fartyg med förnödenheter till stridsfartyg, Särskilt viktig då sk rörlig bastaktik tillämpas dvs stridsfartygen befinner sig i rörelse i basområdet.

K-företag = företag som enligt överenskommelse eller på annan
grund är skyldiga att fortsätta sin verksamhet i krig, t.ex. krigsviktiga
företag (s.k. K-företag). Ex skeppsvarv, Volvo, SKF, SCAN etc men också tex småbåtsvarv OCH Vin & Sprits brännvinsbränneri i Åhus!

I Orrbasen låg Hummelvikens båtvarv, vid Singöbassängen AB Marinteknik i Öregrund, på Norrlandskusten Dockstavarvet, på västkusten Djupviks båtvarv etc


Basbat typ 1 (1983)
-stab
-stabskompani
-basbevakningskompani
-bastransportkompani
-förrådskompani
-materielunderhållskompani
-fältarbetspluton
DUC
-Sjvplut (senare MASS) & hållplatstropp
-Hkp basplut