Gothmog II skrev:Styret i denna union hade prioriterats i något land, samt sen skulle vi nog ha upplevt det "Skandinaviska inbördeskriget"
Jag är inte helt säker på det. Vi måste betänka att detta utspelade sig innan nationalstaten var född. Att Engelbrekt, Karl Knutsson, Kättil Karlsson, Sten Sture, Svante Sture, Sten Sture d.y. och slutligen Gustav Eriksson satte sig upp mot unionkungarna var inte främst för att de själva, liksom folket, kände sig missgynnade under unionstiden. Samma situation var det i Norge. Men hade befolkningen behandlads på ett bättre sätt och folket sluppit de betungande skatterna hade ingen upprorsmakare fått bönderna att gripa till vapen bara för Sveriges oberoendes skull.
Glöm inte att även under Gustav I tid förekom uppror, dessa kuvades. På samma sätt som upprorer under unionstiden så handlade detta om bönder som kände sig missnöjda med skatter och fogdarnas behandling. Därför kan man inte säga att ett enat norden förr eller senare skulle leda till ett inbördeskrig. Få områden i världen har så bra förutsättningar för en union som just skandinavien. Gemensamt språk (närapå), gemensam kultur, gemensam historia, gemensam religion o.s.v. Egentligen är det märkligt att de nordiska länderna inte har ett närmare sammarbete.
Skall vi tala om situationen idag så är nog de enda som inte ser skandinavien som en marknad just skandinaverna själva. Jag har själv erfarenhet av detta i mitt arbete där jag har kontakt med stora multinationella företag. För dem är skandinavien en del av den europeiska marknaden. De talar aldrig om Sverige, Norge eller Danmark som ett enskilt land. Värt att tänka på...
/Björn P. Bertilsson