Skrönor om vardagsförhållandena i östblocket

[varjag]

En lustig sak som jag kom att tänka på när Bagheera skrev om köer till kött-affären är att efter sovjet föll och en mer eller mindre väl fungerande marknadsekonomi infördes så sjönk hjärtkärlsjukdomarna ganska kraftigt eftersom nu fick man betala vad rött kött kostade egentligen och inte någon symbolisk summa. Sedan sjönk väl reallönerna inledningsvis också på sina håll vilket kan ha påverkat.

Vad farao menar du? - nötkött = nyttigt! Ingen expert på sovjetdieterna - men kött tillhörde minsann inte vardagsmaten
i 'Paradiset'. Om sovjetiska hjärtkärlsjukdomar var ett problem - så lär det knappast ha matchats av det i väst. Köerna
till köttaffären, liksom till de flesta andra affärer - pekade på en bristsituation - inte ett välstånd.
Liksom Cato i den Romerska senaten - tjatar jag vidare, rött nötkött är NYTTIGT. Eller som Australian Graziers Ass. säger:
Eat more beef - you bastards........Varjag

[Probstner]

Vet inte om just Sovjet, men åtminstone i länder som Polen, Tjeckoslovakien och Ungern så har det aldrig ätits så mycket kött som under kommunisttiden. Kanske inte den mjällaste oxfilé, men i alla fall. Den idag mer måttfulla köttdieten är en av de faktorer som har tydligast korrelation till den ökande medellivslängden i dessa länder (det dricks lika mycket sprit som förr och röks en hel del fortfarande också).

/ Probstner

[Otto Gaz]

Vet inte om just Sovjet, men åtminstone i länder som Polen, Tjeckoslovakien och Ungern så har det aldrig ätits så mycket kött som under kommunisttiden. Kanske inte den mjällaste oxfilé, men i alla fall. Den idag mer måttfulla köttdieten är en av de faktorer som har tydligast korrelation till den ökande medellivslängden i dessa länder (det dricks lika mycket sprit som förr och röks en hel del fortfarande också).

/ Probstner

Jag var på "ungdomsutbyte" i Sovjet på 80-talet. Under en månads tid åt vi panerat griskött till lunch och middag varje dag. Förvisso ville man säkert imponera på oss besökare, men...

/Otto

[Thorbjörn Wikström]

Otto Gaz:

Var var du och i vilket sammanhang?

Mvh

Thorbjörn

[Otto Gaz]

Otto Gaz:

Var var du och i vilket sammanhang?

Mvh

Thorbjörn

Jag var först i Lettland, sedan åkte vi vidare till Tiblisi och Vladivostok. Ärligt talat undrar jag fortfarande vad syftet var... Officiellt var det ett "miljöläger". Vi åkte mest omkring med buss och tittade på skolor och fabriker.



/Otto

[Frogman]

En lustig sak som jag kom att tänka på när Bagheera skrev om köer till kött-affären är att efter sovjet föll och en mer eller mindre väl fungerande marknadsekonomi infördes så sjönk hjärtkärlsjukdomarna ganska kraftigt eftersom nu fick man betala vad rött kött kostade egentligen och inte någon symbolisk summa. Sedan sjönk väl reallönerna inledningsvis också på sina håll vilket kan ha påverkat.

Tror bristen på frukt och grönsaker under vintern också spelade roll, folk flög med Aeroflot ifrån republiker som Armenien med kappsäcken full med citroner och sålde dom i t.ex Estland, hade med sig massor med rubel hem och köpte kapitalvaror istället.

[Otto Gaz]

Tror bristen på frukt och grönsaker under vintern också spelade roll, folk flög med Aeroflot ifrån republiker som Armenien med kappsäcken full med citroner och sålde dom i t.ex Estland, hade med sig massor med rubel hem och köpte kapitalvaror istället.

De som bodde i städerna hade svårast att få en ordentlig kost. Det gällde att känna någon eller ha släkt på landet för att
få frukt och grönsaker. I ett Lettiskt samhälle jag besökte jobbade nästan alla (lärare, poliser, busschaufförer etc...) extra
på det lokala kollektivjordbruket för att kunna "byta till sig" mat inför vintern. Bland stadsbor var det mycket vanligt
att ha en jordlott utanför stan där man odlade grönsaker och rotfrukter.

/Otto

[Hexmaster]

En gammal klassiker är att det man skulle producera mättes i mängden ton, inte i kvalitet eller antal.
Vissa spikfabriker producerade mkt mer än andra och fick stjärnutmärkelser av Stalin. Dock vägde varje spik där flera ton styck.

Andra halvan av historien brukar vara att man då övergick till att sätta upp målet i antal i stället för i massa, och att många spikfabriker då i stället övergick till att producera ofantliga mängder mikroskopiskt små spikar ...

(eller möjligen att det egentligen var första halvan av historien - jag minns inte riktigt ...)

En vaken läsare tipsade mig om att denna fina skröna - för det är alltså en belagd skröna? - återfinns i Joakim Molanders s.k. understreckare i Svenska Dagbladet häromdagen. Som så ofta är den enbart intressant som exempel, "så här kan det bli om man använder resultatstyrning utan att tänka":

Även om det finns mycket som tyder på att resultatsystemen sällan används som det är tänkt, finns det starka indikationer på att myndigheter utformar sin verksamhet för att uppfylla de kvantifierade målen. Det sovjetiska planeringssystemet är fullt av exempel av det här slaget. Exempelvis tillverkades stora mängder av små, men ganska oanvändbara, spikar då staten satte höga mål för hur många spikar som skulle produceras i landet. Då staten bytte strategi och formulerade mål i termer av hur många ton spik som skulle produceras, tillverkades istället mycket stora, men lika oanvändbara, spikar. Dessvärre förekommer precis samma slags problem i dagens resultatstyrningssystem.

http://www.svd.se/kulturnoje/understrec ... 605163.svd


Edit: Som skröna har den åtminstone nyttjats även på högre ort - i september 1956 nämnde Alexei Myurisep (Müürisepp), Estlands "Premier" (vad det nu motsvarar), den som ett exempel på hur det var tidigare, när planerna drogs upp i Moskva; men nu, när planerna drogs upp i Tallinn, slapp man sådana fånigheter. I detta fallet verkar det ha varit en sorts officiellt godkänd drift med Stalin-tiden.

[johjoh68]

sedan när är det en bra måttstock på god utbildnignsnivå att man är bättre än USA?

[varjag]

sedan när är det en bra måttstock på god utbildnignsnivå att man är bättre än USA?

Kanske om man vet vad en potatisskalare är.....
Ett antal sovjetiska kylteknikspecialister besökte bl.a. Frigoscandia i Helsingborg på 70-talet. I vanlig ordning - var deras tilldelning av västvaluta oerhört snål, så att inga av västerlandets 'frestelser' skulle rubba deras förtroende för 'partilinjen'.
En kylingenjör på rundvandring med svensk tolk på TEMPO i Helsingborg, pekar på ett tråg potatisskalare - och frågar vad de är....
Tolken förklarar......
Sovjetingenjören - med god utbildningsnivå - hade aldrig sett denna revolutionerande uppfinning...och dom var billiga (kanske 75 öre stck eller ngt sånt) (alltså traditionella typen - innan plasthandtag och annat tjafs)
Han använde prompt en stor del av sitta magra innehav av västvaluta - att inhandla flera dussin av dom.....

.....för att berika sovjetfolkens utbildningsnivå

Varjag

[pandersson2]

Martin,

osthyveln är faktiskt anpassad efter specifika svenska förhållanden. Lagom hård ost, smaklöst bröd samt inga förväntningar på att pålägget skall tillföra smak. Detta gör att de flesta länder föredrager att använda kniv för att skära tjockare skivor. Alla är inte lutheraner och anser det vara en synd att använda för mycket pålägg. Pålägget skall ju var lika tjockt som brödet, vilket är jobbigt med en osthyvel.

[varjag]

osthyveln är faktiskt anpassad efter specifika svenska förhållanden. Lagom hård ost, smaklöst bröd samt inga förväntningar på att pålägget skall tillföra smak

[G:son]

Martin,

osthyveln är faktiskt anpassad efter specifika svenska förhållanden. Lagom hård ost, smaklöst bröd samt inga förväntningar på att pålägget skall tillföra smak. Detta gör att de flesta länder föredrager att använda kniv för att skära tjockare skivor. Alla är inte lutheraner och anser det vara en synd att använda för mycket pålägg. Pålägget skall ju var lika tjockt som brödet, vilket är jobbigt med en osthyvel.

Min morfars far, som var mycket religiös, ansåg att osthyveln var ett påfund av djävulen. Det första som köptes till gården efter att han gick bort var förstås en osthyvel.

Men naturligtvis finns det en massa attiraljer som inte har spridit sig till världens alla hörn. T.ex. konservöppnaren av typ GWS (efter bolaget G.W. Sohlberg), som består av en bit stansad plåt. Kostar nästan ingenting, och fungerar bättre än de allra flesta mera sofistikerade modeller.



/G:son

[Martin Lundvall]

Potatisen fick ett eget sidospår i avdelningen för mathistoria
viewtopic.php?f=70&t=35167

/Martin

[NIL]

Kanske lite OT men vet hur pass mycket ineffektiviteten som berodde på systemet i sig och hur mycket som kan tänkas vara följden av passivt motstånd ifrån befolkningen?

Jag tror inte så mycket på den typen av passivt motstånd, mer på bristande motivation.

/ Probstner

En bekant till mig använde sitt sparkapital runt 1992-93 för att tillsammans med en kamrat importera högkvalitativt virke från en liten by i Sibirien där det visst fanns trä som av någon anledning var överlägset allt annat när det gällde råvara till fönster- och dörrkarmar.
Han besökte byn några gånger och byns enda kontakt med yttervärlden var Transsibiriska järnvägen där man lastade på virket och byns enda arbetsplats var ett sågverk.
Han och hans kompanjon blev irriterade när arbetarna jobbade långsamt att dom erbjöd dubbel lön om dom producerade 50% mer virke om dagen , dom betalade arbetarna kontant efter arbetsdagarnas slut.
Detta gjorde medförde att dom flesta arbetarna jobbade hårt varannan dag och efter att ha fått sin dubbla dagslön tyckte dom att det var onödigt att komma till jobbet dagen efter då dom redan tjänat in dom pengarna och köpte vodka istället.
Hur dom är gjorde lyckades dom aldrig få arbetarna att jobba effektivare utan det slutade med att dom bara fick betala mer för virket.

Detta påstod han vara sant när jag kände honom på den tiden men vem vet...

Jag har hört samma variant om ett biståndsprojekt i Mosambique men då satt dom och rökte på istf att dricka vodka de dagar som dom inte gick till jobbet.

Skrönvarning kanske?