.Ingen marknadsför den eftersom det var jag som kom på namnet när jag försökte minnas vad den kungalängd hette som brukar jämföras med Västgötalagens kungalängd
.Men även om Uppsalalängden inte skulle ha någon koppling till någon landskapslag så är den ändå relevant genom att den ger en alternativ bild än den man får av Västgötalagens. Detta är i synnerhet betydelsefullt för den senare delen av 1100-talet som täcks in av få källor. Till exempel anger Västgötalagens kungalängd att Erik den Helige efterträddes av Karl Sverkersson. Uppsalalängden anger däremot att Magnus Henriksson regerade mellan dessa två kungar
Jag ska inte bråka med dig, men ska man diskutera en källas trovärdighet så hör det till att man jämför den med andra. Det är svårt att bedriva källkritik om man bara studerar västgötalagens kungalängd och inte jämför den med någon annan kungalängd. Jag trodde att denna utvikning var intressant i sammanhanget eftersom du själv kommenterade att västgötalagens biskopslängd rimmade illa med andra källor. Men uppenbarligen är det något helt annat än jämförande källkritik som du vill diskutera här. Går den här tråden enbart ut på att räkna upp exempel på texter i landskapslagarna som skildrar historia?Christer Samuelsson skrev:Det är självfallet inte relevant, emedan det inte finns någon kungalängd i Upplandslagen. Du bör starta en ny tråd.Örjan skrev:Men även om Uppsalalängden inte skulle ha någon koppling till någon landskapslag så är den ändå relevant genom att den ger en alternativ bild än den man får av Västgötalagens. Detta är i synnerhet betydelsefullt för den senare delen av 1100-talet som täcks in av få källor. Till exempel anger Västgötalagens kungalängd att Erik den Helige efterträddes av Karl Sverkersson. Uppsalalängden anger däremot att Magnus Henriksson regerade mellan dessa två kungar
Det här handlar om "Landskapslagar som historiekällor", inte något annat.
Ja visst är det så.Går den här tråden enbart ut på att räkna upp exempel på texter i landskapslagarna som skildrar historia?
Nej det har han inteWidsithHur menar du här, Christer? Har Vidhemsprästen kladdat i marginalen av den ursprungliga lagtexten,
eller är kungalängden ett fristående tillägg som man valt att binda tillsammans med lagtexten? På Vidhemsprästens tid var det nog inte så ovanligt att göra på detta senare sätt, och du kan säkert själv erinra dig fler exempel på när två olika medeltida texter av bekvämlighetsskäl bundits samman.
Ja det är felaktigt. Jag kände inte till detta faktum förut, så den oinvigde kan få för sig rena galenskaperna här.Att det förekommer en kungalängd i själva Västgötalagen, såsom du hävdat här, är alltså felaktigt.
Läs mitt förra inlägg och Christers svar på det, så förstår du säkert.Hexmaster skrev:De som gjorde dessa tillägg, vad hade de för motiv? Varför tyckte de att kungalängder etc. hade i en lagbok att göra?
Jag tror nog att du har studerat denna lag bättre än mig, Christer. Vad gäller Trekungamötet är det mest sannolikt en skröna. Man skall generellt vara mycket försiktig när vad som sägs vara timade händelser beskrivs i olika medeltida krönikor och dylikt.Christer Samuelsson skrev:Vad säjer du Widsith som verkar underkunnig beträffande västgötalagen?
Det har jag ingen aning om, men vad jag har, så har jag, mina egna uselt ordnade anteckningar, mitt bibliotek, Google, NE och ett antal hisoriskt bildade och underkunniga vänner. Under en diskussion här på Skalman, så lär jag mej under resans gång, jag trodde det var ungefär så för dom flesta. Så när jag började den här tråden hade jag inte en susning om varifrån Kungalängderna o.s.v. kom.Jag tror nog att du har studerat denna lag bättre än mig, Christer
Visst skall man det det. Vad som i förstone ser ut som en lagtext, kan man inte ens lita på. Dessutom är det relativt sent som vi fick för oss att det är osnyggt att möblera om i gamla historiska dokument, genom att göra nya kompilerade avskrifter, med diverse välmenande tillägg.Vad gäller Trekungamötet är det mest sannolikt en skröna. Man skall generellt vara mycket försiktig när vad som sägs vara timade händelser beskrivs i olika medeltida krönikor och dylikt.
Varsågod, hednalagen:Christer Samuelsson skrev:Det finns även något om en typ "hednabalk" i denna västgötalag. Jag vet ingenting om detta och jag tycker det är mycket spännande....
Och i översättning:Givr maþr oquæþins orð manni · þu ær æi mans maki oc eig maþr i brysti · Ek ær maþr sum þv · þeir skvlv møtaz a þriggia vægha motum · Cumbr þan orð havr giuit oc þan cumbr eig þer orð havr lutit · þa mvn han vara svm han heitir · ær eig eiðgangr oc eig vitnisbær huarti firi man ælla kvnv · Cumbr oc þan orð havr lutit oc eig þan orð havr giuit · þa opar han þry niþingx op oc markar han a iarþv · þa se han maþr þæss værri þet talaþi han eig halla þorþi · Nv møtaz þeir baþir mz fullum vapnvm · Faldr þan orð havr lutit · gildr mz haluum gialdum · Faldr þan orð havr giuit · Gløpr orða værstr · Tunga houuðbani · Liggi i vgildum acri ·
Giver man okvädingsord åt man: "Du är ej mans make och ej man i bröstet!" [och den andre svarar] "Jag är man som du!" De skola mötas vid tre vägars mot. Kommer den [som] ord haver givit och den kommer ej som ord haver erhållit, då skall han vara som han heter. [Han] är ej edför och ej vittnesgill varken för man eller qvinna. Kommer den [som] ord haver erhållit och ej den [som] ord haver givit, då ropar han tre nidingsrop och märker honom i jorden. Då vare han en sämre man [som] sade det han ej torde hålla. Nu mötas de båda med fulla vapen. Faller den [som] ord haver fått, [då är han] gill med halv gäld (mansbot). Faller den [som] ord haver givit – Ordbrott [är] värst, tunga [är] huvudbane – ligge i ogill åker.
Jo detta är alltså hednalagen. Det handlar i princip om hur man skall göra upp om saker och ting, när någon blir förolämpad eller utsatt för ärekränkning. Det handlar kanappast om hednisk sed. Kanhända kallas detta stycke hednalagen, därför att den tillämpas sedan heden tid. Men man kan inte påstå att lagskrivaren är stingent, för i - om det nu heter ärvda lagen eller ärvdabalk, så handlar det bara om arv och inte något annat. Det är naturligtvis förvirrande.Giver man okvädingsord åt man: "Du är ej mans make och ej man i bröstet!" [och den andre svarar] "Jag är man som du!" De skola mötas vid tre vägars mot. Kommer den [som] ord haver givit och den kommer ej som ord haver erhållit, då skall han vara som han heter. [Han] är ej edför och ej vittnesgill varken för man eller qvinna. Kommer den [som] ord haver erhållit och ej den [som] ord haver givit, då ropar han tre nidingsrop och märker honom i jorden. Då vare han en sämre man [som] sade det han ej torde hålla. Nu mötas de båda med fulla vapen. Faller den [som] ord haver fått, [då är han] gill med halv gäld (mansbot). Faller den [som] ord haver givit – Ordbrott [är] värst, tunga [är] huvudbane – ligge i ogill åker.
