Sovjetunionen

Bonaparte · Inlägg av **Bonaparte** » 19 februari 2005, 22:20

Hej,
jag har fått till uppgift att skriva en novell om andra världskriget till ett skolarbete. Jag skulle gärna vilja att ni skrev lite vad ni vet om hur det var att leva i sovjet under andra väldskriget. Vad hände egentligen inne i landet? Var det extra svårt för befolkningen just då? Vad gjorde stalin för lagar under andra världskriget som gjorde förhållanderna för folket svårare?

Armfeldt · Inlägg av **Armfeldt** » 19 februari 2005, 22:43

60 timmars arbetsvecka och hög disciplin under "krigskommunismen".

Stalins femårsplaner försvårade livet för många i Sovjet.
Han nationaliserade jorden och mördade de "rikaste" bönderna i varje distrikt, de sk kulakerna.

Perra · Inlägg av **Perra** » 19 februari 2005, 23:08

Under 30-talet skickades miljoner människor till arbetsläger där de frös, svalt eller jobbade ihjäl sig. Man kunde bli anklagad och dömd för minsta småsak, som att rulla in fisk i en tidning där stalin foto fanns, uttala sig beundrande om italienska koftor (då var man fascist eller kapitalist), eller säga att medelhavet var lika vackert som svarta havet ( då var man nästan helt säkert spion), under kriget sedan kunde man bli anklagade för partifientlig verksamhet om man ägnade sig åt att be till gud, det var också vanligt att man åkte med som släkting till en person dömd för liknande brott, och fick då själv finna sig i att bli bortraderad. Hela vitsen var att få bort de som stalin inte litade på, han ville ha folk som stod i tacksamhetsskuld till honom, men allt urartade till något mycket värre än så som bekant. Miljoner människor dog, och då har jag inte varit inne på massvälten som också tog miljoner. Sådant kan du tänka på när du skriver din novell.

Bonaparte · Inlägg av **Bonaparte** » 19 februari 2005, 23:14

okej, tack.
Om jag nu väljer att skriva om, Kanske en journalist som bor i en lägenhet i Petersburg. Hur skulle han behandlas under kriget? Vad skulle han behöva gå igenom för att överleva? Skulle han överhuvudtaget kunna slippa gå med i ryska armén? och vilken sorts anledning behövde man ha för att slippa bli soldat?

//Bonaparte

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 19 februari 2005, 23:27

Bonaparte skrev:Vad skulle han behöva gå igenom för att överleva?

Skriva snälla saker om kamrat Stalin och kommunismen.

Bonaparte skrev:Skulle han överhuvudtaget kunna slippa gå med i ryska armén? och vilken sorts anledning behövde man ha för att slippa bli soldat?

Endast om han var fysiskt oförmögen eller fyllde någon annan viktig funktion i kriget. Som journalist skulle det väl kunna vara propaganda, till exempel arbeta för en militär tidskrift.

Hans · Inlägg av **Hans** » 19 februari 2005, 23:28

Bonaparte skrev:okej, tack.
Om jag nu väljer att skriva om, Kanske en journalist som bor i en lägenhet i Petersburg. Hur skulle han behandlas under kriget? Vad skulle han behöva gå igenom för att överleva? Skulle han överhuvudtaget kunna slippa gå med i ryska armén? och vilken sorts anledning behövde man ha för att slippa bli soldat?

//Bonaparte

För det första skulle han bo i Leningrad. Sök lite på det stadsnamnet och andra världkriget så får du en bas. Kanske en enkel googlingpå "second world war" och Leningrad.

MVH

Hans

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 19 februari 2005, 23:46

Att märka är att kulakförgörelsen (kolla exakt när) och de stora utrensningarna 35-37) inträffade tidigare, vid tidpunkten för 2:världskrigent har det stabiliserat sig en aning. Kriget mot Finland lärde dem också lite att det gick inte an att alltid låta partifunktionärer leda arbetet, ibland fick de nöja sig att jobba i par med den sakkunnige - t.ex. här yrkesofficeren.

Efter något års krig inträffade en viss töväder; man utropade det nazistiskt-ledda anfallet ("fascistiska" i deras vokabulär, om finland: den reaktionära finland) till ett angrepp inte mot det kommunistiska Sovjet utan ett angrepp mot den heliga moder Ryssland. "Det stora fosterländska kriget". I den vävan mildrade man lite på ogillandet av de kyrkliga, man frisläppte de generaler och officerare som utrensades tidigare men inte avrättades direkt (flera av de frisläppta visade sig bland de mest framgångsrika sovjetiska generalerna). Man införde/återinförde flera höga utmärkelser efter de gamla ryska generalerna - t.ex. Suvorov-ordern och Kutuzov-ordern. Man återinförde officersinsignier delvis likande de gamla från tsartiden. osv.
Kärnan med skräcken och förföljelser fanns givetvis kvar, men lacken blev målad i lite mildare färger.

Hårt arbete för alla, sträng ransonering - det bästa skulle gå till fronten och frontsoldaterna, det näst bästa till de som arbetade i t.ex. ammunitionsfabrikerna och gruvorna. De som inte kunde fullgöra fullständiga dagsverken eller som jobbade med lättare arbete fick sämre ransoner. (partifunktionärer och officerarna fick diverse tillägg, men det talades det ju inte högt om).
Man körde mycket nyhetsförmedling via allmänna högtalarsystem

Bonaparte · Inlägg av **Bonaparte** » 20 februari 2005, 00:31

Skulle han kunna vara en ledare av en motståndargrupp mot stalin och ändå överleva? om han nu gjorde motständ mot stalin i smyg, vad skulle man då göra? jag menar. hur skulle han kunna göra motstånd mot stalin och vilja ha ett fritt ryssland? hur skulle han då gå väga?

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 20 februari 2005, 10:40

Under kriget vore aktivt motstånd dubbelt så farligt, alla skulle se det som fosterlandsförräderi, också av såna som till vardags ogillade Stalin. Att bara tala sanningen var ju i sig förbjudet, det var det de fick 10 år för - alltså utan ens egentlig kritik.

Han kunde tänkas vara med om att dublicera böcker publicerade i väst via att skriva av dem på maskin, med 4 karbonpapper emellan=3-5 kopior på en gång. Så gjordes iaf under efterkrigstiden ändå in i modern tid.
Han kunde tänkas dölja att nån av medarbetarna var son till en kulak, eller hjälpt få jobb åt en som avtjänat färdigt ett sådant där 10-årigt Gulag-straff. Eller en som hade en högre post redan på tsar-tiden. Ja, sånt förekom säkert.
Ha kanske att han dolde sin vetskap att bokhållaren på redaktionen var en fd kulak-bonde - således egentligen en förbjuden person...

Förresten. Modern genetik blev väl förbjuden även den på 30-talet? Tråkigt nog, de ryska genetikerna var mycket duktiga och mycket långt framme. OK, han kunde beskydda ett par sådana. Och kanske i hemlighet sprida då deras verk.
Och den nu jättekände pedagogiska gurun Vygotskij var också förbjuden ett bra tag - tur för honom att han dog av sig själv i sin egen säng av tuberkulos 1934 innan utrensningarna exploderade. Annars hade han få avlida en kvalfylld död i ett primitivt fängelsesjukhus i Gulag eller helt enkelt kollapsat under slavarbetet.

varjag · Inlägg av **varjag** » 20 februari 2005, 12:01

Bonaparte skrev:okej, tack.
Om jag nu väljer att skriva om, Kanske en journalist som bor i en lägenhet i Petersburg. Hur skulle han behandlas under kriget? Vad skulle han behöva gå igenom för att överleva? Skulle han överhuvudtaget kunna slippa gå med i ryska armén? och vilken sorts anledning behövde man ha för att slippa bli soldat?

//Bonaparte

Hans största problem är en evig, aldrig slutad och malande hunger! Under de 900 dagar belägringen varar äter han sig bara mätt tre-fyra gånger. Om din journalist kan stå på två ben - hamnar han definitivt i Röda Armén eller en arbetsbrigad för att hjälpa armén, reparera bomb- och artilleriskador och begrava de ihjälsvultna och ihjälfrusna som ligger på gatorna överallt. Hans enda chans att undvik det ödet är att göra honom till en 'betrodd partimedlem' - han tillhör antagligen Leningrads Partikommitté och står under 'beskydd' av Andrei Zhdanov, Leningrads partidiktator! Av dom sjutton klasskamrater han hade från Journalistskolan och som vågade tjafsa med hektograferade 'oppositionsblad' försvann redan femton i massgravar innan kriget bröt ut. Den sextonde - trälar på svältransoner i en arbetsbrigad. Hans biljett - till mera mat - är att ange din journalist...låt dom aldrig träffas! Och lycka till.

Bonaparte · Inlägg av **Bonaparte** » 20 februari 2005, 22:30

varjag skrev:
Bonaparte skrev:okej, tack.
Om jag nu väljer att skriva om, Kanske en journalist som bor i en lägenhet i Petersburg. Hur skulle han behandlas under kriget? Vad skulle han behöva gå igenom för att överleva? Skulle han överhuvudtaget kunna slippa gå med i ryska armén? och vilken sorts anledning behövde man ha för att slippa bli soldat?

//Bonaparte
Hans största problem är en evig, aldrig slutad och malande hunger! Under de 900 dagar belägringen varar äter han sig bara mätt tre-fyra gånger. Om din journalist kan stå på två ben - hamnar han definitivt i Röda Armén eller en arbetsbrigad för att hjälpa armén, reparera bomb- och artilleriskador och begrava de ihjälsvultna och ihjälfrusna som ligger på gatorna överallt. Hans enda chans att undvik det ödet är att göra honom till en 'betrodd partimedlem' - han tillhör antagligen Leningrads Partikommitté och står under 'beskydd' av Andrei Zhdanov, Leningrads partidiktator! Av dom sjutton klasskamrater han hade från Journalistskolan och som vågade tjafsa med hektograferade 'oppositionsblad' försvann redan femton i massgravar innan kriget bröt ut. Den sextonde - trälar på svältransoner i en arbetsbrigad. Hans biljett - till mera mat - är att ange din journalist...låt dom aldrig träffas! Och lycka till.

först vill jag bara tacka för alla ambitiösa svaren jag har fått!

Jag blev extra fängslad vid den här idéen. Men jag kan inte mycket fakta om andrei Zhdanov och stalins parti. Skulle ni vilja vara snälla och skriva allt ni vet om hur det funkade och hur de arbetade?

"Av dom sjutton klasskamrater han hade från Journalistskolan och som vågade tjafsa med hektograferade 'oppositionsblad' försvann redan femton i massgravar innan kriget bröt ut. Den sextonde - trälar på svältransoner i en arbetsbrigad."

blev intresserad av den där meningen, men förstod inte riktigt vad du menade. Menar du att Andrei Zhdanov från början utbildades sig till journalist?

Sökte på NT och google men det fanns knappt någon fakta om något. bara en jätteliten text som man inte kan få en egen bild utav så jag skulle vara tacksam om ni skrev.

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 21 februari 2005, 00:02

nej, det är tal om din kompis journalisten du skriver om. Och den eviga rädslan de alltid levde under, även om den blev en liten aning mindre under ww2, fast svälten blev ju värre - alldeles speciellt i det belägrade Leningrad.

Och som journalist misstänker jag att han inte hade den högsta ransonen på 800 gram bröd (när det fanns bröd vill säga), utan troligen då 600gram per dag. Och inget annat om det ville sig illa. Om han inte var partimedlem vill säga...

Perra · Inlägg av **Perra** » 21 februari 2005, 01:15

För att illustrera den desperata situationen i Leningrad, som alltså var belägrad av tyskarna, kan man betänka att det snart utbröt kannibalism bland invånarna och att folk försökte koka soppa på lim och baka bröd på sågspån...det gör man inte om det inte kniper. En kapitulation, hade inte hjälpt situationen nämnvärt, Hitler hade beslutat att staden skulle jämnas med marken när den intogs.

Löwe · Inlägg av **Löwe** » 21 februari 2005, 16:07

Armfeldt skrev:Stalins femårsplaner försvårade livet för många i Sovjet.

Sant, men betänk också att industriarbetarna ändå fick det bättre, om än på lång sikt. Jag vill på intet sätt försvara Stalin, men ibland tycker jag man svartmålar femårsplanerna mer än de förtjänar.

Tvångskollektiviseringens hårdhänthet är ju i sig inget bevis på att planerna som helhet enkom var dåliga, eftersom de ändå är en isolerad företeelse.

Som svar på mer fakta om Stalin, hans parti och Sovjet:
http://www.algonet.se/~fastarna/worldwa ... stalin.htm
http://www.aftonbladet.se/vss/bocker/st ... 45,00.html
http://www.internationalen.se/artiklar/ ... ikel4.html
http://www.svt.se/nyheter/bakgrund/utri ... sovjet.htm

varjag · Inlägg av **varjag** » 22 februari 2005, 04:14

Lite chockerande att läsa om tvångskollektiviseringen inom den första Femårsplanen som en isolerad företeelse. Miljoner människor dog - och t.o.m. Stalin själv - som inte var känd för dålig nattsömn på grund av mänskliga lidanden erkände för Churchill att kollektiviseringen varit 'mycket svår'.