Leonard Bygden Opponenten "Fale Bure myten"

[Sten Rigedahl]

Opponenten Leonard Bygdén, 1844 – 1929 av Sten Rigedahl


Leonard föddes den 3 mars 1844 i Ör, Spånga socken i Stockholms län. Hans föräldrar var revisorn vid postverket Olof Bygdén och Carolina Albertina Moritz.
Bygdén tog studenten i Uppsala 1863, filosofie kandidat 1870 och filosofie doktor 1872 och blev samma år docent i teoretisk filosofi efter att ha försvarat en avhandling om filosofen Benjamin Höijer.
Han anställdes också detta år vid Uppsala Universitets bibliotek Carolina Rediviva, vars chef han var åren 1904 – 1911.

Bygdén utgav bl.a. Förteckning över Norrlands nations i Uppsala bibliotek 1876 och Uppsala universitets biblioteks accessionskatalog 1881, Svenskt anonym och pseodonym-lexikon 1898 – 1915, Hernösands stifts herdaminne 1923 -1928 och den för Bure vänner herostratiska och intill våra dagar oemotsagda uppsatsen ”om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure” i tidskriften Samlaren 1890.

Uppsatsen behandlar den av Johannes Bureus efter besök i Skön hos prästen Petrus Laurentius och dennes far prästen och riksdagsmannen Laurentius Jacobi återberättade version av Fale Bure sägnen, som handlar om Fale den Äldres engagemang i Erik Jedvardssons (den Heliges) krig och sonen eller sonsonen Fale den Unges engagemang i sonsonen Erik Knutssons räddning och slutgiltiga seger och kröning.

Vi ska ägna några tankar runt denna uppsats och se hur den byggs upp, dess innehåll och trovärdighet. Lämpligt underlag är mina tidigare uppsatser om Johannes Bureus och hans släkt och Fale Bure och dennes släkt.
Bygdén börjar sin uppsats med att hänföra sägnen om Fale Bure till som han säger historiens ogräs. En magstark start för en undersökande uppsats. Med vilken trovärdighet kan materialet förväntas behandlas med oväld efter den klassificeringen.
Ett annat drag i uppsatsens psykologiska uppbyggnad är att förringa återberättaren Johannes Bureus person och gärning. Anledningen till att Johannes efter genomgången skolgång vid Upsala skola och Collegiet i Stockholm blev antagen i Johan III:s kansli skulle vara hans vackra handstil. Det apostroferas även att Johannes tillägnat sig kunskaper i hebreiska och astronomi, något som skulle ha fört honom på kabbalistiska irrvägar. Dock medger Bygdén, att Bureus p. g. av sin lärdom hade ett visst anseende men poängterar, att han aldrig tagit någon prästexamen. Av Carl X användes Johannes Bureus som lärare åt de kungliga prinsarna och befalldes att bevista fredsunderhandlingarna på danska gränsen och tjänstgöra som härold för att förklara Danmark krig, säger Bygden.
Lägg märke till det hela tiden förklenande ordvalet. Bureus är ett redskap inte en, vilket han var, självständig dåtida högt uppsatt tjänsteman. Som avslutning konstaterar sedan Bygdén att den huvudsakliga sysselsättningen ändå var att utskriva riksdagsbeslut och är då tillbaka till att Bureus förnämsta tillgång är hans vackra handstil.
När det gäller historieforskning beskrivs Bureus som ytterligt naiv och benägen att kritiklöst tolka namnlikheter på geografiska orter även om han ägde stora förtjänster när det gällde noggrann teckning och uppteckning av runstenar och andra gamla hävder. Hans kombinerande fantasi anses av Bygdén ”icke tillräckligt skolad av förståndet”. Bureus jämförs med Olof Rudbeck, Atlanticans skapare. Dock får mot slutet Johannes Bureus omdömet att inte medvetet ha vilsefört någon utan vara ett offer för denna tidens okunnighet om hur man efterforskar historisk sanning. Bygden anser sig och samtiden vara ett par århundraden äldre till förståndet.
Leonard Bygdens anmärkningar om namnlikheter får sig en rejäl törn, när det visar sig att han inte vet om eller ignorerar de runstenar resta i Bure församling vid Skokloster i Uppland och de medelpadska dåtida centralorterna Nolby och Selånger, där också namnet Bure förekommer liksom förnamnet Herse.
Bure är inte något vanligt ortnamn i Medelpad, Herse inte något vanligt förnamn. Förekommer helt enkelt inte i något annat sammanhang än på runstenarna och i ortnamnet Birsta.
Bureå kommuns namn har inte något att göra med bur = stabbur = bostad, som Bygden tycks tro, utan härrör från älvens namn. Bure älv, vilket troligtvis är onomatopoetiskt, alltså liknar de ljud som vattnet framkallar, när det forsar fram. Det verkar inte troligt att älven inte skulle ha haft något namn, innan Buresläkten anländer, så att älvens namn alltså skulle ha med Bure socken i Uppland att göra. Inte heller säger Bygdén något om eller tycks känna till det kloster som funnits på Klosterholmen i Bureå och grundats av en Herse Fahlesson (Bure) och byggts färdigt av dennes son. Olof Hersesson. Sägnerna omfattar ju inte bara en Fale Bure d.ä. och en Fale Bure d.y. utan också denne klostergrundare som rönte ett omilt öde. Inte heller förstår Bygdén att det är möjligt att förnamnet gått i arv i omgångar och att det således finns flera Fale d.ä. och d.y. att välja på.
Leonard Bygdén anser alltså att Johannes Bureus lagt till ortsbestämningar som Laurentius Petri aldrig angett, nämligen lokalerna för händelserna runt Fale Bure den Yngre, alltså Älgarås, (Kungslena och Gestilren). Han gör dock inte samma kategoriska bedömning som biskopen C.G. Nordin att Bureus hittat på hela historien för att få större burspråk för sin ätt och bli adlad.
Själv föreslår Bygdén att sagan om kungasonen som förs i skydd härrör från sagan om Håtunaleken, där Birgers son Magnus förs till skydd i Danmark. Bygdens logik säger att två liknande händelser inte kan förekomma i Sveriges historia. Han raljerar också över att Dahl i Svenska folkets historia säger, apropå att den böjda armen i burevapnet skulle symbolisera, att Fale burit Erik i säkerhet, att detta skulle inte varit fysiskt möjligt eftersom Erik skulle varit i 30-årsåldern. Erik Knutsson dog visserligen sotdöden 1196 men vad skulle hindret vara att hans yngste son 1205 vid Älgarås bara var i 10-årsåldern.
Inte heller tycks Bygden känna till handlingarna i numera Härnösands landsarkiv, som förresten ligger på Jonas Bures Plats, där finns nämligen belagda Fale (Fartegn) Bure d.ä. född 1250 och landsdomare över Norrland och hans son Nils (Nikolaus) Fartegnsson (med buresigillet) nämnd 1324 och 1352. Samme man som fick landet mellan Lule och Skellefte älvar i förvaltning av Magnus Eriksson. Denne Nils är i sin tur far till Fale (Fartegn Unge) Bure, Lagman i Medelpad nämnd 1342 –1363. Denne Fale i sin tur far till Herse Fahlesson född 1350 och bosatt i (just det) Bure, Skellefteå. Klostergrundaren och hans son Olof Hersesson född 1380 i Bureå som byggde klostret färdigt och som också hade en son Anders Olofsson född 1425 i Bureå. Dennes son, Jakob Andersson född 1450 i Bureå var underlagman och fick sju barn som överlevde till vuxen ålder och en av dessa var Andersson Jakobsson Bure, underlagman i Kåge. Får man tro födelseårtalen så var Anders Johannes Bureus mamma Magdalenas far en av tre, alltså trilling. Sedan har inte ens Leonard Bygden några svårigheter att hänga med i genealogin, så detta bör vara sant.
Kvarstår frågan vad som står på gravhällen som Bygden inspekterar 1890, där han själv medger att han egentligen inte ser några bokstäver eller siffror alls utom i sina egna önskedrömmar. Märkligt är att Bygdéns bild av burevapnes hjälm inte överensstämmer varken med Bureus av 1602 eller Mandelstams av 1867. Ändå fastslår Bygdén, att det rör sig om en 1300-tals hjälm.
Vem som vilar under gravhällen? Jag hoppas att de som läst mina två uppsatser om Johannes Bureus och Leonard Bygden nog drar slutsatsen att det är minst lika troligt att Johannes Bureus och folkminnet har rätt som Leonard Bygdén i sina tankekonstruktioner.
Kanske skulle det glädja Nicolaus Casström i hans grav om han finge veta att hans doktorsavhandling av 1746 om Buregenealogin kanske skulle kunna komma till heders igen.
Johannes Bureus konstnärliga kreativitet, när det gäller egen härstamning var kanske litet för vidlyftig men sägnen om Fale Bure borde få burspråk igen i våra dagar och alla de adliga eller frälsesläkter, som ha Burar i sin härstamning bör vara stolta över detta. Även en svensk bör kunna känna stolthet över sin historia och eventuell delaktighet i denna genom fädren, som gått före oss.

[Christer Samuelsson]

Stig.
Läs forumets regler. Starta inte en ny tråd i samma ämne. Jag överlåter till Kapten Gars att flytta inlägget.
God fortsättning
Christer Samuelsson

[Sten Rigedahl]

Ledsen igen! Hoppas uppsatsen ändå platsar någonstans, så den kan återfinnas av den som är intresserad.
Jag finner Skalman helt överlägsen andra saiter i stringens. Gott Nytt Verksamhetsår Sten Rigedahl

[Ben]

Utan att ta ställning i själva sakfrågan, Bureätten har exempelvis under lång tid debatterats av medeltidskunniga forskare på "Rötter" - att Bureus skulle ha "önsketänkt" vore väl knappast särskilt märkligt? Källkritiken var knappast så utvecklad på hans tid och det finns åtskilliga historiska exempel på personer som önskat förgylla sina egna anor och/eller sina egna eller anfädernas prestationer.

[Sten Rigedahl]

Den man som spelat en avgörande roll för tvivlet på buregenealogin är Leonard Bygden med sin uppsats i "Samlaren" 1890 "Ursprunget till mythen om Fale Bure". Hans teori att Anders Jakobsson från Bure skulle vara den förste som kallat sig Bure, alltså stamfadern, har vunnit burspråk i t.ex. Nordisk Familjebok 1951-1956 års upplaga, s 155.
Enligt Landsarkivet i Härnösand, Jonas Bure Plats, finns dock en rad andra släktrepresentanter belagda.
Anders Jakobsson, född 1480, var själv ett av åtta barn till Jakob Andersson född 1450 i Bureå, Skellefteå och underlagman i Bureå.
Jakob Anderssons far var Anders Olofsson född 1425 i Bureå, Skellefteå. Denne hade fyra barn varav Jakob var det tredje.
Anders Olofsons far var Olof Hersesson född 1380 i Bureå, Skellefteå. Denne hade tre barn varav Anders var det tredje.
Olof Hersessons far var Herse Falesson född 1350 i Bureå, Skellefteå. Denne hade också tre barn varav Olof var det tredje.
Herse Falessons far i sin tur var Fale (Fartegn Unge) Bure d.y. Lagman i Medelpad (nämnd 1342-1363)Fale var gift med Ingeborg och far till två barn av vilka Herse var den yngste.
Fale Bure d.y.var ende sonen till Nils Fartegnsson (nämnd 1324-1352).
Nils Fartegnssons far var i sin tur Fale (Fartegn) Bure d.ä. född 1250 ca. Landsdomare i Norrland.

Sten Rigedahl