Förutom undervisning i ämnen som är direkt farliga (svetsning till exempel) krävs ingen formell merit för att undervisa i något ämne på gymnasienivå. Däremot har ämnesbehöriga lärare förtur vid anställning. Samma förhållanden för historia som för alla andra ämnen.Dan Koehl skrev:Innan des ställs inga formella historiska kompetenskrav för att undervisa i historia, man följer planen, är det riktigt?
Kan tillägga att behörighetskriteriet kan vara på väg att ändras så att administrativ ledning på skolan själv kan välja vem som ska ges förtur till anställning (vem som är mest behörig). Det här är en bra sak, tro mig. Det finns ingenting som mer effektivt hindrar att eleverna kommer i kontakt med verklig erfarenhet och kunskap som påbudet att en lärare måste ha varit instängd på lärarhögskolan i tre år.
Läroplanen (kursplanerna) i bland annat historia innehåller ett stort urval som inte kan och inte ska täckas in helt, det är upp till läraren att utforma kursens slutliga innehåll. De flesta lärare väljer att lägga mest krut på det de är bäst på eftersom de bäst lär ut de sakerna - jag ber att få instämma i den prioriteringen, eftersom okunniga och framför allt oengagerade lärare är det sämsta man kan stöta på.
Du kan kontrollera gymnasiets kursplaner på skolverkets hemsida, titta under Styrdokument, kursplaner. Sidan är inte helt lätt att leta i, men kursplanerna är faktiskt inte större än att man kan läsa dem rätt upp och ner, till skillnad från gamla tiders varianter som var digra luntor. I exempelvis naturvetenskapliga programmets historiekurser (A, B och C, varav A och B är obligatoriska och C valbar) finns ingen period eller händelse uppräknad, vare sig som obligatorisk eller valbar - det är helt upp till läraren.