Menar texten de så kallade 4-årsplanerna? Dessa skapades 1936 för att säkerhetställa så att Tyskland vid krigstid skulle vara garanterade vissa produkter som var viktiga för att bibehålla att Tyskland skulle kunna föra krig trots en blockad. Inte att producera ett antal produkter som man trodde konsumenterna var i behov av, som i Sovjetunionen. Man måste se skillnaden. Samma process genomgicks i både USA och England där departement bildades och man organiserade samhället för det krig men deltog i. Även i USA anammade man Keyens idéer om att staten skulle gå "rädda kapitalismen" för att skapa efterfrågan genom olika åtgärder från staten som man gjorde i Tyskland under Hitler. (Som jag ser att texten använder senare i sitt resonemang.) Inte ser jag USA eller England som värst socialistiska.Från den liberala sidan marknadskraften.com skrev:Nationalsocialismen är en socialism
I praktiken utövade nazisterna och kommunisterna samma ekonomiska politik. När de tagit över Tyskland förverkligade nationalsocialisterna, trogna sitt namn, en fullfjädrad socialistisk planhushållning. Det är ett faktum som ibland har glömts eftersom företagsägarna ofta behöll administrationen och det formella ägandet av företagen. Men makten över samtliga ekonomiska beslut förlades till staten, och bara om företagarna gjorde exakt som nazisterna krävde fick de behålla sin ställning.
Bonniers världshistoria beskriver processen:
"Statens kontroll av arbetsförhållanden och produktion växte snabbt. Varje företag fick efter hand en bestämd tillgång av råmaterial eller halvfabrikat med noggranna föreskrifter om produktionstid och produktionsresultat. Varje avvikelse betraktades som sabotage. Näringslivet underordnades ett Reichswirtschaftsministerium, som genom arbets- och företagarråd, samordnade under ett riksarbets- och riksföretagsråd, utövade en alltmer ingående kontroll av näringslivet."
Som jag skrev tidigare genomförde man detta för att effektivare föra ett krig - och förberedda ett krig - precis man måste införa matkuponger och liknande konsumtionshemände åtgärder, för att man befinner sig i ett krig. (Och precis lika mycket hämmar detta kapitalismen som statlig fördelning av resurserna) Att styra ekonomin på detta sätt är inte socialistiskt, socialistiskt blir det först när staten äger och producerar produktionsmedlen. (Och att medborgarna äger rätt att demokratiskt påverka det som produceras, det är därför man inom socialismen talar om att den "liberala demokratin" är otillräcklig, och att man vill förstärka den med "ekonomisk demokrati".)
Visst är det fint att kasta in halvflummiga citat utifrån Hitler sätt att se saker och ting ifrån, aldrig tänkt på vad Hitler definierade med ordet socialism i citatet? Jag kan också slänga in ett citat där Hitler halvflummigt säger att Ryssland var en statskapitalistisk stat. Detta handlar snarare om det gamla vanliga diktatursnackat att människorna ska följa ledaren. Att kontrollera vad människorna tänker osv."Detta är socialism - inte sånt strunt som ägandet av produktionsmedlen. Vilken betydelse har sådant, om jag i stället inrangerar människorna i en fast disciplin som de inte kan undfly? Låt dem äga mark eller fabriker om de vill. Det centrala är att staten, genom partiet, är allenarådande över dem, oavsett om de är ägare eller arbetare. Allt det är oväsentligt. Vår socialism går mycket djupare…Varför skulle vi behöva socialisera bankerna och fabrikerna? Vi socialiserar själva människorna."
Av de interna samtalen i ledarkretsen framgår det emellertid tydligt att Hitler planerade att efter kriget, i lugn och ro, förstatliga den tyska företagsamheten även formellt och rensa ut de gamla kapitalisterna när det utbildats kompetenta nazister. Liksom Marx avskydde han särskilt aktiebolag eftersom de gjorde det möjligt för ägare och spekulanter att tjäna pengar utan att få valkar i händerna.
Precis som han ville att de tyska företagen skulle få härja fritt i öst - men även i väst - och att tyska företag, bl.a. IG Farben skulle bli världsledande kemijätte osv. Hans avsky för aktier och storkapitalet (Men även förbud mor stormarknader som man glömmer att nämna i texten) var något han anammat från sin småborgerliga familjebakgrund, dock gjorde storföretagen storvinster under hans regering, och pekar på att den småföretagareväg han under de tidigare åren under partiets tillväxt hade propagerat för, förvanskats och att det var krav för att locka småföretagen och småborgarna under valtider. Ett annan valstrategi man propagerade för, men som man svek, var att man skulle återgå till jordbruket, dock industrialiserades Tyskland under Hitler.
Källa: Gunnarsson, Gunnar: Fascism och klassherravälde, 1983Profiten för samtliga industri- och handelsföretag i Tyskland steg från 6,6 miljarder mark 1933 till 15 miljarder 1938. Siemens omsättning fördubblades, den tredubblades för Krupp och Mannesmann-Röhrenwerke, sexdubblades för Phipil Holzmann AG och tiodubblades för Deutche Waffen- und Munitionsfabriken AG.
De tyska aktiebolagens kapital steg från 18,75 miljarder riksmark år 1938 till mer än 29 miljarder vid slutet av 1942.
På ett banbrytande vis förstatligades även välfärden i Tyskland, så att flera utländska socialister faktiskt såg det som ett socialt föredöme. Alla fria föreningar förbjöds och ersattes av statliga[...]
Att förstatliga fackföreningar ser jag inte som något socialistiskt? Ej heller att han införde lönestopp för arbetarna.
From the Nazi law replacing trade unions with so called "Labour fronts"Its task is to see that every individual should be able... to perform the maximum of work.
From the Nazi "Charter of Labour"The leader of the enterprise makes the decisions for the employees and laborers in all matters concerning the enterprise.
I enlighet med Hitlers förställning om att tyskarna skulle se arisk och korrekt konst och att att det var en sakfråga som Hitler favoriserade för att han hade en fallenhet till konstnärsvärlden av naturliga orsaker.Staten finansierade all kulturkonsumtion, som alltså blev gratis, och i samtidigt likriktades fullständigt.
Skatterna chockhöjdes
Källa? Sedan kanske inte konstigt att man höjde skatterna för att det krig man förde tog allt mer resurser i anspråk.
Vittnar mer på Hitlers härskarteknik och att man var i behov att organ för att kontrollera medborgarnas liv för att dessa inte skulle göra revolution, något som alla diktatorer fruktar.och på mindre än tio år infördes 58 nya ämbetsverk för byråkrati och kontroll.
Själv kan jag bara se vissa likheter med Sovjetunionen och Tredje riket på det totalitära och konstnärliga planet...
Citerar mig själv:
NSDAP var aldrig ett socialistiskt parti, trots att en del människor banalt brukar peka på att partinamnet, NationalSozialistische Deutsche ArbeiterPartei, skvallrar om socialism. (Andra saker folk brukar göra är att peka på några punkter i partiprogramet) Även om man lyckades utrota arbetslösheten i Tyskland, på 30-talet så var det knappast någon sympati för arbetarnas välmående, utan snarare en positiv bieffekt av upprustandet av Tyskland för att detta land senare skulle kunna föra krig mot andra stater. [Det var trots allt den växande krigsindustrin som svalde arbetslösa framför Hitlers vägbyggen] Man kunde heller inte ha social oro, med en massa arbetslösa, inom landet om man ville behålla makten. Som vi alla vet så hjälpte även den liberale Hjalmar Schacht, som finansminister, till med att bekämmpa arbetslösheten. Dock ska man inte förnecka att många arbetare och tyskar tyckte det blev bättre och hade tilltro till Adolf Hitler.
Kapitalinkomstens, industriprofitens och handelsprofitens andel av den tyska nationalinkomsterna steg från 17,4 procent år 1932 till 26,6 procent 1938.
- Gunnarsson, Gunnar: "Fascism och klassherravälde", 1983
Profiten för samtliga industri- och handelsföretag i Tyskland steg från 6,6 miljarder mark 1933 till 15 miljarder 1938. Siemens omsättning fördubblades, den tredubblades för Krupp och Mannesmann-Röhrenwerke, sexdubblades för Phipil Holzmann AG och tiodubblades för Deutche Waffen- und Munitionsfabriken AG.
De tyska aktiebolagens kapital steg från 18,75 miljarder riksmark år 1938 till mer än 29 miljarder vid slutet av 1942.
- Gunnarsson, Gunnar: Fascism och klassherravälde, 1983
De lägsta lönerna i Hitlertyskland sjönk med mellan 25 och 40 procent (i Italien med 50 procent) de närmaste åren efter 1933, och börsvinsterna gick i taket.
- Michael Parenti: "Blackshirts and Reds"
Under regimens styrande år fick arbetarna det ekonomiskt kanske bättre i och med de fick arbeten, men deras löner minskade, regimen införde stränga lagar som stoppade konkurrens om arbetarna mellan arbetsgivarna (Som vi alla vet så höjs lönerna när det blir brist på arbetare), facken krossades och ersattes med en variant [DAF] som till stora delar sysslade mest med att arrangera semesterresor inom landet för arbetarnas egna pengar än att kräva högre löner. Frikostiga lån införde för att höja barnafödandet, ej i solidaritet till barnfamiljer, utan för att höja födandet av ariska barn som var en del i Hitlers perversa idé om rasen. [Man behövde folk att befolka östområdena som man senare skulle erövra] Även om nazismen i dess linda kunde vara kritisk mot kapitalismen på vissa partipunkter såsom det allt mer industrialiserade samhället och de växande städerna [Nazisterna har som vi alla vet en förkärlek till jordbruket i och med "Blod och jorden" filosofin] så grundade det sig i den kritik som de konservativa Bondepartierna lyfte fram och inte från socialistiska partier. Detta ändrades då nazisterna kom till makten. Kritiken försvann, städerna växte och samhället industrialiserades i högre grad. I Tredje riket var det aldrig tal om att förstatliga företag (finns särfall som Junkerfabrikerna) utan ett gott och brett samarbete inleddes med storföretagen.
Ärade herr Rikskanzler!
Vi har äran att tillkänna ge, att presidiet för Tyska Industrins Riksförbund den 23 mars 1933 under ledning av herr Dr Krupp von Bohlen und Halbach har sammanträtt till ett möte, där man tagit ställning till den politiska utvecklingen. Presidiet intog enhälligt följande ståndpunkt: ...Grunden för ett stabilt regeringsfundament [är] skapad. Den tyska industrin... är beredd... att handlingskraftigt medverka.
- Riksförbundet för den Tyska industrin, i ett brev till Adolf Hitler 24 mars 1933, dagen efter beslutet om den lag som gav honom diktatoriska fullmakter .
Fyraårs planerna var endast till för att göra Tyskland oberoende för att kunna klara ett krig under blockad, senare efter en tysk seger skulle dessa inte behövas. De korporativa idéerna som fanns, skilde sig från den socialdemokratiska:
Källa: quickresponse.nuEnligt fascisterna är staten överordnad individen och de sociala klasserna. Varje individ ska agera med statens bästa för ögonen och det ska råda sträng laglig ordning. Ett exempel på hur individerna förväntas arbeta för statens bästa är nazisternas syn på fackföreningarna. Föreningarna skulle inte avskaffas, utan omskolas för att underordnas staten och arbeta för dess intressen. Tyska arbetare skulle inte försöka ändra sina levnadsvillkor i samarbete med arbetare från andra länder. I stället skulle de sammansluta sig för att, tillsammans med andra tyska samhällsgrupper, arbeta för statens bästa. Ekonomiska skillnader mellan olika grupper i samhället sågs som ett naturligt inslag.
Nazismen förnekar ett av fundameneten i socialismen, nämligen klasskampen (Efterosm det splittrar nationen och rasen) och betonar istället raskampen och ser olikheter mellan klasserna som något naturligt.
Demokratin har lagt världen i ruiner och nu vill ni utsträcka den till den ekonomiska sfären. Det skulle vara slutet på den tyska hushållningen. Kapitalisterna har arbetat sig upp genom sin duglighet och de har rätt att leda, därför att de har särat sig från mängden och enbart det bevisar, att de är av högre ras. Nu vill ni, att ett odugligt regeringsråd eller arbetarråd, som inte begriper någonting, ska ha sitt ord med i laget. Ingen som leder industriföretag skulle tolerera det.
Adolf Hitler
Nazismen i ett nötskall:
Adolf HitlerThe main plank in the Nationalist Socialist program is to abolish the liberalistic concept of the individual and the Marxist concept of humanity and to substitute for them the folk community, rooted in the soil and bound together by the bond of its common blood.
/Martin
