vad är egentligen helvetet?
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
Hm, jag har diffust för mig att jag redan har rättat dig på den punkten en gång. Nåja, det är hur som helst fel - helvetestron har tvärtom oftast betonats mer av de protestantiska kyrkorna än av de andra kyrkorna. Det de däremot inte tror på är skärselden, dvs den reningsprocess efter döden som gör att även belastade syndare kan komma till himlen (ev med vissa undantag).Korsriddaren skrev:Nu tror ju inte protestanter på helvetet ...
Det är möjligt att han har uttalat att det inte är en plats. "Erkände" är väl dock inte ordet. Katolska kyrkan har aldrig någonsin haft i sin lära att helvete är en geografisk plats.D. Löwenhamn skrev:Det kan vara intressant att tillägga att för endast ett par år sedan erkände påven att helvetet inte är någon geografisk plats.
Ang. Helvetet i GT verkar det mer inriktat på det sk. Dödsriket eller "Sheol" som ibland verkar vara ett sorts Hades och jesus sägs ju ha stigit ned i dödsriket efter sin död så kanske den har en mer metaforisk [min läsning] än en rent mytologisk bild av vart folk tar vägen när dom dör, Exempelvis i Psaltaren 49:15, 86:13 osv.
Förklaringen till det kanske ligger i att syndarna oftast verkar ha fått sitt straff i livet av den gammal testamentliga guden (som verkar allt annat än sympatisk) och därav kanske inte var i lika stort behov av det Helvetet som växte fram (långt) senare i kristendomen.
Då guden som jesus predikade om verkar vara lite mera mildare till sinnet verkar det som om straffet koncentrerades till efterlivet. Det måste väl ha varit i kyrkan som instutitions intresse att pussla ihop ett helvete utifrån apokryferna, eftersom helvetet verkar ta rejäl fart med kristendomen.
Jag kanske skriver i nattmössan men om det är nån som har lite större koll på "Sheol" så skulle det vara väldigt kul att få veta.
Förklaringen till det kanske ligger i att syndarna oftast verkar ha fått sitt straff i livet av den gammal testamentliga guden (som verkar allt annat än sympatisk) och därav kanske inte var i lika stort behov av det Helvetet som växte fram (långt) senare i kristendomen.
Då guden som jesus predikade om verkar vara lite mera mildare till sinnet verkar det som om straffet koncentrerades till efterlivet. Det måste väl ha varit i kyrkan som instutitions intresse att pussla ihop ett helvete utifrån apokryferna, eftersom helvetet verkar ta rejäl fart med kristendomen.
Jag kanske skriver i nattmössan men om det är nån som har lite större koll på "Sheol" så skulle det vara väldigt kul att få veta.
ehh..lite struligt formulerad mening: `det "sägs" att Jesus steg ned i dödsriket´, jag tar det varken som "hörsägen" eller ett historiskt fakta att han gjorde det
vad jag menar är att dödsriket kanske hade som sin funktion att symbolisera graven och döden ungefär som vi metaforiskt ser på döden idag.
Mvh -
BB
vad jag menar är att dödsriket kanske hade som sin funktion att symbolisera graven och döden ungefär som vi metaforiskt ser på döden idag.
Mvh -
BB
Sheol är platsen dit judarna trodde att man kom när man dog. Det sägs ganska lite om det i bibeln, men övrig judisk tradition (talmud och liknande skrifter) säger lite mer. Det är en tyst och mörk plats dit alla, både onda och goda, kommer när de dör. Enda undantagen är de "hjältar" som i bibeln nämns att de blivit direkt hämtade av Gud (Moses, Elias och Enoch, kanske finns det någon mer..).BB skrev:Ang. Helvetet i GT verkar det mer inriktat på det sk. Dödsriket eller "Sheol" som ibland verkar vara ett sorts Hades och jesus sägs ju ha stigit ned i dödsriket efter sin död så kanske den har en mer metaforisk [min läsning] än en rent mytologisk bild av vart folk tar vägen när dom dör, Exempelvis i Psaltaren 49:15, 86:13 osv.
Förklaringen till det kanske ligger i att syndarna oftast verkar ha fått sitt straff i livet av den gammal testamentliga guden (som verkar allt annat än sympatisk) och därav kanske inte var i lika stort behov av det Helvetet som växte fram (långt) senare i kristendomen.
Då guden som jesus predikade om verkar vara lite mera mildare till sinnet verkar det som om straffet koncentrerades till efterlivet. Det måste väl ha varit i kyrkan som instutitions intresse att pussla ihop ett helvete utifrån apokryferna, eftersom helvetet verkar ta rejäl fart med kristendomen.
Jag kanske skriver i nattmössan men om det är nån som har lite större koll på "Sheol" så skulle det vara väldigt kul att få veta.
Synen på existensen efter döden har utvecklats och förändrats under judendomens historia. Från början verkar man helt enkelt komma till Sheol och stanna där i en sorts skuggexistens efter döden. Inget straff eller belöning, utan ett ganska "trist" efterliv. I den mån man alls har något medvetande är det bara en skugga av ens forna jag. Ibland verkar det hela närmast vara en sorts "poetisk" idé eller en metafor för graven och döden. Dvs. egentligen trodde nog många inte på något "efterliv" över huvud taget vid den här tiden, eller funderade inte mycket över det.
Senare i historien verkar Sheol snarare betraktats som en sorts "förvaringsplats" där man omedveten och "sovande" väntar på denna världens slut, den slutliga uppväckelsen och domen, för att sedan gå till evigt straff eller evig belöning. Dvs. inget "helvete" eller "skärseld" utan snarare ett limbo. Själva den eskatologiska idén om en "domedag" och evigt straff eller belöning är en idé som vann mer styrka inom judendomen under tiden mellan 800 fKr och framåt, och runt första århundradet var det en populär idé som utvecklades mycket. Vilket är en del av förklaringen till att detta är en så viktig del av kristendomen. Det var helt enkelt inne med apokalyptiska och eskatologiska idéer.
Synen på Sheol har sedan (runt början av vår tideräkning, ungefär) blivit mer komplex genom att ett "omedelbart" straff lagts till, ofta kallat Gehenna. Omedelbart efter döden (eller enligt vissa ett år efteråt) kommer svåra syndare dit och plågas. Oftast i max ett år, men vissa kategorier av särskilt svåra syndare stannar här för evigt och har sålunda fått en sorts "förhandsbiljett" till den eviga plågan som väntar alla syndare vid världens slut. Men för de flesta döda är detta alltså en motsvarighet till den katolska skärselden. Runt Jesu tid var det också en vanlig uppfattning att efter straffet bleknar de orättfärdiga helt enkelt bort och försvinner. Dvs. egentligen är det ingen riktig "skärseld", eftersom ingen kommer från den och vidare till himlen. Bland annat fariséerna tror jag hade ungefär denna åsikt.
I modern judendom finns olika uppfattningar, men vanligast verkar vara att anta en sorts idé om en "skärseld" direkt efter döden men att sedan anta att de döda kommer till ett himmelrike (och alltså inte över huvud taget hamnar i något limbo eller bleknar bort). Dvs. goda människor kommer direkt till himlen, mindre goda plågas i upp til ett år som straff och kommer sedan till himlen, riktigt onda människor plågas för evigt.
I största allmänhet verkar tankarna om existensen efter döden aldrig varit lika viktiga inom judendomen som inom kristendomen. Det har därför heller aldrig utkristalliserats någon benhård konsensus om detta.
Allt detta är naturligtvis ganska grova förenklingar. Med den judiska traditionen av vilda debatter mellan rabbiner och olika åsiktsfalanger kan man nog hitta ungefär vilken helvetesuppfattning som helst om man bara letar tillräckligt. Men jag tror att vad jag skrivit åtminstone i grova drag sammanfattar majoritetsuppfattningen vid olika stadier i religionens utveckling. Om någon vet bättre, rätta mig gärna. Jag är intresserad av ämnet och lär mig gärna mer.
-
- Tidigare medlem
- Inlägg: 472
- Blev medlem: 17 november 2003, 19:49
- Ort: Göteborg
Att det just kallas för helvetet. Har det något samband med Hels rike i den fornordiska mytologin? Vad är då ett vete? Jag vet att det var tacksamt att bygga över forna kultplatser med kyrkor och ersätta högtidsdagarnas budskap och syfte med den nya lärans.
(behöver hjälp med ett ord. etymylogi, hur stavas det? var det rätt?)
(behöver hjälp med ett ord. etymylogi, hur stavas det? var det rätt?)
Jo, Hel var namnet både på dödsriket och dess härskarinna. Ändelsen -vete är samma ord som vite (=straff), som ju fortfarande finns i språket, men kanske är vanligare i vissa sammansättningar, som t ex oförvitlig.Jarl skrev:Att det just kallas för helvetet. Har det något samband med Hels rike i den fornordiska mytologin? Vad är då ett vete? Jag vet att det var tacksamt att bygga över forna kultplatser med kyrkor och ersätta högtidsdagarnas budskap och syfte med den nya lärans.
Etymologi.Jarl skrev:(behöver hjälp med ett ord. etymylogi, hur stavas det? var det rätt?)
-
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Eller som Galenskaparna uttryckt det: Helvete = vete innan delningsprocessen.Lindir skrev:Jo, Hel var namnet både på dödsriket och dess härskarinna. Ändelsen -vete är samma ord som vite (=straff), som ju fortfarande finns i språket, men kanske är vanligare i vissa sammansättningar, som t ex oförvitligJarl skrev:Att det just kallas för helvetet. Har det något samband med Hels rike i den fornordiska mytologin? Vad är då ett vete? Jag vet att det var tacksamt att bygga över forna kultplatser med kyrkor och ersätta högtidsdagarnas budskap och syfte med den nya lärans.
Mvh Petter
Är det någon som kan hjälpa mig med länkar till olika hemsidor som behandlar helvetet och himmelen som begrepp? även allmänna sidor om kristendomen går bra. Håller på med ett avslutande skolarbete om just detta nämligen.
Denna tråd är visserligen väldigt givande som den är, men det är svårt att refera till skalman som källa eftersom åsikterna inte är bestyrkta.
Vet om Wikipedia.org men det är varken önskvärt eller ser särskilt snyggt ut med bara en källa hela tiden.
Denna tråd är visserligen väldigt givande som den är, men det är svårt att refera till skalman som källa eftersom åsikterna inte är bestyrkta.
Vet om Wikipedia.org men det är varken önskvärt eller ser särskilt snyggt ut med bara en källa hela tiden.