Strejken på Arendal 1972
Kropotkin, mitt råd är detta: fråga dom själva!
Visst, det blir säkert subjektivt, men då har du en grund att gå på, för att sen jämföra med andra källor, och få en objektivitet. Jag är nästan bombsäker på att de har ett svar på just båtexporten till Sovjet, för detta är något de själva tyckte var en bra idé.
http://www.proletaren.se
Visst, det blir säkert subjektivt, men då har du en grund att gå på, för att sen jämföra med andra källor, och få en objektivitet. Jag är nästan bombsäker på att de har ett svar på just båtexporten till Sovjet, för detta är något de själva tyckte var en bra idé.
http://www.proletaren.se
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Det råkar inte vara någon som sitter och trycker på Knutna nävar i orginalform, på LP eller har sånghäften eller liknande?? Jag skulle vara mycket intresserad av att få kopiera omslag och konvulut av er i sådant fall? Om någon har det, skicka gärna ett PM till mig!
/Robert som samtidigt gör lite reklam för sin kommande D-uppsats om Knutna nävar!
/Robert som samtidigt gör lite reklam för sin kommande D-uppsats om Knutna nävar!
Idén med båtförsäljning till Sovjet som lösningen på varvskrisen återkom ständigt i R-arnars retorik när jag plugggade i Göteborg. Att varvsledningen och staten inte lydde var ännu ett bevis på den stora kapitalistiska världskonspirationen. Att östeuropa händelsevis hade fullt med egna skeppsvarv (bl.a. Lenin-varvet i Gdansk där arbetarna sedermera hade oförsyntheten att strejka MOT kommunismen...) och att Sovjet inte direkt var känt för sin betalningsförmåga, hade förstås ingenting med saken att göra..!
-
- Stödjande medlem 2020
- Inlägg: 858
- Blev medlem: 25 april 2007, 11:30
- Ort: Bolsjoj Karetnyj Pereulok
Minns bara lite tragiskt sköna utkast från "Lär av historien":Robert Sköld skrev:Det råkar inte vara någon som sitter och trycker på Knutna nävar i orginalform, på LP eller har sånghäften eller liknande?? Jag skulle vara mycket intresserad av att få kopiera omslag och konvulut av er i sådant fall? Om någon har det, skicka gärna ett PM till mig!
/Robert som samtidigt gör lite reklam för sin kommande D-uppsats om Knutna nävar!
(Talat):
Som SUKP stärktes under Stalin och KKP stärktes under Mao ska också de svenska kommunisterna stärkas av [typ de vilda strejkerna]
(Till tonerna av Rolling on the river):
Vi läste Lenin och Stalin
och angrep akademikernas reformism
Vi valde den skoningslösa kampens väg
och enhet på arbetarklassens grund
Vi handlade som kommunister
ska göra då klasskampen skärps
Vi lärde, lärde, lärde av historien
Nu sedan vi gjort oss kvitt
småborgarna i sosse-KFML
kan vi kommunister börja bygga partiet
som är vår historiska uppgift och plikt
Småborgarrevisionister
kan aldrig bygga partiet
Det lär oss, lär oss, lär oss, det lär oss historien
Re:
(Till tonerna av Rolling on the river):
Låten heter i original Proud Mary.
Jag arbetade på Arendalsvarvet under denna tid. Dessutom blev jag, som 18-åring, invald i den strejkkommitte som bildades dagarna innan händelserna. Som bekant är direkt erfarenhet inte alltid en garanti för att man har en korrekt uppfattning om en historisk händelse, men icke desto mindre, detta är min berättelse.
Att man från ledningens sida ville Införa månandslön var nog ett resultat av den utveckling som ackordssystemet hade genomgått. Från att efter Andra världskriget varit en sporre för de arbetande att arbeta effektivare och snabbare, eftersom de då helt enkelt tjänade mer, hade systemet till slut inneburit att folk beskrev sin verksamhet på ett felaktigt sätt. Jag åhörde en diskussion mellan en arbetare och en facklig representant, där den senare menade att han inte visste vad man skulle göra med alla de "brickor" som faktiskt inte fanns i båten. De fanns nämligen bara i ackordsrapporten, där folk påstod att de gjort mer arbete än vad som faktiskt var fallet. Månadslön var dessutom en sak som de flesta äldre arbetare önskade, det var slitsamt att hålla jämna steg med de yngre när man började närma sig 60-åren. När månadslönerna presenterades hade några äldre arbetare också fått en lönehöjning och de flesta förmodligen ungefär samma. De yngre, däribland jag, fick dock en ganska rejäl lönsesänkning. Jag gick från 3100 kr i månaden till 2550, så det var ca 20% lägre. Det gjorde förstås många yngre missnöjda och det ville R:arna på varvet utnyttja till sin fördel. R:arna var nu inga demoner från yttre rymden. De var ganska vanliga människor, några hade läst en kortare tid på universitetet, men de flesta kom nog från förorterna som jag. De var dock påfallande oerfarna att leda strejker och hade inte förmågan att känna av stämningen på en arbetsplats. Man kunde lagt ett krav som "månadslön, ja. lönsesänkning, nej", det hade nog ganska många gillat. Men man sa istället "månadslön, nej! Vild strejk, ja!", och förlorade genast sympati från de flesta äldre. Jag talade med en av de äldre R:arna dagarna innan strejken och han menade att det absolut inte skulle bli någon strejk på fredagen. Ingen av de yngre hetlevrade revolutionärerna lyssnade på honom. Så gick det då som det gick. En ung kille som var svetsare proklamerade vild strejk på ett möte där de deltagande inte var eniga, och sen tågade de strejkvilliga, mest yngre killar, barskt ut från varvet. Väl därute upptäckte man att man inte var så många, och ville ta sig in igen. Man fick då forcera porten och springa in i verkstäder där man inte var kända, med påföljd att slagsmål ibland uppstod. Strejkommitten hade avtalat att man skulle gå runt på det ganska utspridda varvsområdet som en enda stor grupp och uppmana till strejk, men till det område som jag ansvarade för kom man aldrig. Jag väntade förgäves på deras ankomst och blev strejkledare utan strejkande. Under helgen kom vi överens om att samla till ett möte på varvet där strejken skulle diskuteras. Till mötet skulle man kallas med ett flygblad som man fick i handen när man steg av bussen utanför grindarna. Detta upptäckte varvsledningen, så man lät bussarna köra in istället. Det var då som vi ställde upp oss framför bussen för att få den att stanna och släppa av arbetarna. När bussen körde fram mot oss flyttade de flesta R:are på sig, men inte jag. En bild togs av detta ögonblick och den bilden syntes på löpsedlarna i Göteborg vid kvällstid under rubriken "R fiasko på Arendal". På löpsedeln såg det ut som om jag ensam försökte stoppa bussen. En bild av min bleka ungdom som återberättades i TV-serien Upp till Kamp nyligen. Fackrepresenterna lyckades sen dessutom störa mötet genom att hamra på plåtarna med släggor, så ingenting kunde diskuteras vid detta möte. Allt upplöstes till intet. Jag och många med mig fick ta den 20%-iga lönesänkningen, och de mest synliga vid strejken avskedades. Har för mig att det var ca 15 personer. Det jäsande missnöjet efter strejken som Knutna Nävar berättar om i sin visa märkte jag inget av. En av de strejkledare som avskedades, en mycket försynt och konstnärlig kille, berättade att han faktiskt fått sparken eftersom hans arbetskompisar hade krävt det.
Låten heter i original Proud Mary.
Jag arbetade på Arendalsvarvet under denna tid. Dessutom blev jag, som 18-åring, invald i den strejkkommitte som bildades dagarna innan händelserna. Som bekant är direkt erfarenhet inte alltid en garanti för att man har en korrekt uppfattning om en historisk händelse, men icke desto mindre, detta är min berättelse.
Att man från ledningens sida ville Införa månandslön var nog ett resultat av den utveckling som ackordssystemet hade genomgått. Från att efter Andra världskriget varit en sporre för de arbetande att arbeta effektivare och snabbare, eftersom de då helt enkelt tjänade mer, hade systemet till slut inneburit att folk beskrev sin verksamhet på ett felaktigt sätt. Jag åhörde en diskussion mellan en arbetare och en facklig representant, där den senare menade att han inte visste vad man skulle göra med alla de "brickor" som faktiskt inte fanns i båten. De fanns nämligen bara i ackordsrapporten, där folk påstod att de gjort mer arbete än vad som faktiskt var fallet. Månadslön var dessutom en sak som de flesta äldre arbetare önskade, det var slitsamt att hålla jämna steg med de yngre när man började närma sig 60-åren. När månadslönerna presenterades hade några äldre arbetare också fått en lönehöjning och de flesta förmodligen ungefär samma. De yngre, däribland jag, fick dock en ganska rejäl lönsesänkning. Jag gick från 3100 kr i månaden till 2550, så det var ca 20% lägre. Det gjorde förstås många yngre missnöjda och det ville R:arna på varvet utnyttja till sin fördel. R:arna var nu inga demoner från yttre rymden. De var ganska vanliga människor, några hade läst en kortare tid på universitetet, men de flesta kom nog från förorterna som jag. De var dock påfallande oerfarna att leda strejker och hade inte förmågan att känna av stämningen på en arbetsplats. Man kunde lagt ett krav som "månadslön, ja. lönsesänkning, nej", det hade nog ganska många gillat. Men man sa istället "månadslön, nej! Vild strejk, ja!", och förlorade genast sympati från de flesta äldre. Jag talade med en av de äldre R:arna dagarna innan strejken och han menade att det absolut inte skulle bli någon strejk på fredagen. Ingen av de yngre hetlevrade revolutionärerna lyssnade på honom. Så gick det då som det gick. En ung kille som var svetsare proklamerade vild strejk på ett möte där de deltagande inte var eniga, och sen tågade de strejkvilliga, mest yngre killar, barskt ut från varvet. Väl därute upptäckte man att man inte var så många, och ville ta sig in igen. Man fick då forcera porten och springa in i verkstäder där man inte var kända, med påföljd att slagsmål ibland uppstod. Strejkommitten hade avtalat att man skulle gå runt på det ganska utspridda varvsområdet som en enda stor grupp och uppmana till strejk, men till det område som jag ansvarade för kom man aldrig. Jag väntade förgäves på deras ankomst och blev strejkledare utan strejkande. Under helgen kom vi överens om att samla till ett möte på varvet där strejken skulle diskuteras. Till mötet skulle man kallas med ett flygblad som man fick i handen när man steg av bussen utanför grindarna. Detta upptäckte varvsledningen, så man lät bussarna köra in istället. Det var då som vi ställde upp oss framför bussen för att få den att stanna och släppa av arbetarna. När bussen körde fram mot oss flyttade de flesta R:are på sig, men inte jag. En bild togs av detta ögonblick och den bilden syntes på löpsedlarna i Göteborg vid kvällstid under rubriken "R fiasko på Arendal". På löpsedeln såg det ut som om jag ensam försökte stoppa bussen. En bild av min bleka ungdom som återberättades i TV-serien Upp till Kamp nyligen. Fackrepresenterna lyckades sen dessutom störa mötet genom att hamra på plåtarna med släggor, så ingenting kunde diskuteras vid detta möte. Allt upplöstes till intet. Jag och många med mig fick ta den 20%-iga lönesänkningen, och de mest synliga vid strejken avskedades. Har för mig att det var ca 15 personer. Det jäsande missnöjet efter strejken som Knutna Nävar berättar om i sin visa märkte jag inget av. En av de strejkledare som avskedades, en mycket försynt och konstnärlig kille, berättade att han faktiskt fått sparken eftersom hans arbetskompisar hade krävt det.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Re: Strejken på Arendal 1972
Intressant Historia Wilmer X!
Tack för den!
/Robert Sköld
Tack för den!
/Robert Sköld
Re: Strejken på Arendal 1972
KFMl r torde en aning vulgärt kunna kallas för Göteborgsk white trash stalinister
Re: Strejken på Arendal 1972
"Göte-borgarna" var annars en populär benämning under den tid då olika revolutionära organisationer tävlade i att utmåla andra revolutionära organisationer som "småborgare". Populär bland konkurrerande revolutionära organisationer, alltså.Bränner skrev:KFMl r torde en aning vulgärt kunna kallas för Göteborgsk white trash stalinister
Allt är idioternas fel.
Re: Strejken på Arendal 1972
Vilket absolut inte är korrekt. Du är välkommen på något av våra möten för att bilda dig en egen uppfattning baserad på erfarenhet.Bränner skrev:KFMl r torde en aning vulgärt kunna kallas för Göteborgsk white trash stalinister
och inte anlägga ett perspektiv som andas klassförakt och fördomsfullhet.
Re: Strejken på Arendal 1972
Det är väl smetfullt med läkare osv.Davian skrev:Vilket absolut inte är korrekt. Du är välkommen på något av våra möten för att bilda dig en egen uppfattning baserad på erfarenhet.Bränner skrev:KFMl r torde en aning vulgärt kunna kallas för Göteborgsk white trash stalinister
och inte anlägga ett perspektiv som andas klassförakt och fördomsfullhet.
Re: Strejken på Arendal 1972
jag har inte koll på alla medlemmar men jag vet att det finns minst 2 läkare i partiet. Men hursomhelst är det fortfarande inte bra att kalla KP för "white trash stalinister"
Re: Strejken på Arendal 1972
Det är möjligt att partiet idag har en annan stil och framtoning. Mitt omdöme gäller väl snarast hur partiet tonade fram under 1970 talet. Man var då tämligen homofobiskt tex.