Ja, och sen glömmer de bort allt efter provet.Schwalbe skrev:Man kan givetvis tvinga sej att lära sej något man inte gillar. Men då tror jag bara man lär sej det man måste kunna.
Bör man älska Historia ur ett vetenskapligt perspektiv
Historia är en skapad produkt. Ett pussel historikern lägger, vilken ska tillfredsställa en slags funktion för nutidsmänniskan. Därmed kan man aldrig säga att historien i sig är sann; då skilda betraktare med skilda utgångspunkter, erfarenheter, politiska och religiösa övertygelser, dels intresserar sig för skilda områden, ställer olika frågor (som man frågar får man svar), använder oilka källor och framför allt tolkar källorna olika.
EX en empcipatorisk, marxistisk influerad historia har ju ett syfte med sin produkt dvs påvisa orättvisor och förtryck i historien och moblisera nutidens undertryckta till kamp mot överheten. Denna skola intresserar ju sig givetvis för helt andra fenomen än ex en "liberal, aktörsinriktad" historia som skriver om stora personers livsgärningar ex kungar, genier osv (herman lindkvist) Ingen av dessa inriktingar är mer sann än den andra.
Det förflutna, dvs den absoluta sanningen om det som skett når vi aldrig. Det gjorde aldrig heller aktörerna som deltog i det historiska skeendet då dessa med sin fysiska begränsning i tid och rum (både geografiskt och socialt) endast får en mycket fragmeniserar bild av verkligheten.
Däremot får ju ideologin ej sätta skygglappar på vilket urval vi gör i källorna och hur vi tolkar dem. Utgångpunkten för historia som vetenskap ska ju ändå vara att gräva fram någon slags "sanning". Historia får aldrig bli så man "remember the future and imagin the past" utan utgångspunkten måste vara så att man istället "imagin the future and remember the past". Det är väl en viss skillnad eller!?
/greger
EX en empcipatorisk, marxistisk influerad historia har ju ett syfte med sin produkt dvs påvisa orättvisor och förtryck i historien och moblisera nutidens undertryckta till kamp mot överheten. Denna skola intresserar ju sig givetvis för helt andra fenomen än ex en "liberal, aktörsinriktad" historia som skriver om stora personers livsgärningar ex kungar, genier osv (herman lindkvist) Ingen av dessa inriktingar är mer sann än den andra.
Det förflutna, dvs den absoluta sanningen om det som skett når vi aldrig. Det gjorde aldrig heller aktörerna som deltog i det historiska skeendet då dessa med sin fysiska begränsning i tid och rum (både geografiskt och socialt) endast får en mycket fragmeniserar bild av verkligheten.
Däremot får ju ideologin ej sätta skygglappar på vilket urval vi gör i källorna och hur vi tolkar dem. Utgångpunkten för historia som vetenskap ska ju ändå vara att gräva fram någon slags "sanning". Historia får aldrig bli så man "remember the future and imagin the past" utan utgångspunkten måste vara så att man istället "imagin the future and remember the past". Det är väl en viss skillnad eller!?
/greger
Anledningen till att vi glömmer bort allt efter provet är för att det är apkunskap, historien har ingen funktion och berör inte mottagaren. Mottagaren kan inte kopplaihop intetsägande fakta med den verklighet han/hon själv lever i.Örjan skrev:Ja, och sen glömmer de bort allt efter provet.Schwalbe skrev:Man kan givetvis tvinga sej att lära sej något man inte gillar. Men då tror jag bara man lär sej det man måste kunna.
/greger