Ryssland 1:a VK
-
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 13 mars 2003, 14:24
- Ort: Sverige
Ryssland 1:a VK
Varför valde Ryssland att mobilisera när Österike/Ungern skulle straffa Serbien, tsaren måste ha varit medveten om att en mobilisering skulle leda till att Tyskland mobiliserade. Ville Tsaren ha ett krig för att släta över inbördes oroligheter, eller? Någon som har några förslag.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
-
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 13 mars 2003, 14:24
- Ort: Sverige
Det är säkerligen en av anledningarna. Men Ryssland måste ju ha insett att Tysklands arme var överlägsen den Ryska, och att ett krig mot Österike tveklöst skulle innebära att man hamnade i krig med Tyskland. Är inte helt säker hur alliansen mellan Frankrike och Ryssland såg ut, men var det inte så att Frankrike kunde stå utanför ett eventuellt krig mella Tyskalnd och Ryssland om Ryssland ansågs vara den angripande parten.Robert_Kropotkin skrev:Torde inte Panslavismen spela in i detta? Att Ryssland kände att de borde ställa upp på sitt slaviska "brodersfolks" sida. På ena eller andra sättet.
Har hört liknande resonemang i alla fall.
Kropotkin
/Johan
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Ryssland mobiliserade, vilket (då) folkrättsligt var att jämställa med en krigshandling. Syftet var geostrategisk maktpolitik i en i övrigt närmast abstrakt och underlig diplomatisk miljö där alla satt och bevakade alla likt skvallersjuka hemmafruar. Man var orolig att Österrike-Ungern skulle fortsätta att expandera i sydost och till slut få kontrollen över Konstantinopel och inloppen till Svarta Havet.
/Forsberg
/Forsberg
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Varför skulle nödvändigtvis ryska ledningen ha insett det, när de var tämligen likartade vapentekniskt, och man kanske räknade med att skillnaden i antal uppvägde skillnaden i utbildning? Nätet av allianser gav dessutom löften om att Österrike-Ungern och Tyskland skulle stå ensamma mot Ryssland, Frankrike(en försvarsallians 1894) och Italien(en hemlig allians om status quo på Balkan 1909), kanske Storbrittanien. Under de föregående årens spännda läge (konflikter om Balkan, och Turkiet) så hade alla länder byggt upp sin krigsmakt.Charles Bronson skrev:Det är säkerligen en av anledningarna. Men Ryssland måste ju ha insett att Tysklands arme var överlägsen den Ryska, och att ett krig mot Österike tveklöst skulle innebära att man hamnade i krig med Tyskland. Är inte helt säker hur alliansen mellan Frankrike och Ryssland såg ut, men var det inte så att Frankrike kunde stå utanför ett eventuellt krig mella Tyskalnd och Ryssland om Ryssland ansågs vara den angripande parten.Robert_Kropotkin skrev:Torde inte Panslavismen spela in i detta? Att Ryssland kände att de borde ställa upp på sitt slaviska "brodersfolks" sida. På ena eller andra sättet.
Har hört liknande resonemang i alla fall.
Kropotkin
/Johan
25 juli 1914 tröt Ö-U:s tålamod med det motsträviga Serbien, och man satte igång med att mobilisera en del av krigsmakten. Ryssarna beslutade därför samma dag att ge Serbien sitt stöd (politiskt, med militärt hot). Den 28 förklarade dock Ö-U krig mot Serbien. Ryssarna var däremot lite tveksamma, kanske insåg de vart det hela kunde leda, för de delmobiliserade 29 juli, men mobiliserade fullt ut 30 juli. Under tiden förekom livliga diskussioner bland alla de inblandade regeringarna över om man skulle medla eller gå hela vägen. Tyska generalstaben rådde Ö-U att mobilisera fullt ut, medan Rikskanslern ville medla med tanke på hotet om brittisk inblandning.
Som svar på Rysslands allmänna mobilisering gjorde Ö-U det samma 31 juli. Tyska regeringen krävde då att Ryssland skulle avbryta sin mobilisering, och att Frankrike skulle förklara hur man skulle ställa sig om Ryssland och Tyskland hamnade i krig. Något svar från Ryssland inkom inte, varför Tyskland förklarade krig 1 augusti och utförde full mobilisering. Samma dag mobiliserade Storbrittanien sin flotta och garanterade skydda frankrikes kustområden. 2 augusti krävde man fri passage genom Belgien, i händelse av krig mot Frankrike, allt enligt Schlieffenplanen. Fransmännen förklarade sig dock fria att handla efter sina egna intressen, varför Tyskland förklarade krig även mot dem 3 augusti, och marscherade in i Belgien 3-4 augusti. 4 augusti lämnar därför Storbrittanien ett ultimatum till Tyskland om att lämna Belgien, vilket ignoreras och därefter är det krig. Dagarna därefter förklarade alla krigförande parter krig mot varandra i de konstellationer de intagit, så ingen var glömd.
Det hela var en enda röra alltså.
Alla stater var alltså mer eller mindre upptagna med att skydda sin prestige, sina allierade (också en prestigefråga) och räknade överlag med att krigsmakten var "up for it" och de allierade likaså. Ryssland var speciellt sårbart för prestigeförluster, med tanke på det föregående Rysk-Japanska kriget och den följande raden uppror inom imperiet. Det fanns en mängd interna problem som hotade att explodera ifall Ryssland visade sig svagt. Det samma gällde på den Världpolitiska scenen.
-
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 13 mars 2003, 14:24
- Ort: Sverige
Jag kan köpa det mesta av ovanstående inlägg, men Österike/Ungern planerade ju inte att anfall Serbien om de gick men på de krav som Österike/Ungern ställde, vilket var Bla. det om att Österikare skulle få delta i "utredningen". Serbien var ju på väg att acceptera dessa krav, men just när tidsfrisen höll på att gå ut så lät ryssarna medela att man stödde Serbien, vilket ledde till att Serbien fick nog med råg i ryggen för att säga nej till Öst/Ung. Serbiens självständighet var ju inte hotad så länge man gick med på Öst/Ung krav. Således borde frågan inte ha varit så geopolitiskt viktig för Ryssland att man riskerade ett storkrig.
/johan
/johan
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Nja, då har du fått det om bakfoten.
Österrike-Ungern hade liknande problem som Ryssland, i att de hade en stor del av nationella minoriteter som var oroliga. Efter skotten i Sarajevo ställdes det hela på sin spets. Serbien var väldigt slavnationalistiskt och understödde i viss mån sådana grupperingar inom Ö-U. Inom Österrikisk-Ungerska kretsar sågs morden som antingen ett bevis på Serbisk illvilja, eller som en god förevändning att kväsa Serbisk nationalism en gång för alla. Österrike-Ungern ställde därför krav på Serbien som de aldrig skulle kunna acceptera fullt ut: Österrikisk-Ungerska poliser skulle få fri tillgång till Serbiskt territorium i jakten på möjliga politiska motståndare. Serbien svarade ja till de flesta kraven, och beredda att förhandla om resten. Ö-U var inte nöjda och avbröt de diplomatiska förbindelserna och delmobiliserade och besköt Belgrad 29 juli.
Österrike-Ungern var alltså fullt beredda på att anfalla Serbien, de räknade med att Serbien inte skulle kunna gå med på kraven. Serbien hade heller inte en chans att säga defenitivt nej, eftersom Ö-U avbrutit samtalen.
Österrike-Ungern hade liknande problem som Ryssland, i att de hade en stor del av nationella minoriteter som var oroliga. Efter skotten i Sarajevo ställdes det hela på sin spets. Serbien var väldigt slavnationalistiskt och understödde i viss mån sådana grupperingar inom Ö-U. Inom Österrikisk-Ungerska kretsar sågs morden som antingen ett bevis på Serbisk illvilja, eller som en god förevändning att kväsa Serbisk nationalism en gång för alla. Österrike-Ungern ställde därför krav på Serbien som de aldrig skulle kunna acceptera fullt ut: Österrikisk-Ungerska poliser skulle få fri tillgång till Serbiskt territorium i jakten på möjliga politiska motståndare. Serbien svarade ja till de flesta kraven, och beredda att förhandla om resten. Ö-U var inte nöjda och avbröt de diplomatiska förbindelserna och delmobiliserade och besköt Belgrad 29 juli.
Österrike-Ungern var alltså fullt beredda på att anfalla Serbien, de räknade med att Serbien inte skulle kunna gå med på kraven. Serbien hade heller inte en chans att säga defenitivt nej, eftersom Ö-U avbrutit samtalen.