USAAF & RAF Bomber Command's påverkan på tyskarnas produ

[Battler]

Läser i en del trådar att de allierades bomboffensiv mot tyskland var resultatlös vad gäller industriella mål, (dom prickade mest civila stadskärnor). Så till min fråga: Vilka varor/vapensystem drabbades av bombkriget?, vilka fabriker ödelades? nergång i procent för olika vapensystem som drabbades t ex flygplan, artilleri, stridsvagnar, ubåtar, lätta vapen mm. Varor som inte är vapen men behövs för att hålla igång kriget som t ex bränsle, smörjoljor, gummi olika kemikalier mm. Är även intresserad av underleverantörer och deras problem. Många frågor men jag vet att ni är bra

MVH

[varjag]

Bombanfallen var inte resultatlosa - men resultaten tog tid. Och analys. I stora drag kan man val saga att RAF's bomber mest riktades mot civilia, s.k. 'area bombing' - helt enkelt for att det var jattlika maal (hela stader) och de enda maal som RAF's besattningar med sina navigeringshjalpmedel, kunde hitta paa natten - under storre delen av kriget. Bomber Commands flygare ovades aldrig i formationsflygning och var oformogna att operera i dagsljus. Den storsta delen av ruineringen av Tysklands bostadsomraaden - tillkommer RAF och egelsmannen.Och forlusterna i civilia liv. Amerikanerna, d.v.s. USAAF tranades for dagbombning mot synliga maal daa traffsakerheten blev oerhort mycket battre. USAAF forsokte under 1943 och 1944 att 'kirurgiskt' slaa ut, vad man trodde var nyckelindustrier i Tyskland. Offensiven mot kullager-industrin 1943 skapade stor oro i Tyskland men man overkom problemen.Foljde offensiven mot flygindustrin (läs jaktplanstillverkning) i borjan av 1944 - misslyckad p.g.a. industrins spridning. Sedan kom offensiven mot syntetiska oljeindustrin, plus anfallen mot de rumänska oljefalten/raffinaderierna 1944. Den blev den mest lyckade och forlamade, om inte lamslog - den tyska krigsmaskinen. Efter att Tysklands branslereserver forbrukats under andra halvaaret 1944 - blev situationen den att man maaste 'soka for att hitta' naagra vardiga maal for bombplanen - det mesta var redan sonderbombat saa att den tyska krigsproduktionen sakta varvade ned for att - omkring mars 1945, nastan helt avstanna.

[Martin Tunström]

Visst påverkade dom allierades bombningar något under perioden 42 till tidigt 44, det kan jag inte förneka:

De mest kännbara luckorna uppstod på grund av de omfattande luftvärnsarrangemangen. 10.000 tunga kanonrör var 1943 riktade mot himelen inom riket eller på de västliga krigsskådeplatserna. De hade kunnat sättas in i Ryssland mot stridsvgnar och andra markmål. Utan denna front, luftfronten över hemlandet, skulle också ammunitionen beträffar vår eldkraft ungefär ha fördubblats. Därtill band luftvärnet hundratusentals unga soldater. En tredjedel av den optiska industrin arbetade med att framställa sikten till luftvärnsbatterierna. De elektroniska industrin fick ägna ungfär halva sin produktionsförmåga åt radar och underrättelseapparatur för luftförsvaret.

Källa: Albert Speers memoarer, sid: 217.

[tobbe]

Iofs påverkade bombingarna industrin under den tiden också.

[Mathias Forsberg]

Resultaten var omfattande, när man väl satsade mot någonting. Problemet var att USAAF ständigt bytte mål. Man bombade kullagerfabriker i fyra dagar. Sedan bytte man till flygindustrin i en vecka. Sedan ubåtssilos/varv i en vecka. Osv.

Inte förrän hösten 1944 började man slå konsekvent mot flaskhalsar: olja och gummi. Vilka också visade sig vara Tysklands riktiga Achilleshäl. Kampanjen mot infrastrukturen under 1945 var också mycket effektiv: i mars 1945 stod Tyskland bokstavligen stilla.

Bomber Harris fattade givetvis ingenting av detta, men USAAF uppnådde goda resultat när de väl insåg att använda bombvapnet på rätt sätt.

Den mest sårbara biten i Tyskland var kraftstationer och transformatorstationer: dessa bombades knappt alls under kriget (Se US Strategic Bombing Survey Europe).

/Forsberg

[Martin Lundvall]

En extra effekt av bombningen var att Luftwaffe tvingades ha stora koncentrationer av flyg i Tyskland. Detta istället för att sätta in dem på andra frontavsnitt.

/Martin

[Battler]

Den 12 maj 1944 avgjordes det tekniska kriget. Dittils hade tyskarna producerat ungefär så mycket vapen att det trots avsevärda förluster ungefär motsvarade krigsmaktens behov. Med ett angrepp av 935 bombplan ur 8:e amerikanska luftflottan mot ett antal oljeraffinaderier i Tysklands centrala och östra delar började en ny fas i luftkriget. Det innebar slutet för den tyska rustningen.

Albert Speers memoarer

MVH

[Martin Tunström]

Den mest sårbara biten i Tyskland var kraftstationer och transformatorstationer: dessa bombades knappt alls under kriget (Se US Strategic Bombing Survey Europe).

Dessa utsattes faktist:

Fyra veckor senare företog dock inte vi utan det brittiska flygvapanet det första försöket att på ett avgörande sätt påverka krigets förlopp genom att förstöra ett enda nervcentrum för krigsekonomin. På samma sätt som man kan göra en motor obrukbar genom att ta bort en liten del försökte den 17 maj 1943 endast nitton brittiska bombplan förlama centrum för vår rustningsproduktion genom att förstöra dammar i Ruhrområdet.

Det första meddelandet jag fick om saken var mycket tidigt på morgonen var synnerligen alamerande. Möhnedammen, som var den största, hade förstörts och tömts. Om de tre andra dammarna fanns ännu inga underrättelser. I gryningen landade vi på Werlflygfältet, sedan vi hade betraktat ödeläggelsen från ovan. Det kraftverk som legat nedanför den raserade dammen var med sina tunga maskiner utplånat.

En flodvåg hade översvämmat Ruhrdalen. Den till syntes obetydliga men i grund och botten allvarliga följden av detta var, att de elektriska aggregaten i pumpstationerna i Rhurdalen hade blivit genomdränkta och slammat igen så att industrintvangs stå stilla och vattenförsörjningen för befolkningen kom i fara. Den rapport som jag litet senare lämnade i führerhögkvarteret gjorde, som det står i högkvarterets protokoll, "ett djupt intryck på Führern. Han behöll sakuppgifterna hos sig."

Engelsmännen hade dock med detta angrepp inte lyckats förstöra de tre övriga dammarna. Utan dem hade vattenförsörjningen i Rhurområdet under den förestånde sommaren nästan helt omöjliggjorts. På den största av dem, Sorpeddammen, hade de visserligen fått in en fullträff mitt på dammen.

jag inspekterade den samma dag och fann, att bombenkratern dock lyckligtvis låg en liten aning högre än vattenytan. Bara några centimeter längre ned, och av en liten bäck hade det snabbt blivit en ström som hade rivit med sig den av jord och klippblock uppbyggda dammen. Engelsmännen hade denna natt med bara några få bombplan nått ett resultat som var bättre än något de tidigare åstadkommit med tusentals plan[bombningarna av städerna tobbe].

De gjorde bara ett misstag som jag än i dag inte kan förklara. De delade upp sin styrka och förstörde samma natt Ederdammen, som låg 70 km därifrån, trots att denna inte hade det ringaste att göra med vattensystemet i Rhur.

Bara några dagar efter detta angrepp arbetade redan 7000 man, som jag hade beordrat över från atlantvallen, i Möhne och Eder på att bygga upp dammarna igen. Den 23 september 1943, i tid innan höstregnen, var den 22 m djupa och 77 m höga bräschen i Möhnedammen tillsluten. Således gick det att samla upp upp senhöstens och vinterns nederbörd för nästa sommars behov. Under återbyggnaden försatt det brittiska flygvapnet sin andra chans. Med hjälp av några få bombplan hade de nämligen kunnat rasera de väl expomerade arbetsplatserna och med några få brandbomber hade de kunnat sätta eld på byggnadsställningarna, som var av trä.

Källa: Albert Speers memoarer, sida: 219-220.

[tobbe]

Javisst RAF och USAF gjorde misstag, men titta på det från de allierdes perspektiv. Tror du att de visste allt detta Speer visste?

[Martin Tunström]

Javisst RAF och USAF gjorde misstag, men titta på det från de allierdes perspektiv. Tror du att de visste allt detta Speer visste?

Nej, defentetivt inte, men om man i stället hade riktat in sig med alla dom flygplan som användes mot städerna mot Tysklands flakshalsar(IG farbens syntetiska fabriker, fortsatt bombningrna av kullagerfabrikerna och kraftdammarna och järnvägsystemen) så hade Tyskland gått under tidigare. Dessutom förlorade man tusentals flygare och flygplan i raiderna mot städerna.

[tobbe]

Som sagt de gjorde misstag.

[Martin Tunström]

Som sagt de gjorde misstag.

Enorma, genom att orsaka över en miljon tyskars död genom att bomba städerna med napalm och skit och inte bombade i sönder infrastrukturen och viktiga anläggningar som kunde stoppat Tysklands krigsföring.

/martin

[Battler]

Produktion av tunga stridsvagnar tog bombflyget en rejäl tull på, t ex Tiger II förlorade uppskattningsvis 657 enheter vid flygräder mot Kassel, sep -44 till mars -45. Totalt tillverkade/levererade Tiger II var 489 st, så mer än hälften förstördes på grund av flyganfall.

Schwere Panzer in detail, Culver & Feist

MVH

[tobbe]

Som sagt de gjorde misstag.

Enorma, genom att orska över en miljon tyskars död genom att bomba städerna med napalm och skit och inte bombade i sönder infrastrukturen och viktiga anläggningar som kunnde stopat Tysklands krigsföring.

Napalm användes bara i Japan har jag för mig.

[Martin Tunström]

Som sagt de gjorde misstag.

Enorma, genom att orska över en miljon tyskars död genom att bomba städerna med napalm och skit och inte bombade i sönder infrastrukturen och viktiga anläggningar som kunnde stopat Tysklands krigsföring.

Napalm användes bara i Japan har jag för mig.

Brandbomber menade jag!