Skalman.nu Forum

Climb Mount Niitaka (Bestig Niitakaberget)

- lydde kodsignalen till alla japanska fartyg som var på väg mot Hawaii-öarna för angreppet
mot Pearl Harbor i december 1941. Den radierades den 2:a december, alltså fem dagar före
den ödesdigra sjunde december – då angreppet slogs ut.

Hela operationen hade kodnamnet Zäta – efter den Z-flagga som 36 år tidigare hade hissats
av amiral Togo före sjöslaget vid Tsushima. Vilket ledde till en avgörande japansk seger över
Ryssland och Japans inträde bland Stormakterna. - var inte något mytologiskt berg, utan ett mycket påtagligt och Japans högsta. Men det fanns inte i Japan -
utan på Formosa. Som det hette då - och var en del av Japan.

Z-planens flesta aspekter, hangarfartygen, flygplanen över Oahu och Pearl Harbor, sjunkande,
brinnande, kapsejsade slagskepp, flygplan och hangarer – torde vara välkänt för de flesta av Skalmans läsare.

Jag ville här berätta lite om den andra - mindre kända delen av Z-Planen, den som handlar om ubåtarnas insats. Vilken, bortsett från ganska bra dokumentationen om miniubåtarna – kanske kan intressera.
Det var nämligen en hel ubåtsflotta som sattes in.

Hela den 6:e Submarine Fleet, under kommando av Vice-Amiral Shimizu Mitsumi med sin flagg på Ubåtsmoderfartyget KATORI sändes till Hawaii. KATORI varifrån operationerna leddes, stannade kvar vid Kwajalein.

6:e Submarine Fleet (6:e Ubåtsflottan) bestod av fem olika komponenter:

1:a Ubåtsflottiljen under Konteramiral Tsutomo Sato – med ubåtarna:

I-9 (flagg), I-15, I-17 och I-25 – grupperades norr om Oahu

2:a Ubåtsflottiljen under Konteramiral Shigeaki Yamazaki – med ubåtarna:

I-7 (flagg), I-1, I-2, I-3, I-4, I-5 och I-6 – grupperades norr om Oahu

3:e Ubåtsflottiljen under Konteramiral Shigeyoki Miwa – med ubåtarna:

I-8 (flagg), I-68, I-69, I-70, I-71, I-72, I-73, I-74 och I-75 – grupperades söder om Oahu

Speciella Attackenheten (Special Attack Unit) under K/Kapten Hanku Sasaki – med ubåtarna:

I-22 (flagg), I-16. I-18, I-20 och I-24 – grupperades alldeles söder om Pearl Harbor.
Var och en av dessa fem båtar, medförde på akterdäcket en Miniubåt av ’’A’’-typen

U-spaningsenheten (Submarine Reconnaissance Unit) – under Kommendör Yasuchika Kashihara

I-10 (flagg) och I-26 – grupperade löst- långt öster om Hawaii. (för att varsla om förstärkningar från USA).

De var alltså inte mindre är 27 stora oceangående ubåtar, plus 5 miniubåtar i Speciella
Attackenheten, som deltog i Operation Z.
Alla hade intagit sina beordrade positioner 1-3 dygn före angreppsdagen, den 7:e december
och ’’slagit en järnring’’ runt Oahu, som det hette i japansk parlance. Kartan ovan, visar (suddigt tyvärr) ubåtarnas positioner, norr och söder om Oahu och närmast Pearl Harbor
finner vi de fem tillhörande Speciella Attackenheten, som vardera på akterdäcken bar en tvåmans Mini-ubåt
av Ko-hyoteki typ ''A'' Deras del i Z-planen baserades på det japanska antagandet att efter flygangreppen, skulle resterna av den amerikanska Stillahavsflottan panikartat fly från Hawaii till USA’s västkust.
Och därvid uppfångas av ubåtarna i järnringen och åbringas förödande förluster.

Låt det också vara helt klart, att många i den japanska marinledningen betraktade flyganfallen
med skepsis. Det var första gången i historien, ett flygangrepp från hangarfartyg i denna
storleksordning – någonsin gjorts!
Skeptikerna – väntade betydligt större framgångar av ubåtarna, än av flygplanen.

Men, som bekant överlever inga militära planer den Första Fiendekontakten......

Det spänt inväntade gatloppet hem till Kalifornien – hände bara inte!

Varjag

.......

Det spänt inväntade gatloppet hem till Kalifornien – hände bara inte!

Tvärtom, den första ubåtsframgången, inträffade inte vid Hawaii – utan långt österut, bara
700 km från amerikanska kusten. Där I-26, som vi minns en del av Spaningsenheten – på
kvällen den 6:e december, siktade en ångare – det var amerikanska s/s CYNTHIA OLSEN
på resa från Tacoma till Honolulu. I-26’s fartygschef, Kpt Minoru Yakota – visste ju att fientligheter inte fick inledas förrän följande dag, så han plottade fartygets kurs och fart – och
styrde mot den beräknade position CYNTHIA OLSEN skulle ha i gryningen den 7:e.
Och mycket riktigt – strax före kl. O7oo (Hawaii-tid) kommer det amerikanska fartyget över
horisonten. I-26 kommer forsande babord om ångaren och på 1000 meters avstånd
skjuter japanerna ett prejskott ’’för om bogen’’ med sin 14-centimeters däckskanon.
CYNTHIA OLSEN bibehåller kurs och fart – men sänder bums SOS-signaler på
Nödfrekvensen.....’’beskjuts av okänd ubåt’’ – och positionen. Livbåtarnas dävertar
svängs ut och görs klara att firas. I-26 fortsätter eldgivningen – ytterligare sjutton 14-centimeters granater avfyras och det
uppstår eld ombord på ångaren. Därefter dyker plötsligt I-26 och avskjuter en torped mot
CYNTHIA OLSEN på 450 meters avstånd......Den bommar! Går akter om målet – som
fortfarande gör fart genom vattnet.....I-26 kommer tillbaka till ytan med, troligen en
hyperirriterad kapten Yakota i tornet. Just då, har ubåtens telegrafist uppsnappat den vitala signalen från Hawaii......To-To-To! (Tora-Tora-Tora!) vilken Yakota vet – innebär att
fientligheterna med USA har påbörjats.
Däckskanonen bemannas igen – och efter ytterligare 29 stycken granater – sjunker
CYNTHIA OLSEN.

Inga överlevande från denna ångare hittas. CYNTHIA OLSEN blir det första amerikanska
handelsfartyg som sänks i Stillahavskriget.

Det är intressant spekulera lite här. Vi vet, att det ’’första skottet’’ avfyrades av den amerikanska jagaren USS WARD mot en miniubåt kl. 06.45, det bommade. Men hennes
andra skott tre minuter senare – träffade ubåtens torn...... ...den ligger där än, på 400 meters djup

Om USS WARD skjöt det första amerikanska skottet – är det troligt att I-25 skjöt det
första japanska. Bägge – avfyrade i n n a n flygangreppet mot Pearl hade inletts.

Två dagar senare, den 9:e – siktar den andra Spaningsubåten, I-10, ett panamanskt
motorfartyg, m/v DONERAIL (som bara veckor innan varit danska NORDHVAL innan
den amerikanska War Shipping Administration lade beslag på henne) omkring 400 km
sydost om Hawaii och också på resa till Honolulu från San Diego.
Här går storyn lite isär, men överlevande från DONERAIL, påstår att dom på natten –
höll på att nästan ramma I-10 i mörker och på ytan....(Sov dom japanska utkikarna??) I-10 craschdyker – vänder och skjuter en torped mot DONERAIL.
Den – bommar!
I-10 går i ytläge, bemannar 14cm’s kanonen och skjuter 20 granater. En av granaterna
träffar en utsvängd livbåt med passagerare, två kvinnor, fyra män och en artonmånaders
baby. Alla dör på fläcken.
Av 42 ombordvarande lyckas 24 levande ta sig till livbåtar. Efter 38 dygn och 4000 kilometer – når livbåtarna Tarawa. Bara åtta man lever fortfarande.......

MEN – samma dag, den 9:e, siktar ubåten I-6, norr om Molokai (en ö i Hawaii-arkepelagen) – signal:
’’ett hangarfartyg av Lexingtonklassen, två kryssare...kurs Nordost, Fart 20 knop....’’

Den signalen elektrifierar staben ombord på KATORI i fjärran Kwajalein!

Signal: ’’Alla båtar – I-9, 10, 15, 17, 19 ,21, 23, 25 och 26 – förfölj med Flank Speed – och sänk!’’

Bara två – men stora - aber; Det första, att I-9’s fartygschef hade dåliga ögon. Det var inte – LEXINGTON, det var USS ENTERPRISE. (Hur kan man ta fel på dom????)
Det andra; han hade dåligt omdöme också – I-9 kraschdök efter siktningen.
Signalen – sändes först fem timmar senare, när I-9 vågade sig upp till ytan igen...

Och siktrapporten var sisådär 6-7 timmar gammal – innan våra nio ’’flankspeedare’’fick nyheten........

Varjag

Tack för denna artikelserie. Den har mycket: både överblick samt detaljer man inte kände till.

Det är väl så att om man kan sitt ämne ger sig dispotionen automatiskt. Och du tycks kunna det här. Så äras den som äras bör; idag ärar jag varjag!

Och här får man sig till livs två dagar på raken ännu ett av Varjags mästerverk. Som bonus en förklaring till vad alla de japanska ubåtarna vid pearl pysslade med, hade aldrig riktigt förstått det!

Ännu en intressant tråd av varjag
Jag har alltid undrat vad japanerna använde sitt ubåtsvapen till, som jämförelse så hade Japan 68 ubåtar, Tyskland 57 (55 under byggnad) och USA 55 (fördelade på två flottstyrkor, Stilla havsflottan och Asiatiska flottan) vid krigsutbrottet.

varjag bugar och tackar för rosorna.

....en förklaring till vad alla de japanska ubåtarna... pysslade med, hade aldrig riktigt förstått det...

Inte jag heller. Det var därför jag började rota i ämnet för sisådär 8-9 år sedan.
Hittade en folder anteckningar och läste om (igen) Mochitsura Hashimoto's bok ''SUNK'' - som blev en av hörnpelarna i rotarjobbet.
Dom räcker nog för några flera poster till -

(Mochitsura Hashimoto, var både officer & Fc på flera japanska ubåtar - och överlevde kriget!
Som chef på I-58, sänkte han USS INDIANAPOLIS, hans bäst kända bedrift)

mvh, Varjag

Med glädje noterar även jag varjags nya serie av "obekanta" händelser under andra världskriget!

Pearl Harbor-attacken behandlas i Yushukan-muséet i Tokyo med sedvanlig japansk vördnad och stolthet över det "påtvingade kriget", och krigshjältarna i de fem mini-ubåtarna som omkom hyllas i enlighet därmed... Noteras kan att bara nio porträtteras - den tionde fick inte vara med, han blev ju tillfångatagen och överlevde...

I samma museum hänger den här hänvisningen från 28 november 1941...Se upp för u-båtar! Noteras kan också att tre av Pearl Harbor u-båtarna (I-7, I-8 och I-25) med största sannolikhet hade flygplan ombord, typ Watanabe E9W1 "Slim". Men tydligen var det bara I-7 som skickade iväg sin "Slim" den 16 december för att spana in förstörelseverket i Pearl Harbor. Oantastad kunde planet även återvända och landade vid moder-u-båten, piloterna sam över till I-7:an och - flygplanet sänktes...

Hans K

Tack sveahk för draghjälpen!

den tionde fick inte vara med, han blev ju tillfångatagen och överlevde...

''Den Tionde Mannen'' - var Underllöjtnant Kazuo Sakamaki. Han & hans offsider,högbåtsman Kiyoshi Inagaki, hade redan från början svåra navigationsproblem med en krånglande gyrokompass. Vilket tvingade till tät periskopanvändning.
Flera grundstötningar, lär ha resulterat i läckage och klorgasutveckling i den lilla båten. Inagaki blev medvetslös -
Sakamaki tog sig ur - och blev USA's Krigsfånge nummer 1. http://en.wikipedia.org/wiki/Kazuo_Sakamaki

Varjag

Intressant, jag läste nyligen en bok som handlar om den svenskättade Emery "Swede" Lundquist. Han var ombord på jagaren USS Monaghan den morgonen, hans tjänst var skytt på en av kanonerna. De låg i beredskap och satte fart ut ur hamnen men hade ingen skarp ammo i kanonen så när de siktade en miniubåt så satte han en övningsgranat i tornet på ubåten vilket inte gjorde någon större skada. Kaptenen på jagaren satte fart mot ubåten och rammade och sänkte den innan de tog sig ut ur hamnen.

Den här boken, Swede : svenskamerikanen som överlevde Pearl Harbor, ger en bra inblick i hur en vanlig kille upplevde denna händelse och även det fortsatta kriget i Stilla Havet.

varjag skrev:Sakamaki tog sig ur - och blev USA's Krigsfånge nummer 1.

Är det bara jag som reagerar på att han ser så glad ut?

MVH

Hans

Kai Robert skrev:Intressant, jag läste nyligen en bok som handlar om den svenskättade Emery "Swede" Lundquist. Han var ombord på jagaren USS Monaghan den morgonen, hans tjänst var skytt på en av kanonerna. De låg i beredskap och satte fart ut ur hamnen men hade ingen skarp ammo i kanonen så när de siktade en miniubåt så satte han en övningsgranat i tornet på ubåten vilket inte gjorde någon större skada. Kaptenen på jagaren satte fart mot ubåten och rammade och sänkte den innan de tog sig ut ur hamnen.

Den här boken, Swede : svenskamerikanen som överlevde Pearl Harbor, ger en bra inblick i hur en vanlig kille upplevde denna händelse och även det fortsatta kriget i Stilla Havet.

Tack Kai Robert för den biten. USS MONAGHAN var ''vaktfartyg'' i Pearl den morgonen - och bör haft skarp ammo för alla pjäser. Hon skjöt i alla fall skarpt med Lv mot den första anfallsvågen av flygplan.
Enligt den officiella historien, skjöt inte MONAGHAN mot någon miniubåt, däremot flera andra fartyg som siktade den -
bl.a verkstadsfartygen MEDUSA och TANGIER samt flygdepåfartyget CURTISS.

MONAGHAN, däremot - rammade ubåten och släppte två sjunkbomber omedelbart efter rammkontakten. Vilket anses ha sänkt den. Av fem miniubåtar, lyckades två ta sig in i Pearl Harbor - bägge sänktes. Delar av en - hittades 2002 - och
''senaste rön indikerar'' att en av dess torpeder träffade slagskeppet WEST VIRGINIA.
(Det sista - tror jag inte på)

mvh, Varjag

Hans skrev:

varjag skrev:Sakamaki tog sig ur - och blev USA's Krigsfånge nummer 1.

Är det bara jag som reagerar på att han ser så glad ut?

MVH

Hans

Jack Daniels lättade hans humör i ateljen -

Varjag

.....våra Nio Flankspeedare forsar österut.....

De spanar förgäves – men hittar ingen ENTERPRISE.

Den som däremot hittar något - dagen därpå, den 10:e – är en SBD Dauntless störtbombare från just det efterspanade hangarfartyget. Fänrik Perry Teaff får syn på ubåten I-70 i övervattensläge omkring 200 km norr om Cap Halava på Molokai. Teaff gör prompt ett dykanfall – och placerar sin 450-kg’s bomb så nära ubåten – att den skadas..... Ovetande för amerikanen – kan inte I-70 dyka längre p.g.a. skadorna av Teaff’s bomb......

På e.m. samma dag söker en annan SBD från ENTERPRISE samma område – och hittar
ubåten. Lt. Clarence Dickinson J:r stiger till 1500 meter, vingtippar och dyker. Först då siktas
hans fpl av japanerna som öppnar eld med sin 13mm’s kulspruta. Den japanska ksp-elden
bommar – men Dickinsons bomb, träffar alldeles vid sidan midskepps av I-70, några mannar
blåser över sidan i vattnet vid detonationen.
Ubåten sjunker inom 45 sekunder med aktern först. När störtbombaren flyger tillbaka
för att kolla in läget, ser han fyra japaner i vattnet, ett par väldiga oljebubblor och diverse
flytande debris. I-70 har gjort sin sista dykning – till Evigheten. Här en fin studie av I-70 efter en kollision i japanska vatten den 12 maj 1940

(en kort fotnot här om de japanska ubåtsklassen (Kaidai) KD6 – till vilken I-70 hörde. Klassen
innefattade 33 båtar – I-52 >>> I-85. Den 20 maj 1942, lades siffran 100 till alla överlevande
i klassen så att t.ex. I-85 blev I-185 o.s.v. vilket är ngt förvillande för studenter av det japanska ubåtsvapnet. Enheter som förlorats före den 20 maj 1942 – betecknas oftast med
sina äldre nummer. Som just t.ex. I-70 som aldrig hann uppleva nummerändringen)


Det ’’koppel’’ ubåtar som jagar efter det ’’flyende hangarfartyget’’ får ett par framgångar
på vägen s.a.s. I-9 sänker den 11:e december den amerikanska Matson Line's - s/s LAHAINA om 5645 GRT
med artillerbeskjutning omkring 1500 km NO om Hawaii......

http://bluemooncafe.blogdrive.com/archive/589.html

Den 14:e befinner sig det norska motorfartyget Høegh Merchant (4858GRT) norr om Hawaii. Hon var på resa från San Fransisco till Manila, när hon den 7:e fått radioorder att uppsöka amerikansk, engelsk eller holländsk hamn. Hon har vänt om och ligger stilla i avvaktan på vidare order, när hon träffas av en torped från I-4 från 2:a Ubåtsflottiljen - som går in midskepps vid 3:ans lastlucka. På mellandäcket har hon en last av 80 ton TNT så kaptenen ger order om att överge fartyget, 40 personer inkl. fem passagerare går i livbåtarna och räddas senare av jagaren USS TREVER.
Efter flera dagar av fruktlöst sökande efter ett amerikanskt hangarfartyg, som i verkligheten finns kvar i vattnen runt
Hawaii - står det klart för Ubåtsledningen borta vid Kwajalein att bytet undgått dem.
Men, ubåtarna befinner sig nu så pass nära den amerikanska västkusten att hela ''kopplet'' beordras fortsätta dit och
pröva lyckan i USA's kustfarvatten.
I-15, 19 och 26 dirigeras mot inloppet till San Fransisco, I-25 till Columbia River och Seattle/Vancouver, I-17 till Cap
Mendecino, I-23 till Monterey, I-21 till Estero och I-10 till San Diego.......


Varjag

varjag skrev:

Kai Robert skrev:Intressant, jag läste nyligen en bok som handlar om den svenskättade Emery "Swede" Lundquist. Han var ombord på jagaren USS Monaghan den morgonen, hans tjänst var skytt på en av kanonerna. De låg i beredskap och satte fart ut ur hamnen men hade ingen skarp ammo i kanonen så när de siktade en miniubåt så satte han en övningsgranat i tornet på ubåten vilket inte gjorde någon större skada. Kaptenen på jagaren satte fart mot ubåten och rammade och sänkte den innan de tog sig ut ur hamnen.

Den här boken, Swede : svenskamerikanen som överlevde Pearl Harbor, ger en bra inblick i hur en vanlig kille upplevde denna händelse och även det fortsatta kriget i Stilla Havet.

Tack Kai Robert för den biten. USS MONAGHAN var ''vaktfartyg'' i Pearl den morgonen - och bör haft skarp ammo för alla pjäser. Hon skjöt i alla fall skarpt med Lv mot den första anfallsvågen av flygplan.
Enligt den officiella historien, skjöt inte MONAGHAN mot någon miniubåt, däremot flera andra fartyg som siktade den -
bl.a verkstadsfartygen MEDUSA och TANGIER samt flygdepåfartyget CURTISS.

MONAGHAN, däremot - rammade ubåten och släppte två sjunkbomber omedelbart efter rammkontakten. Vilket anses ha sänkt den. Av fem miniubåtar, lyckades två ta sig in i Pearl Harbor - bägge sänktes. Delar av en - hittades 2002 - och
''senaste rön indikerar'' att en av dess torpeder träffade slagskeppet WEST VIRGINIA.
(Det sista - tror jag inte på)

mvh, Varjag

Enligt boken och Swede fick de inte ha skarpa granater vid kanonerna när de låg inne i hamnen, de var ju inte i krig. De hann inte få upp skarpa granater från ammo-durken så han tog en övningsgranat som träffade tornet. Detta ska senare ha bekräftats när man bärgade ubåten. De sköt även en annan granat, spårljus om jag inte minns fel men den missade. Han var skytt på kanon 2. Att de låg i beredskap stämmer, det var anledningen till att de kunde ta sig ut så snabbt, alla var på plats.

Mvh /Kai

varjag skrev:Ubåten sjunker inom 45 sekunder med aktern först. När störtbombaren flyger tillbaka
för att kolla in läget, ser han fyra japaner i vattnet, ett par väldiga oljebubblor och diverse
flytande debris.

debris = vrakdelar