Fyra fartyg och två möten till havs .....
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Undervattenssvetsning uppfanns av en ryss på 1930-talet, men jag har ingen aning om hur dyk- och svetsfähiga Atlantis besättning var. 
Re: Bergsbestigning, kålsoppan luktar skit & flygare i låganfall….
Om nu kaniner var för svårjagade då kan man väl jaga måsar? Eller det ansågs inte vara riktig människoföda? Något man inte gör utom i extrem nödfall?varjag skrev:Det lokala flygvapnet - som nog aldrig sett en hund förut – uppfattade bums Terry som
- och gick omedelbart till skränande låganfall – i hundratal….
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Tack Femtiotrean för de uppskattande orden - som värmer......Femtiotrean skrev:Varjagens saga är en fröjd och den färska episoden var en skänk från ovan på den gråä snöstormiga skitvädereftermiddagen vi har här!
Men som den landskrabba som jar är undrar jag om man kan reparera en skrovskada *från insidan* och om det kan vara lättare att utföra?
Den enda ''insidesreparation'' jag kan tänka mig - är en extern kofferdam, ngt mycket sällsynt numera - som jag inte tror ATLANTIS hade resurser bygga och applicera.
Sarvi skrev:
Förvisso och dom hade både hjälmdykare med dräkt/luftpump och svetskunniga i maskinpersonalen. Men vad EN ensam dykare kundeUndervattenssvetsning uppfanns av en ryss på 1930-talet, men jag har ingen aning om hur dyk- och svetsfähiga Atlantis besättning var
uträtta under skrovet för att täta en läcka till en djuptank - vet jag inte. Kanske en liten spricka eller så - men knappast mera ...
m.v.h. Varjag
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Jag gissar att man mera tog hand om ev. läckor på insidan, och så fick den skadade biten på dubbelbotten vara skadad?
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Ungefär vad jag oxå tror gunship.gunship skrev:Jag gissar att man mera tog hand om ev. läckor på insidan, och så fick den skadade biten på dubbelbotten vara skadad?
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Tror unmo300 svarat på din fråga Hans, bättre än jag själv kan. Vad gäller t.ex. elförsörjning etc. har dom ju ''hjälpmaskineri''Hans skrev:Instämmer med 53'an.
En fråga till från en annan landkrabba. När man låg stilla i kallt väder. Hur värmdes fartyget? Man kunde väl inte slösa dyrbar olja och hålla maskineriet igång. Eller?
MVH
Hans
som inte bränner mycket i.j.m. huvudmotorerna. Det fanns också en liten '''donkeypanna'' eldad med kol (!?)som stod för kylan
i frys- och kylrum. Fråga mig inte varför - jag vet inte
Varjag
Re: Lyckad flygspaning ger utdelning, men landningen gör det inte……
SKL i Berlin har beordrat ATLANTIS mot Persiska Viken och Lt. Bulla’s Heinkel 114
spanar flitigt längs sjörutten Indien-Madagaskar.
Sent den 23:e siktar flygplanet ett fartyg omkring 100 kilometer borta. Rogge beordrar kon-vergerande kurs och full fart
– men i gryningen är horisonten tom…..
Heinkeln startas – och hittar nästan genast det sökta fartyget. Landar och rapporterar.
Motorbarkassen sätts i sjön med ett par 50-kilosbomber som hakas på Bulla’s flygplan
och han startar igen, med order att beskjuta och bomba främlingen och – att ‘’riva ned
radioantennen med första försöket!’’
Därefter, skall han landa vid barkassen och invänta ATLANTIS…som inte har tid att
ta ombord flygplan och barkass under förföljelsen av fienden….
Heinkeln lyckas - riva antennen i första försöket; sen beskjuter Bulla kommandobryggan
och – fäller sina tvenne bomber….som faller ‘’täckande’’. D.v.s. dom bommar men med en
på var sida nära målet.
Han ser att dom snabbt försöker rigga en ny antenntråd – och hör att dom lyckats….
Radion ropar ut nödsignaler högt och tydligt – men förvirrar lyssnarna på den egna sidan
genom att först rapportera att de ‘’bombas och beskjuts av ett tyskt flygplan…’’
(I Indiska Oceanen
…..man kan sympatisera med tvivlarna…..)
Men, ungefär samtidigt siktar dom ATLANTIS, fattar galoppen och – radierar den kända RRR- signalen.
Identifierar sig som Brockleband & Co.’s s/s MANDASOR…..på resa från Calcutta till England med last av té, jute och gjutjärn.
När avståndet är nere till 8500 meter – öppnar Rogge eld; fyra 15-centimeters granater, en
full bredsida. Den bommar……
Men inte den andra – träffar midskepps, eld utbryter och – radion tystnar.
Men MANDASOR stoppar inte……det krävs ytterligare 61 tunga granater – med bara åtta
träffar – innan de tuffa britterna finner för gott stoppa och överge sitt fartyg.
När bordningskommandot under Lt. Mohr, kommer nära – ser dom både människor – i vattnet och – hajar!
Kommandot skjuter med gevären mot hajarna medan dom plockar upp nödställda….. (vilket naturligtvis i de brittiska skildringarna blev att ‘’dom skjöt mot drunknande i havet…’’ !)
Av besättningen har sex man dödats och av 76 överlevande är 20 skadade….
‘’ The steamship Mandasor SS, Capt. A. Hill, O.B.E., was intercepted and sunk by the German raider Atlantis some hundreds of miles E. of the Seychelle Islands on January 24th, 1941. Three Europeans and three Indians were killed. The 76 survivors, including 16 Europeans, became prisoners of war. Six Europeans and 14 Indians were wounded.’’
http://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?133612
(Hoppas jag inte sticker ut nacken med den vrakrapporten -
Man skiljde mellan ‘’indier’’
och ‘’européer’’ på den lyckliga tiden innan ‘’rasist’’ blev ett skällsord i svenskan….)
MANDASOR ger ganska rikt byte – dom spenderar hela fyra timmar att färja över konserver,
färskproviant, sjökort, radiocoder och postsäckar – innan demoleringsladdningarna sänder
fartyget till Indiska Ossianens botten. Hon dyker ned med fören först – efter luftbubblorna
är en enorm fläck av flytande té – allt som påminner om MANDASOR’s existens.
Med skymningen annalkande, hittar inte ATLANTIS sin barkass och Heinkel 114 där man
väntat….nehej, det tar en värdefull timme av dagsljus till – innan dom siktar barkassen.
Som ligger stilla – motorn ‘’ist Kaputt’’ – dom bara driver, rullar och hoppas bli hittade och –
de flesta där, är gröna i ansiktena av – sjösjuka
Allt som syns – av Bulla’s fina Heinkelmaskin – är
forts.
Varjag
spanar flitigt längs sjörutten Indien-Madagaskar.
Sent den 23:e siktar flygplanet ett fartyg omkring 100 kilometer borta. Rogge beordrar kon-vergerande kurs och full fart
– men i gryningen är horisonten tom…..
Heinkeln startas – och hittar nästan genast det sökta fartyget. Landar och rapporterar.
Motorbarkassen sätts i sjön med ett par 50-kilosbomber som hakas på Bulla’s flygplan
och han startar igen, med order att beskjuta och bomba främlingen och – att ‘’riva ned
radioantennen med första försöket!’’
Därefter, skall han landa vid barkassen och invänta ATLANTIS…som inte har tid att
ta ombord flygplan och barkass under förföljelsen av fienden….
Heinkeln lyckas - riva antennen i första försöket; sen beskjuter Bulla kommandobryggan
och – fäller sina tvenne bomber….som faller ‘’täckande’’. D.v.s. dom bommar men med en
på var sida nära målet.
Han ser att dom snabbt försöker rigga en ny antenntråd – och hör att dom lyckats….
Radion ropar ut nödsignaler högt och tydligt – men förvirrar lyssnarna på den egna sidan
genom att först rapportera att de ‘’bombas och beskjuts av ett tyskt flygplan…’’
(I Indiska Oceanen
Men, ungefär samtidigt siktar dom ATLANTIS, fattar galoppen och – radierar den kända RRR- signalen.
Identifierar sig som Brockleband & Co.’s s/s MANDASOR…..på resa från Calcutta till England med last av té, jute och gjutjärn.
När avståndet är nere till 8500 meter – öppnar Rogge eld; fyra 15-centimeters granater, en
full bredsida. Den bommar……
Men inte den andra – träffar midskepps, eld utbryter och – radion tystnar.
Men MANDASOR stoppar inte……det krävs ytterligare 61 tunga granater – med bara åtta
träffar – innan de tuffa britterna finner för gott stoppa och överge sitt fartyg.
När bordningskommandot under Lt. Mohr, kommer nära – ser dom både människor – i vattnet och – hajar!
Kommandot skjuter med gevären mot hajarna medan dom plockar upp nödställda….. (vilket naturligtvis i de brittiska skildringarna blev att ‘’dom skjöt mot drunknande i havet…’’ !)
Av besättningen har sex man dödats och av 76 överlevande är 20 skadade….
‘’ The steamship Mandasor SS, Capt. A. Hill, O.B.E., was intercepted and sunk by the German raider Atlantis some hundreds of miles E. of the Seychelle Islands on January 24th, 1941. Three Europeans and three Indians were killed. The 76 survivors, including 16 Europeans, became prisoners of war. Six Europeans and 14 Indians were wounded.’’
http://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?133612
(Hoppas jag inte sticker ut nacken med den vrakrapporten -
och ‘’européer’’ på den lyckliga tiden innan ‘’rasist’’ blev ett skällsord i svenskan….)
MANDASOR ger ganska rikt byte – dom spenderar hela fyra timmar att färja över konserver,
färskproviant, sjökort, radiocoder och postsäckar – innan demoleringsladdningarna sänder
fartyget till Indiska Ossianens botten. Hon dyker ned med fören först – efter luftbubblorna
är en enorm fläck av flytande té – allt som påminner om MANDASOR’s existens.
Med skymningen annalkande, hittar inte ATLANTIS sin barkass och Heinkel 114 där man
väntat….nehej, det tar en värdefull timme av dagsljus till – innan dom siktar barkassen.
Som ligger stilla – motorn ‘’ist Kaputt’’ – dom bara driver, rullar och hoppas bli hittade och –
de flesta där, är gröna i ansiktena av – sjösjuka
Allt som syns – av Bulla’s fina Heinkelmaskin – är
forts.
Varjag
Re: Bergsbestigning, kålsoppan luktar skit & flygare i låganfall….
För att jaga fågel, a77 - behöver man hagelgevär...och skickliga hagelskyttar, ngt som tyska flottan saknade.a77 skrev:Om nu kaniner var för svårjagade då kan man väl jaga måsar? Eller det ansågs inte vara riktig människoföda? Något man inte gör utom i extrem nödfall?varjag skrev:Det lokala flygvapnet - som nog aldrig sett en hund förut – uppfattade bums Terry som
- och gick omedelbart till skränande låganfall – i hundratal….
Beträffande måsars ''bordskvalité'' kan jag inte yttra mig. Men förestaller mig att den liknar den läckert utseende - - som växer rikligt i varjagens trakter och - om vilkens ätlighet flera svenskar frågat mig.
Mitt svar (efter prov...) är - att om svältdöden är enda andra alternativet - prova gärna. Men döden är nog att föredraga!
mvh, Varjag
Re: Fett byte – SPEYBANK, blockadbrytaren TANNENFELS och en norsk tankbåt
Med sina sjösjuka sjömän och flygare – tillsammans med barkassen väl ombord igen
återstår inget annat att göra – än att sänka ‘’deras flygande öga’’ med kanoneld……
Kpt. Rogge är oerhört besviken, men har hört nog med liknande historier med andra
sjöflygplan och skattar sig lycklig att pilot och spanare i alla fall överlevde ‘’kapotteringen’’.
Den 27:e januari, i disig sikt – rapporterar utkikarna ‘’ett enormt fartyg’’ - på stort avstånd –
‘’det måste vara QUEEN MARY……’’ (80 000 ton/ 30 knop, tillsammans med QUEEN
ELIZABETH - väldens då största fartyg!)
ATLANTIS sätter fart ifrån det siktade fartyget, Rogge vet att dessa oftast eskorteras av
kryssare med flygplanskatapulter – och vill snabbast möjligt sätta sig i säkerhet….
[Det siktade fartyget var faktiskt P & O Lines –
om 25 000 ton på väg mot Australien för att skeppa trupper. Men likheten med QM på
avstånd förlåter den tyska felidentifieringen.]
Fyra dagar senare, i mörker, smyger ATLANTIS ikapp ett mörklagt skepp med västlig kurs –
tänder stråkastare som bländar motståndaren och skickar en tjutande salva 15-cms granater
över den andras kommandobrygga….
Fartyget stoppar utan vidare eldgivning och utan nödsignaler med radion.
Det var den brittiska Bank Line’s 5000-tonnare - som just lämnat Cochin (Indien) mot New York med last av manganmalm, teaktimmer och
shellac. Och bäst av allt – hon är fullbunkrad för den långa resan – en helt idealisk ‘’pris’’,
oskadad och med dyrbar last.
Rogge sätter en prisbesättning ombord under Lt. Breuers – med order avvakta vid för vidare order.
I disigt väder dagen efter siktas ett annat engelskt fartyg. Blue Funnel Line’s
7000-tonnare s/s TROILUS.
Men denna turbindrivna ångare från ett brittiskt ‘’paradrederi’’ – lät sig inte luras…
Dom satte full fart från tyskarna – sände nödsignaler…..’’förföljda av misstänkt fartyg…’’
och deras signaler bekräftades av flera Royal Navy-stationer – Rogge ger snart upp jakten
då TROILUS är nästan lika snabb som ATLANTIS……
Ovetande för tyskarna, var det denna gången nära ögat; hangarfartyget FORMIDABLE med
tunga kryssaren HMS HAWKINS – hade bekräftat TROILUS signaler och styrde mot dennas
position – dom möttes morgonen därpå, TROILUS var ‘’safe & sound’’ så krigsfartygen vände tillbaka mot Ostafrika……
’’Bondtur’’ – kallas det på svenska -
För att underlätta de framgångsrika nattanfallen har Rogge låtit måla en jättelik ‘’banderoll’’
att hängas ut över fartygssidan och belyst med strålkastare förkunnande texten;
STOP SHIP - DO NOT USE RADIO !
och läsbar på långt avstånd……
Denna kom till använding redan följande dag, den 2:a mot en medelstor tankbåt – som
följer instruktionerna till punkt & pricka, inte ett skott lossas, tankern bordas och kapitulerar.
Hon var den norska ångtankern s/t KETTY BRØVIG hemmahörande i Farsund med last
av 4000 ton diesel- och 6000 ton brännolja från Bahrein till Lorenco Marques i portugisiska östafrika. Hennes befäl är norrmän men besättningen- mestadels kineser och malajer, varav flera desperat kastar sig i havet – och måste fiskas upp av tyskarna…..
(bilden visar tankern sjunkande, efter prejning 4:e mars av australiska kryssaren HMAS CANBERRA -
öppnade prisbesättningen bottenventilerna.....)
Tankern får en tysk prisbesättning under ‘’dynamitarden’’ Lt Fehler och beordras
uppsöka Planquadrat Eichbaum för vidare order…..
Rogge rapporterar framgången till Berlin och föreslår att skicka SPEYBANK till Europa och
ett möte mellan ATLANTIS, hjälpkryssaren KORMORAN och pansar- skeppet ADMIRAL SCHEER –
att fylla sina bunkers från KETTY BRØVIG......
forts.
Varjag
återstår inget annat att göra – än att sänka ‘’deras flygande öga’’ med kanoneld……
Kpt. Rogge är oerhört besviken, men har hört nog med liknande historier med andra
sjöflygplan och skattar sig lycklig att pilot och spanare i alla fall överlevde ‘’kapotteringen’’.
Den 27:e januari, i disig sikt – rapporterar utkikarna ‘’ett enormt fartyg’’ - på stort avstånd –
‘’det måste vara QUEEN MARY……’’ (80 000 ton/ 30 knop, tillsammans med QUEEN
ELIZABETH - väldens då största fartyg!)
ATLANTIS sätter fart ifrån det siktade fartyget, Rogge vet att dessa oftast eskorteras av
kryssare med flygplanskatapulter – och vill snabbast möjligt sätta sig i säkerhet….
[Det siktade fartyget var faktiskt P & O Lines –
om 25 000 ton på väg mot Australien för att skeppa trupper. Men likheten med QM på
avstånd förlåter den tyska felidentifieringen.]
Fyra dagar senare, i mörker, smyger ATLANTIS ikapp ett mörklagt skepp med västlig kurs –
tänder stråkastare som bländar motståndaren och skickar en tjutande salva 15-cms granater
över den andras kommandobrygga….
Fartyget stoppar utan vidare eldgivning och utan nödsignaler med radion.
Det var den brittiska Bank Line’s 5000-tonnare - som just lämnat Cochin (Indien) mot New York med last av manganmalm, teaktimmer och
shellac. Och bäst av allt – hon är fullbunkrad för den långa resan – en helt idealisk ‘’pris’’,
oskadad och med dyrbar last.
Rogge sätter en prisbesättning ombord under Lt. Breuers – med order avvakta vid för vidare order.
I disigt väder dagen efter siktas ett annat engelskt fartyg. Blue Funnel Line’s
7000-tonnare s/s TROILUS.
Men denna turbindrivna ångare från ett brittiskt ‘’paradrederi’’ – lät sig inte luras…
Dom satte full fart från tyskarna – sände nödsignaler…..’’förföljda av misstänkt fartyg…’’
och deras signaler bekräftades av flera Royal Navy-stationer – Rogge ger snart upp jakten
då TROILUS är nästan lika snabb som ATLANTIS……
Ovetande för tyskarna, var det denna gången nära ögat; hangarfartyget FORMIDABLE med
tunga kryssaren HMS HAWKINS – hade bekräftat TROILUS signaler och styrde mot dennas
position – dom möttes morgonen därpå, TROILUS var ‘’safe & sound’’ så krigsfartygen vände tillbaka mot Ostafrika……
’’Bondtur’’ – kallas det på svenska -
För att underlätta de framgångsrika nattanfallen har Rogge låtit måla en jättelik ‘’banderoll’’
att hängas ut över fartygssidan och belyst med strålkastare förkunnande texten;
STOP SHIP - DO NOT USE RADIO !
och läsbar på långt avstånd……
Denna kom till använding redan följande dag, den 2:a mot en medelstor tankbåt – som
följer instruktionerna till punkt & pricka, inte ett skott lossas, tankern bordas och kapitulerar.
Hon var den norska ångtankern s/t KETTY BRØVIG hemmahörande i Farsund med last
av 4000 ton diesel- och 6000 ton brännolja från Bahrein till Lorenco Marques i portugisiska östafrika. Hennes befäl är norrmän men besättningen- mestadels kineser och malajer, varav flera desperat kastar sig i havet – och måste fiskas upp av tyskarna…..
(bilden visar tankern sjunkande, efter prejning 4:e mars av australiska kryssaren HMAS CANBERRA -
öppnade prisbesättningen bottenventilerna.....)
Tankern får en tysk prisbesättning under ‘’dynamitarden’’ Lt Fehler och beordras
uppsöka Planquadrat Eichbaum för vidare order…..
Rogge rapporterar framgången till Berlin och föreslår att skicka SPEYBANK till Europa och
ett möte mellan ATLANTIS, hjälpkryssaren KORMORAN och pansar- skeppet ADMIRAL SCHEER –
att fylla sina bunkers från KETTY BRØVIG......
forts.
Varjag
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 16721
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Berätta gärna om dessa bottenventiler som verkar finnas på alla båtar. Hur ser de ut och vad har man dem till? Jag har svårt att tro att syftet är att sänka båten på öppen sjö
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Markus Holst skrev:Berätta gärna om dessa bottenventiler som verkar finnas på alla båtar. Hur ser de ut och vad har man dem till? Jag har svårt att tro att syftet är att sänka båten på öppen sjö
Men - kan användas just i det syftet också.
Fundamentalt är Seacocks - eller Kingston valves - avsedda att släppa in havsvatten i skrovet under kontrollerade former & volymer.
Vanligast till isolerade barlasttankar. Men kan gälla t.ex. eller kloak/septiktankar etc.
Men barlasttankar, kylsystem,sanitärsystem etc - kan i sin tur öppnas för att ge havsvattnet fri tillgång till skrovet och -
övervinna dess flytbarhet = sänkning.
Det är en relativt långsam sänkningsmetod men - de dåtida reglagen satt djupt nere i maskinrummet vilket flödade
först. Vilket omöjliggjorde 'reversering'' av processen när den väl igångsatts.
mvh, Varjag
Re: Achtung! Krigsfartyg i sikte! Alarm – engelsk konvoj i sikte!
SKL svarar med order att möta den italienska – ubåten PERLA
och blockadfbrytaren TANNENFELS i plankvadrat Nelka och bunkra bägge fartygen
vars oljeförråd är nästan tomma.... Det är med blandade känslor ATLANTIS inte hittar PERLA på utsatt tid och position, nej dom spiller sex timmar
innan dom hittar den italienska ubåten.
Vars kapten, förutom bunkers- och 4 ton !!?) smörjolja – har mage be att få 120 000 cigaretter!
PERLA har 30 mans besättning – dom måste alla ha varit storrökare……eller hade en
maffiakapten med goda landkontakter i Somaliland…..
Den 8:e möter dom SPEYBANK, utväxlar lite proviant och order innan bägge
den 10:e möter TANNENFELS, som visar rostiga spår av sin arton månaders liggetid i Mogadishu i Italienska Somaliland sedan krigsutbrottet 1939.......
Med henne – återvänder DURMITOR’s prisbesättning och med Lt.Dehnel!
KETTY BRØVIG kallas till samma position och under de följande två dygnen
sker intensiv trafik mellan alla fyra och TANNENFELS oljas av BRØVIG.
‘’dynamitard-Fehler’’ återkallas och ersätts av den erfarnare Lt. Dehnel med hans
prisbesättning på den norska tankern. Alla ATLANTIS fångar överförs till TANNENFELS och den 12:e
leder Rogge sin lilla flotta söderut för det kommande mötet med Panzerschiff ADMIRAL SCHEER……
Den gode Rogge beslutar spela sina utkikar ett litet spratt; ingen på ‘’mässdäcken’’ har varskotts om mötet – bara en liten grupp officerare vet vad som skall hända.
Två dagar senare, i hårt väder med hög sjögång – siktas stridsmärsar över horisonten……
‘’fientligt krigsfartyg i sikte….!!!’’
(av naturliga skäl – uppfattar besättningen på dessa latituder ALLA krigsfartyg som – fientliga….)
När ATLANTIS med följe – styr rakt mot ‘’fienden’’ rasar hakor och skakas huvuden…
Utkikarna på SHEER rapporterat lika entusiastiskt – ‘’engelsk konvoj i sikte…!!’’
På ATLANTIS där kikarna & avståndsmätarna inte ett ögonblick lämnar målet –
utbrister plötsligt någon, Mein Gott, das ist ja unsere ‘’alte SCHEER’’ ! Hurrah!
Även ombord på pansarskeppet slokar mustacherna, vad dom trott var en fet engelsk konvoj, seglande rakt in i det tyska gapet –
visar sig vara Rogge’s lilla eskader av tyska fartyg….
forts.
Varjag
och blockadfbrytaren TANNENFELS i plankvadrat Nelka och bunkra bägge fartygen
vars oljeförråd är nästan tomma.... Det är med blandade känslor ATLANTIS inte hittar PERLA på utsatt tid och position, nej dom spiller sex timmar
innan dom hittar den italienska ubåten.
Vars kapten, förutom bunkers- och 4 ton !!?) smörjolja – har mage be att få 120 000 cigaretter!
PERLA har 30 mans besättning – dom måste alla ha varit storrökare……eller hade en
maffiakapten med goda landkontakter i Somaliland…..
Den 8:e möter dom SPEYBANK, utväxlar lite proviant och order innan bägge
den 10:e möter TANNENFELS, som visar rostiga spår av sin arton månaders liggetid i Mogadishu i Italienska Somaliland sedan krigsutbrottet 1939.......
Med henne – återvänder DURMITOR’s prisbesättning och med Lt.Dehnel!
KETTY BRØVIG kallas till samma position och under de följande två dygnen
sker intensiv trafik mellan alla fyra och TANNENFELS oljas av BRØVIG.
‘’dynamitard-Fehler’’ återkallas och ersätts av den erfarnare Lt. Dehnel med hans
prisbesättning på den norska tankern. Alla ATLANTIS fångar överförs till TANNENFELS och den 12:e
leder Rogge sin lilla flotta söderut för det kommande mötet med Panzerschiff ADMIRAL SCHEER……
Den gode Rogge beslutar spela sina utkikar ett litet spratt; ingen på ‘’mässdäcken’’ har varskotts om mötet – bara en liten grupp officerare vet vad som skall hända.
Två dagar senare, i hårt väder med hög sjögång – siktas stridsmärsar över horisonten……
‘’fientligt krigsfartyg i sikte….!!!’’
(av naturliga skäl – uppfattar besättningen på dessa latituder ALLA krigsfartyg som – fientliga….)
När ATLANTIS med följe – styr rakt mot ‘’fienden’’ rasar hakor och skakas huvuden…
Utkikarna på SHEER rapporterat lika entusiastiskt – ‘’engelsk konvoj i sikte…!!’’
På ATLANTIS där kikarna & avståndsmätarna inte ett ögonblick lämnar målet –
utbrister plötsligt någon, Mein Gott, das ist ja unsere ‘’alte SCHEER’’ ! Hurrah!
Även ombord på pansarskeppet slokar mustacherna, vad dom trott var en fet engelsk konvoj, seglande rakt in i det tyska gapet –
visar sig vara Rogge’s lilla eskader av tyska fartyg….
forts.
Varjag
Re: Fyra fartyg och två möten till havs .....
Bra jobbar varjag!
Re: Våghalsig bordning, alla sorters äggrätter & Frankrikefararnas farväl…..
Tack Lejonmod f. din uppskattning, värmer....
Det var den 14:e februari och denna ansamling av inte mindre än fem tyska ytfartyg på
samma fjärran plätt av oceanerna – var den största under hela kriget.
Sjön gick hög – mycket hög och SCHEER’s fartygschef, Kapitän-zur-See, Theodor Krancke
efter utväxling av de vanliga artighetssignalerna – ‘’beklagar’’ att hans inbjudan till besök
på pansarskeppet – ‘’måste invänta mera tjänligt väder’’…….
‘’I helvete heller’’ sa Rogge (men signalerade inte den kommentaren
) istället svarade han; ‘’Kommer över..’’
ATLANTIS har en norsk motorlivbåt, byggd för värre väder än tyska flottans barkasser – ‘’den
tar vi’’ beordrar Rogge….
Dessutom vill han säkert briljera ett sjömanskap – som han inte helt tilltror den förnäma
och fint målade ‘’pansarflottan’’ – men som han tycker - anstår en riktig kaparkapten -
Han lyckas i sitt syfte, på SCHEER ser man med förskräckelse den norska livbåten
komma runt från läet bakom ATLANTIS akter – och sätter fart mot målet. Den försvinner
nästan helt ibland i vågdalarna
Ut med lotslejdare och försiktig manövrering för att bereda Rogge’s båt bästa möjliga lä
undan vind och sjö…..
Vad Rogge inte tänkt på – var att SCHEERS fribord och överbyggnader är låga – och inte
kan ge lä som ett kofferdistskrov – både han adjutant Mohr, är ganska blöta och omskakade
när de till slut står på pansarskeppets hivande däck !
Kapten Krancke ger givetvis ett ‘’festligt mottagande’’ – men när det är dags återvända
är vädret ännu sämre…..Rogge lyckas hoppa från lejdaren ned i livbåten – utan att bryta
något ben,men vill inte riskera sin adjutants liv och lem *) på samma sätt – Löjtnant Mohr får övernatta på SCHEER….
[*) En förklaring kanske på sin plats…..vad Rogge gjorde – var att utmana ödet. Det finns
en bild av ATLANTIS, tagen den dagen från SCHEER – där bara ‘’övre halvan av atlantis’’ är synlig i en vågdal…..
m.a.o. sjögången var för hög för att med rimlig säkerhet – borda ochäntra ett annat fartyg.
Rogge ville imponera på ‘’stärkskjortorna i pansarflottan’’......
Men hans bravado-nummer imponerade inte på Krancke – tvärtom uppstod det ngn sorts
schism mellan de bägge officerarna efter Rogges livsfarliga uppvisning…]
Den lilla flottan tillbringar fyra dygn tillsammans, med artighets och skrytbesök hos varandra.
Reläer av ATLANTIS härdade veteraner struttar runt på SCHEER och rycker på axlarna åt
gröngölingar som ‘’bara varit ute i tre månader…’’
Presenter utväxlas, varenda man på SCHEER får en reservoirpenna – från ATLANTIS
bytesförråd.
SCHEER blir inte svaret skyldig – ATLANTIS fick en present av – 150 000 färska ägg!
[Den 18:e December 1940, hade SCHEER kapat det brittiska kylfartyget s/s DUQUESA
vid Peter & Paul Rocks i Sydatlanten. Hon var på resa från La Platafloden till Liverpool och
hade en last av 3000 ton fruset kött och 14 millioner färska ägg!
DUQUESA togs till Treffpunkt Andalusien vid St Helena och överantvardades till den tyska
Kriegsmarines förråds-och-tankfartyg NORDMARK som var baserad där en längre tid.
Och – distribuerade valfritt antal ägg – och kött - till alla som ville ha dem……
DUQUESA kallades skämtsamt för Verpflegungsamt Wilhelmshavven Süd! ]
(betyder ungefär Proviantmyndigheten Wilhelmshafen Södra)
Men ingen mottagare hade kylutrymmen för sådana kvantiteter…..inte ATLANTIS och inte SCHEER….
I två veckor, åt våra bålda atlantiker – och deras fångar som heller inte sett ett färskt ägg på månader …..ägg. Till morgon, middag & kväll. Kokta, stekta, pocherade, förlorade, äggröra –
omeletter, ja ‘’skotska ostron’’….ägg, ägg och mera ägg!
När det försvarliga ouppätna restpartiet började bli dåliga – hivades resten – överbord…
Dom vinkar adjö till ADMIRAL SCHEER den 17:e – och skattar sig lyckliga inte tillhöra
hennes besättning. Dessa pansarkolosser är outhärdligt varma på dessa breddgrader med
trånga utrymmen och – hård Kiel-disciplin……
Några ord till om – schismen mellan de bägge fartygscheferna berörd ovan.
I minst två böcker om ATLANTIS, hävdas att under mötet oljades SCHEER av bytestankern
KETTY BRØVIG. Ja, SKL i Berlin har beordrat SCHEER att bunkra från ATLANTIS förråd
då man där befarade att den norska tankerns dieselolja var av en lägre kvalité – och inte
lämpad för pansarskeppets motorer.
Men SCHEERS maskiningenjörer testade oljan – förklarade den ‘’prima vara’’ och – oljade
1200 ton direkt utan omvägar.
Men - i boken ‘’RRR’’ om ADMIRAL SCHEER’s kaparfärd – skriven av Krancke själv – nämns ingen bunkring från ATLANTIS prisfartyg.
Överhuvud taget förbigås mötet med ATLANTIS och hennes prisfartyg – med ett par,tre meningslösa rader….
F֨örvånande (!) men…..Ont blod etc. etc.
TANNENFELS sätter kurs mot Frankrike – och nådde oantastad Bordeaux den 19e april.
KETTY BRØVIG styr österut för ett rendez-vous med blockadbrytaren m/v COBURG som kommer från Japan. Men som jag kort berättade om – hittades bägge av den australiska kryssaren HMAS CANBERRA vars eldgivning gör deras läge utsiktslöst.
Bägge självsänks den 4:e mars men utan personalförluster – alla blir fångar.
Rogge behåller SPEYBANK några dagar till som ‘’spaningsfartyg’’ – m.a.o. bägge avan-
cerar på linje vilket tredubblar bredden på den tyska ‘’spaningskrattan’’.
Sedan skickas även hon till Frankrike och angör Bordeaux précis tre veckor efter TANNENFELS, den 10e maj.
forts,
Varjag
Det var den 14:e februari och denna ansamling av inte mindre än fem tyska ytfartyg på
samma fjärran plätt av oceanerna – var den största under hela kriget.
Sjön gick hög – mycket hög och SCHEER’s fartygschef, Kapitän-zur-See, Theodor Krancke
efter utväxling av de vanliga artighetssignalerna – ‘’beklagar’’ att hans inbjudan till besök
på pansarskeppet – ‘’måste invänta mera tjänligt väder’’…….
‘’I helvete heller’’ sa Rogge (men signalerade inte den kommentaren
ATLANTIS har en norsk motorlivbåt, byggd för värre väder än tyska flottans barkasser – ‘’den
tar vi’’ beordrar Rogge….
Dessutom vill han säkert briljera ett sjömanskap – som han inte helt tilltror den förnäma
och fint målade ‘’pansarflottan’’ – men som han tycker - anstår en riktig kaparkapten -
Han lyckas i sitt syfte, på SCHEER ser man med förskräckelse den norska livbåten
komma runt från läet bakom ATLANTIS akter – och sätter fart mot målet. Den försvinner
nästan helt ibland i vågdalarna
Ut med lotslejdare och försiktig manövrering för att bereda Rogge’s båt bästa möjliga lä
undan vind och sjö…..
Vad Rogge inte tänkt på – var att SCHEERS fribord och överbyggnader är låga – och inte
kan ge lä som ett kofferdistskrov – både han adjutant Mohr, är ganska blöta och omskakade
när de till slut står på pansarskeppets hivande däck !
Kapten Krancke ger givetvis ett ‘’festligt mottagande’’ – men när det är dags återvända
är vädret ännu sämre…..Rogge lyckas hoppa från lejdaren ned i livbåten – utan att bryta
något ben,men vill inte riskera sin adjutants liv och lem *) på samma sätt – Löjtnant Mohr får övernatta på SCHEER….
[*) En förklaring kanske på sin plats…..vad Rogge gjorde – var att utmana ödet. Det finns
en bild av ATLANTIS, tagen den dagen från SCHEER – där bara ‘’övre halvan av atlantis’’ är synlig i en vågdal…..
m.a.o. sjögången var för hög för att med rimlig säkerhet – borda ochäntra ett annat fartyg.
Rogge ville imponera på ‘’stärkskjortorna i pansarflottan’’......
Men hans bravado-nummer imponerade inte på Krancke – tvärtom uppstod det ngn sorts
schism mellan de bägge officerarna efter Rogges livsfarliga uppvisning…]
Den lilla flottan tillbringar fyra dygn tillsammans, med artighets och skrytbesök hos varandra.
Reläer av ATLANTIS härdade veteraner struttar runt på SCHEER och rycker på axlarna åt
gröngölingar som ‘’bara varit ute i tre månader…’’
Presenter utväxlas, varenda man på SCHEER får en reservoirpenna – från ATLANTIS
bytesförråd.
SCHEER blir inte svaret skyldig – ATLANTIS fick en present av – 150 000 färska ägg!
[Den 18:e December 1940, hade SCHEER kapat det brittiska kylfartyget s/s DUQUESA
vid Peter & Paul Rocks i Sydatlanten. Hon var på resa från La Platafloden till Liverpool och
hade en last av 3000 ton fruset kött och 14 millioner färska ägg!
DUQUESA togs till Treffpunkt Andalusien vid St Helena och överantvardades till den tyska
Kriegsmarines förråds-och-tankfartyg NORDMARK som var baserad där en längre tid.
Och – distribuerade valfritt antal ägg – och kött - till alla som ville ha dem……
DUQUESA kallades skämtsamt för Verpflegungsamt Wilhelmshavven Süd! ]
(betyder ungefär Proviantmyndigheten Wilhelmshafen Södra)
Men ingen mottagare hade kylutrymmen för sådana kvantiteter…..inte ATLANTIS och inte SCHEER….
I två veckor, åt våra bålda atlantiker – och deras fångar som heller inte sett ett färskt ägg på månader …..ägg. Till morgon, middag & kväll. Kokta, stekta, pocherade, förlorade, äggröra –
omeletter, ja ‘’skotska ostron’’….ägg, ägg och mera ägg!
När det försvarliga ouppätna restpartiet började bli dåliga – hivades resten – överbord…
Dom vinkar adjö till ADMIRAL SCHEER den 17:e – och skattar sig lyckliga inte tillhöra
hennes besättning. Dessa pansarkolosser är outhärdligt varma på dessa breddgrader med
trånga utrymmen och – hård Kiel-disciplin……
Några ord till om – schismen mellan de bägge fartygscheferna berörd ovan.
I minst två böcker om ATLANTIS, hävdas att under mötet oljades SCHEER av bytestankern
KETTY BRØVIG. Ja, SKL i Berlin har beordrat SCHEER att bunkra från ATLANTIS förråd
då man där befarade att den norska tankerns dieselolja var av en lägre kvalité – och inte
lämpad för pansarskeppets motorer.
Men SCHEERS maskiningenjörer testade oljan – förklarade den ‘’prima vara’’ och – oljade
1200 ton direkt utan omvägar.
Men - i boken ‘’RRR’’ om ADMIRAL SCHEER’s kaparfärd – skriven av Krancke själv – nämns ingen bunkring från ATLANTIS prisfartyg.
Överhuvud taget förbigås mötet med ATLANTIS och hennes prisfartyg – med ett par,tre meningslösa rader….
F֨örvånande (!) men…..Ont blod etc. etc.
TANNENFELS sätter kurs mot Frankrike – och nådde oantastad Bordeaux den 19e april.
KETTY BRØVIG styr österut för ett rendez-vous med blockadbrytaren m/v COBURG som kommer från Japan. Men som jag kort berättade om – hittades bägge av den australiska kryssaren HMAS CANBERRA vars eldgivning gör deras läge utsiktslöst.
Bägge självsänks den 4:e mars men utan personalförluster – alla blir fångar.
Rogge behåller SPEYBANK några dagar till som ‘’spaningsfartyg’’ – m.a.o. bägge avan-
cerar på linje vilket tredubblar bredden på den tyska ‘’spaningskrattan’’.
Sedan skickas även hon till Frankrike och angör Bordeaux précis tre veckor efter TANNENFELS, den 10e maj.
forts,
Varjag