Sovjets Bombkrig mot Finland 1939-40

[Sarvi]

En bok som riks( svenskar) kanske missat?

Jag fick åtminstone läsa den på svenskalektionerna under högstadiet, om jag minns rätt.

[varjag]

av Grille sön apr 08, 2012 2:35 pm

Om jag inte missminner mig heter Koivisto Björkö på Svenska

Tack för den biten Grille. Var osäker själv - ''Björkö'' nämns som bombmål i en del annaler - men jag var säker om att det INTE gällde en ort med samma namn vid Bottenhavet.....Varjag

[varjag]

Fortsättning....
Nyårsdagen 1940. Flygvädret måste ha varit uselt efter nyåret, för inte mycket händer på de första dagarna i januari på bombfronten.
Utom - att Oulu (Uleåborg) bombarderas av några DB-3 som kommer från 9:e arméns styrkor i Uthua eller Kandalaks.

Nyår i Oulu.jpg (26.02 KiB) Visad 4340 gånger

Vid den här tiden försvinner också ord som ringa och obetydliga - i rapporteringen av bombskadorna. Ett tyst finskt erkännande att bombanfallen verkligen ''känns''? Eller - ett uppvaknande till den sympati bombningarna framkallar hos världsopinionen.

Vid Jul/Nyårstiden, var det uppenbart för den sovjetiska ledningen att de för ''Finlands Befrielse'' - insatta flygstyrkorna var otillräckliga.
Nya flygregementen från alla delar av det väldiga landet, sattes i rörelse mot krigsskådeplatsen. Från Kievs Militärdistrikt, från Svarta Havet - ja t.o.m. från Mongoliet och Khabarovsk vid Stilla Oceanen - hämtas flygplan och flygare. Knappast något hörn av Sovjetunionen, lämnas oberört av kraftsamlingen för att betvinga det lilla Finland.

Januari 1940, kännetecknas - bortsett från hårda och bittra strider på marken - av en rysk kraftsamling för den avgörande offensiven, planerad för februari. Antalet bombplan vid nyåret är redan flera än 1000; hela den insatta flygstyrkan- bomb, jakt och spaning - är omkring 2600 flygplan!
Som alla skall baseras, opereras, servas och repareras - på vad som egentligen är en mycket trång plats.....
Den sovjetiska delen av Karelska Näset (innan mars-freden), Leningrads omgivningar söderut till Novgorod - och
sovjetiska Ladogakarelen, är faktiskt inte mycket större än Småland.
Att basera och operera mera än 2000 fpl (c:a 400 befinner sig norröver) på den ytan - är inget lätt företag.

Intensivt flygfältsbyggande under 1939 har ökat antalet fält (inklusive ett par dussin väster om Vita Havet och i Murmanskområdet) till ett 70-tal. Men de flesta bara avsedda för jaktplan - bombplanen kräver längre start/landningsbanor och starkare underlag för sina operationer.
Och här kommer krigsvinterns rekordkyla till ryssarnas hjälp. Isen fryser tjock och stark på alla vattendrag. Från mitten av januari, kan insjöarnas is, lätt plogas till s.k. isbaser för att skapa kvicka temporära flygfält. Ja - i februari, har t.o.m. havsisen i Finska Vikens inre delar frusit så stark - att bombförband kan baseras nordväst om Leningrad - i Sestroretskområdet - på den.
Det finska flygvapnet har övat med isbaser redan under fredstid

Finska Fokkers på Lemi isbas.jpg (19.02 KiB) Visad 4340 gånger

Men, förvånande - har de ryska flygarna mycket liten erfarenhet av manövrering på is-eller snöunderlag.....
Bombplanen förses med skidor i.s.f. hjul. På skidor - har man som bekant inga bromsar - och ''sladdar'' står på dagordningen. Följden, blev otaliga kollisioner och olyckor på de ryska flygfälten där många flygplan skadades eller avskrevs och personal dödades.
En annan och unik aspekt av den vintriga omgivningen vad flyget beträffade - var att Finland ''de Tusen Sjöars Land'' - erbjöd en hart när oavbruten kedja av lämpliga is-och snötäckta nödlandningsfält.
Efter stridsskador eller bränslebrist - kunde de ryska flygplanen oftast buklandas på de snötäckta insjöisarna.

Friktionen, var minimal - gnistbildning (= bensintanksexplosion) var obefintlig. Flygplanet bara kanade i snön till det stannade - och besättningen kunde stiga ur.

SB efter lyckad nödlandning.jpg (12.01 KiB) Visad 4340 gånger

Otaliga sådana nödlandningar företogs med lyckat resultat. Många av de ryska bombplansbesättningarna, kunde också räddas av egna flygplan - som helt enkelt landade, plockade upp de nödställda - och flög hem dem till den egna sidan.
Flera sovjetiska piloter blev ''Sovjetunionens Hjältar'' för bedriften att ha räddat flygare under finska skidpatrullernas näsor.

forts. följer....

Varjag

[Hans]

Otaliga sådana nödlandningar företogs med lyckat resultat.

Och finnarna var miljömedvetna redan då och ägnade sig åt avancerad recycling. T.ex:


http://surfcity.kund.dalnet.se/polikarpov_finland.htm


http://www.aircraftaces.com/polikarpov-i16.htm


http://www.ww2aircraft.net/forum/aircra ... 997-4.html

Ibland är det svårt att veta vilka som är recyclade i vinterkriget, i fortsättningskriget och vilka som köptes av tyskarna efter Barbarossa.

MVH

Hans

[varjag]

Ibland är det svårt att veta vilka som är recyclade i vinterkriget, i fortsättningskriget och vilka som köptes av tyskarna efter Barbarossa

Jo Hans, det är lite snårigt. Och tack - för presentation av de ryska jaktplanen I-16 och I-152, som var de numerärt viktigaste ryska typerna. I-152, biplanet på Hans bild, var den äldsta modellen (med rak genomgående övervinge och fast landningsställ) och den insattes i huvudsak ''norr om Ladoga''. Dess modernaste kusin - I-153, med bruten ''måsvinge'' och infällbart landningsställ var en sällsyntare fågel i Vinterkriget. I länken lite om finskt krigsbyte & köp från Tyskland av erövrade fpl under 1941/2 av bägge dessa fpl-typer

http://surfcity.kund.dalnet.se/polikarpov_finland.htm

Vad bombare beträffar, så startades Fortsättningskriget med ''en hel liten flotta'' av ryska plan...

Man hade 5 SB's som reparerat krigsbyte (plus 3 till som blev färdiga efter juni 1941). Dessutom köptes ytterligare hela 16 från tyska överskottslager. Svårt säga hur många av dessa sexton som var tyskt krigsbyte och/eller f.d. tjeckiska
B-71 (licensbyggda i Tjeckoslovakiet)

Av DB-3 hade Finland 4 stycken reparerade efter V-kriget och lade vantarna på 3 st DB-3F (senare kallad Ilyushin Il-4)
D3F/Il-4 var den senare modellen med lång glasnos

Dessutom inköptes av tyskt krigsbyte också fyra stycken Il-4 till. De senare tjänstgjorde vid finska flottiljen Le 48.
DB-3:orna tilldelades Le 46.

I den svenska flygtidningen Flyg, salig i åminnelse, fanns omkring 1945 en bra artikel, just om en av dessa
DB-3F i finska flygvapnet som kallades Stor-Ida. Vad jag minns om pilotkommentarerna, var ''tung, klumpig - men starkt byggd. Och inte speciellt lätt att flyga...''

Varjag

[varjag]

Men - i slutet av den första veckan 1940 - det är en fredag den 5:e, klarnar vädret här och där och de ryska bombflygarna försummar inte chansen. Mikkeli - säte för Marskalk Mannerheims högkvarter, angrips på förmiddagen av ett 40-tal
SB-bombare från 1/54 och 3/31 SBAP. Sisådär 22 ton bomber, spräng-och brand - och skadorna måste ha varit ansenliga då hela 29 mikkelibor dödas i bombregnet och ett okänt atal såras. Den finska kommunikén anger skadorna som ''betydande''....

Samma dag, den 5:e januari - bombas även Imatra och - javisst, vår ''gamla perenna'' planta i den ryska ilskan - Kouvola

Följande dag - den 6:e januari, försöker ryssarna sig (f.f.g.?) - på ''djupt intrång'' (deep penetration - som det hette i USAAF tre år senare...)
Från Krechevitsy-basen vid Novgorod startar Major Balashov med 9 DB-3 från 1:a & 2:a Eskadrilya 6 DBAP. I hälarna startar Major Maistrenko med ytterligare 8 st DB-3 från 1:a & 3:e Eskadrilya - iallt 17 bombplan.

Bombmålet - är järnvägsknutpunkten Kuopio. (Jag undrar om dom egentligen menade Silinjärvi? - 20 km norr)) då Kuopio ''bara'' är en järnvägsstation ''på linjen'' s.a.s.

I motsats till raiden den 1:a januari mot Oulu - är anflygningen mot Kuopio lång - c:a 350 km, varav det mesta över det bättre försvarade sydfinland.

Redan vid anflygningen skjuts en DB-3 ned norr om Hamina....

Lieutenant Per-Erik "Pelle" ("Clown") Sovelius was returning from an unsuccessful search at Lappeenranta to the base as he heard in his headphones: - 'Enemy planes north of Hamina at 3000m!'. He intercepted eight DB-3 bombers, which were flying in a line abreast formation, and shot down one, spending all his ammunition on it. The remaining bombers continued northwards, and bombed Kuopio (situated deep inland).

Bombplanen fortsätter mot Kuopio - bombar - och vänder hem.....

- och det är nu - som Finlands Superjaktflygare Jorma Sarvanto - kliver in i flyghistorien -

Han startar med sin Fokker FR-97

sarvan3.jpg (15.98 KiB) Visad 4241 gånger

- och under fyra intensiva minuter - fäller sex av de åtta DB-3:orna ur major Maistrenkos formation.
Den enda som återvänder till basen, är Lt. Agejev's flygplan - pepprat med kulhål, men överlevde.

Vår gode Jorma S. - var lycklig komma helskinnad ned på jorden - hans Fokker hade 35 kulhål....
Men - våra sovjetiska bombflygare, var heller inte buskablyga när dom skrev rapporten -
vi angreps av sju finska Fokkerjaktplan......våra ksp-skyttar skjöt ned åtta
Av DB-förbandets 18 besättningsmedlemmar - stupar 16 - Lt. Nikulin och Kpt. Malorodov blir krigsfångar.

Här ....

en av Sarvantos DB-3or.jpg (20.59 KiB) Visad 4241 gånger

Forts. följer....

Varjag

[Battler]

Tack varjag, för en mycket intressant tråd.

/Battler

[varjag]

Tack Battler - alltid roligt när man lyckas väcka intresset hos läsarna. Inte minst för ett så försummat ämne som denna tråden handlar om.

forrts.......

Inget sovjetiskt bombförband, har tidigare drabbats av förluster av den ordningen som inträffade den 6:e januari och chocken hos flygledningen är påtaglig. Det blir omedelbar räfst och analys.
Som visat i f.g. post - förlorar en Eskadrilya av DB's 90% av insatta flygplan - sju av åtta. Eller om man vill - 41% av de 17 bombplan som skickats mot Kuopio.
Lt. Agejev's rapport, lägger skulden på divisionschefen - major Mastrenko. (Som är död och inte kan försvara sig...)

...anflygning och återflygning skedde längs samma rutt och på samma höjd - vilket gav fienden chans att ''vakta vid grinden''. Företaget flögs utan jakteskort....
(inget sovjetiskt jaktplan hade då räckvidd nog - att eskortera bombplanen till Kuopio och tillbaka. Min anm.)

Men, man gräver djupare i den egna naveln....

Dålig radiodisciplin och gemensamma förbindelseprov före starten - gav finnarna chansen pejla in flygföretaget,
gissa antalet flygplan, vilket bombmålet var - och vidta motsvarande åtgärder.....

(Så sofistikerade var nog inte de radarlösa finnarna!)

Dessutom konstateras svagheter hos flygplantypen DB-3;
...oskyddade bensintankar och avsaknad av koldioxidsläckare vid brand - satte eld på våra flygplan trots att den fientliga elden bara avgavs under 90-120 sekunder!

Inom en vecka, utgår nya orders. Anflygning - och returflygning får INTE göras enligt samma rutt. Returflygningens rutt SKALL PLANERAS I DETALJ före start mot målet.

Ifråga om jakteskort för bombplanen - reagerar ryssarna energiskt och snabbt. Redan sista dagarna i januari - noteras de första ryska jaktplanen med fällbara extratankar under vingarna. Vilket ökar deras effektiva flygtid med omkring en timme.

(Här är man berättigad fråga om den tyska flygattachén i Helsingfors - sov på sin post. Bara sex månader senare i Battle of Britain, skulle de annars så alerta tyskarna - desperat - behövt fällbara extratankar för sina Messerschmittar. Men hade dom inte. Ryssarna tycks ha kunnat förse i alla fall några hundratal I-16 och I-152/153 - med sådana tankar före marsfreden.)

forts. följer....

Varjag

[von Adler]

Det är lite intressant att i vissa fall funkade det sovjetiska systemet utmärkt - vi behöver X! X finns på ett par månader, och i andra fall lyckades man inte få fram det överhuvudtaget, eller försökte inte ens och brukade massor av människor istället.

[Erik Ljungberg]

Angående pejling. Även om de saknade radar så var den finska signalspaningen erkännt duktiga. Om de lyckades pejla och avlyssna startande och anflygande förband vet jag inte. Men teknisk sett är det fullt möjligt. Ett problem man lätt kan kringå med radiotystnad och signaldiciplin.

[spett]

(Här är man berättigad fråga om den tyska flygattachén i Helsingfors - sov på sin post. Bara sex månader senare i Battle of Britain, skulle de annars så alerta tyskarna - desperat - behövt fällbara extratankar för sina Messerschmittar. Men hade dom inte. Varjag

Har du glömt att :
1. Bf 109 ersatte He 51 som HADE fälltankar.
2. Det fanns fälltank för Bf110.

[varjag]

(Här är man berättigad fråga om den tyska flygattachén i Helsingfors - sov på sin post. Bara sex månader senare i Battle of Britain, skulle de annars så alerta tyskarna - desperat - behövt fällbara extratankar för sina Messerschmittar. Men hade dom inte. Varjag

Har du glömt att :
1. Bf 109 ersatte He 51 som HADE fälltankar.
2. Det fanns fälltank för Bf110.

Tack spett & näe - det hade jag inte glömt. Men när man skriver om sånt häringa måste man ju ibland vara lite
kåntråväschiell

[Hans]

Lite till tankar innan vi återgår till Finland.

MVH

Hans

[varjag]

Det är lite intressant att i vissa fall funkade det sovjetiska systemet utmärkt - vi behöver X! X finns på ett par månader, och i andra fall lyckades man inte få fram det överhuvudtaget, eller försökte inte ens och brukade massor av människor istället.

Just det fascinerar mig mycket med sovjetsystemet - ibland & i nöd, kunde det stampa fram vad det behövde på Nolltid.
Även om dessa extratankar måste ha funnits ngnstans i utprovat skick = rysk framsynthet. Antagligen bara trycka på ''produktionsknappen'' och skicka Stachanoviter till verket....

av Erik Ljungberg » tis apr 17, 2012 9:02 am

Angående pejling. Även om de saknade radar så var den finska signalspaningen erkännt duktiga. Om de lyckades pejla och avlyssna startande och anflygande förband vet jag inte. Men teknisk sett är det fullt möjligt. Ett problem man lätt kan kringå med radiotystnad och signaldiciplin

Ja, jag erkänner den största respekt för den finska signalspaningen. Och ja, de kan kanske ha pejlat in startplats - och möjligen början till en flygriktning - OM signaldisciplinen brister i luften.

Men det sovjetiska navelskådandet pekar på sambandskontroller på marken innan start.....Vilket knappast kunde pejlas med ngn större precision. Och allra minst - avslöja bombmålet

Hela processen luktar desperata sovjetofficerare som försöker ''cover sina asses''

mvh, Varjag

[JariL]

Angående pejling. Även om de saknade radar så var den finska signalspaningen erkännt duktiga. Om de lyckades pejla och avlyssna startande och anflygande förband vet jag inte. Men teknisk sett är det fullt möjligt. Ett problem man lätt kan kringå med radiotystnad och signaldiciplin

Man måste komma ihåg att ryska bomberplan flög över den delen av landet som var i finska händer. Finnarna hade en väloragiserad visuel- och ljudövervakningsnätverk som levererade information om alla observerade flygplan via telefon till luftvärnet. De flesta observatörer var kvinnor. Information bestod av riktning, estimerad höjd och antal flygplan. Efter ett par observationer man hade riktning, höjd och hastighet för formationen.T.ex. Sarvanto, innan han tog upp till luften, informerades att ryska bomberplan följde högspännigslinje X. Denna information hade kommit från observatörer.