Motståndet varierar, mellan tappert stridande reguljära Röda Armé-formationer som
är för få och för påvert utrustade för att kunna bjuda mera än uppehållande motstånd.
Innan de drar sig tillbaka….
Däremot är de talrika och nyinsatta milisbrigaderna – hastigt sammansatta av arbetare
och kontorister från Moskvas industrier och administration ett lätt byte.
Dom saknar uniformer och inte sällan, också – gevär……
Med bara en röd armbindel ovanpå civilia kläder och ofta dåliga skodon -skickas dessa under befäl av –
mest NKVD-officerare – att hejda tyskarna. En av dem – uppgav senare att han hade fått ett gevär – med précis Tre Patroner……..
Dessa ‘’sammanrafsade hopar’’ är föga mer än kanonmat vid stridskontakt med tyskarna – vilket dom också kvickt inser. Tusentals av de dom, begagnar första tillfälle att kasta bort sina gevär och armbindlar och – ge sig fången eller…..desertera.
Förståeligt, då deras dåligt utbildade ‘’polisofficerare’’ hänsynslöst driver dom i meningslösa
stormningar av starka tyska positioner…..’’det var som när en slåttermaskin mejar timotej !’’
Inte ens NKVD-officerarnas ‘’exemplariska nackskott’’ här och där hjälper – tvärtom….
rasande milismän klubbar ihjäl sina plågoandar och vänder hemåt till fots.
Moskvas gator bevakas visserligen av både militärpolis och NKVD-patruller för att fånga upp
desertörer – men dessa är för få – flertalet undkommer ‘’hjälteklorna’’.
Den 7:e oktober tar tyskarna en fånge – en biträdande Stationsinspektör från Kazanskaya-stationen.
Denne avslöjar utan krus att Stalin lämnat Moskva tre dagar tidigare…..
…..Jag tror inte han kommer tillbaka –
Samma kväll trumpetar Deutsche Nachrichtenbüro nyheten till hela världen > Stalin har övergett Moskva – tog tåget till Sibirien !
Inom få timmar spreds nyheten som en löpeld – även i Moskva.
Harmen, jag ilskan bland moskoviterna känner inga gränser…..Dom har den upplästa
bara fem dagar gamla Stalinkommunikén – i färskt minne. >
(Sovjetfolket får sina krigsnyheter upplästa via offentliga högtalare! Alla privata radioapparater
beslagtogs inom veckor efter det tyska angreppet i maj för att förhindra folk att lyssna till tyska
propagandasändingar på ryska språket)
Pravda och Izvestia (= Sanning och Nyheter) utges bara i flygbladsform, men ryssarna
vet sedan länge att Pravda innehåller inga sanningar och Izvestia – inga nyheter….
av de köande –
General Zhukov blir mycket orolig. Han vet väl – att Sovjetunionens akilleshäl är just den
bristfälliga försörjningen med livsmedel. Som aldrig – sedan revolutionen – kunnat möta
efterfrågan!
Det allra sista han behöver i sin svåra situation – är hungerkravaller. Han har sett sådana
i Ukraina tio år tidigare och är medveten om att hans resurser inte räcker för att kunna
kontrollera massorna om sådana utbryter…..
Moskva är sedan den 14:e September ‘’under belägring’’ vilket ger honom utomordentliga
fullmakter att hantera varje ‘’situation’’ – men fasar för tanken att tvingas tillgripa våld mot
civilbefolkningen i den stad han skall försvara.
Moskva i oktober torde haft ungefär 3½ miljoner innevånare. (majoriteten av manfolk i vapenför
ålder är redan enrollerade i armén på olika fronter…eller fångar eller redan döda)
Men i staden återstår 2½ miljon kvinnor och barn……
Men nästa dag, den 8:e – skiner han upp. Det regnar…..Inte en skur eller två, utan stadigt
ihållande regn. I tio dagar!
Efter den tredje börjar det usla ryska vägnätet (ingen asfalt utanför storstäderna – bara grus
och lera!) – att disintegrera.
Det förvandlas till en bottenlös lervälling….. Det är det välkända ryska menföret – rasputitzan (slammperioden) som anlänt.
‘’General Lera’’ - har ingripit på Zhukovs sida.
Det regnar i Moskva, i Vjazma, Smolensk, Kazan, Kalinin och Rhzev…..
forts följer
Varjag