Fyra fartyg och två möten till havs .....

[varjag]

Har jag förstått det rätt att Nordmark byggdes med avsikt att utnyttjas i ett eventuellt kommande kaparkrig? Det tyder ju på en lång förberedelse- och planeringstid. Finns det några handlingar bevarade från dessa tyska förberedelser? Det skulle vara intressant att höra om deras strategiska planer och hur strategin utformades.

https://de.wikipedia.org/wiki/Westerwald_(Schiff,_1938)

Inte bara NORDMARK.....

Trossschiffe[Bearbeiten | Quelltext bearbeiten]
Altmark (ab Feb. 1940 Uckermark)
Dithmarschen
Ermland
Franken
Westerwald (ab Nov. 1939 Nordmark)

- byggdes alla fem, just för att avhjälpa den tyska bristen på avlägsna baser. Underhåll av alla typer av raidfartyg, slagskepp, panzer-skepp,
kaparfartyg som Atlantis och - ubåtar.
Tyskarna hade erfarenhet av att operera ''raiders'' redan 1914-18 och planerade/byggde för att föra ''kaparkrig'' under 2:a Vk.

NORDMARK blev den mest nyttjade.....som blir uppenbart i denna länken;

http://www.wlb-stuttgart.de/seekrieg/km ... ng/312.htm

mvh, Varjag

[varjag]

Britterna utnyttjade också beväpnade civila båtar. Ett tappert exempel är: https://en.m.wikipedia.org/wiki/HMS_Jervis_Bay

AMC's (Armed Merchant Cruisers) användes mest som konvojeskorter (liksom JERVIS BAY...) - eller som ''hastigt deputerade sheriffer''
på Atlanten för att hålla ett öga ute efter bl.a. just tyska raiders som hjälpkryssarna. Dom var alla stora, snabba och dyrbara fartyg
som beväpnades med 6-tums kanoner och Lv.
Tyvärr - skulle det visa sig att AMC's inte var vuxna ge sig i strid med tyska HK's...........åtminstone inte den som bar namn efter
Dunderguden - THOR >

28 juli 1940 råkade Thor i delo med

AMC ALCANTARA.png (51.22 KiB) Visad 545 gånger

The incapacitated Alcantara was now visibly slowing and was completely hidden behind swathes of steam and smoke, as Kähler ceased fire, before turning to bring his ship out of its own smoke-screen and opening fire once more.

As the risk of sustaining the one unlucky hit that could end his cruise, prevented him from closing to finish off the almost stationary cruiser, after a four and a half hour battle, during which he had fired 284 shells from his 150mm guns, he broke off the engagement, and departed under a smokescreen.

5:e December s.å. förföljdes och prejades Thor av

AMC CARNARVON CASTLE.png (65.2 KiB) Visad 545 gånger

Kähler almost immediately recognised the 20,122-ton Armed Merchant-Cruiser HMS Carnarvon Castle, the fastest liner on the pre-war South Africa route, now armed with eight 6-inch guns, two 3-inch and with a top speed of 19 knots.

Hoping to avoid her, Kähler altered course, and for a time seemed to be succeeding, as the liner disappeared astern, but she was soon seen to be following the raider and rapidly closing with her.

Being in command of the only German raider with three 150mm guns aft, Kähler decided to force the enemy into a stern chase, but once he’d been asked to identify his ship, ordered to stop, and then fired upon, he had no choice but to run up his battle flag, drop his disguise and return fire.

By the fourth salvo the German gunners had found their target, but aware that once again the enemy was the faster ship, Kähler altered course to turn the chase into a circular fight in order to bring his full broadside into play.

While intermittently laying down smoke, Thor fired off two torpedoes, both of which missed, but as she was still undamaged, she was in total control of the action, circling and firing, and registering some significant hits, much to the obvious delight of her commander, who could clearly see the havoc his grimy and exhausted gunners were wreaking on the large enemy ship.

Their guns however, obsolete even before the first World War, were no longer up to such sustained action, with the recoil systems malfunctioning due to overheating and the barrels going out of train, but that no longer mattered, for suddenly, to everyone’s astonishment, the Carnarvon Castle ceased firing, made smoke, turned, and made off at top speed.

Bilden ovan visar CARNARVON CASTLE löper in till Rio de Janerio för att ''slicka sina sår''..........

4;e april 1941 - var det dax för -

It was about 06:15 on 4 April when crewmen of Thor spotted smoke on the horizon. Captain Otto Kähler assumed the vessel to be a coal burning ship so he altered course into the direction of the smoke. When the Germans were able to make visual contact with HMS Voltaire, they suspected she was a neutral ocean liner as she did not attempt to escape. The British—under Captain J.A. Blackburn—sighted the approaching Germans coming head on, so they fired a burst of anti-aircraft fire as signal for identification. A signal from Thor was not returned, but the British soon discovered the identity of the approaching ship at about 06:45, when it replaced the flag of Greece with a German naval ensign and fired a shot across Voltaire's bow. The British responded by manning their guns and firing a broadside with their mixed armament, but to no avail; they were outgunned and outranged.[1]

After only four minutes of dueling at around 9,000 m (9,800 yd) away, the Germans began striking Voltaire with their 150 mm (5.9 in) guns. The first shots entered the radio room and the generator room of Voltaire, heavily damaging the vessel, knocking out communications and steering gear and putting her into a list. Heavy fires also broke out and nearly covered the entire deck of the British ship. Despite the fire the Royal Navy gunners continued fighting for nearly an hour. For the next several minutes, the two sides fired; only one British shot managed to hit Thor, and it caused no casualties, the shot tearing off some radio equipment attached to the main mast. By 07:15, only two of the British 152 mm (6.0 in) guns were in action, while Thor circled around Voltaire, firing rapidly.[1]

At 08:00, the German's 150 mm (5.9 in) guns overheated so Captain Kähler decided on a torpedo attack to end the engagement. But just as Thor was lining up to fire a spread, a white flag was observed aboard Voltaire and so the firing ceased. Captain Blackburn—having lost 72 men killed in action—gave the order to abandon ship and for the next five hours the Germans rescued 197 survivors, two of whom died later on and the rest became prisoners of war. Kähler also recorded that half of the rescued sailors were wounded. After the battle, Thor continued on to Germany to refit for a second raiding voyage.

Varjag

[Hans]

Tack varjag, fast det blir mer spännande när du skriver själv.

MVH

Hans

[varjag]

När avståndet minskat, uppvisar främlingen en ovanlig silhuett….

…det är Hamburg-Südamerikanisches Dampfahrt’s 4400-tonnare som legat i Santos
i Brasilien sedan krigsutbrottet men av SKL beordrats ut som stödfartyg för ATLANTIS.
Hon var den fjärde och sista av blockadbrytarna tillhöriga Etappe Brasilien *)– som skickats ut för att hjälpa till
med 1100 ton dieselolja, proviant och 600 ton färskvatten den 24:e april.

(*)de andra var DRESDEN som vi redan mött – RIO GRANDE och KÖNIGSBERG)

Rogge, utan omedelbara behov – skickar BABITONGA till väntposition och förföljer nästa
byte.

Det hittades den 7:e maj men – visar sig vara den Vichy-franska 9000-tonnaren LIEUTENANT DE LA TOUR på resa till Indokina….hon har klara papper och tyskarna önskar lycka på färden….

Fem dagar senare, natten till den 13:e hittar de ett fartyg som ignorerar de visuella tyska morsesignalerna.
När avståndet är kortat – tänder man strålkastaren och illuminerar fienden – men ingen
reaktion….först när en 15 cm’s granat ger sitt uppkast ‘’för om bogen’’ händer något….
men inte det väntade, nehej fienden vänder aktern till och försöker fly.....

Rogge hart fått nog – en bredsida noterar ordentliga träffar, förödelsen blir stor och –
fartyget börjar sjunka med aktern först…..och med eld på flera ställen ombord.

Livbåtar firas – och en morselampa i en, signalerar att man har sårade och behöver assistans.

Det var den australiska ångaren

australiska ss RABAUL 7000 ton.jpg (20.64 KiB) Visad 485 gånger

p.r.t. Cape Town från England med kollast. Av hennes ombordvarande dödades sju av den
tyska eldgivningen, däribland fyra passagerare. 47 överlevande inkl. nio sårade, tas ombord
på ATLANTIS. Hennes underliga beteende förklaras med att en överårig vaktstyrman – hade
hoppats att om han ignorerade uppvaktningen ‘’skulle dom tröttna och försvinna….’’

P.g.a. att eld rasade ombord, görs inget försök borda RABAUL, en halvtimme efter de första träffarna – sjönk fartyget

Vid midnatt den 18:e, drivande för att spara bränsle – siktas, på bara 7000 meters avstånd
två jättelika mörklagda krigsfartyg med hög fart och nordlig kurs…….
…det närmaste ser ut som ett – engelskt slagskepp…….[/i]

Rogge beordrar start av en motor – och jag vill inte se EN ENDA GNISTA ur skorstenen !!!
Med sakta fart vänder man aktern till – och ökar försiktigt avståndet……varenda man på
kommandobryggan –håller andan -----

(med fullfart på dessa latituder uppstår ofta ett forsforscerande sken i propellervattnet – det
är det han vill undvika……)


forts.

Varjag

[Markus Holst]

Bara 7000 meter. För mig låter det jättelångt. Hur långt bort hade man möjlighet att se? Detta verkar ju vara före radarns tid. Hur lång tid tar det för ett jättelikt engelskt krigsskepp - eller Atlantis - att tillryggalägga nämnda sträcka?

Och medan jag skrev detta insåg jag att Atlantis befann sig inom skottavstånd från de andra skeppen, vilket såklart måste ha känts i magen.

[varjag]

Bara 7000 meter. För mig låter det jättelångt. Hur långt bort hade man möjlighet att se? Detta verkar ju vara före radarns tid. Hur lång tid tar det för ett jättelikt engelskt krigsskepp - eller Atlantis - att tillryggalägga nämnda sträcka?

Och medan jag skrev detta insåg jag att Atlantis befann sig inom skottavstånd från de andra skeppen, vilket såklart måste ha känts i magen.

Det Markus - är ''långt ÖVER horisonten''.......m.a.o. - de brittiska utkikarna borde sikta ATLANTIS utan svårighet.......

Varjag

[gunship]

7km - är inte det torpedavstånd

Dock, en hjälpkryssare muckar öht inte med örlogsfartyg, speciellt inte skagskepp!!

[Markus Holst]

Hur vanligt är det, i fredstid, att fartyg alls siktar varandra på de rutter Atlantis bevakar? Jag gissar att man kan åka runt ganska länge utan att se någon annan.

[Hans]

Markus fråga får mig att undra om rutter i fredstid kontra krigstid. Jag inbillar mig att det var i princip fågelvägen fredstid och på mer trafikerade rutter var sannolikheten hyfsad för att se en annan båt. Men jag skulle tro att spridningen var mycket större för enskilda båtar i krigstid. Den lede fi skulle inte veta exakt vilken väg båten tar. Eller?

MVH

Hans

[gunship]

Vad jag förstår blir det rent naturligt rutter mellan stora hamnstäder samt kring cape horn och godahoppsudden mm.

Från spelet Silent Hunter III finns det en hyfsat autentisk karta som illustrerar fenomenet.

[varjag]

Markus fråga får mig att undra om rutter i fredstid kontra krigstid. Jag inbillar mig att det var i princip fågelvägen fredstid och på mer trafikerade rutter var sannolikheten hyfsad för att se en annan båt. Men jag skulle tro att spridningen var mycket större för enskilda båtar i krigstid. Den lede fi skulle inte veta exakt vilken väg båten tar. Eller?

MVH

Hans

Du har alldeles rätt - fågelvägen - över oceanerna var den närmaste och vanligaste både under fred- och krigstid.
Och ekonomisk, man ville spara bränsle och tid.
Fågelvägen - hittas enklast med ett -

snøre paa en jordglob - storcirkel.jpg (48.77 KiB) Visad 409 gånger

Varav följer att Storcirkeln New York-Engelska Kanalen blir en, men t.ex. Panama-Engelska Kanalen - en annan.

Att sikta andra skepp ute på ossianvidderna var ''inte ovanligt'' - men ganska sällsynt på min tid.

MEN - ökar dramatiskt när trafiken sammanstrålar mot ''flaskhalsar''.......alltså dit alla måste -

Kända flaskhalsar; Engelska Kanalen, Gibraltar, Godahoppsudden, Adensundet, Sundasundet, mot Panamakanalen etc.

I de nejder tråden handlat om, gällde t.ex. det jakt på storcirkeln Kap Verde - Godahoppsudden och Sundasundet/Australien.

Under kriget var det kaptenen som bestämde rutten när fartyget seglade ensamt. Han kunde varnas & ändra kurs/undvika
nejder där man visste tyska fartyg opererade. Ngt som de flesta sjökaptener inte gillade.

Konvojer - var en annan sak. Konvojkommendören, bestämde rutten. Och - ändrade den ofta.
Om signalspaningen rapporterat ''en vargflock ubåtar'' på känd position - gjorde han en omväg för att undvika dem.

Det gick inte så lätt vad avser raiders som ATLANTIS. Den enda position fienden kände - vad den uppgiven av
ett angripet fartyg.....
Vilken - som jag beskrivit - inte varade länge; fast man så klart dirigerade egna krigsfartyg mot den.
Nästan alltid - kom dessa för sent - raidern hade slagit till och försvunnit.......

mvh, Varjag

[Hans]

Tackar för svaren.
Gillade kaptenerna inte att ändra kursen eller gillade de inte tyska båtar? Eller både och

MVH

[varjag]

Tackar för svaren.
Gillade kaptenerna inte att ändra kursen eller gillade de inte tyska båtar? Eller både och

MVH

Väl bekomme Hans......sjökaptener gillar inte ta order från någon, vad gäller hans fartyg och hans sätt sköta det. Punkt & Amen

Varjag

[Hans]

Vad jag alltid misstänkt. En infanterikapten är mer duglig än en båtkapten.

MVH

Hptm a.D. Infanterist Hans

Ps. Jag tror det är tvärtom. På båtar och i flygetyg sker ett naturligt urval redan i fredstid. Förr i alla fall inte i folkuppbådet. Idag vet jag inte.
Ds.

[varjag]

Vad tyskarna siktat, var slagskeppet HMS NELSON med hangarfartyget EAGLE……!
På väg att bunkra vid St. Helena för att fortsätta till Freetown….

DET – var nära ögat!

NELSON hade speciellt beordrats hålla utkik efter en tysk raider i grannskapet……

‘’ 13th - At 0800 hours, NELSON and EAGLE sailed from Cape Town and set course for St Helena.
En route they were to search for the German commerce raider, (ATLANTIS) known to the Admiralty as raider C)’’

…dom hade bondturen, nästan snubbla över tysken - men hittade aldrig ATLANTIS……..
Dert var tyskarna – som hittade ‘’dom’’

[efter mångårig läsning i ämnet står det klart för mig – att de tyska utkikarna var superba!
Och att vid nästan alla tillfällen – siktade tyskarna fienden – innan ‘’vice versa’’.
Den underlägsne – behövde bättre ögon och – hade det!]

Nästa morgon och efter att man gissat att det andra fartyget, p.g.a. sin höga profil
varit hangarfartyget EAGLE – sammankallas till Korum (militar gudstjänst) på ATLANTIS däck…..

Rogge tackar ‘’den allsmäktige’’ för fartygets mirakulösa räddning ur den knipan!

Gott mit Uns!

Den 21:a skuggar dom igen ett okänt fartyg. Det visar sig vara den neutrala grekiska
ångaren KULUKUNDIS som seglar i schweizisk charter – äsch!
Den 23:e – igen ett bomskott……den amerikanska s/s CHARLES H. CRAMP……
Dubbelt – äsch!.....

Bara tre dagar senare, kvällen den 24:e – hittar ALANTIS ett riktigt mål – en ‘’typisk britt..’’

Om det var Rogges otålighet eller….men dom öppnar verkningseld – och utan varning –

Glen_Line_cigarette_card.jpg (59.88 KiB) Visad 312 gånger

Glen Line’s fyratusentonnare s/s TRAFALGAR med kollast till Alexandria står snart i lågor –
Rogge vill avsluta så snabbt som möjligt då eldskenet syns vida omkring – han beordrar
torpedskott……
Två ‘’ålar’’ susar iväg – den ena bommar målet, den andra kurskrånglar – och hotar ATLANTIS själv……en tredje avskjuts – träffar och sänker britten.

Räddningsarbetet blir svårt, barkasserna vågar inte använda ljus – då man befinner sig
i en tätt trafikerad omgivning. Men – de nödställda har alla de nya engelska livvästarna
men små blinkande röda ljus……32 överlevande plockas upp ur havet, 12 man följde
sitt fartyg i djupet…..

Tyskarna lämnar hastigt grannskapet – för möte med BABITONGA som skall överta de
fångar man har ombord.

Den 30:e möts de – ATLANTIS bunkrar och avhändar fångarna till BABITONGA.
Rogge instruerade kaptenen leverera fångarna till tankfartyget ESSO HAMBURG före deras nästa möte…..Om detta verkligen skedde vet jag inte – BABITONGA självsänktes under
kanonerna på tunga kryssaren HMS LONDON de 21:a juni; 37 personer räddades.
ESSO HAMBURG – föll offer för samma kryssare den 4:e juli –

Tankern ESSO HAMBURG.jpg (20.44 KiB) Visad 312 gånger

och – i vanlig ordning ‘’drog tyskarna ur dyvikan’’

Hur många som räddades – vet jag inte.....

forts

Varjag