Fyra fartyg och två möten till havs .....

[Der Löwe]

Behovet av hög hastighet är väl inte lika stort när det sänds från en känd fast sändningsplats, dessutom borde det komplicera mottagandet betydligt. Alla "sprutsändningar" måste ju då tas emot av alla fartyg för att bromsas och sedan kanske man upptäcker att det inte alls är till mitt fartyg.

[Sarvi]

Såvitt jag förstått bestod signalskyddet vid denna tid dels av kodboken, som komprimerade nästan alla upptänkliga fraser till fem-ställiga bokstavsgrupper (Kurzsignale) som sedan i sin tur krypterades. (Det fanns en motsvarande kodbok för väderobservationer, för övrigt, där ubåtar i Atlanten var tvungna att regelbundet rapportera väder.)

Dessa krypterade Kurzsignale sändes sedan så snabbt som möjligt, men - enligt min uppfattning - vid denna tidpunkt fortfarande manuellt. På detta sätt kunde sändningslängden hållas nere till mellan 10-20 sekunder. Det var för kort för att britternas pejlutrustning skulle hinna med, de behövde sändningar på uppåt minuten för att kunna få en precis bäring till sändaren. När britterna introducerade sin HF/DF på bred front blev dock även dessa sändningar pejlbara.

Signalskyddet bestod alltså dels av krypteringen/kodboken för att omöjliggöra läsning och dels snabbsändning för att minska risken för pejling.

Kortvåg på dessa distanser kan bara sändas vissa tider på dygnet, vilket beror på att man "studsar" radiovågor mot jonosfären vars reflekterande egenskaper varierar över dygnet. Svarssändningar från Tyskland behövde inte vara snabbsändningar och har jag fått intrycket att man främst använde långvåg för retursändningar då det är lättare att få till bra mottagning på mycket långa avstånd (nackdelen är att man inte kan snabbsända) men det är möjligt att jag har fel där.

Maskinell snabbsändning kom inte förrän i slutet av kriget och då bara i prototypform, tyskarna hade ett system under utveckling som innebar sändningslängder på under en halv sekund, vilket var opejlbart. Mottagaren fick uttyda det genom att "spela upp" meddelandet på ett oscilloskop som avfotograferades och tolkades till tecken som sedan dekrypterades. Detta system blev dock aldrig operativt.

[varjag]

Tack både Sarvi ochn Der Löwe för värdefulla kommentarer.

Betr. vikten av snabbsignaler TILL mottagande fartyg/stationer är det enligt min mening så att ambassader och krigsfartyg
hade den nödvändiga utrustningen motta och dekryptera dessa.
Vad beträffar blockadbrytare som legat i neutral hamn sedan krigsutbrottet - tveksamt eller inte alls.

Sarvi har nog bättre kunskaper än jag om den tyska signaltekniken/sekretessen.

Men, som kommer att noteras i tråden - drog de allierade ''mattan undan de tyska fötterna'' - med
kapningen av den tyska ubåten U-110 vid Island i maj 1941......

https://en.wikipedia.org/wiki/German_su ... 110_(1940)

Efter den, stegrades de tyska förlusterna - och de tyska kaparnas/blockadbrytarnas/ubåtarnas verksamhet blev
oerhört mycket mera riskfylld.

Britterna kunde plötsligt läsa de tyska krypteringarna, hade tillgång till det tyska ''kartverket'' av positionsrutor
i Atlanten.
Och agerade därefter!

mvh, Varjag

[Solkungen]

Kortvåg på dessa distanser kan bara sändas vissa tider på dygnet, vilket beror på att man "studsar" radiovågor mot jonosfären vars reflekterande egenskaper varierar över dygnet. Svarssändningar från Tyskland behövde inte vara snabbsändningar och har jag fått intrycket att man främst använde långvåg för retursändningar då det är lättare att få till bra mottagning på mycket långa avstånd (nackdelen är att man inte kan snabbsända) men det är möjligt att jag har fel där.

Kortvågen är osäker på större distanser som ner till södra atlanten och södra indiska oceanen, men upprepade de sändningarna några gånger borde någon sändning var hörbar. Vet att man brukade höra saudi-arabien rätt starkt på långvåg förr men deras sändare var säkert tio gånger kraftigare än vad tyskarna hade, misstänker jag. Känns som att det fungerade bättre i nordostatlanten.

[varjag]

Kort efter att man vinkat adjö till DRESDEN sammanstrålar dom med en annan tysk
blockadbrytare – ms ALSTERUFER

Blockadbrytaren ALSTERUFER 2729 grt.jpg (18.15 KiB) Visad 1097 gånger

som har med sig de grönsaker och färskproviant som ‘’nån idiot’’ inte hade lastat med
på DRESDEN. (Alsterufer – var en s.k. ‘’bananbåt’’ med kyl-och-svalutrymmen så ‘’idioten’’
kanske inte varit fullt så korkad som det hade synts ett par veckor tidigare…..)

Dessutom har ALSTERUFER med sig ett splitternytt flygplan – en Arado 196 så att vår egen
flygare, Lt Bulla – kan spänna ut sina vingar igen – som Rogge uttryckte det…..

Aradon under kroken......jpg (135.12 KiB) Visad 1097 gånger

Till mötet kommer även raidern KORMORAN under Freg.-Kapitän Theodor Detmers.
KORMORAN är på väg till Indiska Oceanen och Rogge, som just kommit därifrån – orienterar
Detmers om fiendens rutter och lämpliga viloplatser där.

(KORMORAN blev den enda raider som lyckades med konststycket att sänka en fientlig kryssare;
australiska HMAS SYDNEY den 19:e November 1941 men sjönk själv av skadorna. KORMORAN’s
besättning rodde iland i närbelägna, Australien. Ingen överlevde från SYDNEY…..)

Därefter beordras ATLANTIS med ALSTERUFER att uppsöka Kriegsmarines hemliga mötesområde
Andalusien, som låg vid St. Helena i Sydatlanten. Här skall bägge olja från den tyska tankern NORDMARK.
När en tanker siktas, på rätt plats och tid – rapporterar utkikarna bestört –
……es is ein Amerikanisches Schiff!.! !.......

Och mycket riktigt – under dess gaffel vajar Stars & Stripes och det står ‘’USA’’ med stora vita
bokstäver i fören…..

Versorgungstanker NORDMARK.png (74.62 KiB) Visad 1097 gånger

NORDMARK (ex WESTERWALD) har kamouflerat sig som – omväxlande USS PRAIRIE eller DIXIE.
Bägge var helt nya jagardepåfartyg i Stilla Havsflottan, och liknar inte det minsta en tanker. Men –
tanken var den att ytterst få i dessa nejder, kunde förväntas veta hur de amerikanska fartygen
såg ut…..Bluffen hade lurat flera skepp som siktat NORDMARK på avstånd.

[NORDMARK, ex WESTERWALD var en av de fem specialbyggda ‘’Tross-Schiffen’’ som byggdes
f. Kriegsmarine slutet 30-talet. Inga vanliga tankbåtar – utan försedda med ‘’det mesta’’som
kunde behövas för att underhålla krigsfartyg på oceanerna. Dom deplacerade 20 000 ton med
full last, hade eleganta ‘’kryssarskrov’’ och drevs av ett par MAN-dieslar som gav dem en topp-
fart omkring 21-22 knop.
De var så sprickfyllda med goda idéer – att Royal Navy övertog NORDMARK efter kriget som
HMS BULAWAYO och US Navy gjorde detsamma med DITHMARSCHEN som blev USS CONECUH
för att lära av de tyska konstruktionerna….]

Förutom olja får våra ‘’atlantier’’ en glad överaskning – Navigationsofficeren Paul Kammenz *)
kommer tillbaka ombord!

(*)Sist vi hörde av honom anlände han i Japan med bytestankern OLE JACOB med flygbensin och massvis av hemliga brittiska handlingar från AUTOMEDON till japanerna.
Kammenz tog båt till Vladivostok, transsibiriska järnvägen till Moskva och reste till Tyskland därifrån. Till NORDMARK i Atlanten – kom han med ubåt – U 106 hade satt av honom där några veckor tidigare)

Efter en angenäm vecka tillsamman med partaj på både tankern och raidern - sätter Rogge
den 27:e april kurs mot skeppsrutterna till och från Kapudden som enligt SKL skall vara ‘’klent skyddade’’.

Samtidigt beordrar han ytterligare ett ‘’skinnombyte’’ – ATLANTIS skall bli den holländska
Ruys & Zonen’s motorfartyg

9000-tonnaren BRASTAGI.jpg (57.4 KiB) Visad 1097 gånger

Den 1:a maj siktar den nya Aradon ett lämpligt mål – rapporterar det och ATLANTIS
‘’piskar på hästarna….’’
Men - för första gången….räcker inte dom tyska hästkrafterna till – fienden är snabbare –
och Rogge tvingas ge upp, medan främlingen försvinner under horisontern…..

Ett par dagar senare, efter att skarp utkik beordrats mot norr – siktas igen ett fartyg –
det styr rakt mot ATLANTIS…….

forts

Varjag

[Amund]

Följer denna berättelse med mycket stort intresse - Kan inte nog betona med vilken fackkunskap och berättarglädje som Varjag levandegör dessa krigets föga kända strapatser.
Fartygsmöten utanför farlederna, bränsle, fång och proviantlogistik via radio, vem är fiende vem är neutral och vem är vän? Havets nyckfullhet och britternas sjöherravälde (+Enigma). Jag hoppas alla inser hur otroligt komplicerade dessa operationer är...

Stort tack Varjag !

[Hans]

Instämmer med föregående talare Herr Talman.

MVH

Hans

[varjag]

Följer denna berättelse med mycket stort intresse - Kan inte nog betona med vilken fackkunskap och berättarglädje som Varjag levandegör dessa krigets föga kända strapatser.
Fartygsmöten utanför farlederna, bränsle, fång och proviantlogistik via radio, vem är fiende vem är neutral och vem är vän? Havets nyckfullhet och britternas sjöherravälde (+Enigma). Jag hoppas alla inser hur otroligt komplicerade dessa operationer är...

Stort tack Varjag !

Tackar Amund och Hans för de vänliga orden.

Kunskaperna, insamlade under ett långt och lyckligt liv - om dessa män och skepp, har alltid fascinerat mig.
Berättarglädjen - kommer lätt när jag kan dela med mig av dessa och - kanske stimulera andra att dela min beundran för dem.....

Och inte minst - det otroligt skickliga stabsarbetet som Amund berörde - att planera de tusen detaljer som gör ''flyttandet av
dessa schackpjäser'' på Ossianerna - möjligt.

Plus så klart - det aktningsvärda sjömanskap som raiderbesättningarna behärskar

mvh, Varjag

[Markus Holst]

Fanns liknande skepp på motståndarsidan?

[sveahk]

Även från min sida stort tack för en tråd "der Extraklasse"!

Kort tillbaka till ZAM ZAM. Hittade följande två kommentarer i amerikanska War Diary, under rubriken Most Secret!

Den första från 22.5.1941

...och den andra 19.6.1941

Ser jag rätt...har den amerikanska journalisten helt missat ATLANTIS namn, när han ger det namnet TAMESIS?? Eller menar han något annat?

Mvh Hans K

[varjag]

Fanns liknande skepp på motståndarsidan?

Naturligtvis Markus, den italienska RAMB I - en ''bananbåt'', avskuren från moderlandet i Röda Havet - skulle så klart
imitera tyskarna och - som mycket italienskt blev det mest ''operetta''

https://en.wikipedia.org/wiki/Italian_a ... ser_Ramb_I

Japanerna - ville så klart inte vara sämre......men HOKOKU MARU''s kaparfärd blev inte heller speciellt framgångsrik.....

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_J ... ce_raiders

Ingen av dem hade erfarenheten eller kompetensen att föra ''kryssarkrig'' på det sätt deras allierade - Übermenschen kunde

mvh, Varjag

[pandersson2]

Har jag förstått det rätt att Nordmark byggdes med avsikt att utnyttjas i ett eventuellt kommande kaparkrig? Det tyder ju på en lång förberedelse- och planeringstid. Finns det några handlingar bevarade från dessa tyska förberedelser? Det skulle vara intressant att höra om deras strategiska planer och hur strategin utformades.

https://de.wikipedia.org/wiki/Westerwald_(Schiff,_1938)

[pandersson2]

Samtidigt så undrar man över britternas motåtgärder. Hur skulle de skydda sig på ett effektivt sätt? Hur skulle man prioritera och vilka åtgärder tog man?

[Hans]

Britterna utnyttjade också beväpnade civila båtar. Ett tappert exempel är: https://en.m.wikipedia.org/wiki/HMS_Jervis_Bay

Påminner lite om Thunder Child i världarnas krig.

https://youtu.be/tb4BWSUV8mM

MVH

Hans

[varjag]

sveahk skrev:

Ser jag rätt...har den amerikanska journalisten helt missat ATLANTIS namn, när han ger det namnet TAMESIS?? Eller menar han något annat?

Mvh Hans K

Jag förvånades också lite grann.....men namnet ''atlantis'' delgavs säkert inte fångarna. Som fick nöja sig med det ''täcknamn''
som hon råkade operera under.
Det finns vittnesmål från sjömän/fångar på andra raiders - som aldrig visste - vilket fartyg de uppbringats av.

mvh, Varjag