Isvägar

[MD650]

Lite mer Lule:
Mellan Lule och Boden längs Luleälven vid Avan görs det årligen en vinterväg över älven.

[varjag]

Lite mer Lule:
Mellan Lule och Boden längs Luleälven vid Avan görs det årligen en vinterväg över älven.

Stämmer bra det, och det fanns färjeställe på sommaren. Men Avan låg 15 kilometer längre uppåt älven där den var smalare - men, strömmen var starkare där = kortare säsong för isvägen, då älvens strömhastighet påverkar isens tjocklek.
Sen kan jag inhe hålla mig för skratt om kommunisten Hilding Hagbergs interpellationer i Riksdagen om de tyska kraven på en autostrada genom Sverige. 'Autostrada' var ju ett italienskt ord för 'motorväg' - liksom det tyska 'Autobahn'.
Den 'svenska 'autostradan', alltså den s.k. Kustlandsvägen, vid den tiden - tror jag var asfalterad två-filsväg från Stockholm till trakterna av Hudiksvall. Resten - till Haparanda, var en smal dålig grusväg på lerunderlag. Körbanan hölls någorlunda körbar med applicering av kalisalter(?). Men var utsatt för tjälskott varje vår av dimensioner som inte finns idag.
'en Hitlerkartong kan förschvinna i hålena.... (En Hitlerkartong, var en liten tysk 2-cylindrig, 2-takts DKW vars kaross var byggd av pappkartong) Autostrada...? Allt annat än
Varjag

[Hexmaster]

Nu har jag tittat i Vinterhandbok för Armén (VintH) från 1943. Där stod en hel del, faktiskt. Skulle kunna passa såväl efter som under som före andra världskriget.

Först ett helt kort omnämnande av civila vägar. Noterar särskilt två saker: dels att det i våra yttersta tider självklara antagandet, att vägar = bilar, inte alls var lika självklart då. Dels att de vägar som beskrivs främst faller inom skogsnäringens domäner (välj själv, att transportera femhundra stockar genom obanad skog alt. över slät, tjock is) eller åtminstone inom andra verksamheter som underlättas av vägarna. Några "huvudleder" mellan samhällen nämns inte här.

Över sjöar och myrar upptagas ofta vintervägar. Sådana förekomma talrikt och ofta på samma platser år efter år inom de områden, där skogsavverkningar pågå. Särskilt framkomliga är de s k "basvägarna". De kunna ibland användas av bilar. Även om basväg icke är körd, är plogning och trafik på densamma underlättad. Basvägar äro ofta inritade på kartor, som finnas hos skogsbolag, skogvaktare m fl. Inom och i närheten av bebyggda orter upptagas ofta mindre vintervägar för tillfälliga behov (ved-, hö- och gruskörslor).

- sid 11, kap I "Vinterförhållanden"

Nästa citerade stycke beskriver isvägarnas konstruktion, för den händelse att soldaterna får klara sig själva. Ett antal hänvisningar till illustrationer har utelämnats.

I många fall är det av betydelse, att isens bärighet bibehålles under vårvintern t e över vattendrag vid färjeläge. Isförstärkning avser då främst att "konservera" isen och öka dess naturliga hållfasthet. Sådan isförstärkning kan utföras som landgång (av sågspån, granris e d), plankbrygga eller isbrygga.

Landgång erhålles genom att ett tunt lager av sågspån utlägges på en bredd, som något överstiger vägens bredd. Över sågspånen lägges ett tunt lager av granris samt ett tunt snölager. Vatten öses eller spolas över.

Genom att en körbana av plank - plankbrygga - lägges på kan bärigheten hos landgång ökas. Frysningen utföres först sedan virket utlags. Plankbrygga möjliggör ofta tung trafik, även sedan öppna vakar uppkommit i dess närhet. Den övergångstid, under vilken vattendrag varken kan trafikeras med fordon eller båt - förfallstiden - blir därigenom kort.

Om det tidigt kan förutses, att väg över vattendrag skall användas under vårvintern, kan isförstärkning utföras såsom isbrygga. Arbetet påbörjas om möjligt under förvintern, så snart isen blivit fullt bärkraftig. Snökarmar uppskottas på ömse sidor om vägen, vattenbegjutas och frysas. Mellanrummet fylles med ett isskikt, erhållet genom vattenbegjutning i omgångar. Den så erhållna vägkroppen isoleras genom att ett 10 cm lager av kutterspån (granris e d) lägges på överyta och slänter. Bryggan får därefter översnöas. På eftervintern plogas bryggan försiktigt upp, så att isoleringslagret icke skadas. Isbrygga kan trafikeras, även sedan vakar bildats på sidorna. Förfallstiden kan nedbringas till 3-4 dagar.

För att möjliggöra trafik över vattendrag även under förfallstiden upptages i god tid isränna för färjor (båtar).

- sid 51-55, kap V. "Fältarbeten"

Slutligen en tabell, "Bärförmågan hos fast kärnis":

Tabellens uppgifter gälla fast kärnis. Vid kontinuerlig trafik böra minst två körbanor med 50-100 m lucka användas växelvis med ombyte 1-2 gånger i veckan. Väg på is skall nogrannt rekognoseras.

Istjocklek cm / Tillåten tyngsta trafik

5 / Enstaka karlar
10 / Ryttarpatrull, grupp i kolonn, motorcykel
15 / Inf och kav avspända tross
20 / Anspänt lätt fältartilleri
30 / Fottruppförband i kolonn, 2 tons lastbilar, 4 tons bandfordon
35 / 3 tons lastbilar, 9 tons bandfordon
50 / 5 tons lastbilar, 15 tons bandfordon
75 / 25 tons bandfordon

- sid 186, bilaga 5.

[stenen2]

Som med många av varjags trådar får denna en att tänka efter.

Isvägar finns och det är Trafikverkets Rederienhet som ansvarar för dem:
https://www.trafikverket.se/resa-och-tr ... -pa-isvag/

Trafikverkets färjerederi ansvarar för upp till sju isvägar. Isvägarna förvaltas på olika sätt, beroende på väglängd och isens kvalitet. På vissa isvägar vattnar vi ner snön och på en del packas den ihop med snöskotrar för att kylan ska tränga igenom den snö som ofta lägger sig på tidig is.

Sprickor i isen kan antingen bero på trafiken eller stora temperaturväxlingar. Vid snöfall röjer vi isvägen med lätta traktorer med snöslunga eller pickups med plogar för att snön inte ska fungera som isoleringsmaterial och hindra tillfrysning.

Om vi inte kan säkerställa en bärighet på två ton så öppnas inte isvägen. När isen uppnått rätt antal centimeter som krävs, kontrollmäts den med cirka 25 meters intervaller. Isens kvalitet från borrhålen analyseras noggrant.