Jag läste på LHS 2000 - 2001 sedan hoppade jag av, lika mycket för att jag hade svårt med svenskakursen som att jag var allmänt deprimerad som att jag tyckte det var alldeles för flummigt. Inte en enda salstenta utan enbart hemtentor resulterade i VÄLDIGT lite kunskap men didaktik och pedagogik låg högt. Men det är för gulligt i mina ögon, i verkligheten fungerar det inte! Barn kan inte strukturera upp sin studieplan på eget bevåg! Det talas t.o.m om att högstadieelever ska görra upp sitt schema själva - det funkar inte.
Visst är en öppen dialog bra, det håller jag med om till fullo! Men läraren ska/måste vara sakkunnig samt ta ledningen i klassrummet något som den äppelkäcka sockersöta verkligheten på LHS förkastar! JAg överdriver inte för när jag sa vad jag tyckte; läraren ska vara en aktoritet i ett "öppet" klassrum alá Vygotski (pedagog/pedagogisk metod) höll jag på att bli skinnflådd av kurskamrater såväl som av lärare. Det spårar ut till att handla om allt från hjärntvätt till korvstoppning. DET är inte vad jag menar! Men läraren ska kunna styra upp allt ifrån diskusioner som spårar ur till keps på lektionerna och det sker inte genom en "kompisrelation" till eleverna.
Vidare; hur ska eleverna få rätt bild (för en sådan finns trots allt utan att det blir hjärntvätt! ) om debatten i klassrumet spårar ur? Dessutom kommer inte läroplanen uppnås, vilket flera här tycks ha varit med om, om eleverna ska söka kunskap själva, läraren har en uppgift att fylla genom att vägleda och guida eleverna i rätt riktning.
Till sist måste jag bara inflika att detta med att söka kunskap handlar inte om att de gamla metoderna med lärobok och läxföörhör var fel eller funktionsodugliga. Det handlar uteslutande om att anpassa pedagogiken och de blivande samhällsmedborgarna till informationssamhället och det ökade kravet på utbildning. Att helt enkelt skapa en källkritisk medvetenhet som att man t.e.x inte ska tro för mycket på allt som skrivs på Internet.
Galadriel skrev:uddevalla skrev:och i dagsläget har man dessutom minskat antalet terminer för ämnesstudier och istället ökat "lärarkompetensen" dvs. kunskap i pedagogik, didaktik och metodik. Personligen tycker jag att det är galet. Naturligtvis skall läraren kunna det denne undervisar om.
Åtminstonde i grundskolan var jag aldrig med om att en lärare hade för lite kunskaper. Däremot brast det ofta i pedagokigen. Jag tycker det verkar vettigt att satsa mer på pedagogik.
uddevalla skrev:Det är främst dessa betygskrav från från skolverket som gör att det är svårt att skapa roliga och engagerande lektioner.
Visst finns det nackdelar med betygen, men det som är bra jämfört med de betyg jag hade (för 10 år sedan) är att de minskar godtycket. Vissa lärare verkar ha suttit och kastat tärning när de delade ut betyg. Nu kan eleverna lättare få rätt om de har fått fel betyg genom att hänvisa till de uppsatta kriterierna
Sedan tycker jag man skulle fokusera på färre saker. Mer 1900 tals historia (som i stor utsträckning påverkar det som sker omkring oss), och mindre medeltid, franska/industriell revolution. Dessa ämnen är man inte mogen för i grundskolan.
Förmodligen helt rätt, men å andra sidan är vi vetenskapligen inte redo för abstrakta tankegångar förns i bästa fall nionde klass - ska vi utesluta mattematik tills vi börjar gymnasiet?
Äldre historia än 1900-tal påverkar vårt liv och samhällsvärderingar/system.
Vad gäller betygen håller jag inte med. Förr kunde eleven klart och tydligt se att den hamnade på medel gentemot klassen alltså betyg 3. Hur enkelt som helst!
Idag fungerar det så att individuell utveckling betygsätts (något läraren i dagens stora klasser knappast har tid/möjlighet till). Alltså kan N.N som haft bra resultat hela terminen belönas med ett G för denne har inte "ansträngt" sig eller utvecklats så mycket som vore önskvärt. Kanske lever eleven ifråga i vetskapen om att jag kan detta så jag behöver inte anstränga mig mer än nödvändigt.
Samtidigt kan N.N ha dåliga resultat i förhållande till klassen och framförallt det nationella snittet men ha uppvisat sådan personlig utveckling att ett V.G är på sin plats.
Huruvida det verkligen fungerar så låter jag vara osagt men det är i grova drag tanken med det "nya" betygssystemet.
Detta i sin tur visar sig tydligt i följande exempel. Rinkebyskolan höjs till skyarna för sina pedagogiska framgångar och höga betyg. Men vad visar detta egentligen? Ja de har förstått att använda det nya skolsystemet!
Det är ingen hemlighet att en elev i Rinkeby förmodligen har sämre förutsättningar än en elev på Östermalm/Lidingö för att nå höga resultat i svenska. Modersmålet är förmodligen inte svenska och språket i vardagen med vännerna är nog inte heller svenska, åtminstone inte i samma grad som på Östermalm.
Följdaktligen påvisar en elev i Rinkeby enormt mycket större framsteg och personlig utveckling inom det svenska språket än eleverna på Östermalm. Således förtjänar denne elev ett högre betyg än dessa och med all rätt så inom det nya betygssystemet!
Men i kvällspressen brukar detta debatteras med stor finess åtminstone en gång årligen. "Förorterna presterar bättre än överklassområden" brukar vinklingen vara. Jag för min del tror inte verkligheten ser ut så bara för att Rinkebyskolan har ett respektabelt övertag gällande medelbetyget på skolan.
Med risk att halka in på, i detta forum, förbjudna områden (politik);
Det är så mycket mer än pedagogik,didaktik,sakkunskap som spelar in på de politiska beslut som ligger till grund för de politiska system skolan ska verka efter.
Glöm hjärntvätt och korvstoppning, källkritik och dialog och fundera över hur samhällsstatistik och liknande påverkas. Integrering/assimilering t.e.x. Fördelningen av första/andra generationens invandrare på högskolor o.s.v. Statens intresse av att befolkningen är källkritisk inför ett eventuellt krig - medialkrigsföring som tidigare var okänt.
Under industrialismen behövdes en elit som kunde leda arbetarna mot statens intressen. Samtidigt behövdes både kvinnor och män inom industrin. Följdaktligen behövdes instutitioner där barnen kunde förvaras medan föräldrarna jobbade och realskolan föddes. Lärare i sådan mass som behövdes fanns givetvis inte så lärobok och läxförhör infördes = korvstoppning.
Idag p.g.a lärarbrist är det av vikt att få igenom så många lärare som möjligt = sakkunskap bortprioriteras, hemtentor införs (det går ju bara inte att lyckas med att få underkänt på en hemtenta) och för att väga upp denna brist på kunskap hos lärarna införs metoden vägled och finn kunskap tillsammans med eleverna. Läraren behöver ju faktiskt inte kunna något eftersom de tillsammans med eleverna ska finna svaren.
Efter ett par år kommer läraren förhoppningsvis besitta avsevärd kunskap (om han/hon inte är utbränd innan dess) och projektet var en succé. Lärarutbildningen har större pedagogisk kvalité utan att behöva förlängas (studiebidrag och kostnader för utbildning sparas av staten) och på sikt kommer även den sakkunniga aspekten förbättras eftersom den varje termin sjunker in och förnyas/uppdateras i lärarkåren. Ett rätt genomtänkt och bra sätt tycker jag personligen. Men innan vi når dit kommer skolan försämras p.g.a bristande kunskap inom lärarkåren.
(Nu är det en historisk disskusion igen SNÄLLA LÅT DETTA STÅ KVAR.)
Det var inte något ädelt syfte att utbilda massorna under industrialismen, lika lite som det är något ädelt syfte att sluta med "korvstoppning och hjärntvätt" idag. Det finns underliggande politiska mål som har större betydelse än vilket lärosätt som är det bästa!
/Björn
