Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[Patrik Öbrink]

Hans har framfört önskemål om att jag skriva om hur det går till när en ny påve väljs. Eftersom det finns mycket att säga om Heliga Stolen, Vatikanen, Katolska Kyrkan, påven och allt som hör till startar jag en tråd där vi kan diskutera allt detta och inte bara konklaven. Längre fram kan jag t.ex. förklara skillnaden mellan Heliga Stolen, Vatikanen, Vatikanstaten och Romersk-Katolska Kyrkan, för det är inte helt enkelt att hålla isär dem.

Men jag börjar med påveval i ett historiskt perspektiv (det är ju ändå ett historieforum).

Fram till bildande av Kardinalskollegiet 1059 valdes påven, som också är biskop av Rom, på samma sätt som andra biskopar - genom acklamation av det lokala prästerskapet och lekfolket. Problemet med detta system var bl.a. att det i bland gav upphov till rivaliserande påvar och antipåvar. Lekfolkets rätt att avvisa en vald biskop avskaffades 769, men återinfördes av romerska adelsmän vid en synod 869. Dessutom var påven bunden av en ed till kejsaren av Tysk-romerska riket, som i sin tur lovade säkerhet och fred i Rom.

1059 bestämde påven Nicolaus II att kardinaler skulle välja ny påve med det lokala prästerskapets och lekfolkets samtycke. Regeln om samtycke avskaffades vid Andra Laterankonciliet 1139.

Problem med politisk inblandning fortsatte och därför beslutade påven Gregorius X vid andra konciliet i Lyon 1274 att kardinalerna skulle låsas in i avskildhet cum clave (lat. "med nyckel") och inte tillåtas lämna förrän en ny påve valts.

Det här är den äldsta historiska metoden att välja ett statshuvud som fortfarande används.

På grund av långa avstånd och svårigheter att resa var det under Medeltiden och Renässansen ofta bara ett fåtal kardinaler närvarande under konklaverna (ett par gånger så få som sju), vilket gjorde att konklaverna kunde pågå i månader och till och med år. Trots att matransonerna tidvis begränsades, i ett försök att tvinga kardinalerna att komma överens, förblev långdragna konklaver regel.

Med tiden svällde Kardinalskollegiet ut så att det i stället blev svårt att välja påve på grund av för många olika viljor. Påven Sixtus V begränsade antalet kardinaler till 70. Sedan påven Johannes XXIII (1958-1963), då det fanns en vilja att sprida representationen med fler nationaliteter, har Kardinalskollegiet gradvis ökat, för att just nu bestå av 252 kardinaler (varav 135 kommer att ha rösträtt i den kommande konklaven; det kommer att ge en del logistiska problem eftersom gästhemmet Domus Sanctae Marthae bara har 120 rum).

Påven Gregorius XV införde 1621 krav på 2/3 majoritet, vilket gäller än idag. Han införde också dagens system med dold röstning.

Fram till 1899 var det praxis att låta några lekmannakardinaler delta i konklaverna. Det var ofta adelsmän eller munkar som inte var prästvigda men som levde i celibat. Efter Teodolfo Mertels död 1899 avskaffades denna praxis. Sedan 1917 måste alla kardinaler vara prästvigda och sedan 1962 har samtliga varit biskopar.

Fortsättning följer.

[sveahk]

Stort tack Patrik för den här katolska Skalmantråden - blir mycket nytt för mig.

Hans K

[Hans]

Jag tar halvt ansvar för att den kom till.

Tackar stort också.

Jag misstänker att du kommer snart berätta om en fransk ort med en trasig bro.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Som jag nämnde tidigare hade sekulära ledare tidvis stort inflytande över valet av påve. Sålunda hade de romerska kejsarna ofta sista ordet, som när Honorius slog fast att det kontroversiella valet av Bonifacius I var giltigt och antipåven Eulalius gick ge sig. Under en kort tid på 500-talet fick de ostrogotiska kungarna i Italien godkänna påvarna varefter denna rätt överfördes till de byzantiska kejsarna. Men att skicka en delegation till Konstantinopel för att få valen godkända gjorde att det kunde dröja länge innan de nya påvarna kunde tillträda. Efter att påven Benedictus II (r. 684-685) klagat på detta förfarande skrotade kejsaren Konstantin IV kravet.

En tid senare uppstod som bekant det Tysk-Romerska Riket och de fick kontroll över valet av påvar. Karl den Store och Ludvig de fromme lade sig inte i, men Lothar I hävdade att ingen påve kunde väljas utan att en kejserlig ambassadör var närvarande. I den påvliga bulla 1059 som slog fast att bara kardinaler fick delta i valet av påve deklarerades också att kejsaren inte fick lägga sig i valet.

Från cirka 1600 fram till 1903 hävdade vissa katolska monarker en jus exclusivae (rätt att utesluta), det vill säga veto. Denna rätt utövades genom särskilda kronkardinaler som monarkerna utsåg. Vetot fick bara användas en gång per konklav och därför deklarerade inte kronkardinalen detta förrän alldeles mot slutet då det var sannolikt att en oönskad kandidat skulle bli vald. Den siste som utnyttjade sin vetorätt var 1903, då den polske kardinalen Prins Jan Puzyna de Kosielsko å kejsaren Franz Josephs vägnar stoppade valet av Kardinal Mariano Rampolla. I stället valdes Kardinal Giuseppe Sarto till påve med namnet Pius X, vars första beslut som påve var att upphäva vetorätten.

---

Som jag också tidigare nämnt infördes påtvingad avskildhet på 1200-talet för att få slut på långdragna dödlägen. Men ibland hjälpte inte ens det. Konklaven i Viterbo, som pågick från 1269 till 1271, har gått till historien som den längsta någonsin. Det fanns en italiensk och en fransk fraktion som inte kunde komma överens. Efter att kardinalerna varit inlåsta i tre år fick staden nog och slutade skicka in mat. Kardinalerna fick bara vatten och bröd. Men inte heller det hjälpte. Då tog stadsborna saken i egna händer och tog helt enkelt bort taket på Palazzo dei Pappi, dör konklaven hölls. Då valdes till slut Tebaldo Visconti till påve med namnet Gregorius X. Han införde strikta regler för konklaverna. Kardinalerna skulle låsa in på samma ställe och inte tilldelas egna rum. Varje kardinal fick bara ha två tjänare. Mat distribuerades genom ett fönster för att undvika kontakt med omvärlden. Efter tre dagar tilldelades kardinalerna bara ett mål mat om dagen, efter ytterligare fem dagar bara vatten och bröd. Under konklaven erhöll kardinalerna ingen betalning.

Varför Viterbo? Totalt nio påvar under 1200-talet residerade i Viterbo (på heltid eller deltid, under en längre eller kortare period). Det var påven Alexander IV som 1257 flyttade kurian till Viterbo på grund av staden Roms fientlighet och det ständiga gatuvåldet i staden. Det gamla biskopspalatset renoverades, byggdes ut och upphöjdes till påvligt palats.

Palazzo_dei_Papi_(Viterbo).jpeg

---

Fram till 1400-talet hölls konklaverna på olika platser, men efter att Den Västliga Schismen avslutats 1417 och påven flyttat tillbaka till Rom, har samtliga konklaver förutom en hållits där. Undantaget var konklaven 1799-1800, då Rom var ockuperat av Frankrike, som hölls i Venedig. Då valdes Pius VII. Eftersom den påvliga tiaran var kvar i Rom kröntes han med en tiara av papier-maché.

tiara.png

Fram till 1846 hölls konklaverna i Quirinalpalatset och sedan dess i Sixtinska Kapellet.

(Avignon får vänta till nästa gång)

[Hans]

Tack igen. Speciellt intressant är hur ransonerna av mat drogs när de inte kom överens.

Om vi tar de senaste påvarna ungefär hur lång tid har det tagit att komma överens?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

De är snabba numera.

Konklaven i augusti 1978 som valde Johannes Paulus I pågick i två dagar med totalt 12 omröstningar.

Den andra konklaven det året, i oktober, då Johannes Paulus II valdes pågick i tre dagar. Kampen stod till en början mellan Kardinal Giuseppe Siri, konservativ ärkebiskop av Genua, och Kardinal Giovanni Benelli, liberal ärkebiskop av Florens. Ma ihåg tidigt att ingen av dem skulle nå upp till den 2/3 majoritet som krävs och då började en del kardinaler rösta på en kompromisskandidat - Kardinal Giovanni Colombo, ärkebiskop av Milano. När han insåg att han var på väg att väljas hoppade han av. En respekterad och inflytelserik österrikisk kardinal, ärkebiskopen av Wien Franz König, förelog då den unge ärkebiskopen av Krakow, Karol Wojtyła.

Konklaven 2005, som valde kardinal Joseph Ratzinger med namnet Benedictus XVI, varade i två dagar med fyra omröstningar. Kardinal Ratzinger fick flest röster i samtliga, men 2/3 majoritet först i den fjärde. Den som fick näst flest röster i dessa var Kardinal Jorge Mario Bergoglio, som ju 2013 blev vald till påve med namnet Franciskus. I varje omröstning fick Kardinal Giacomo Biffi en röst. Han ska ha sagt till en annan kardinal att om han fick veta vem det var som röstade på honom skulle han slå denne på käften. Den andra kardinalen svara då att det var Kardinal Ratzinger som röstat på Kardinal Biffi och att slå till den blivande påven hade nog inte varit så bra.

Konklaven 2013, som valde påven Franciskus, pågick också i två dagar, men med fem omröstningar. I den första fick Kardinal Angelo Scola, ärkebiskop av Milano, flest röster följd av Kardinal Bergoglio, Kardinal Marc Ouelett, ärkebiskop av Quebec, och kardinal Seán Patrick O'Malley, ärkebiskop av Boston, och Kardinal Odilo Scherer, ärkebiskop av Sao Paolo (som jag tror har en god chans att bli vald till påve den här gången, i så fall antagligen med påvenamnet Paulus VII). Kardinal Bergoglio tog ledningen i andra omröstningen efter att Kardinal Ouelett sagt att han stödde denne.

[Markus Holst]

Hur eftertraktat är det bland kardinalerna att bli påve? Som jag förstår det är det ett ganska kontrollerat liv, värre än kungarnas. Jag har svårt att tänka mig att påven emellanåt går civilklädd till en romersk restaurang.

[Hans]

Otroligt intressant, återigen stort tack för att du tar dig tiden att förklara för oss hedningar.

Hur man än tycker så har den katolska kyrkan ett stort inflytande. EU's institutioner har haft flaggan på halv stång.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Hur eftertraktat är det bland kardinalerna att bli påve? Som jag förstår det är det ett ganska kontrollerat liv, värre än kungarnas. Jag har svårt att tänka mig att påven emellanåt går civilklädd till en romersk restaurang.

För de flesta kardinaler är det inte eftersträvansvärt alls och det är få som vill axla det enorma ansvaret. Flera av de som valts har tillträtt med stor vånda. Benedictus XVI accepterade till exempel motvilligt att bli påve och han abdikerade ju sedermera. Självklart finns det en och annan som traktar efter det högsta ämbetet i Kyrkan - jag kan tänka mig att en handfull italienska och amerikanska kardinaler gör det - men de är som sagt få. Det är som du skriver en kontrollerad och inrutad tillvaro med möten, resor, audienser och annat och innebär att pension inte är att tänka på.

Biskopar går normalt i pension vid 75 år, men de biskopar som också är kardinaler går i pension vid 80 år. För de flesta är det ett efterlängtat steg tillbaka och äntligen lite lugn och ro efter över 50 år i Kyrkans tjänst. Som påve förväntas man sitta kvar till man dör, vilket vanligtvis är en bra bit över 80 (Franciskus blev ju 88, Benedictus abdikerade vid 85).

(Eftersom präster alltid är i tjänst så ska de egentligen alltid vara klädd som en präst - helst i sutan, som prästrocken heter på svenska, som är svart för alla präster förutom påven som bär vit, men oskicket med svart kostym är väldigt utbrett och är tyvärr mer regel än undantag numera - och inte gå civilklädda om de inte ska göra något som kräver annan klädsel, t.ex. en crickettävling. Så om påven vill gå på romersk restaurang så måste han bära sin vita sutan.)

[koroshiya]

Hur går konklaven till då? Är ordet symboliskt eller sitter de inlåsta och svettas tillsammans ännu idag? Har de madrasser att sova på då?

Den bysantinska tiden varade från 537 till 752. I något val bestämde kejsaren mer eller mindre vem som skulle bli påve. Efter att Ravenna föll var det uppenbart att Bysans inte längre hade någon större makt i Italien, och påvarna sökte istället beskydd av frankerna, som invaderade och tvingade langobarderna att backa.

År 756 donerade Pippin den lille en packe land till påven, och det blev början till påvestaten.

[Markus Holst]

Donerade han verkligen? Är inte förlänade ett adekvatare ord?

[Patrik Öbrink]

Hur går konklaven till då? Är ordet symboliskt eller sitter de inlåsta och svettas tillsammans ännu idag? Har de madrasser att sova på då?

Den bysantinska tiden varade från 537 till 752. I något val bestämde kejsaren mer eller mindre vem som skulle bli påve. Efter att Ravenna föll var det uppenbart att Bysans inte längre hade någon större makt i Italien, och påvarna sökte istället beskydd av frankerna, som invaderade och tvingade langobarderna att backa.

År 756 donerade Pippin den lille en packe land till påven, och det blev början till påvestaten.

Jag kommer till det så småningom, men jag kan i korthet berätta följande:

Förr i tiden inkvarterades kardinalerna i rummen bredvid Sixtinska kapellet, men så är det inte längre. Apostoliska palatset och Vatikanmuseerna var mycket obekväma, med väldigt få badrum och ingen luftkonditionering, vilket ansågs vara en stor nackdel med tanke på kardinalernas ålder.

Dagtid är kardinalerna inlåsta i Sixtinska Kapellet, där fyra omröstningar sker varje dag (två för förmiddagen och två på eftermiddagen; detta förfarande underlättar för omvärlden, som inte behöver sitta och bevaka skorstenen hela dagarna). De sover i Vatikanens gästhem Domus Sanctae Marthae (där för övrigt påven Franciskus valde att bo). Det ligger en bit från Sixtinska kapellet så de körs mellan dessa platser.

I Domus Sanctae Marthae bor vanligtvis präster som arbetar i kurian och biskopar som är på besök i Vatikanen; alla dessa måste lämna byggnaden under konklaven. De enda personer som får vistas där – läkare, biktfader, ceremonimästare, men även kockar och städpersonal – är skyldiga att hålla tyst om allt som rör konklaven.

Konstitutionen Universi Dominici Gregis säger: "Under hela valets varaktighet är kardinalerna skyldiga att avstå från skriftlig korrespondens och från alla samtal, inklusive de per telefon eller radio, med personer som inte vederbörligen har fått tillträde till de byggnader som är avsatta för deras användning. Sådana samtal ska tillåtas endast av de mest allvarliga och brådskande skäl som bekräftas av den särskilda kongressen."

Konstitutionen föreskriver vidare att: "... bestämmelser ska göras för att säkerställa att ingen närmar sig kardinalerna medan de transporteras från Domus Sanctae Marthae till Apostoliska palatset."

Till årets konklav väntas rekordmånga kardinaler, fler än antalet rum, så de kommer behöva använda andra utrymmen i Vatikanen.

mappa-conclave.jpeg

A) Domus St. Marthae; (B) Apostoliska palats; (C) kardinalernas promenad till Sixtinska kapellet.


Här ses Domus Sanctae Marthae från Peterskyrkan:

Domus_Sanctae_Marthae.jpeg

När Domus Sanctae Marthae uppfördes 1996 protesterade vissa grupper eftersom byggnaden blockerar grannarnas utsikt över Peterskyrkan, men då Vatikanstaten är självständig kunde de inget göra. Vatikanens talesman konstaterade också att Domus Sanctae Marthae är lägre än många andra byggnader i området. Byggkostnaden landade på 20 miljoner dollar, varav 7 miljoner dollar donerades av den amerikanske casinomagnaten John E. Connelly (mest känd för casinobåtar på Mississippifloden).

[Markus Holst]

Så har jag idag lärt mig att ingång i sixtinska kapellet sker via peterskyrkan. Tack.

[Hans]

Kunde du inte berättat det här tidigare Patrik? Jag har två (eller tre) besök i Vatikanen bakom mig och hade tittat med andra ögon om du hade sagt detta innan.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Kunde du inte berättat det här tidigare Patrik? Jag har två (eller tre) besök i Vatikanen bakom mig och hade tittat med andra ögon om du hade sagt detta innan.

MVH

Hans

Då har du ju anledning att resa dit igen. Då kan du också få adressen till Roms bästa pizzeria.