Gudfar?

[Hans]

Jag är 'svensk' gudfar. Jag höll ungen vid dopet och uppmärksammade lite födelsedagar och student motsvarande. Men jag såg som min huvuduppgift att rycka in vid föräldrarnas eventuella frånfälle. Behövdes inte och ungen är snart 30 så jag behövs nog inte.

Katolsk Gudfar har vi ett par instruktionsfilmer om så där behöver jag inte mer.

Hur är det med (grekiskt) ortodoxa?

Och har jag missuppfattat något om uppgifterna? Och i alla fall nämnda ovan hur troende måste man formellt vara? Jag är ateist men kan hyckla lite om det gör min omgivning glad.

Frågan gäller också Gudmor.

MVH

Hans

[cats]

Wiki jämnställer fadder med gudfar, gudmor. Kristet föredöme som är konfirmerad och medlem i kyrkan. Jag skulle inte duga, är inget av det
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fadder

[a81]

Tror inte att en fadder behöver vara konfirmerad, utan att det räcker att vara döpt, behöver nog inte ens vara döpt i samma kyrka. Jag tror att t.ex. en katolik kan bli fadder till ett barn som döps i Svenska kyrkan.

Dop är ju på något sätt "universella" inom (stora delar i alla fall) av kristenheten. Drottning Kristina behövde säkert inte döpa sig igen när hon blev katolik...

[cats]

Tror inte att en fadder behöver vara konfirmerad, utan att det räcker att vara döpt, behöver nog inte ens vara döpt i samma kyrka. Jag tror att t.ex. en katolik kan bli fadder till ett barn som döps i Svenska kyrkan.

Dop är ju på något sätt "universella" inom (stora delar i alla fall) av kristenheten. Drottning Kristina behövde säkert inte döpa sig igen när hon blev katolik...

Kanske det är annorlunda i Sverige än i Finland, men här tycks det vara ett krav https://www.kyrkpressen.fi/nyheter/5177 ... adder.html

[Hans]

Tack för svar.

Vart lite komplicerat, jag är troligtvis falsk gudfar. Min gudson är troligtvis katolik, polaren (min religion men dansk/svensk kyrka på pappret) fick gå någon kurs i katolicism innan han fick gifta sig med en katolsk österrikiska. En katolsk brallis måste likaledes gå kurs för att få gifta sig med en ortodox man. Och vid närmare eftertanke kan det ha varit ett katolskt dop, fast version light och i Sverige. Och jag är vare sig döpt eller konfirmerad.

Ungarna är döpta då salig f.d. svärmor var aningen religös.

Hursomhelst har nog ursprungsfrågan löst sig. Grekpolaren är nybliven far, igen, vid 61 (!) och jag misstänkte att jag skulle kunna bli inblandad. Men när vi träffades igår sade han något i stil med att 'Om du mot förmodan är konfirmerad så har du fel religion för att hålla i innan ungen doppas'. Vi är ungefär lika religiösa men traditionerna är lite mer starka i Grekland och jag delar uppfattningen att man skall aldrig tacka nej till en god anledning att ordna ett party.

Relaterat.

MVH

Hans

[a81]

Tror inte att en fadder behöver vara konfirmerad, utan att det räcker att vara döpt, behöver nog inte ens vara döpt i samma kyrka. Jag tror att t.ex. en katolik kan bli fadder till ett barn som döps i Svenska kyrkan.

Dop är ju på något sätt "universella" inom (stora delar i alla fall) av kristenheten. Drottning Kristina behövde säkert inte döpa sig igen när hon blev katolik...

Kanske det är annorlunda i Sverige än i Finland, men här tycks det vara ett krav https://www.kyrkpressen.fi/nyheter/5177 ... adder.html

Tror att det var krav i Sverige också, men jag gissar att det tagits bort när färre konfirmeras och det (vad jag tror/vet) numera är mycket fler tjejer än killar som konfirmeras.

Jag tror att flertalet (majoritet men givetvis inte alla) 40+-svenskar med svensk bakgrund är konfirmerade, men att det är ovanligare bland sena 80-talister, 90-talister, etc. Däremot är de oftast döpta. Det är den generationen som blir faddrar till varandras barn nu.

[von Adler]

Tror inte att en fadder behöver vara konfirmerad, utan att det räcker att vara döpt, behöver nog inte ens vara döpt i samma kyrka. Jag tror att t.ex. en katolik kan bli fadder till ett barn som döps i Svenska kyrkan.

Dop är ju på något sätt "universella" inom (stora delar i alla fall) av kristenheten. Drottning Kristina behövde säkert inte döpa sig igen när hon blev katolik...

Jag var fadder vid själva konfirmeringen av min lillebror - vår gemensamma far (vi har olika mödrar) är bortgången, så han bad mig ta den rollen, vilket vållade mig lite kval, då jag är stenhård ateist. Jag är döpt men inte konfirmerad och inte medlem i kyrkan. Ingenting av detta var ett problem då jag kunde stå bakom honom och stödja honom ändå, tydligen.

Mina egna samvetskval lindrade jag med at det betydde mycket för honom - och ingenting för mig - så jag kunde stå där, hålla käft och gratulera honom med en present efteråt.

Agerade på samma vis vid en väns kyrkliga bröllop (paret, jag och ytterligare en vän) där prästen bad mig läsa en bibelvers.

Jag har blivit tillfrågad att vara gudfar men i det fallet tackat nej, då det faktiskt var förväntningar att jag skulle se till barnets religiösa fostran vid föräldrarnas (osannolika, men ändå) frånfälle.

[a81]

OK, fadder vid konfirmation hade jag inte hört talas om tidigare.

[Markus Holst]

OK, fadder vid konfirmation hade jag inte hört talas om tidigare.

Inte jag heller.

[von Adler]

Jag kanske använder fel term, men man stod bakom den som konfirmerades under själva slutceremonin i kyrkan.

[koroshiya]

...
Jag tror att flertalet (majoritet men givetvis inte alla) 40+-svenskar med svensk bakgrund är konfirmerade, men att det är ovanligare bland sena 80-talister, 90-talister, etc. Däremot är de oftast döpta. Det är den generationen som blir faddrar till varandras barn nu.

Vi är födda 62, 65 och 69. Ingen är konfirmerad, men jag tror att kompisar kan ha varit det. Det fanns något som hette söndagsskola, som vi aldrig gick till.

Däremot är vi döpta, och moster och en syster till farfar var faddrar, eller vad det heter.

[a81]

Nästan alla svenskar med svensk härkomst födda före 1990-talet(?) är väl döpta. Observera nästan.

Konfirmationerna dippade väl på 1970-talet, men blev vanligare igen på 1980- och 1990-talet, för att sedan återigen minska. Min bild är att de flesta (i alla fall över 50 %) svenskar födda på 1970- och 1980-talet är konfirmerade. Dock tänker jag att det är ojämnt fördelat beroende på bostadsort. De som är uppväxta i mera stadsmiljö är troligen konfirmerade i mycket lägre grad (mindre än hälften konfirmerade?) än de som växte upp på landet eller i villaområde (nästan alla konfirmerade).

[a81]

Samtidigt tycker jag att man bör lägga till, särskilt om någon yngre läser detta eller om det läses om något decennium, att Sverige på många sätt var mer ateistiskt i slutet av 1900-talet än idag, trots att man var mer kyrkliga då. Dels har betydligt fler idag helt eller delvis utländsk bakgrund, ofta från mer religiösa länder. Dels har sådant som kvantmekanik, universums finjustering, många och relativt samstämmiga nära döden-upplevelser, teorier om universum som en simulering (jfr Matrix), mörk materia/energi, etc. under de senaste decennierna allt mer börjat nå allmänheten. Det har väl inte gjort folk mer religiösa, men mer ambivalenta och mindre tvärsäkra eller vad man ska säga.