Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
En dag och två kyrkogårdar i Davos
Det snöar i Davos, i ordentliga mängder - inte helt oväntat vid denna årstiden...och på en och ett halvt kilometers höjd...
Att åka skidor idag...kan man glömma. Då gör vi något annat istället.
Davos känner nog de flesta till...här åker man skidor, klart, men redan för över hundra år sedan kom man hit för att kurera sig. Tuberkulossjuka skickades hit för att andas in alpluften - ansågs vara bra. Ett flertal sanatorier byggdes - en hel del med tyska pengar och tyskt styre.
Så kom också Wilhelm Gustloff hit...1917 som lungsjuk. Han frisknade till och stannade i Davos. Tidig Hitler-anhängare som han var, såg han det som sin uppgift att visa tyskarna i Schweiz den rätta vägen...och samtidigt lära de enfaldiga schweizarna att veta hut - den tyska versionen...
Nå, vi vet vad det bar hän...Gustloff blev ledare för det schweiziska nazistpartiet (som mest 5.000 medlemmar!), och 1936 skjuten till döds i sitt hem i Davos av den judiska studenten David Frankfurter. Historien med den efter honom namngivna lyxkryssaren och dess dramatiska undergång i februari 1945 är säkert inte obekant.
Men, den här snöiga december-dagen var jag ute efter något annat - jag hade hört talas om en kyrkogård här i närheten med tyska soldater från första världskriget. Davos tog mellan 1916-1919 emot över 2.500 framför allt genom giftgas lungskadade soldater. Vissa stannade för alla evigheter här...
Jag traskar ett par kilometer ut till Wolfgang, till ortens kanske största sanatorium...Hochgebirgsklinik Davos. Grundat av en tacksamt tillkryad tysk för över hundra år sedan som under kriget blev ombedd att ta hand om de avlidna soldaterna. Jo, informationsdamen ger mig vägbeskrivning, upp i skogen, lite på avstånd till de som önskade tillfriskna...
...och där ligger den, kyrkogården, under en halv meter snö. Mycket är inte synligt. 53 soldater, från menig till kapten, däribland en med judisk tro. Ett litet kapell med Kaiser-Wilhelm-korset och texten: "Här ligger fridligt tyska krigare i gästfritt främmande land. Långt borta från sin hembygd dog även de för sitt fadersland". Ja, så står det faktiskt, fortfarande, fast på tyska...
Tillbaka till damen i kliniken. Efter lite lurendrejerier - från min sida - får jag dokumentation och en lista över de begravda soldaterna. Jag är lite nyfiken över den ensamma judiska soldaten, men hon vet inte mer där - men, se där, hon berättar att det finns en judisk kyrkogård - på andra sidan Davos.
Eftersom vädret fortfarande omöjliggör skidåkning, tar jag buss och snövandrande ben till nästa kyrkogård, Waldfriedhof, och där lite gömt i bakgrunden står de judiska gravstenarna. En av de få här i östra Schweiz, grundades 1931, efter ett tiotal år med käbbel om hur mycket den judiska församlingen skulle betala för marken...
Efter kriget kom överlevande från KZ Buchenwald till Heilstätte Etania här i Davos.
De hade alla med sig aska och rester från förbrända. Här hålls deras minne till liv...genom porten till den judiska kyrkogården...
Det har blivit sen eftermiddag, snöfallet har upphört, det ser ut att bli en bra skid-dag i morgon .
Vänligen
Hans K
Att åka skidor idag...kan man glömma. Då gör vi något annat istället.
Davos känner nog de flesta till...här åker man skidor, klart, men redan för över hundra år sedan kom man hit för att kurera sig. Tuberkulossjuka skickades hit för att andas in alpluften - ansågs vara bra. Ett flertal sanatorier byggdes - en hel del med tyska pengar och tyskt styre.
Så kom också Wilhelm Gustloff hit...1917 som lungsjuk. Han frisknade till och stannade i Davos. Tidig Hitler-anhängare som han var, såg han det som sin uppgift att visa tyskarna i Schweiz den rätta vägen...och samtidigt lära de enfaldiga schweizarna att veta hut - den tyska versionen...
Nå, vi vet vad det bar hän...Gustloff blev ledare för det schweiziska nazistpartiet (som mest 5.000 medlemmar!), och 1936 skjuten till döds i sitt hem i Davos av den judiska studenten David Frankfurter. Historien med den efter honom namngivna lyxkryssaren och dess dramatiska undergång i februari 1945 är säkert inte obekant.
Men, den här snöiga december-dagen var jag ute efter något annat - jag hade hört talas om en kyrkogård här i närheten med tyska soldater från första världskriget. Davos tog mellan 1916-1919 emot över 2.500 framför allt genom giftgas lungskadade soldater. Vissa stannade för alla evigheter här...
Jag traskar ett par kilometer ut till Wolfgang, till ortens kanske största sanatorium...Hochgebirgsklinik Davos. Grundat av en tacksamt tillkryad tysk för över hundra år sedan som under kriget blev ombedd att ta hand om de avlidna soldaterna. Jo, informationsdamen ger mig vägbeskrivning, upp i skogen, lite på avstånd till de som önskade tillfriskna...
...och där ligger den, kyrkogården, under en halv meter snö. Mycket är inte synligt. 53 soldater, från menig till kapten, däribland en med judisk tro. Ett litet kapell med Kaiser-Wilhelm-korset och texten: "Här ligger fridligt tyska krigare i gästfritt främmande land. Långt borta från sin hembygd dog även de för sitt fadersland". Ja, så står det faktiskt, fortfarande, fast på tyska...
Tillbaka till damen i kliniken. Efter lite lurendrejerier - från min sida - får jag dokumentation och en lista över de begravda soldaterna. Jag är lite nyfiken över den ensamma judiska soldaten, men hon vet inte mer där - men, se där, hon berättar att det finns en judisk kyrkogård - på andra sidan Davos.
Eftersom vädret fortfarande omöjliggör skidåkning, tar jag buss och snövandrande ben till nästa kyrkogård, Waldfriedhof, och där lite gömt i bakgrunden står de judiska gravstenarna. En av de få här i östra Schweiz, grundades 1931, efter ett tiotal år med käbbel om hur mycket den judiska församlingen skulle betala för marken...
Efter kriget kom överlevande från KZ Buchenwald till Heilstätte Etania här i Davos.
De hade alla med sig aska och rester från förbrända. Här hålls deras minne till liv...genom porten till den judiska kyrkogården...
Det har blivit sen eftermiddag, snöfallet har upphört, det ser ut att bli en bra skid-dag i morgon .
Vänligen
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Medlem
- Inlägg: 126
- Blev medlem: 25 apr 2011 13:05
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
inte för att vara sån.. men för vår skull hoppas jag nästan på dåligt skidväder även imorgon så vi får ännu en intressant reserapport från utflyktsmål i närheten
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
Tack wiwawo för de snälla orden - men igår var faktiskt redan förrgår, så idag är det i så fall - morgonwiwawo skrev:inte för att vara sån.. men för vår skull hoppas jag nästan på dåligt skidväder även imorgon så vi får ännu en intressant reserapport från utflyktsmål i närheten
I vilket fall - efter härlig sol och snö, åter hemmavid...
Vänligen
Hans K
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
- Ort: Australien
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
Tack sveahk för stämningsfulla bilder med berättelse som manar till eftertanke.
De snötäckta stenarna och korsen är en utmärkt påminnelse om att allt vid Jultid - inte är bara shopping, tomtar och gamman...
Varjag
De snötäckta stenarna och korsen är en utmärkt påminnelse om att allt vid Jultid - inte är bara shopping, tomtar och gamman...
Varjag
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
Vägarna förbi. Höstsolen värmer fortfarande. Snön från i fjol har för länge sedan gått till jorda - nu väntar naturen på nästa vita täcke.
Sjukhuset, Hochgebirgsklinik Davos, på vars ägor de tyska krigskorsen står, var till för ett par månader sedan starkt konkurshotad. Men klarade sig med hjälp av en Schweiz-baserad investor. Nu får vi se om den nya ägaren önskar behålla den något ur tiden komna begravningsplatsen - här gäller det investerade pengar och deras avkastning...
Alltså ytterligare ett par bilder innan solen går ner...
...och den sista bilden för oss osökt igen över till den judiska kyrkogården på andra sidan Davos...
...och dess viktigaste sten, som har samlat mer stenar sedan senast...
Hans K
Sjukhuset, Hochgebirgsklinik Davos, på vars ägor de tyska krigskorsen står, var till för ett par månader sedan starkt konkurshotad. Men klarade sig med hjälp av en Schweiz-baserad investor. Nu får vi se om den nya ägaren önskar behålla den något ur tiden komna begravningsplatsen - här gäller det investerade pengar och deras avkastning...
Alltså ytterligare ett par bilder innan solen går ner...
...och den sista bilden för oss osökt igen över till den judiska kyrkogården på andra sidan Davos...
...och dess viktigaste sten, som har samlat mer stenar sedan senast...
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
- Ort: Australien
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
Tack sveahk för sommarbilderna......under snön, förefaller på något sätt - allt hopplöst -
Men - bland spirande grönska - väcks andarna till liv på nytt, inte sant?
Varjag
Men - bland spirande grönska - väcks andarna till liv på nytt, inte sant?
Varjag
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29471
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: En dag och två kyrkogårdar i Davos
Tack till han med det trevliga namnet för de som vanligt intressanta bilderna.
MVH
Hans
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Vi bygger vidare på den ovanstående tråden och breddar utblicken...
Den här skylten hittar vi vid Arlington National Cemetery i Washington D.C. - och dess budskap respekterar vi. Men till minnet av de begravda får man ibland bryta tystnaden. Som här - och nu- för att berätta deras historia.
En kyrkogård, en begravningsplats är en underbart historiefylld ort med många obekanta - och det är i den boken jag tänkte att vi skulle bläddra lite grann. Vandra omkring fridfullt och nyfiket på världens olika gravplatser - forska och spekulera över de begravdas historia.
Jag är övertygad om att var och en här på forumet kan bidra med egna intressanta historier och iakttagelser - kanske från den egna hembygdens kyrkogård eller t.ex. någon av världens alla militära begravningsplatser. Ni är inbjudna!
Själv har jag under årens lopp presenterat historier i ämnet här på Skalman - som Davos-inlägget ovan. Även andra "begravda"( ) inlägg kommer nu att delvis dyka upp igen i den här tråden - för sitt andra "liv"...!
Hans K
Den här skylten hittar vi vid Arlington National Cemetery i Washington D.C. - och dess budskap respekterar vi. Men till minnet av de begravda får man ibland bryta tystnaden. Som här - och nu- för att berätta deras historia.
En kyrkogård, en begravningsplats är en underbart historiefylld ort med många obekanta - och det är i den boken jag tänkte att vi skulle bläddra lite grann. Vandra omkring fridfullt och nyfiket på världens olika gravplatser - forska och spekulera över de begravdas historia.
Jag är övertygad om att var och en här på forumet kan bidra med egna intressanta historier och iakttagelser - kanske från den egna hembygdens kyrkogård eller t.ex. någon av världens alla militära begravningsplatser. Ni är inbjudna!
Själv har jag under årens lopp presenterat historier i ämnet här på Skalman - som Davos-inlägget ovan. Även andra "begravda"( ) inlägg kommer nu att delvis dyka upp igen i den här tråden - för sitt andra "liv"...!
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29471
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
En lien parentes, titta på både 4823 och 4855 så ser ni småstenar på graven. Det är motsvarigheten till kristna blommor:
MVH
Hans
Förekommer även på välskötta blandade krigskyrkogårdar.När man besöker en judisk grav finns också en tradition att lägga en liten sten ovanpå gravstenen. Det är för att visa att någon har besökt graven. Det finns olika teorier till hur denna tradition har uppstått.[1][2]
MVH
Hans
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Det är hett. På väg i taxi i Thessaloniki, Greklands näst största stad. Breda gator, grymt mycket trafik. Taxichauffören frågar ytterligare en gång efter adressen. Lagada, Ampelokipoi 56727.
Vi är på väg till Greklands största militära begravningsplats för stupade allierade soldater under första världskriget - Zeitenlik. Serber, fransmän, engelsmän, italienare och ryssar ligger här begravda. De som kom för att försöka rädda Serbien och misslyckades, de som därefter stred vid och höll Makedonia/Saloniki-fronten - alla de som kämpade mot centralmakterna, tyskar, österrike-ungrare och bulgarer.
Det blev en hel del som dog. Över 20.000, då begravda på ett 250-tal olika begravningsplatser - de grävdes upp efter kriget och fördes till Zeitenlik, Thessaloniki. Ansvarig för exhumeringarna på 1920-talet var Savo Mihailović, en serb som också blev den förste väktaren av den militära kyrkogården. När han dog 1928 tog hans son, Đuro Mihailović över det ansvaret. Som också lyckades med bravurstycket att hålla Zeitenlik fri från plundrande tyska soldater under andra världskriget. Och idag - intressant nog är det hans son, Đorđe Mihailović, som nu är de begravdas väktare!
90 år är han, och den sista mannen i sin släkt...
Vi är framme, 4 km utanför stadens centrum, hettan slår hårt, glömt vattenflaskan på rummet. "Serbisk Militär Kyrkogård" hälsar välkommen...
Välkrattad och välordnad som vi känner det från de mesta av världens militärkyrkogårdar. Ett litet serbiskt museum...
under ett STORT serbiskt maosoleum.
Ah! På lite avstånd spanar jag in ett bord med vattenflaskor(?) och glas. Halleluja! Men icke sa' Nicke - här bjuds "bara" på uppvärmd Raki!
forts.
Vi är på väg till Greklands största militära begravningsplats för stupade allierade soldater under första världskriget - Zeitenlik. Serber, fransmän, engelsmän, italienare och ryssar ligger här begravda. De som kom för att försöka rädda Serbien och misslyckades, de som därefter stred vid och höll Makedonia/Saloniki-fronten - alla de som kämpade mot centralmakterna, tyskar, österrike-ungrare och bulgarer.
Det blev en hel del som dog. Över 20.000, då begravda på ett 250-tal olika begravningsplatser - de grävdes upp efter kriget och fördes till Zeitenlik, Thessaloniki. Ansvarig för exhumeringarna på 1920-talet var Savo Mihailović, en serb som också blev den förste väktaren av den militära kyrkogården. När han dog 1928 tog hans son, Đuro Mihailović över det ansvaret. Som också lyckades med bravurstycket att hålla Zeitenlik fri från plundrande tyska soldater under andra världskriget. Och idag - intressant nog är det hans son, Đorđe Mihailović, som nu är de begravdas väktare!
90 år är han, och den sista mannen i sin släkt...
Vi är framme, 4 km utanför stadens centrum, hettan slår hårt, glömt vattenflaskan på rummet. "Serbisk Militär Kyrkogård" hälsar välkommen...
Välkrattad och välordnad som vi känner det från de mesta av världens militärkyrkogårdar. Ett litet serbiskt museum...
under ett STORT serbiskt maosoleum.
Ah! På lite avstånd spanar jag in ett bord med vattenflaskor(?) och glas. Halleluja! Men icke sa' Nicke - här bjuds "bara" på uppvärmd Raki!
forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Efter oändliga rader av serbiska gravkors kommer vi fram till oändliga rader av franska gravkors - över 8.000 "poilus d'Orient" ligger begravda här.
Många kom till Balkan med en viss suck av lättnad - vi slapp västfronten...! Och många väntade sig orientaliska förlustelser...
Georges Clémenceau, krigsministern i det avlägsna Frankrike som sällan sparade på sarkasmer, spädde på: Soldaterna i Makedonien - som där odlade livsnödvändiga grönsaker - var för honom blott "les jardiniers de Salonique", Salonikis trädgårdsmästare...! Likväl dog de - i ett nästan glömt krig som stod i skuggan av vad som just då hände i västra Europa. Och de flesta dog inte på slagfältet utan i de nödtorftiga hospital-tälten. 2/3-delar av de som ligger begravda i Zeitenlik dog framför allt av malaria men också av tyfus, dysenteri, extrema temperaturfluktuationer...och helt enkelt hunger...som gjorde livet så svårt att leva.
Till skillnad mot t.ex. de engelska gravstenarna så står på de franska stenkorsen blott den begravdes namn. Men, intressant nog, på vissa kors hittar vi också små symboler som här...
Något förbryllande, men titta på de inpräglade namnen - M är en soldat från Madagaskar, och S är en av över 1.000 omkomna senegalesiska skyttar.
Och han här...
kom från Indo-Kina.
Och riktigt intressant blir det vid ett par av de franska stenkorsen, som här...
I förgrunden ligger den judiska soldaten Joseph Cohen, och något i bakgrunden ser vi ett gravkors med en halvmåne - där vi hittar muselmanen Enzoula Kedjeb! Den "närheten" vågar jag påstå ser vi inte alltför ofta...!
Forts.
Många kom till Balkan med en viss suck av lättnad - vi slapp västfronten...! Och många väntade sig orientaliska förlustelser...
Georges Clémenceau, krigsministern i det avlägsna Frankrike som sällan sparade på sarkasmer, spädde på: Soldaterna i Makedonien - som där odlade livsnödvändiga grönsaker - var för honom blott "les jardiniers de Salonique", Salonikis trädgårdsmästare...! Likväl dog de - i ett nästan glömt krig som stod i skuggan av vad som just då hände i västra Europa. Och de flesta dog inte på slagfältet utan i de nödtorftiga hospital-tälten. 2/3-delar av de som ligger begravda i Zeitenlik dog framför allt av malaria men också av tyfus, dysenteri, extrema temperaturfluktuationer...och helt enkelt hunger...som gjorde livet så svårt att leva.
Till skillnad mot t.ex. de engelska gravstenarna så står på de franska stenkorsen blott den begravdes namn. Men, intressant nog, på vissa kors hittar vi också små symboler som här...
Något förbryllande, men titta på de inpräglade namnen - M är en soldat från Madagaskar, och S är en av över 1.000 omkomna senegalesiska skyttar.
Och han här...
kom från Indo-Kina.
Och riktigt intressant blir det vid ett par av de franska stenkorsen, som här...
I förgrunden ligger den judiska soldaten Joseph Cohen, och något i bakgrunden ser vi ett gravkors med en halvmåne - där vi hittar muselmanen Enzoula Kedjeb! Den "närheten" vågar jag påstå ser vi inte alltför ofta...!
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Stödjande medlem 2023
- Inlägg: 9800
- Blev medlem: 15 jun 2009 07:52
- Ort: Västerbotten
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Stort tack Sveahk – du lyckas alltid hitta de stora världshändelsernas bakgårdar – Mycket intressant!
Länk
Jag antar att ingen på den tiden bemödade sig om att ge de med annan religion någon särskild begravningsritual? Fast jag vet ärligt talat inte hur en vietnames eller en arabisk muslim ställer sig till ett (kristet) kors.
Walter Ulbricht som jag nyss frågade om i Första Världskrigskvissen drabbades här av malaria.sveahk skrev: de flesta dog inte på slagfältet utan i de nödtorftiga hospital-tälten. 2/3-delar av de som ligger begravda i Zeitenlik dog framför allt av malaria men också av tyfus, dysenteri, extrema temperaturfluktuationer...och helt enkelt hunger...som gjorde livet så svårt att leva.
Von 1915 bis 1918 diente Ulbricht als Soldat an der Ostfront und auf dem Balkan in Serbien und Mazedonien als Gefreiter bei der Magazin-Fuhrpark-Kolonne 218; 1917/18 war er wegen Malaria im Lazarett in Skopje
Länk
Jag antar att ingen på den tiden bemödade sig om att ge de med annan religion någon särskild begravningsritual? Fast jag vet ärligt talat inte hur en vietnames eller en arabisk muslim ställer sig till ett (kristet) kors.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Tack Amund för de vänliga orden och för Walter Ulbrichts malaria - visste jag inte...
Längst ner i Zeitenlik hittar vi det brittiska gravfältet - 2.000 gravstenar, lätt skuggade av cypresser och närstående flerfamiljshus - noteras med tacksamhet. Som alltid är den inmejslade informationen på de engelska stenarna utförligare än andra länders - förutom namn och dödsdatum också deras grad och enhet.
Rad efter rad genomvandras, varje sten kort i ögonen - och se där, den här verkar intressant...
Hemkommen börjar letandet efter mer information.
Ludwig Ludwicksen, able seaman, MM (Mercantile Marine), HMT "Swedish Prince", 10th september 1917 - det har vi.
Men först fartyget: en engelsk ångbåt på 3.712 ton, byggd 1896 och tillhörig Prince Line. Aha, hade alltså ingenting med en svensk prins att göra. Ägaren, James Knott, döpte nämligen alla sina fartyg med Prince...Black Prince, Russian Prince, Norse Prince, Spanish Prince, osv...över 40 fartyg fick det tillnamnet.
Se där, hittade ett gammalt vykort som visar "Swedish Prince" i Alexandria,Egypten - troligtvis före första världskriget...
Nå, vad hände nu med den svenska prinsen. Jo, den var på väg med last från Salonica till Bizerta när den vid Pantelleria, söder om Sicilien råkade komma i vägen för en tysk ubåt - U-35. Vars kapten var tyskarnas superäss, Lothar von Arnauld de la Perière...
...som under sin karriär sänkte 194 fartyg, en ofattbar mängd och ett rekord som fortfarande står överst på den listan. Och han använde helst sin 88-mm däckskanon för det arbetet - som nu med "Swedish Prince". Det sjönk efter idogt utväxlande av skott, men bara andre officeren fick sätta livet till, och "Master, Chief Engineer and a gunner" togs tillfånga. Resten av besättningen klarade sig i land på Pantelleria.
Jamen, "Able Seaman" Ludwig Ludwicksen...som dog den 10 september 1917? Jo, lite antiklimax - han var tydligen inte ens ombord utan dog redan i Thessaloniki - där han också blev begravd...
Forts.
...och vore idag säkert en omöjlighet i dagens upphaussade religiösa tidsanda !
Längst ner i Zeitenlik hittar vi det brittiska gravfältet - 2.000 gravstenar, lätt skuggade av cypresser och närstående flerfamiljshus - noteras med tacksamhet. Som alltid är den inmejslade informationen på de engelska stenarna utförligare än andra länders - förutom namn och dödsdatum också deras grad och enhet.
Rad efter rad genomvandras, varje sten kort i ögonen - och se där, den här verkar intressant...
Hemkommen börjar letandet efter mer information.
Ludwig Ludwicksen, able seaman, MM (Mercantile Marine), HMT "Swedish Prince", 10th september 1917 - det har vi.
Men först fartyget: en engelsk ångbåt på 3.712 ton, byggd 1896 och tillhörig Prince Line. Aha, hade alltså ingenting med en svensk prins att göra. Ägaren, James Knott, döpte nämligen alla sina fartyg med Prince...Black Prince, Russian Prince, Norse Prince, Spanish Prince, osv...över 40 fartyg fick det tillnamnet.
Se där, hittade ett gammalt vykort som visar "Swedish Prince" i Alexandria,Egypten - troligtvis före första världskriget...
Nå, vad hände nu med den svenska prinsen. Jo, den var på väg med last från Salonica till Bizerta när den vid Pantelleria, söder om Sicilien råkade komma i vägen för en tysk ubåt - U-35. Vars kapten var tyskarnas superäss, Lothar von Arnauld de la Perière...
...som under sin karriär sänkte 194 fartyg, en ofattbar mängd och ett rekord som fortfarande står överst på den listan. Och han använde helst sin 88-mm däckskanon för det arbetet - som nu med "Swedish Prince". Det sjönk efter idogt utväxlande av skott, men bara andre officeren fick sätta livet till, och "Master, Chief Engineer and a gunner" togs tillfånga. Resten av besättningen klarade sig i land på Pantelleria.
Jamen, "Able Seaman" Ludwig Ludwicksen...som dog den 10 september 1917? Jo, lite antiklimax - han var tydligen inte ens ombord utan dog redan i Thessaloniki - där han också blev begravd...
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Innan vi lämnar Thessalonikis militärkyrkogård Zeitenlik dyker vi in i ytterligare ett par av de begravdas historia.
En pilot och hans skytt...
Piloten var alltså Lt Spencer J. M. White, prästson med intressant historia. Började kriget jordbunden, som Despatch Rider i Norfolk Regiment - förmodligen per häst. Gallipoli i augusti 1915 nästa prövosten, som han ett halvt år senare lämnade svårt sjuk. Frisknade till i Egypten, växlade till Machine Gun Corps i maj 1916. Men ville tydligen högre, gick över till Royal Flying Corps. Snabbutbildning som det var på den tiden...gjorde att han fick sitt pilotkort redan sommaren 1916. Och i november 1916 var han stationerad i Saloniki och flög framför allt Armstrong Whitworth FK3...
En maskin som ansågs för lättviktig för västfronten i Frankrike, och därför skickades till 47 Sq vid Salonikifronten. Där Lt White och Matthews inte hade en chans, när det blev skjuta av! En patrull den 17 januari 1917 blev dödsflygningen - plötsligt dyker två tyska Halberstadt D.II ner på engelsmännen...
Det sedermera ässet Hauptmann Friedrich-Karl Burckhardt kan utan större ansträngning boka in sin första nedskjutning.
Ett par dagar senare singlar ett tyskt meddelande ner på RFC-basen i Thessaloniki. På engelska:
“The Royal Flying Corps. The German aviators are very sorry to inform you of the death of the two English aviators which were killed on the 15th January at 10.30 am, after a fight with our aeroplanes. The English aviators had been fighting very bravely, but their aeroplane dropped after about 5 minutes fight and `skilled’. They died as heroes, and have our respects. Their bodies will be buried with all military honours.”
Respekt, respekt...!
Forts.
En pilot och hans skytt...
Piloten var alltså Lt Spencer J. M. White, prästson med intressant historia. Började kriget jordbunden, som Despatch Rider i Norfolk Regiment - förmodligen per häst. Gallipoli i augusti 1915 nästa prövosten, som han ett halvt år senare lämnade svårt sjuk. Frisknade till i Egypten, växlade till Machine Gun Corps i maj 1916. Men ville tydligen högre, gick över till Royal Flying Corps. Snabbutbildning som det var på den tiden...gjorde att han fick sitt pilotkort redan sommaren 1916. Och i november 1916 var han stationerad i Saloniki och flög framför allt Armstrong Whitworth FK3...
En maskin som ansågs för lättviktig för västfronten i Frankrike, och därför skickades till 47 Sq vid Salonikifronten. Där Lt White och Matthews inte hade en chans, när det blev skjuta av! En patrull den 17 januari 1917 blev dödsflygningen - plötsligt dyker två tyska Halberstadt D.II ner på engelsmännen...
Det sedermera ässet Hauptmann Friedrich-Karl Burckhardt kan utan större ansträngning boka in sin första nedskjutning.
Ett par dagar senare singlar ett tyskt meddelande ner på RFC-basen i Thessaloniki. På engelska:
“The Royal Flying Corps. The German aviators are very sorry to inform you of the death of the two English aviators which were killed on the 15th January at 10.30 am, after a fight with our aeroplanes. The English aviators had been fighting very bravely, but their aeroplane dropped after about 5 minutes fight and `skilled’. They died as heroes, and have our respects. Their bodies will be buried with all military honours.”
Respekt, respekt...!
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11377
- Blev medlem: 03 feb 2005 15:28
- Ort: schweiz
Re: Begravningsplatser och begravda - en minneshistoria
Ett par damer har fått sina sista viloplatser här i Grekland. En har fått ett riktigt monument..
- madame Katherine Harley, aristokrati från England...
En viljestark suffragett som under första världskriget tjänstgjorde I Scottish Women's Hospital. Först på västfronten, men efter att ha sagt sin mening en gång för ofta - "frivilligt" växlade till den makedoniska fronten. Samma historia där, fick ta avsked från hospitaltjänsten, och fick istället - efter visad envishet - igenom bildandet av en brittisk Transport Column, en enhet med motoriserade ambulanser. Med henne som chef, of course.
De arbetade farligt nära frontlinjen, och tog hand om sårade serbiska soldater. Däribland en annan dam från England, Flora Sandes...tydligen den enda brittiska kvinnan i första världskriget som tjänade som aktiv soldat! Men det är en annan historia...
https://en.wikipedia.org/wiki/Flora_Sandes
Tillbaks till Harley - hennes sätt att sköta ambulanskåren passade inte alla...och...hon fick ta avsked. Men skam den som ger sig! Med sina döttrar begav hon sig till den just befriade staden Monastir, för att hjälpa de skadade och sjuka i området. Och där kom slutet, 7 mars 1917 - en bulgarisk granat slog ned vid huset där hon satt och drack the med sina döttrar...och en skärva ändade hennes liv...
Ytterligare ett par brittiska kvinnor ligger begravda här i Saloniki, däribland...
en intressant yrkesbeteckning som för hundra år sedan i krigstid kanske hade bättre anseende...än i dag...
Nu lämnar vi alldeles strax Zeitenlik, kikar bara in snabbt på de italienska krigsgravarna, som ligger lite vid sidan, strax bakom en Supermarket - där en livräddande flaska vatten inhandlades...!
De serbiska och franska gravstenarna har inga militära grader inmejslade, blott de brittiska och italienska. Men där engelska soldater och officerare ligger sida vid sida på gravplatsen, så är de italienska som ett omvänt slagfält - officerare först och de enkla soldaterna i bakgrunden...!
Så, det var en sista betraktelse - nu, ut på gatan, busvissla och hoppas på taxifärd in till de väntande Fix-ölen!
Hans K
- madame Katherine Harley, aristokrati från England...
En viljestark suffragett som under första världskriget tjänstgjorde I Scottish Women's Hospital. Först på västfronten, men efter att ha sagt sin mening en gång för ofta - "frivilligt" växlade till den makedoniska fronten. Samma historia där, fick ta avsked från hospitaltjänsten, och fick istället - efter visad envishet - igenom bildandet av en brittisk Transport Column, en enhet med motoriserade ambulanser. Med henne som chef, of course.
De arbetade farligt nära frontlinjen, och tog hand om sårade serbiska soldater. Däribland en annan dam från England, Flora Sandes...tydligen den enda brittiska kvinnan i första världskriget som tjänade som aktiv soldat! Men det är en annan historia...
https://en.wikipedia.org/wiki/Flora_Sandes
Tillbaks till Harley - hennes sätt att sköta ambulanskåren passade inte alla...och...hon fick ta avsked. Men skam den som ger sig! Med sina döttrar begav hon sig till den just befriade staden Monastir, för att hjälpa de skadade och sjuka i området. Och där kom slutet, 7 mars 1917 - en bulgarisk granat slog ned vid huset där hon satt och drack the med sina döttrar...och en skärva ändade hennes liv...
Ytterligare ett par brittiska kvinnor ligger begravda här i Saloniki, däribland...
en intressant yrkesbeteckning som för hundra år sedan i krigstid kanske hade bättre anseende...än i dag...
Nu lämnar vi alldeles strax Zeitenlik, kikar bara in snabbt på de italienska krigsgravarna, som ligger lite vid sidan, strax bakom en Supermarket - där en livräddande flaska vatten inhandlades...!
De serbiska och franska gravstenarna har inga militära grader inmejslade, blott de brittiska och italienska. Men där engelska soldater och officerare ligger sida vid sida på gravplatsen, så är de italienska som ett omvänt slagfält - officerare först och de enkla soldaterna i bakgrunden...!
Så, det var en sista betraktelse - nu, ut på gatan, busvissla och hoppas på taxifärd in till de väntande Fix-ölen!
Hans K
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.