Kända svenska alkoholister i historien

[millgard]

Nja, jag tror nog att väldigt få idag skulle nå upp i de volymer man drog i sig för 150 år sedan eller vad Churchill bälgade i sig.

En titt på daglig soldatranson under 1700-talet borde kunna avskräcka de flesta från ytterligare jämförelser med dagens läppjande.

[Hexmaster]

Vi dricker lika mycket alkohol i dag som för 150 år sedan!

Här får jag anmäla en avvikande åsikt.

Nu handlade inte tråden om Churchill, men det vore intressant om hans hårda men kontrollerade drickande (ovanligt men inte omöjligt) delvis hade varit en kuliss.

[Anders Ström]

Vi kan ju nämna Lars Werner, Gudrun Schyman och Hans Ericson (transportbasen). Som kommunist hör det till att kunna ta sig ett järn, medan Ericsons fackliga representation medförde förändrade regler i hela det offentliga Sverige.

Det hör inte till som kommunist att "kunna ta sig ett järn". Under min tid i ungdomsförbundet som då hette KU (nu Ung vänster) fick jag lära mig att en kommunist skulle vara skötsam och nykter, helst inte dricka alls. Dessutom var många i partiet helnykterister.
Bland kända svenska alkoholister kan nämnas författaren Waldemar Hammenhög och av hans texter att döma: Bellman. En som nått världrykte, mer känd utomlands än någon svensk politiker: Jussi Björling.

[sonderling]

Vi dricker lika mycket alkohol i dag som för 150 år sedan!

Här får jag anmäla en avvikande åsikt.

Nu handlade inte tråden om Churchill, men det vore intressant om hans hårda men kontrollerade drickande (ovanligt men inte omöjligt) delvis hade varit en kuliss.

Christopher Hitchens myntade (tror jag) begreppet "functional alcoholic" nått som jag kom ihåg nu när ni tar upp Churchills dryckes vanor, ja menar alla behöver ju inte uppträda som Jeltsin?

Annars är jag nog inne på den linje som jag tror a81 syftar på. Det finns möjligen här en kulturell skillnad här på drickande mellan anglosaxiska länder och Sverige. (Ja jag försöker gå lite försiktigt fram för det finns en hel del dubbel moral i detta land om ämnet och jag tror dessutom definitionen på alcoholist är snävare här.)

Sonderling

[RickardJ]

Johan Banér, svensk befälhavare i Tyskland under 30-åriga kriget, har ju rykte om sig att ha varit särdeles törstig av sig (även med tidens generösa mått mätt). Peter Englund skrev:

Baner var en aning depressivt lagd, och när besvären och omöjligheterna staplades i alltför stora högar kunde han ibland stänga in sig i sitt tält och supa, hårt och länge. Detta var inte alltför ovanligt, speciellt inte bland svenskar, som sågs som ett folk särskilt begivet på rusdrycker; en diplomat från Venedig sade om honom att "han var begiven på dryckenskap, ett säreget kännemärke för hela nationen, vars naturlyte det är". Baner var alkoholist - det berättas att ett franskt sändebud som skickats att underhandla med honom, vackert fick vänta därför att Baner var så redlöst påpackad att det tog honom fyra dagar att bli kommunikabel igen. Hans store motståndare, den kejserlige fältmarskalken Gallas var också en notorisk fyllbult, men skillnaden mellan de två var att medan Baner i regel klarade av alla sin sysslor utmärkt i berusat tillstånd var Gallas inkompetent även när han var spik nykter. Ja, vissa menade tillochmed att Baner var som allra bäst när han var full. För faktum är att Johan Baner, alla sina laster och fel till trots, var en utmärkt, ja, snudd på genial fältherre.
http://www.peterenglund.com/andrabocker_wittstock.htm

Bra tips. Minns nu att jag läst detta för många år sedan, men hade glömt det hela. tack.

[RickardJ]

Trådstartaren efterlyste iofs folk vid makten, och åtminstone de två förstnämnda representerar ju ett parti som nogsamt hållits på minst armslängds avstånd från regerande regering under hela efterkrigstiden, dock inte på grund av eventuella alkoholvanor utan av andra orsaker. Även om dom gärna understött vissa sittande regeringar så har det varit otänkbart att på riktigt släppa in dom till makten (dvs till ministerpost i en regering).

Ja precis. I Finland finns det dock en kommunist som varit statsminsiter och som hade alkoholproblem, Maouno Pekkala. han kunde försvinna från viktiga möten tydligen.

[Lasse O]

Christopher Hitchens myntade (tror jag) begreppet "functional alcoholic" nått som jag kom ihåg nu när ni tar upp Churchills dryckes vanor, ja menar alla behöver ju inte uppträda som Jeltsin?

Annars är jag nog inne på den linje som jag tror a81 syftar på. Det finns möjligen här en kulturell skillnad här på drickande mellan anglosaxiska länder och Sverige. (Ja jag försöker gå lite försiktigt fram för det finns en hel del dubbel moral i detta land om ämnet och jag tror dessutom definitionen på alcoholist är snävare här.)
Sonderling

Jag tror man skiljer mellan alkoholister och storförbrukare. Den senare klarar sig i regel utan större sociala problem och kan sluta sitt drickande utan hjälp om det behövs. Drickandet är helt enkelt en livsstil, ofta beroende på den kultur man vistas i. Den förre är fysiskt sett beroende och klarar sig inte utan alkoholen även om det leder till svåra sociala problem.

Kontentan av det här är att även om den kände personen ofta syns med ett glas i handen, t ex Churchill, så är jag tveksam till att alla sådana personer är alkoholister, snarare då storförbrukare. Annars hade t ex Churchill knappast klarat sin uppgift eller levt så länge.

[koroshiya]

Jag tror också att man skiljer på socialt missbruk och alkoholism.

[Davian]

Stor konsumtion av alkohol behöver inte innebära alkoholism. Det finns alkoholister som dricker bara nån burk om dagen eller två.

alkoholism har mindre med ett fysiskt beroende än ett psykiskt. Alkoholism är i största allmänhet ett problem när en människa behöver alkohol, eller behöver tanken på alkohol, för att klara av vardagliga situationer.

med andra ord; en medelsvensson som dricker en folka på kvällen framför sporten "bara för att...(valfritt argument)" är bra mycket närmare alkoholism än en person som dricker sig full ofta, fast som har alkohol som ett rusmedel.

Det tar fruktansvärt lång tid och ohyggligt mycket alkohol för att bli en fysisk alkoholist, det går knappt att föreställa sig de mängderna. vi pratar om regelbundna intag i stor mängd under lång lång lång tid. Flera år i många fall. Men den psykiska biten räcker med en enda positiv upplevelse med alkohol så är man i farozonen.

Framförallt uppträder alkoholism hos antingen självmedicinerare, eller hos människor vars sociala liv och identitet innehåller/ bygger på alkohol. (exempelvis är studenter och hårdrockare mer benägna att bli alkoholister än snickare och hiphopare)

Med det sagt är jag övertygad om att det fanns en himla massa människor som vi idag skulle kalla för alkoholister i alla möjliga sammanhang förr. Dock hade vi ju inte de sociala gränsdragningarna då som vi har nu så det märktes inte lika tydligt. Dessutom har vi idag fler arbeten och sociala situationer som blir negativt påverkade av att vara berusad än man hade förr.

[Donkeyman]

Det är inte särdelees många år sedan som det var fullt normalt här hemma i Sverige "att klämma en bira" på kafferasten i många yrken. Och man behöver inte åka längre än till England för att komma dit där det än i dag är fullt normalt att sänka ett par "pints" på lunchrasten utan att någon lyfter på ögonbrynet.

I min ungdom kunde man uppleva i länder som Frankrike att en polisman i tjänst gick in på ett sjapp och tog ett glas vin förr att sedan sätta sig på sin scooter och dra vidare ut i trafiken. För att inte tala om alla de drinkar man ansågs behöva svepa redan till lunch i länder som USA.

Jag tror att den största enskilda faktorn när det gäller ha förändrat synen på alkohol i arbetslivet är att folk flest kör bil dagligen numera. I kombination med den strängare synen på alkoholintag i samband med att köra bil.

Men Donkeyman är inte någon modern människa så jag tillåter mig rätten att svepa mina dagliga halvlitrar på väg hem från jobbet medan jag plöjer igenom "dagens text". Något som jag har gjort i hela mitt vuxna liv, dvs snart 50 år och jag tvivlar på att någon skall lyckas "förbättra" mig. Jag tänker inte heller ge upp mina goda "Havanna Skogsbrand" och min goda Whisky till kvällens bokläsning. Sedan får renlevnadsmänniskorna gnälla hur mycket de vill.

[Lasse O]

Det är inte särdelees många år sedan som det var fullt normalt här hemma i Sverige "att klämma en bira" på kafferasten i många yrken. Och man behöver inte åka längre än till England för att komma dit där det än i dag är fullt normalt att sänka ett par "pints" på lunchrasten utan att någon lyfter på ögonbrynet.

Nu är vi kanske lite off topic men kan bara instämma i Donkeymans upplevelser. På det sydsvenska regemente jag tillhörde på 70-talet var det kutym att ta 1-2 mellanöl till lunchen och sedan ut och utbilda truppen. Under bataljonsövningar samlades ofta befälen och svepte en eller två öl när tillfälle gavs.
Naturligtvis var vi påverkade (Sic) av 70-talets frihet (Three Towns är skönt!) och den allmänt radikala och tillåtande stämningen på den tiden.
Fast visst är det bättre nuförtiden, med nolltoleransen.

[Hans]

Fast visst är det bättre nuförtiden, med nolltoleransen.

I tend to disagree

Hur var det nu innan min tid i hären. "Om det inte märktes på åtbörder eller tal"?

MVH

Hans

[Göstring]

Det är inte särdelees många år sedan som det var fullt normalt här hemma i Sverige "att klämma en bira" på kafferasten i många yrken. Och man behöver inte åka längre än till England för att komma dit där det än i dag är fullt normalt att sänka ett par "pints" på lunchrasten utan att någon lyfter på ögonbrynet.

Nu är vi kanske lite off topic men kan bara instämma i Donkeymans upplevelser. På det sydsvenska regemente jag tillhörde på 70-talet var det kutym att ta 1-2 mellanöl till lunchen och sedan ut och utbilda truppen. Under bataljonsövningar samlades ofta befälen och svepte en eller två öl när tillfälle gavs.
Naturligtvis var vi påverkade (Sic) av 70-talets frihet (Three Towns är skönt!) och den allmänt radikala och tillåtande stämningen på den tiden.
Fast visst är det bättre nuförtiden, med nolltoleransen.

Det fanns tidigare ett undantag i alkohollagstiftningen för officersmässar ombord i örlogsfartyg. Tydligen hade det tidigare även funnits ett sådant för armén.

1 §
...
Före tillkomsten av LHD gällde särskilda regler för servering på militära
mässar. Dessa upphörde att gälla 1977 med ett undantag; mässar ombord på
örlogsfartyg. Någon särskild motivering varför dessa skulle undantas har inte
lämnats. Undantagsregeln i LHD har därför inte tagits med i förslaget. De rent
praktiska skäl som kan antas ligga bakom bestämmelsen om servering ombord på
örlogsfartyg kan inte heller anses tillräckliga för att motivera en
särreglering.

[Donkeyman]

Jag har inte någon erfarenhet av militära mässar. Däremot har jag många år i handelsflottan bakom mig. Under alla mina år som maskinchef tog jag en öl eller ett glas vin till lunchen. Och före middagen tog jag och kapten en drink före maten (eller ibland ett par) och öl/vin till middagen.

Helgerna var mer frikostliga med drick både till lunch och middag. Men inte f****n kan jag påstå att vi var fulla ombord. Trots ett kontinuerligt alkoholintag på låg nivå.

Allt detta är omöjligt i dagens fartygssamhälle. Nu är det nolltolerans som gäller. Men inte har säkerheten blivit bättre bara för att man har tagit bort ett av tillvarons små glädjeämnen.

Men skall man gå tillbaka till trådens ämne om "Kända Svenska alkoholister i historien" så kan man nog med utgångspunkt i dagens moral peka ut många kända personer inom kulturliv, politik och näringsliv. Personer som i många fall deras samtid inte upplevde som förkastliga "drinkare".

[Lasse O]

Men skall man gå tillbaka till trådens ämne om "Kända Svenska alkoholister i historien" så kan man nog med utgångspunkt i dagens moral peka ut många kända personer inom kulturliv, politik och näringsliv. Personer som i många fall deras samtid inte upplevde som förkastliga "drinkare".

Och dessa var nog inte främst alkoholister utan framförallt storförbrukare av alkohol. Enligt min erfarenhet är alkoholisten inte förmögen att sköta ett ämbete under någon längre tid - det dagliga ruset blir istället det viktigaste.
Däremot kan man fundera över hur många livsavgörande beslut som historiskt sett fattats efter några groggar och som alltså inte fattats på nykter och mer eftertänksam kaluv.