Torsk på lax

[Donkeyman]

Den som har lust att fördjupa sig i fiskeförvaltning och vård av fiskebestånd bör läsa en Svensk bok som kom för något år sedan. "Tyst Hav" av Isabella Lövin. Donkeyman recenserade boken på sin blogg. Här http://nordens-paris.blogspot.com/2008/03/tyst-hav.html är en länk.

Till skillnad från det mesta som skrivits i ämnet är Lövins bok inte strikt nationalistisk. Den tar sig av ämnet i ett internationellt perspektiv. Och konstaterar att de flesta nationer är ganska dåliga på detta. Fast på lite olika sätt.

Dessutom har boken väckt stor internationell uppmärksamhet. Dock inte i Norge, men det beror mest på att Norrmän inte anser att utlandets åsikter om saken är vare sig intressanta eller relevanta. Hade boken varit skriven av en Norrman skulle den garanterat ha åstadkommit rabalder även här.

[Hexmaster]

Ellers, angående tjenestefolks avtaler om begrensning i laksemiddagene, så bestridet jeg påstanden om at det er et sagn. Det er så hyppig nevnt at det må ha vært en selvfølge flere steder. Men det var kun et aktuelt problem i laksesesongen, og f. eks. i Skienselva sier den gamle boka Bratsber Amt at tjenestefolket ikke skulle få laks mer enn to ganger i uken.

Jag vore mycket tacksam för belägg. Inte minst för att vi kan visa att Jan-Öjvind har fel. Att påpekandet förekommer ofta gör dock varken till eller från.

[frodeh]

Så send denne Løvin over hit så vi får kontroll på fisket vårt da. Med all respekt for forfattere og de edle motiver de har, så er det etter min ringe mening adskillig mer sunt i det lange løp å stole på forskere og forskningsinstitusjoner og en offentlig regulering og overvåkning av havfisket. Fiske, enten som fangst eller som oppdrett, er den største ressursen enkelte kystnasjoner har. Fiskebestanden i Nordvest-Atlanteren er relativt stabil, svært mye ressurser brukes på å forske på hvordan man kontrollerer bestanden av de forskjellige arter, og mer og mer krefter brukes på å dreie produksjonen over på oppdrettsfisk. Og torsk kan selvfølgelig ales opp som omtrent all annen mat. Dette har mennesker vært avhengige av i hele neolitikum, og det ligger et enormt potensiale der for kystområder.

Angående tjenestefolk og laks: så finner jeg Bugge 2005 i doktoravhandlingen "Middag - en sosiologisk analyse av den norske middagspraksis" (anbefales! ):
..
Avslutningsvis bør det imidlertid
sies noen ord om laks som, i likhet med torsk og sild, har spilt en betydelig rolle
i Norge i lange tider. Allerede tidlig i middelalderen var laksen av stor betyd-
ning, med utvikling av ulike fangstredskaper, samt en spesiell lovgivning for
fangsten. Spekelaks og salt laks er kjent fra det 15. århundre, og ordet gravlaks
forekommer allerede i midten av 1300-tallet. Allerede i middelalderen forstod
man altså å preparere laksen for eksport eller lengre tids oppbevaring. Det var
også først på 1900-tallet at laks hadde blitt en dyr vare. Lakseretter endret da
status fra å være en hverdagsrett til å bli luksusrett. Dette skyldtes at laksen var
blitt mer sjelden sjelden. Grøn (1942) kan fortelle at man i eldre tider hadde et
helt annet utbytte av laksefiske enn i hans samtid. Den utstrakte bruken av laks
førte også til regler for å begrense antallet laksemiddager. Det var for eksempel
ikke god skikk og bruk å servere sine tjenestefolk laks mer enn et par ganger i
uken. Den var rett og slett så vanlig at folk ble lei av den.
..
Bygdebøkene er også fulle av referanser ser det ut til: Lardal Bygdebok: Grini gård, ikke mer enn 2 ggr per uke. I boken Bratsberg Amt, år 1900, av Helland, står det at tjenestefolket ved kontraktsfeste ikke skulle ha laks mer enn 2 ggr per uke. Todalen Elveeigarlag oppgir samme forbehold, og legger til at av og til var fangsten så stor at man brukte laks i griseforet.

[varjag]

Things are looking up

[koroshiya]

Jag vet inte hur det är med frodeh och andra medlemmar här, men min far kommer från ett litet kustsamhälle: närmare bestämt Gullholmen i Bohuslän, Jag kommer ihåg min barndom där och rikedomen på fisk. Som ungar fick vi tips om var vi skulle fiska av de gamle.

Jag kommer ihåg det som igår. Hur vi tog oss ut till olika platser. Man hade koll på dem genom olika rösen och kyrktorn, och det var omöjligt att inte få fisk där. Vi hade ett torskställe som var som ett berg av torsk. Man hann knappt sänka ner pirken förrän det nappade. Det var egentligen inte så kul att fiska där för våra torskar gjorde som de flestas. De nappade, sen drog man upp dem, och det var det. Det var vinst varje gång - det nappade hela tiden och torskarna tog aldrig slut. Det var rätt fina små torskar också, så vi kunde ibland sälja dem till badgäster eller folk som seglat dit och bodde i gästhamnen.

Det är snart 30 år sedan jag fiskade på dessa platser, men jag tror att sådana lokala fiskbestånd kanske lever kvar, även om det nuförtiden är få som har kunskap och kan säga, fiska här. Något som var ett minne för livet var att se lyrans dagliga jakt. Vi hade ett stim av lyrtorsk som körde samma räd varje dag. Om man visste när de dök upp var det omöjligt att inte få dem att nappa.

I min fars barndomshem var kokt torsk inte direkt en ovanlig middag. Själv äter jag det sällan.

[Frogman]

Den som har lust att fördjupa sig i fiskeförvaltning och vård av fiskebestånd bör läsa en Svensk bok som kom för något år sedan. "Tyst Hav" av Isabella Lövin. Donkeyman recenserade boken på sin blogg. Här http://nordens-paris.blogspot.com/2008/03/tyst-hav.html är en länk.

Till skillnad från det mesta som skrivits i ämnet är Lövins bok inte strikt nationalistisk. Den tar sig av ämnet i ett internationellt perspektiv. Och konstaterar att de flesta nationer är ganska dåliga på detta. Fast på lite olika sätt.

Dessutom har boken väckt stor internationell uppmärksamhet. Dock inte i Norge, men det beror mest på att Norrmän inte anser att utlandets åsikter om saken är vare sig intressanta eller relevanta. Hade boken varit skriven av en Norrman skulle den garanterat ha åstadkommit rabalder även här.

Boken är helt OK, hon skriver själv att hon inte fiskar, utan fisk är mat för henne. Finns en djup spricka emellan oss sportfiskare och yrkesfiskarna.
I Norge så har man varit snabb att arbeta upp en bra lagstiftning, speciellt då man har så stort fiskebestånd i havet att
värna om.

[Hexmaster]

Lardal Bygdebok: Grini gård, ikke mer enn 2 ggr per uke. I boken Bratsberg Amt, år 1900, av Helland, står det at tjenestefolket ved kontraktsfeste ikke skulle ha laks mer enn 2 ggr per uke. Todalen Elveeigarlag oppgir samme forbehold, og legger til at av og til var fangsten så stor at man brukte laks i griseforet.

Tackar! Här skall grävas... Eller, fiskas vidare. Månne ett faktiskt norskt bruk "runnit över" Kölen och blivit vandringssägen här? - För jag håller med om att det ser ljusare ut för "kontrakts-sidan".


Koroshiya: Det var grejer.

Vad dina fiskeställen beträffar, så har fisket inomskärs... Tacklat av, något, under de senaste 30 åren. För att ta till en underdrift.

[frejs väpnare]

På 60-talet bodde jag i Fiskebäck, Göteborg, då ett fiskeläger på randen av stadsexpansion. Det gick kor och betade på ängarna,som 10 är senare var radhustomter.
Jag var inneboende hos en fiskarfamilj och fick några gånger följa med ut på trålning. Kallt, slitsamt. dåligt med sömn, sjösjuka och trasiga händer, men så här i nostalgins glasögon en upplevelse.
Fiskebäck var (är) silltrålarsamhälle, och i språkbruket skiljer (skiljde ?) de på sill. fisk och skräp. Sill är sill. fisk är plattfisk, torsk, kolja etc, skräp är all annan fisk oavsett vad gourmeterna klistrar på för etiketter.

OT
De riktigt gamla fiskargubbarna i Fiskebäck trålade aldrig. De "travlade", vilket klart visar varifrån kunskapen att
"trawla" kom.

[varjag]

På 60-talet bodde jag i Fiskebäck, Göteborg, då ett fiskeläger på randen av stadsexpansion. Det gick kor och betade på ängarna,som 10 är senare var radhustomter.
Jag var inneboende hos en fiskarfamilj och fick några gånger följa med ut på trålning. Kallt, slitsamt. dåligt med sömn, sjösjuka och trasiga händer, men så här i nostalgins glasögon en upplevelse.
Fiskebäck var (är) silltrålarsamhälle, och i språkbruket skiljer (skiljde ?) de på sill. fisk och skräp. Sill är sill. fisk är plattfisk, torsk, kolja etc, skräp är all annan fisk oavsett vad gourmeterna klistrar på för etiketter.

OT
De riktigt gamla fiskargubbarna i Fiskebäck trålade aldrig. De "travlade", vilket klart visar varifrån kunskapen att
"trawla" kom.

Borde nog startas en fisketraad har .....'nar storfiskarn talar om - hur stora fiskar han faar, ja daa racker armarna inte till....'

Tack frejs vapnare for minnena....
I Bottenvikens brackta vatten, var 'fiskklasserna' 1) Lax, 2) Boersting, 3) Stromming, 4) Harr, 5) Storsik, 6) Smaasik
Strommingen och smaasiken - saltades in i tunnor for vintern......och av sommarens frojder av farsk/stekt/halstrad/rokt stromming- eller sik - blev vid denna tiden paa aaret (i Sverige) en enformig diet av saltfisk
- mest kokt....'nej mamma - inte kokt smaasik IGEN....'

Varjag

[koroshiya]

Borde nog startas en fisketraad har .....'nar storfiskarn talar om - hur stora fiskar han faar, ja daa racker armarna inte till....'

Tack frejs vapnare for minnena....
I Bottenvikens brackta vatten, var 'fiskklasserna' 1) Lax, 2) Boersting, 3) Stromming, 4) Harr, 5) Storsik, 6) Smaasik
Strommingen och smaasiken - saltades in i tunnor for vintern......och av sommarens frojder av farsk/stekt/halstrad/rokt stromming- eller sik - blev vid denna tiden paa aaret (i Sverige) en enformig diet av saltfisk
- mest kokt....'nej mamma - inte kokt smaasik IGEN....'

Varjag

Vad är Börsting för något? Det ordet tror jag aldrig har jag hört.

Jag skall passa på att uppdatera om priset på hälleflundra. Jag var osäker så jag frågade handlaren idag, och han sade att 350 kronor kilot var normalt.

[varjag]

Vad är Börsting för något? Det ordet tror jag aldrig har jag hört.

Jag skall passa på att uppdatera om priset på hälleflundra. Jag var osäker så jag frågade handlaren idag, och han sade att 350 kronor kilot var normalt.

Boersting - ar ett norrlandskt namn pa laxoring om den faangas i havet utanfor kusten. Och ja - 350:-/kg for halleflundran (=AU$ 63.-/kg) placerar val den i lyxmatsklassen?
mvh, Varjag

[NIL]

I Bottenvikens brackta vatten, var 'fiskklasserna' 1) Lax, 2) Boersting, 3) Stromming, 4) Harr, 5) Storsik, 6) Smaasik
Strommingen och smaasiken - saltades in i tunnor for vintern......och av sommarens frojder av farsk/stekt/halstrad/rokt stromming- eller sik - blev vid denna tiden paa aaret (i Sverige) en enformig diet av saltfisk
- mest kokt....'nej mamma - inte kokt smaasik IGEN....'

Varjag

Glöm inte löjan, en underskattad matfisk.
Kokt sik med mandelpotatis och löksås, nog fanken är det bra mat.

[varjag]

Kokt sik med mandelpotatis och löksås, nog fanken är det bra mat

Absolut - om farsk! Men har du provat smaasik som saltats in i fjardingar i oktober - till lunch foljande mars???
Ja sen - var det mandelpotatisen.....den kan annu bringa en taar ur Varjagens stolta oga

[Maskirovka]

Tack frejs vapnare for minnena....
I Bottenvikens brackta vatten, var 'fiskklasserna' 1) Lax, 2) Boersting, 3) Stromming, 4) Harr, 5) Storsik, 6) Smaasik
Strommingen och smaasiken - saltades in i tunnor for vintern......och av sommarens frojder av farsk/stekt/halstrad/rokt stromming- eller sik - blev vid denna tiden paa aaret (i Sverige) en enformig diet av saltfisk
- mest kokt....'nej mamma - inte kokt smaasik IGEN....'

Varjag

Är småsik detsamma som vi kallar siklöja i Sundsvallstrakten tro? Storleksordning som en strömming men ser exakt ut som en sik. Man brukar få dem i strömmingsnäten (tillsammans med strömmingarna).

Personligen tycker jag att under de dryga 30 somrar jag har spenderat vid Sundvallstrakten att fisket förbättrades markant för ca 10-15 år sedan än när man var liten knodd. Man fick mer fisk i näten helt enkelt, speciellt sik och strömmning. Sedan kom sälarna (vilka öht inte fanns i den trakten när man var liten) och några år senare skarven. Nu är ibland stört omöjligt att försöka få strömming eller sik i näten, så fort man lagt i sista bojen dyker ett sälhuvud upp genom vattenytan. Aborren lämnar dom dock, och det är helt okej för mig. Min favorit är nämligen varmrökt aborre eller stekta aborrfilér...

[G:son]

Är småsik detsamma som vi kallar siklöja i Sundsvallstrakten tro? Storleksordning som en strömming men ser exakt ut som en sik. Man brukar få dem i strömmingsnäten (tillsammans med strömmingarna).

Personligen tycker jag att under de dryga 30 somrar jag har spenderat vid Sundvallstrakten att fisket förbättrades markant för ca 10-15 år sedan än när man var liten knodd. Man fick mer fisk i näten helt enkelt, speciellt sik och strömmning. Sedan kom sälarna (vilka öht inte fanns i den trakten när man var liten) och några år senare skarven. Nu är ibland stört omöjligt att försöka få strömming eller sik i näten, så fort man lagt i sista bojen dyker ett sälhuvud upp genom vattenytan. Aborren lämnar dom dock, och det är helt okej för mig. Min favorit är nämligen varmrökt aborre eller stekta aborrfilér...

Varjag får korrigera mig om jag har fel, men småsiken i Bottenviken är väl en vanlig sik, förutom att den är liten då. Beträffande sälen och skarven har vi samma otrevliga erfarenheter i Finska viken, en dödsstöt för många fiskbestånd. Skarven finns numera i stora mängder, men trots det är den helt fridlyst. Jag har upplevt dagar ute i skären, på sjöfågeljakt, då jag räknat flera skarvar än andra sjöfåglar sammanlagt. Inklusive måsar och trutar.

/G:son