Artiklarna i det senaste numret i Kyrkans tidning är nog lite för stora för att komma med på Skalman, men om det går att lägga in dem i tråden så gör jag väl det eller om någon vill har dem så kan jag skicka till personen.
Men jag tänker iallafall citera några stycken ur artiklarna.
Eftersom jag är för bevarande av kyrkornas historia(se tråden om "Kyrkans förlorande funktion) och när det gäller prästgårdarna så är det samma sak egentligen, att vi förlora den historiska atmosfären om vi försäljer prästgårdarna som exempelvis bostadshus.....Men samtidigt måste man också tänka på ekonomin, det kostar som sagt vad pengar att äga "tomma" prästgårdar. Kyrkan och prästgården är inte längre den centrala funktion som dessa utgjorde under 1800-talet.En prästbebodd prästgård kan dessutom bidra till att kommunicera Svenska kyrkans kärnvärden: närvaro, öppenhet, hopp. Detta har jag fått bevis på gång på gång. Upphör prästgården att vara prästgård kan detta tvärtom bidra till att göra kyrkan mer anonym och defensiv.
Jag håller med honom, det verkar vara en vettig utgångspunkt.Att prästgårdar skulle vara en stor ekonomisk belastning för pastoraten är nog mest en myt, säger komminister Marcus Lejon, som själv bor i Annerstads prästgård väster om Ljungby i Växjö stift.
Inom ramen för sina fackliga uppdrag läser han många budgetar, och han vänder sig emot de krassa ekonomiska argumenten för att sälja ut prästgårdarna. Tvärtom är ju en prästgård den enda fastighet i en samfällighet som har möjlighet att bära sig ekonomiskt där finns ju en stabil hyresintäkt.
Jag förstår att prästgårdar inte längre uppfyller den funktionen som gör att folk pratar om dessa. Jag har inte hört någon prata om prästgårdar, kanske någon gång att en eventuellt person som bor i prästgården har pratat om det, men det är aldrig någon diskussion om prästgårdarnas betydelse och skulle nog vilja höra hur ni ser på prästgårdar i historiskt perspektiv.
Stefan