Nordisk familjebok skrev:I Sverige infördes den grevliga värdigheten av Erik XIV, vid hans kröning i Uppsala 29 juni 1561, då han förlänade den åt tre sina anförvanter: riksråden Svante Sture till Hörningsholm, Per Brahe till Ryd-boholm och Gustaf Johansson (Tre rosor) till Haga. Om anledningarna härtill och invigningsceremonierna se art. Friherre. Någon tid därefter erhöll de grevskap: Per Brahe (20 mars 1562) Visingsborg (på Visingsö i Vättern), Svante Sture (11 juni s. å.) Västervik (i Småland) och Gustaf Johansson (ungef. samtidigt) Bogesund (i Västergötland). Dessa län var såväl med avseende på område som de förmåner, vilka åtföljde dem, av jämförelsevis ringa betydelse. Grevskapen skulle, likasom den grevliga värdigheten och vapnet, gå i arv efter förstfödslorätt inom vederbörande greves äldste sons manslinje; innehavarna skulle äga att uppbära den ifrån dem utgående "årliga räntan" (d. v. s. den skatt, som från urminnes tid utgjorts till konungen och kronan) och till gengäld därför göra rusttjänst efter gällande rusttjänstordning. Någon jurisdiktion inom länet erhöll däremot ingen av de tre herrarna. För övrigt beviljades dem 1562 rätt att från rusttjänst undanta tre av sina sätesgårdar. Då Johan III bestigit tronen (1568), blev deras ställning väsentligen ändrad. Per Brahe fick, 9 juli 1569, till grevskapets förbättring vidsträckta besittningar, huvudsakligen belägna kring södra delen av Vättern och i västra Västergötland. (29 okt. 1602 utbyttes länsdelen i västra Västergötland mot nya besittningar kring södra delen av Vättern.) Svante Stures änka erhöll 1570 än betydligare områden i nordvästra Småland samt några gods i Västergötland, i samband varmed grevskapet fick namnet Stegeholm och Västervik. Ett nytt grevskap, Raseborg (i Nyland), gavs (25 juni 1571) åt Sten Eriksson Leijonhufvuds änka.
De viktigaste av de villkor, varunder dessa län gavs, var följande. Grevskapet skulle, efter förstfödslorätt, gå i arv inom den grevliga ättens manslinje; innehavaren ägde att av detsamma uppbära: 1) årliga räntan, 2) kronotionden av hela eller av större eller mindre del av länet, 3) konungens andel i de sakören, som ådömdes såväl grevskapsbönderna som landbönderna på grevens eller grevinnans arv- och egna gods, samt 4) alla häradshövdingerättigheter inom länet, med vilket privilegium följde rättigheten att tillsätta häradshövding inom grevskapet. (Om grevens domsrätt gäller vad som är sagt om friherrens domsrätt. Se Friherre.) Inom det grevskap, varest ingen stad fanns (Visingsborg), ägde greven rätt att anlägga en sådan. Greven skulle utgöra rusttjänsten för länet med en välrustad karl till häst, under krigstid för varje 400:e mark av uppbördsräntan, under fredstid för varje 800:e. Det var greven tillåtet att ge en del av grevskapets gods åt sin husfru såsom morgongåva, dock endast för hennes livstid. Änka efter den siste ättlingen av den grevliga manslinjen ägde rätt att under sitt änkestånd behålla grevskapet. Yngre söner skulle erhålla en penningsumma och döttrarna, när de gifte sig, en hemgift 1. brudskatt.
Efter Sigismunds nederlag i striden mot hertig Karl (1598) fråndömdes Visingsborgs grevskap den dåv. innehavaren. greve E. Brahe, och överlämnades 12 dec. 1600 åt dennes broder Magnus. Även grevskapet Kaseborg indrogs 1600 till kronan från greve Axel Leijonhufvud, men gavs s. å. åt hans broder Maurits, efter vars död hans hustru och barn behöllo det till 1607, då det mot en afträdessumma af 12,000 dal. gafs åt Axels yngre son Sten.
Under Sigismunds och Karl IX :s tid (1592-1611) tillkom inga nya grevskap. Gustav II Adolf åter utdelade två, nämligen Läckö (i Västergötland vid Vänern) åt Jakob De la Gardie (10 maj 1615) och P e r n a u (i Livland) åt grefve Frans Bernhard von Thurn (16 okt. 1627). Däremot hem-föllo till kronan genom de grefliga ätternas utslocknande grefskapet Bogesund och Stureska grefskapet Stegeholm och Västervik. Till följd af Sten Leijonhufvuds stämplingar mot riket sekvestrerades grefskapet Rascborg 1632, hvarefter det 1636 genom laga dom fråntogs honom och gafs åt hans broder Johan Kasimirs änka och söner. Sedan drottning Kristina 1644 öfvertagit regeringen, mångdubblade hon inom kort grefskapens antal. Sålunda gaf hon åt Axel Oxenstierna (20 nov. 1645) grefskapet Södermöre (i Småland), åt Gustaf II Adolfs naturlige son Gustaf Gustafsson (20 aug. 1646) Vasaborg (i Egentliga Finland), åt Lennart Torstenson (5 febr. 1647) Or t al a (i Uppland, hvartill 9 febr. 1648 lades Norrtälje stad), åt Magnus Gabriel De la Gardie (25 nov. 1648) Arensburg (på ösel). På en och samma dag, 26 mars 1651. utdelade hon icke mindre än sex grefskap, nämligen: åt Johan Baners son, Gustaf Adam Baner Sordavala (i Keksholms län), åt Gustaf Horn Björneborg (i Satakunta), åt Hans Kristofer von Königsmarck Västervik och Stegeholm (i Småland), åt Gabriel Bengtsson Oxenstierna Korsholm och Vasa (i Österbotten, betydligt förstoradt 17 april 1652), åt Fredrik Stenbock Bogesund (i Västergötland, ökadt med en stor donation i Halland 20 maj 1653) samt åt Karl Gustaf Wrangel S a 1m is (i Keksholms län). Vidare gaf hon åt Ture Gabrielsson Oxenstierna (10 nov. 1651) Kronoborg (i Keksholms län), åt Arvid Wittenberg (3 jan. 1652) Nyborg (i Keksholms län), åt Klas Tott (20 mars 1652) Karleborg (i Österbotten, betydligt utvidgadt 20 juli 1653), åt Axel Lillie (20 maj 1652) Lillienborg (i Halland), åt Lars Kagg (2 okt. 1653) Mariestad (i Västergötland), åt Robert Douglas (28 maj 1654) Skeninge (i Östergötland), åt Kristofer Karl von Schlippenbach (l juni 1654) Skövde (i Västergötland) och åt Anton von Steinberg (2 juni 1654) Enköping (i Uppland). Samtidigt med att dessa län utdelades, förstorades högst betydligt de gamla grevskapen Kaseborg (20 dec. 1649), Läckö (16 april 1651) och särskildt Visingsborg (dels genom donationer 28 juli 1646 samt 5 april och 6 okt. 1647, dels genom en mängd Per Brahe den yngres köp och byten). Därjämte gav drottningen exspektans eller successionsrätt åt M. G. De la Gardies bröder 25 nov. 1648 till Arensburg, åt T. G. Oxenstiernas broder Johan och brorson Gabriel Gabrielsson 10 nov. 1651 till Kronoborg och åt F. Stenbocks bröder Erik och Gustaf Otto 27 mars 1651 till Bogesund. För övrigt må anmärkas, att Königsmarcks och Stenbocks grevskap icke omfattade samma besittningar som Gustaf Johanssons och Sturarnas län av samma namn.
