Mörka sidor i Sveriges historia

von Holmen · Inlägg av **von Holmen** » 23 juli 2005, 20:49

Jag vet inte riktigt var jag ska posta denna fråga. Men Sverige kan framses som ett ädelt land genom historian men jag är nyfiken på den mörka och dystra sidan av vad vi svenskar har gjort genom åren som inte alltid har varit så bra. T.ex. menar jag slavhandeln som jag har hört talas om att vi svenskar sysslade med ett tag.

Jag vill altså veta mer sånna händelser. Ifall någon vill centrea detta till nått speciellt århundrade bara för att inte bli så stort, så får ni göra det.

Ben · Inlägg av **Ben** » 23 juli 2005, 21:15

Inte "varit så bra" enligt vårt sätt att se, år 2005? Eller "inte så bra" enligt hur man såg på saken då den ägde rum? Om det förstnämnda alternativet är det du är ute efter kan man förstås fundera över om vi år 2005 har nått det högsta trappsteget på moraltrappan, så att våra bedömningar av vad som är rätt och fel kommer att stå sig för evig tid.

von Holmen · Inlägg av **von Holmen** » 23 juli 2005, 21:39

Det var säkert ett väldigt klokt svar du kom med, men dessvärre blev inte jag något klokare på det. Jag menar ut våran synpunkt idag. Händelser som vi skäms över, berättelser man inte vill berätta om för sina barnbarn.

Sarvi · Inlägg av **Sarvi** » 23 juli 2005, 21:48

Historisk självflaggelation, svensk paradgren.

Några företeelser under nittonhundratalet som i eftervärldens ögon inte var helt snygga är väl eugenikpolitiken och -forskningen, baltutlämningen och permittenttågen.

Uruk-Hai · Inlägg av **Uruk-Hai** » 23 juli 2005, 21:53

Ådalen, kanske?

Nevropsedyn(Stavning?)skandalen.

Behandling av förståndshandikappade ända fram till 60-talet. Tvångsterilisering mm.

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 23 juli 2005, 23:45

Även svenska trupper hade som rutinmässig sedvänja att härja, mörda och röva så snart man gått in i fiendeland, det var inte bara den lede dansken som gjorde så!

Den 16 årige blivande hjältekungen EDIT: GIIA skickades för att öva sig i kriget på ett infall i danska Halland, och skriver till rådet: vi härjar, bränner och mördar efter behag, utan att möta något väpnat motstånd.

Så gott som exakt citat...

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 23 juli 2005, 23:50

Hur är det med fall av svekfull förhandlingskonst o dyl i samband med belägringar och fred?

Har för mig fanns minst ett fall med tror jag Kalmar, när besättningen lovades fri lejd, men mördades istället - dessutom tvärtemot tidens sedvänja som manskapet var lejt folk och inte alls engagerade i saken.

Ett antal gästabud och andra dylika glada sammankomster är ju mycket välkända.

Fast antalet knivmordsattentat på folk på väg in eller ut ur kyrkan är förstås inte så stort, till skillnad från en del andra länder och kulturkretsar...
Illa belysta gator var inte heller SÅ farliga här.

Jorsalfar · Inlägg av **Jorsalfar** » 24 juli 2005, 01:13

Jeg vet at Romanibefolkningen har lidd en del både i Sverige og i Norge.

Dalmas · Inlägg av **Dalmas** » 24 juli 2005, 11:22

IB-affären, dubbelspelet kring neutraliteten, stödet till diverse diktaturer världen över m.m.

I Norges fall torde det vara behandlingen av Tyskbarnen.

Tomas Ibsen · Inlägg av **Tomas Ibsen** » 24 juli 2005, 12:22

Bland det första jag kom att tänka på när jag såg rubriken var förlusten av Finland till ryssen 1809, även om landet säkert, och med rätt, skulle fått självständighet iallafall.

Men om man tänker saker man ska skämmas över som man gjort med flit så kommer väl vår (om än så lilla) del i slavhandeln rätt högt upp. Ådalen var väl mest en olyckshändelse, som kravallerna i GBG -01/02 (glömt vilket år) då Hannes Westberg blev skjuten, även om det ju knappast är något att vara stolt över.

Annars så har jag svårt att komma på något, men det lär väl komma.

Martin Lundvall · Inlägg av **Martin Lundvall** » 24 juli 2005, 13:37

Behandlingen av samer är inget vi ska vara stolta över, likaså baltutlämningen sedan att vi sagt oss vara neutrala är ett rent lögn, det är inget snack om var majoriteten av våra symptier har legat. Anser inte att vi i Sverige är något föredöme. Tiden innan vi var en demokrati bortser man med hänvisning till att det inte räknas, i modern tid har vi lyckatrs dölja det genom att peka på alla andra som inte varit bra, samt att ingen egentligen vill höra de dåliga sakerna.
Fast jämför man med förintelsen, Gulag, vad som hänt i de forna kolonierna, terrorbombning, statskupper med mera så kan Sverige framstå rätt förmåmligt

/Martin

Ben · Inlägg av **Ben** » 24 juli 2005, 19:20

von Holmen skrev:Det var säkert ett väldigt klokt svar du kom med, men dessvärre blev inte jag något klokare på det. Jag menar ut våran synpunkt idag. Händelser som vi skäms över, berättelser man inte vill berätta om för sina barnbarn.

Själva företeelsen, att sitta till doms över en förgången tids människor, är ganska egendomlig. Låt mig ta ett exempel. Vi har under senare år fått en diskussion runt djurens rättigheter, inte minst i avseende på människans vana att äta djur. Anta för ett ögonblick att det om 70 år kommit så långt att det blir olagligt att äta kött, därför att den allmänna moraluppfattningen utvecklats i den riktningen. Skulle det då vara rimligt att de av oss som nu äter kött och råkar vara i livet om 70 år då blir kallade "mördare" på gatan eller t.o.m. blir ställda inför domstol?

Det finns säkerligen åtskilligt på 16-, 17-, 18- och 1900-talen som vi idag kan tycka var förkastligt. Men å andra sidan har vi andra värderingar och dessutom facit i hand. Jag skulle nästan tro att det finns en del i vårt samhälle som en förgången tids människor skulle tycka vara förfärligt och det lär säkert finnas företeelser som kommande generationer kommer att förskräckas över. Varför inte bara acceptera att det skett en utveckling?

Solitaire · Inlägg av **Solitaire** » 24 juli 2005, 22:46

Slaktandet i Trettioårigakriget var så grovt att man började stifta de första internationella lagarna efteråt som en reaktion. Hur kan man undgå att "sitta till doms" över massakrer på oskyldiga judar som de flesta arméer ägnade sig vid denna tid egentligen? Vi måste dra lärdom av historien utan artificiella tankeförbud - sanningen är att det finns få hjältar i historien, speciellt bland kungar o. dyl.

Ben · Inlägg av **Ben** » 24 juli 2005, 23:50

Solitaire skrev:Slaktandet i Trettioårigakriget var så grovt att man började stifta de första internationella lagarna efteråt som en reaktion. Hur kan man undgå att "sitta till doms" över massakrer på oskyldiga judar som de flesta arméer ägnade sig vid denna tid egentligen? Vi måste dra lärdom av historien utan artificiella tankeförbud - sanningen är att det finns få hjältar i historien, speciellt bland kungar o. dyl.

Genom att inse att krigets lagar på den tiden var synnerligen outvecklade? Det är inte fråga om artificiella tankeförbud, utan om att acceptera att den tiden var helt annorlunda vår. Attila bröt upprepade gånger mot samtliga Gènevekonventioner, vilken poäng ligger det i att ägna tid och möda åt att grubbla över det?

F.ö., låt oss då anta att vi bestämmer oss för att Gustav Vasa var en sällsynt otäck typ, som plundrade kyrkor och kloster, högg huvudet av sina gamla medhjälpare o.s.v. Och att Gustav II Adolf var nästan lika otrevlig när härjade, slog ihjäl och brände i Skåne. Och så fördömer vi dem. Innebär det att vi tycker det var fel att bryta kyrkans och adelns makt, att inrätta hovrätter och universitet, att förbättra bergsbruket o.s.v.? Eller ska vi fördöma deras gärningar, men tycka att de ledde fram till ett modernt samhälle som ändå är ganska bra? Eller ska vi tycka att de var förfärliga, men ganska bra? Att det var förskräckligt att så många svenskar fick sätta livet till nere på kontinenten, men att det kanske ändå var bra att den svenska krigsmakten var så stark att krigen inte utspelade sig här i landet som under senmedeltiden? Nej, sitta till doms i över historiska gestalter som levde i en helt annan tid utifrån ett nutida perspektiv, bekvämt tillbakalutad i bästa soffan - är det särskilt rättvist?

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 28 juli 2005, 21:24

Sverige har stått för en mängd illdåd genom historiens lopp. Men än sen, vad har det med dagens invånare att göra? Man kan bara ta ansvar för sina egna, personliga handlingar. Man kan inte säga att "vi" sysslade med slavhandel (känner ingen slavhandlare, har definitivt inte sysslat med den sortens handel själv!) eller att "vi" har behandlat samer dåligt. Speciellt lustigt blir det senare påståendet i mitt fall, då jag har både svensk-germanska och samiska rötter. Har jag då en skuld till mig själv?

Nej, naturligtvis ska vi ju göra upp med vad Sverige och svenskar stått för, men som individ ska man vägra att ta ngn skuld för handlingar man inte är skyldig till. Och vi får inte heller glömma äkta svenska hjältar, såsom Raoul Wallenberg

/Mikael